Det grekiska dramat fortsätter...

Det är så mycket annat nu, men det är värt att notera att Grekland går till val på söndag. Igen. (Det är tredje gången bara i år, folkomröstningen inräknad.)

Det ser ut som om Ny Demokrati har en knapp ledning framför Syriza. Men allt är väldigt osäkert.

Om Ny Demokrati vinner är cirkeln sluten. Grekland har förlorat tid, pengar och anseende – men får då i vart fall en regering som i någon mån kan antas förstå enkla ekonomiska samband.

Vid en Syriza-seger är det inte någon som riktigt vet vad som kommer att ske. Det spåret är ju liksom kört i botten. Man kan bara vara "något nytt" en gång.

Det är också möjligt att de två partierna kommer att tvingas ingås i någon form av koalition. Vilken i så fall inte bara kommer att dras med spänningar mellan, utan också inom, de två ledande partierna.

Andra saker vet vi mer säkert. Som att den grekiska ekonomiska krisen fortfarande är synnerligen allvarlig. Vad som skett är att landet fått överbryggningslån, vars syfte i allt väsentligt är att skjuta de mest akuta problemen på framtiden. Några långsiktiga lösningar ligger inte på bordet.

Och det finns inga riktigt bra lösningar. Så länge länder som har helt olika ekonomiska förutsättningar binder sig till samma valuta kommer allvarliga problem att följa.

Euro-krisen: Lugnet före stormen

En svag växelkurs, extremt låga räntor, låga oljepriser... Inget tycks fungera. Tillväxten i euro-zonen är på blygsamma 1,3procent.

Stora euro-länder som Frankrike och Italien dras med djupa strukturella problem. Och Tyskland – som förväntas plocka upp notan – har problem med en åldrande befolkning, vilket håller tillbaka produktiviteten.

Grekland fick sitt överbryggningslån. Men i grunden har väldigt lite förändrats. I allt väsentligt sparkade trojkan bara den tomma burken lite längre bort längs vägen. Den grekiska krisen är inte löst, den tog bara lite semester.

Vanliga människor vet inte vad de skall tro. När krisen drabbade Cypern visade det sig att pengar på banken inte alls är säkra. De kan beslagtas för att rädda staten och kapitalet. Spanjorerna fick veta vad som händer när botten går ur fastighetsmarknaden. Det vill säga att folk står där med stora obetalda lån och en halvfärdig eller i bästa fall en i stort sett värdelös bostad. Grekerna har röstat in nazister i parlamentet och kommunister i regeringen – och föga förvånande upptäckt att allt bara blivit värre.

Samtidigt fortsätter den statliga lånecirkus som egentligen är ett gigantiskt pyramidspel. Det gäller i princip för alla länder. Vilket kan fungera, ett tag, i länder med god tillväxt. Men inte i längden. Och då kan akuta problem uppstå vad gäller viktiga samhällsfunktioner och ekonomiska åtaganden som till exempel pensioner.

Får man tro anhängarna av cykliska ekonomiska modeller (vars prognoser visat sig vara förvånansvärt träffsäkra) – då närmar sig nästa ekonomiska systemkris mycket snabbt. (En modell talar om månadsskiftet september / oktober.) Detta är i så fall inte bara ett problem för euro-zonen. Men med alla dess akuta problem och inbyggda systemfel är euron extra utsatt.

Alla moderna valutor bygger på förtroende. När detta förtroende faller, då kan allt gå väldigt snabbt.

Så passa på att njut av det relativa lugnet så länge det varar. Det kommer att bli en intressant höst och vinter. Sverige är förvisso inte ett euro-land, men är ändå farligt nära knutet till dessa länder.

Mer svenska skattepengar in i den grekiska ekonomins svarta hål

Utan att ens veta exakt hur mycket pengar det handlade om, gav riksdagens EU-nämnd nyligen klartecken till att låna ut svenska skattepengar till Grekland, med EU som mellanhand.

Nu krävs det plötsligt fem miljarder euro till. Och allt tyder på att riksdagen kommer att öppna de svenska skattebetalarnas plånböcker ännu en gång.

En ny, dyrbar praxis är på väg att etableras.

Så här lär det hålla på fram till dess att euro-zonen tar sig samman och kastar ut grekerna.

Läs mer: Sverige kommer att få betala mer till Grekland »

En historisk fotnot

Inkommande uppgifter tyder på att ledamöterna i riksdagens EU-nämnd faktiskt inte vet hur mycket pengar de gått med på att låna ut till Grekland.

Frågan är om ens regeringen vet.

Finns det någon politiker i ansvarig ställning som kan tala om för svenska folket hur mycket av deras skattepengar som skall lånas ut till Grekland (med EU som mellanhand)?

Frågetecken kring det svenska Greklands-lånet

Här är ett uppsamlingsheat med spridda kommentarer om det svenska lånet till Grekland via EU.

Ämnet lämnar mycket att önska vad gäller öppenhet och transparens. Och än så länge har ingen givit något bestämt svar på den centrala frågan: Hur mycket pengar är det egentligen de svenska skattebetalarna skall låna ut?

Regeringen säger bara att det är "riskfritt". DN påstår att det handlar om ett "litet, litet svenskt bidrag".

Till S-regeringens försvar stiger då den moderate riksdagsmannen Fredrik Schulte fram. På Facebook skriver han...

"Sverige medverkar såtillvida att vi godkänner att kommissionen får låna upp pengar för att lösa det tillfälliga nödlånet (som i sin tur löses ut om några veckor när man formaliserar den nya bailouten).

Om Grekland skulle helomvända så att det inte blir en överenskommelse och sedan vägrar betala tillbaka samma nödlån skulle medlemsstaterna behöva skjuta till pengar för att lösa ut EU-kommissionen, MEN, de icke EMU-anslutna EU-länderna får i så fall sin del täckt av ECB (som skickat över samma summa på ett säkrat konto). 

Sverige ger alltså inga lån och utställer inga säkerheter."

Jag hoppas verkligen att han har rätt. Men än så länge har beskeden i det grekiska dramat haft synnerligen begränsad livslängd.

Om det skiter sig för Grekland, då förväntas alltså euro-zonen / ECB och EU både ta den smällen och betala tillbaka pengar till länder som Sverige. Frågan är hur högt upp i högen med krav det svenska lånet då egentligen ligger.

Och vad är det egentligen för pengar som skall garantera det svenska lånet? Zerohedge ger sin bild...

"As collateral, the eurozone could pledge the €3.6bn in profits from Greek bonds owned by the ECB. 

So Europe will pledge profits from the ECB's Greek debt holdings as collateral for a loan to Greece that will be used to make a payment to the ECB for the very same Greek debt holdings. 

As if that's not absurd enough, consider also that one of the alternative options to using the EFSM was returing SMP profits to Greece, so effectively, one bridge financing option is being used to collateralize another bridge financing option."

Om detta stämmer, då känns det väl... sisådär.

Dessutom skall vi hålla i minnet att den mekanism som används för denna penningsnurra i sig är av tveksam natur. I ett tidigare kommentarsfält skriver signaturen Professor Pelotard...

"Redan när EFSM infördes var det en mycket omtvistad åtgärd. En stor andel av den juridiska sakkunskapen ansåg att fondens tillskapande inte var i överensstämmelse med EU:s fördrag. Tyvärr prövades EFSM aldrig i domstol. Dock fick icke-euroländerna löfte om att aldrig behöva delta i finansieringen av EFSM. Något år efter EFSM:s tillkomst ersattes den och EFSF av ESM (European Stability Mechanism).

Men plötsligt som genom ett trollslag, när kommissionen behövde pengar för att överbrygga Greklands ekonomiska tillkortakommanden, så återuppstod EFSF..."

Denna fråga måste genomlysas på ett öppet och transparent sätt – som är begripligt för vanliga svenska skattebetalare.

Om inte annat – skulle någon kunna vara snäll och berätta hur mycket pengar det handlar om. Det måste ni väl ändå veta?

(Det enda vi har på den fronten är uppskattningar och gissningar, som pekar mot 1,7 miljarder kronor. Men från officiellt håll svävar man på målet.)

Och hur man än vänder och vrider på frågan, så är Sverige nu på väg att dras in i euro-krisen – trots att svenska folket i en folkomröstning tydligt sagt att den där soppan skall vi hålla oss utanför.

Tidigare bloggposter i ämnet:
• Svenska skattepengar till Grekland: Vad säger Alliansen? »
• Hur kan det vara "riskfritt" att pumpa in svenska skattepengar i Grekland? »
• Hur stort är egentligen det svenska lånet till Grekland? »

Hur stort är egentligen det svenska lånet till Grekland?

Jag lyfter upp en kommentar från förra bloggposten om det svenska Greklandslånet...

ProfessorPelotard skriver...

Från dagens ledare i DN:

"På fredagen gav EU-nämnden sin välsignelse åt ett litet, litet svenskt bidrag till krisinsatserna i Grekland. (...) I kronor och ören förblir insatserna låga – det aktuella nödlånet löper bara under några månader och utgör en bråkdel av det riktiga stödpaketet till Aten." 

Den anonyme ledarskribenten berättar aldrig för läsarna hur litet det lilla, lilla bidraget är. Förvånande nog har jag inte kunnat hitta den siffran i någon annan tidningsartikel heller. Förmodligen är det en sådan liten summa att den är helt försumbar... eller?

Sveriges (brutto-) andel av EU:s budget är om jag inte missminner mig ca 2,7%. Brygglånet från EFSM är 7 miljarder euro. Alltså skulle Sveriges andel vara ca 190 miljoner € eller ca 1,7 miljarder kronor. Knappast en liten, liten summa.

Hur kan det vara "riskfritt" att pumpa in svenska skattepengar i Grekland?

Då var det klart. Vi skall sända svenska skattepengar till Grekland.

Men det är ingen fara säger finansminister Magdalena Andersson (S)...

"Från början så hade vi behövt riskera svenska skattebetalares pengar i det här. Vi protesterade och nu har EU-kommissionen och euroländer gett garantier att svenska skattebetalares pengar inte riskeras."

Jag bara undrar – hur?

Menar hon att andra euro-länder lovat att just Sverige skall hållas skadelöst, när allt går åt helvete? Och i så fall, tror hon på det själv?

Den rödgröna regeringen är dock inte ensam om att uppvisa häpnadsväckande naivitet. Allianspartierna ställde sig, vid dagens möte i EU-nämnden, lydigt bakom regeringens linje.

Det är inte ens en nyhet längre: Det är viktigare för svenska politiker att hålla sig på god fot med Bryssel än att tillvarata svenska folkets intressen.

Intressant nog verkar det som att Vänsterpartiet inte vill sända svenska skattepengar till Grekland. Det vill säga att det parti som mest högljutt krävt att eurozonen och IMF skall hålla grekerna under armarna – just det partiet backar ur när det kommer till svenska skattepengar. Blandade signaler, kan man tycka.

Länk: Svenskt klartecken till Greklandslån »

Svenska skattepengar till Grekland: Vad säger Alliansen?

Finansminister Magdalena Andersson (S) utesluter inte att svenska skattepengar kan komma att användas för att staga upp Grekland.

Det var kanske väntat. Men idiotiskt. Sverige är inte med i euro-zonen. (Folket räddade oss i en folkomröstning.) Hela idén med att stanna utanför euron är att inte dras med när projektet havererar.

It's not our circus, not my monkeys. Så ser i vart fall britterna (som inte heller är med i euro-samarbetet) på saken.

Nu är frågan: Vad tycker den svenska borgerligheten om saken?

Jag kan ha missat något. Dock känns tystnaden från Alliansen misstänkt mycket som att den delar Anderssons uppfattning.

Men vi kan inte ha borgerliga partier som tycker att vi skall sända svenska skattepengar in i detta svarta hål. Eller?

Uppgörelsen med Grekland ingen garanti mot fortsatt euro-kaos

Än är uppgörelsen mellan trojkan och Grekland inte i hamn. Den skall genom det grekiska parlamentet också, inom tre dygn. Vilket lär bjuda på en del dramatik.

Sedan förutsätts grekerna verkligen göra allt man beslutat om. Vilket kommer att vara surt för en vänsterregering.

Det enda som med säkerhet går att säga om den nya uppgörelsen är att man fortsätter sparka den grekiska ekonomins tomburk framför sig längs ödets landsväg. Det finns inga garantier för att detta kommer att hålla, räcka eller fungera i ett längre perspektiv.

Och kom ihåg att den grekiska regeringen är kommunister, stödda av högernationalister. Vilka deras egentliga motiv är, det vet vi inte. (Även om det just nu ser ut som om Makt är en drivkraft.)

Det grundläggande problemet – en gemensam valuta för länder med helt olika ekonomier – kommer man dock inte att göra något åt. Vilket är en garanti för fortsatt turbulens. Är det inte Grekland, då är det något annat land nästa gång...

Kommer Grekland att lura trojkan - en gång till?

Grekerna röstade nej till trojkans krav för nya nödlån.

Men – nu har de lagt fram ett eget förslag, som i vissa delar tycks gå längre än det förslag folket röstade nej till.

Intressant.

Mycket talar för att EU, ECB och IMF kommer att köpa detta nya bud.

Vad som händer sedan återstår att se. Ingen lär väl bli förvånad om det senaste grekiska budet rinner ut i sanden – så snart de fått sitt nya nödlån.

Detta känns inte helt seriöst.

Europaparlamentet: Svenskarna i dagens Greklands-debatt

Lite public service...



Gunnar Hökmark (M) | Youtube »



Peter Lundgren (SD) | Youtube »

Via Europaparlamentets AV-tjänst.

Europaparlamentet: Farage vs. Tsipras

Detta inlägg från Europaparlamentet är intressant på flera sätt. (Dock hade UKIP:s Nigel Farage gott kunnat hoppa över de personliga invektiven i talets början.)

Speciellt fångar den grekiske premiärministerns uppsyn min uppmärksamhet. När Farage säger åt honom att ta Grekland ur euro-zonen, med huvudet högt – då ser Tsipras inte det minsta lockad ut.

Det är nog så att den grekiska regeringen inte har några som helst planer på att lämna euro-samarbetet. Det är ju bara att luta sig tillbaka, så tvingas skattebetalarna i de övriga euro-länderna betala.

Samtidigt är ett utträde ur euron och en omstart av landet vad Grekland skulle behöva.

Youtube »

Vi lever i intressanta tider

Något är på väg att hända med vårt samhälle.

Staten håller på att stärka sitt grepp om folket. Vi ses inte som individer och fria medborgare, utan som undersåtar. De lagar och regler vi har att rätta oss efter förändras allt mer från att skydda oss mot andra till att skydda oss mot oss själva. Morallagstiftning, förmynderi och pekpinneri blir allt vanligare inslag i politiken. Vår demokratiska fri- och rättigheter urholkas (som nu senast i Spanien). Och en aldrig tidigare skådad övervakningsapparat håller på att rullas ut. Något slags neo-konservatism är på väg att socialisera människan – uppbackad av en byråkrati som inte längre förmår fokusera på det som är väsentligt.

Det folkliga motståndet mot makten blir ofta förvirrat. Den så kallade Occupy-rörelsen lyckades möjligen identifiera ett antal verkliga problem. (Lustigt nog till stora delar samma problem som Tea Party-rörelsen pekade på.) Men den stod handfallen vad gäller vad man skall göra åt saken. Att ropa efter mer reglering är knappast lösningen när det som är fel ofta skapats av just politiska beslut, det vill säga regleringar.

Samtidigt håller något slags ny, snipig åsiktselit på att ta form. Den skiljer sig från tidigare generationer av den tyckande klassen genom aggressivitet parad med snarstuckenhet – vilket utmynnar i något slags arrogant feghet. Den är inte konsistent, utan fylld av självmotsägelser. Den anser sig ofta stå över fakta, logik och kända orsakssamband. Den silar mygg och sväljer kameler. Och den drar sig inte för att kräva att politiken och statens våldsmonopol skall ställa sig på dess sida.

Runt om oss faller världen långsamt sönder i något slags tilltagande... entropi. I öst beter sig Ryssland oacceptabelt, samtidigt som landet försöker dölja sina intentioner med klassisk maskirovka. I syd utövar vettvilliga islamister ett skräckregemente som driver människor på flykt och som riskerar att på olika sätt spridas till vårt samhälle. I väst beter sig USA oroväckande ofta omdömeslöst och oskickligt. Och här i Europa är hela det finansiella systemet i självsvängning, på grund av ett politiskt tvångsäktenskap mellan Spara och Slösa.

Och på något sätt känns det som om allt det ovanstående hänger samman.

Jag känner mig rimligt säker på att det inte bara är jag som blir äldre, utan att det faktiskt håller på att bli värre.

Det är många bollar i luften samtidigt. Hela systemet känns metastabilt. Och då kan små förändringar få stora konsekvenser. (Vilket inte nödvändigtvis behöver vara dåligt – men lär bli omtumlande.)

Vi lever i intressanta tider.

Veckans Falkvinge

Youtube »

Fredsvalutan

Jo, så kallades den av euro-anhängarna i den svenska folkomröstningen: Fredsvalutan.

I dag skapar euro-samarbetet spänningar i Europa. Länder med svag och oordnad ekonomi ställer gång på gång till det för alla andra. Och när det går så långt som i Grekland, då hotas hela Europas valuta- och betalsystem.

Då börjar det tyska finansiella systemet vackla. Då kan det bli problem med löner och pensioner i Frankrike. Då kan finska företag få problem med att betala leverantörer och med att få betalt för sina produkter. Då kan hela det europeiska banksystemet drabbas av en kollaps som drar fram som en skogsbrand. Då kan även den svenska bolånebubblan spricka.

Krig har startat för mindre. Det finns helt enkelt en gräns.

Det stämmer förvisso att handel bygger fred och att en gemensam valuta underlättar handeln. Men ekonomisk osämja är en garanterad källa till bråk. Och att osämja skulle utbyta när man slog samman valutan i länder som Grekland och Tyskland, det hade en pärlhöna kunnat räkna ut.

Så nu står man där med skägget i brevlådan.

Enda sättet att få euro-projektet att "fungera" är med en total fiskal union. Total centralstyrning. Total kommandoekonomi. Men då kommer man att tvingas offra den fria ekonomin och demokratin på vägen. 

Och det är åt det hållet vi är på väg. Lyssna till exempel till vad (de så kallade) liberalernas ledare i Europaparlamentet har att säga... 

Youtube »

Grekland i limbo

Grekerna röstade nej. Oklart exakt till vad. Men det lär blåsa upp deras ego när det gäller att vägra betala tillbaka landets skulder.

Även om situationen är en smula dramatisk, skall man hålla i minnet att Grekland (sedan landet blev demokrati 1974) aldrig har haft en balanserad budget.

Det är också värt att notera att Grekland i princip saknar funktionsdugliga institutioner, av den typ som behövs om man vill försöka få en välfärdsstat med hög skatt att fungera.

Så det mesta är – faktiskt – ungefär som vanligt.

Euron är bara kronan på verket. Idén om samma pris på pengar i vitt skilda ekonomier var dömd att misslyckas från början. När man sedan ändå körde, då var det väldigt oklokt att släppa in Grekland.

Oansvarigt beteende, fusk med räkenskaperna, överkonsumtion och ekonomisk inkompetens... det är grekernas eget ansvar. Men ansvaret för att släppa in Grekland i Euro-zonen – det ligger hos EU.

Så frågan är om EU nu kan göra något annat än att sända räkningen vidare till skattebetalarna.

Det finns nämligen ingen plan. I vart fall ingen bra plan. Varken i Grekland eller i EU.

Länkar:
• Greklands finansminister avgår: Del 1 » | Del 2 »
• Gunnar Hökmark är synnerligen irriterad »
• Expressen försöker förstå vad Grekland egntligen röstade nej till »
• DI om den förestående grekiska bankkollapsen »

Slutligen, ett påpekande från Falkvinge...

Klicka på bilden för en större variant.

Samtidigt, i förhandlingarna mellan trojkan och Grekland...

Youtube »