Fler kommer att dö om vi offrar ekonomin och demokratin

Det finns fortfarande massor av sätt på vilket corona-krisen kan gå åt helvete under spektakulära former. Det gäller inte minst de ekonomiska och demokratiska konsekvenserna.

Ett problem är att det nätverk av spontant samarbete som får marknaden att tillhandahålla allt vi behöver från bröd till magnetröntgenkameror kan drabbas av partiella sammanbrott, när pandemin och dess konsekvenser skapar oförutsedda störningar.

En sönderslagen leveranskedja eller en konkursad samarbetspartner kan betyda slutet och drabbar företag i flera led. Och deras anställda. Plus att det kan leda till bristsituationer.

Det behöver inte ens vara direkta samband. Till exempel kan affärs- och krogkonkurser leda till en fastighetskris som i sin tur övergår i en ännu djupare ekonomisk kris, som i slutändan drabbar oss alla.

Samtidigt rymmer marknaden en flexibilitet som har en självläkande funktion. Fördelen med spontan ordning är att utvecklingen med viss automatik anpassar sig till förutsättningarna.

Men det kräver ett stort mått av ekonomisk frihet och en fri marknad. Det största problemet i sammanhanget är politiker som lägger sig i, ändrar förutsättningar och som i panik ägnar sig åt micro management.

Social isolering och att vi gått miste om vår fria rörlighet är illa nog.

Vad gäller demokratin är det bara att konstatera att man planerar att allvarligt inskränka våra demokratiska, medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheter - i smittskyddets namn.

Förvisso med en tidsbegränsad pandemi-lag. Men en sådan kan alltid förlängas. Dessutom har politiken redan flaggat för ändringar i grundlagen - det vill säga permanenta förändringar av förhållandet mellan medborgare och stat.

De övervakningsverktyg som krävs för att kontrollera att folket underkastar sig sådana förändringar finns i princip redan på plats. Sammantaget blir detta ett nyckelfärdigt system för förtryck, om någon skulle tycka att det vore lämpligt eller nödvändigt.

I sammanhanget är det värt att påpeka att våra grundläggande fri- och rättigheter har som funktion att skydda individen mot staten. Mot godtycke och rättsövergrepp. Sådant får inte lättvindigt viftas undan.

Med risk för att upprepa mig vill jag peka på en annan risk med nedstängningar och andra corona-åtgärder:

Om en del av befolkningen inte finner sig i det som sker kan det bli protester. Om makthavarna då beslutar sig för att möta sådana protester med »resoluta« åtgärder i smittskyddets och den allmänna ordningens namn - då drar man igång en utvecklingsspiral som mycket väl kan leda till radikalisering, värre oroligheter och fler permanenta inskränkningar av vår frihet.

Citat ur regeringens förslag till pandemi-lag § 8. »Regeringen får meddela föreskrifter om att allmänna sammankomster och offentliga tillställningar inte får hållas.«

Vilket ur ett demokratiskt perspektiv naturligtvis är helt oacceptabelt. Utan mötesfrihet inget demokratiskt samhälle. Socialt isolerade människor har svårt att organisera sig och att protestera. Detta handlar alltså inte bara om fotbollsmatcher och nattklubbande.

Vi ser även tecken på att det inte är populärt hos etablissemanget när någon käftar emot. Oavsett vad som är rätt eller fel i sak är sådana tendenser oroväckande. Yttrandefriheten fyller som bekant sin främsta funktion när den tillåter sådant att bli sagt som andra helst inte vill höra.

Vi måste se upp så att kuren inte blir värre än sjukan. Offrar vi ekonomin och demokratin på smittskyddets altare - då kommer även det att kräva offer. Förmodligen betydligt fler offer än själva pandemin, i vart fall på lite sikt.