Rasism: Det är inte vem du är - utan vad du gör

Klicka på bilden för en större variant

Ingen människa rår för var den föds.

Jag har bekanta som är födda på helt andra platser i världen och som kom till Sverige som spädbarn. De är minst lika svenska vad gäller beteende och attityder som vilken Medelsvensson som helst, i vissa fall mer. Oavsett hur svarta, gula, vita eller bruna de är - så är det bara yttre attribut som inte säger något om deras personlighet.

För mig är »ras« en meningslös faktor och jag försöker istället bedöma människor utifrån deras handlingar. Vilket för övrigt gäller alla människor jag kommer i kontakt med.

Dessa handlingar kan, å andra sidan, formas av den miljö eller kultur som en människa vuxit upp i. Och det är här det kan bli problematiskt. När människor med skilda värderingar plötsligt kommer att leva tillsammans uppstår kulturkrockar. De flesta sådana krockar är harmlösa. Ibland kan de till och med tillföra vårt samhälle något.

Men om någon inte respekterar sina medmänniskor, deras frihet, liv, säkerhet eller egendom - då uppstår naturligtvis problem. Vilket gäller oavsett vem det än handlar om. Men uppenbarligen spelar bakgrundsfaktorer som kulturella traditioner ofta en roll.

Detta kan ibland bli ett problem. Men det är inte människors ras, gener eller skallform som är problemet - utan handlingar som har sin grund i tradition, kultur och andra sätt att organisera ett samhälle.

Att avfärda kritik mot problematiska handlingar som rasism är kontraproduktivt. Dels gör det inget åt nämnda problematiska handlingar, som då kan fortsätta med kränkningar av andra människor som följd. Dels är det att bygga en halmgubbe vars syfte snarare tycks vara att dölja en misslyckad integrationspolitik.

Därmed inte sagt att det inte finns riktiga rasister. Men jag skulle tro att de är rätt få.

Det kan möjligen ta tid, men jag tror att vägen ur de problem som finns i Sverige idag är att konsekvent stå upp för respekt människor emellan, individens frihet och hennes rätt till liv, säkerhet och egendom. Kompromisslöst - och oavsett vem det är som kränker dessa värden eller varför.

På den punkten har vår rödgröna regering - möjligen på grund av missriktad välvilja - misslyckats. Vilket också kan bero på att dess ideologiska arv bygger på att man betraktar människor som kollektiv istället för som individer. Det är i sin tur en tankemodell som inte är helt olik rasism.

Sverige behöver en regering som konsekvent står upp för den liberala, demokratiska rättsstaten och dess värden - lika för alla. I det ingår ett stort mått av personligt ansvar och individuell frihet, vars gräns går där man inkräktar på någon annans grundläggande rättigheter.