2022-05-29

Kärnavfall är inte det problem MP vill göra det till


Kärnkraftsavfall är inget större problem. Om man besvärar sig med att lyssna till vetenskapen.

Bäst vore naturligtvis att återanvända gammalt kärnkraftsavfall som bränsle i nya, moderna kärnkraftverk - då endast 5% av dess energiinnehåll har utnyttjats.

Gammalt avfall skulle kunna ge oss all den el vi behöver under överskådlig framtid. Helt CO2-fritt.

Men låt säga att vi ändå vill eller anser oss behöva slutförvara existerande kärnkraftsavfall. Det finns modeller för lagring i kapslar som är tänkta att förvaras i hundratusentals år en halv kilometer ner i berggrunden. Vilket väcker en del frågor och farhågor.

Saken är bara att den allmänna bilden av problemet är felaktig.

Det högaktiva avfallet är inte alls farligt i hundratusentals år - utan möjligen ett par hundra år. Det lågaktiva avfallet har visserligen en halveringstid på 24.000 år - men är inte farligare än att det är fullt hanterbart.

Jan Blomgren är professor i tillämpad kärnfysik. I en läsvärd artikel hos Timbro skriver han:

»När man klyver uran bildas ämnen som är ungefär hälften så tunga som uran. Dessa ämnen mitt i det periodiska systemet är nästan alla kraftigt radioaktiva, och sönderfaller relativt snabbt till stabila ämnen, de flesta inom några timmar. Några av dem kan vara mycket skadliga om man inte har ett strålskydd motsvarande ungefär en meter vatten. Efter 300 år är en tusendel kvar, och då är det inte farligare än att det kan hanteras med normala laboratorieskydd.

Den andra typen av avfall skapas då neutroner fångas in i uran och bildar tyngre grundämnen, med plutonium som den vanligaste. Dessa ämnen sänder ut strålning som stoppas efter bara 5 cm i luft, och är därför i praktiken ofarliga om man inte får in dem i kroppen. Ett bra tips är därmed att inte äta, dricka eller andas in plutonium. Dessa ämnen är alltså inte särskilt farliga, men mycket långlivade; plutonium-239 halveras på 24 000 år.«

Vilket ju är en bild som dramatiskt skiljer sig från den allmänt vedertagna uppfattningen - som är resultatet av propaganda från kärnkraftsmotståndarnas sida. Desinformation, om man så vill.

Jag har själv gått på det. Och då har jag ändå kampanjat för kärnkraft sedan folkomröstningen 1980.

Jag har dock betraktat den lösning för slutförvar som presenterats som tillräcklig och trovärdig. Nu inser jag att den även är extremt överdimensionerad.

Kärnkraftsavfall är helt enkelt inte det problem man påstått att det är.

Speciellt inte som ny, modern kärnkraft kan drivas med gammalt avfall - och då reducera dess volym med 95-99%.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.