Det räcker inte med att vilja väl. Man måste tänka också.

Samhällsdebatten är polariserad och gapig. Vilket bland annat är en reaktion mot att vänstern drivit sin sak för hårt.

Det har helt enkelt gått för långt när vänsterns ideologiska experiment hotar vår energiförsörjning, vår välfärd och vår fredliga samexistens. När människor upplever att kaoset breder ut sig.

Så tonläget skruvas upp. Dock vill jag varna för att ta samhällsdebatten till en allt för känslomässig nivå.

Det vore att falla i vänsterns fälla. Den vänster som reflexmässigt och okritiskt faller för allt som vid första påseende låter fint eller bra - även om det omsatt i praktiken får ödesdigra konsekvenser för vårt samhälle och dess medborgare.

Att främst agera utifrån känslor blockerar det sunda förnuftet. Dessutom tar ilska och rädsla tid och kraft från sådant som verkligen gör saker och ting bättre, från rationellt handlande.

Det räcker inte med att vilja väl. Man måste tänka också.

Greta kräver bokstavligen talat att vi skall drabbas av panik över klimatet. Politikerna svalde betet. Och nu står vi här med en växande energikris.

Ironiskt nog kan klimatomställningen i slutändan leda till ökade CO2-utsläpp. Eller fattigdom och social oro. Eller båda delar.

Detta är konsekvensen av medvetet fattade beslut. Fattade av människor som antingen inte begriper vad de sysslar med eller som vill oss illa.

Jag har sagt det förr: Om CO2 är ett det problem man påstår - då är det en fråga för ingenjörer, forskare och ekonomer. Inte skolkande skolungdomar, aktivister som sitter fastklistrade på vägarna och politiker med utopiska visioner.

Vi har just provat panik. Det går inte särskilt bra. Kan vi nu pröva att vara rationella istället?