Helgvideos: Brott & straff, Pride-kritik, digital euro och Farage on UK

Youtube: Därför sätts BROTTSLINGARS behov före OFFRENS »

Youtube: Stockholm Pride: "maoistiskt omskolningsläger" »

Youtube: The Digital Euro Explained »

Youtube: My Big Plan to Rescue Britain - Nigel Farage »

Nigel Farage (UKIP) vs. Peter Eriksson (MP)

Detta är intressant.

Det börjar med att Farage i vanlig ordning pillar bort EU:s sårskorpa och är generös med saltet. Ömsom vin, ömsom vatten. En del fullträffar, en del tveksamma formuleringar.

Kolla in EU-bossarnas miner, kroppsspråk och blick. De är verkligen inte roade.

Sedan dyker Miljöpartiets Peter Eriksson upp. Det var lite oväntat. Det snackas miljöpartiengelska och man famlar efter skämskudden.

Då – plötsligt – i sista sekund säger Eriksson något som faktiskt är intressant och relevant...

Youtube »

Stöd denna blogg »

Europaparlamentet: Farage vs. Tsipras

Detta inlägg från Europaparlamentet är intressant på flera sätt. (Dock hade UKIP:s Nigel Farage gott kunnat hoppa över de personliga invektiven i talets början.)

Speciellt fångar den grekiske premiärministerns uppsyn min uppmärksamhet. När Farage säger åt honom att ta Grekland ur euro-zonen, med huvudet högt – då ser Tsipras inte det minsta lockad ut.

Det är nog så att den grekiska regeringen inte har några som helst planer på att lämna euro-samarbetet. Det är ju bara att luta sig tillbaka, så tvingas skattebetalarna i de övriga euro-länderna betala.

Samtidigt är ett utträde ur euron och en omstart av landet vad Grekland skulle behöva.

Youtube »

EU: Farage vs. Juncker

[Direktlänk»]

"We are living in Noddyland!"

Direktlänk

Nigel Farage (UKIP) om EU:s skuldcirkus

[Direktlänk]

Ett visst mått av opposition

Makt överförs nu för tiden regelmässigt från medlemsstaterna till EU. Makt överförs i samma höga tempo från de folkvalda till icke-valda byråkrater. Korporativismen breder ut sig och en omfattande övervakningsstat rullas ut. Politiken handlar allt mer om makt och allt mindre om idéer och visioner.

Förr eller senare kommer man till en punkt när demokratin är i fara. Möjligen är vi redan där.

I detta läge slås jag av en dystopisk tanke.

Politiska bråkstakar blir som regel – i slutändan – överkörda av Maktapparaten.

I vart fall i de stora frågorna tycks alltid de maktens män som vill centralisera, kringgå de demokratiska processerna och urholka våra fri- och rättigheter få som de vill.

Därför drabbas jag ibland av misstanken att bråkstakarna bara är systemets gisslan. Alibin för att få systemet att framstå som demokratiskt.

Skulle verkligen människor som till exempel vår Pirate MEP Christian Engström och UKIP:s Nigel Farage tillåtas hållas om de utgjorde ett verkligt hot mot makten?