EU, corona och euron

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

EU, corona och euron »

EU:s krispaket handlar inte om corona-smittan som sådan - utan om att rädda det feltänkta och långsiktigt ohållbara eurosamarbetet. Vilket vi nu måste betala för, trots att svenska folket sagt nej till euron.

EU vill kunna hindra dig från att ta ut dina egna pengar från banken

Nybloggat på HAX.5July.org:

EU to allow freezes of bank deposit withdrawals?

"European Union states are considering measures which would allow them to temporarily stop people withdrawing money from their accounts to prevent bank runs (..)"

Skall Sverige tvingas gå över till euron?

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Skall Sverige tvingas gå över till euron? »

"Blir det någon ändring, då blir det utan att fråga folket först. För övrigt har riksdagen redan fört in EU-medlemskapet och unionens fördrag i den svenska grundlagen. Således kan ett beslut om svensk övergång till euron som betalmedel klubbas igenom riksdagen på en kafferast."

Ekonomipristagaren: Euron var ett misstag

The European Union should embark on a process of decentralisation and return certain areas of decision making to the member states if it wants to survive and thrive, according to Nobel Memorial Prize in Economic Sciences winner Oliver Hart.

Euractiv: Nobel economics prize winner: ‘The euro was a mistake’ »

EU: Det finns ingen plan – bara mer av samma

Kommer Brexit att bli en väckarklocka? Eller kommer EU och dess ledare att fortsätta gå i sömnen – mot en ständigt allt tätare union, mer överstatlighet, mer kommandoekonomi och ett ständigt ökande demokratiskt underskott?

Den kritik mot EU som förekommer, den kommer främst från ytterkantspartier till höger och vänster – som råkat ha hamnat rätt i sak av fel skäl och som ofta är skvatt galna i övrigt.

Från EU, dess ledare och dess etablissemang kommer bara en signal: Mer av samma.

Vad man istället borde göra är att rulla tillbaka EU till ett mellanstatligt samarbete med ett enda syfte: Fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital.


Men hur gör man det när man är förenade vid höften av den gemensamma valutan, euron? Den kräver snarare hård centralstyrning, en fiskal union och upphävt nationellt ekonomiskt självstyre för att fungera.

Hur rullar man tillbaka ett EU som gör anspråk på att ha en gemensam flyktingpolitik – som man till råga på allt inte har någon egentlig kontroll över?

Därför ser det snarare ut som om vi kommer att få mer EU och mer överstatlighet. Nästa punkt på dagordningen lär för övrigt bli gemensam militär kapacitet.

Vad kan väl möjligen gå fel?


I slutet av sommaren kommer nästa akt i det grekiska dramat. Under tiden späder den Europeiska Centralbanken (ECB) ut valutan med minst 60-100 miljarder euro varje månad. Folkets pengar minskar i värde samtidigt som euro-ländernas skuldsättning ökar och därmed även notan till skattebetalarna. (Notera hur folket pungslås i båda ändar av denna scam.)

Utan britterna i EU och utan ett formellt undantag kommer Sverige förr eller senare att tvingas med i det vansinniga euro-samarbetet. Våra ledare kommer att hävda att situationen har förändrats – och de kommer noga att undvika en ny folkomröstning.

Man kan tycka att historien borde ha lärt oss att kommandoekonomi är en dålig idé. Man kan tycka att i vart fall borgerliga politiker borde ha något att invända mot en centralstyrning vars motstycke vi inte sett sedan Sovjetunionens sammanbrott. Men icke.


Det finns ingen plan. Det finns ingen sjukdomsinsikt. Allt som gäller är: Mer av samma.

Men om saker och ting får fortsätta att "fungera" som de har fungerat – då kommer det också att gå som det har gått. Då kommer problemen att bli värre och vansinnet att eskalera.

Till råga på eländet håller EU-motståndet i länder som Frankrike och Tyskland på att mutas in av partier som är främlingsfientliga, protektionistiska, småskurna och motståndare till allt som är bra med ett fritt och öppet Europa.

Och de etablerade partierna lämnar walk over... De är väl allt för förblindade av sin närhet till makten och köttgrytorna i Bryssel, kan man anta. De driver med strömmen. Mer av samma.


I längden kan överstatlighet, centralstyrning, kommandoekonomi och korporativism bara upprätthållas med ett stort mått av tvång och kontroll. Fast det kommer att kallas "harmonisering".

You have been warned.

Stöd denna blogg »

Ett ekonomiskt liveget folk

Jag är ingen vän av konspirationsteorier. Som regel finns det ingen plan. Men händelser kan komma att samverka. Intressen sammanfaller. Och skit händer.

Ta till exempel följande tecken i tiden...

• EU:s direktiv mot penningtvätt innebär att det blir allt svårare för företag och privatpersoner att hantera kontanter. Bankerna tvingas bli finanspoliser. Allt vi gör som har med kontanter att skaffa skall registreras och analyseras.
• Vi är på väg mot ett kontantfritt samhälle. Pengar i handen ersätts av pengar på bankkonton, som enkelt kan kontrolleras (och konfiskeras) av myndigheterna.
• ECB är på väg att avskaffa 500 €-sedeln, vilket gör det svårare för människor att hålla en reserv av kontanter. (Och i Sverige håller vi på att byta ut sedlarna, vilket kommer att leda till att gamla pengar i madrassen eller bankfacket måste in i systemet – genom penningtvättsdirektivets nålsöga – innan de blir ogiltiga.)
• Vi har redan sett hur banker har stängts och snäva uttagsgränser har införts i bankomaterna i Grekland. På Cypern konfiskerade man helt enkelt en del av befolkningens banktillgodohavanden när systemet började svaja.
• Euro-krisen är på intet sätt över. Även om det inte talas så mycket om saken, så kämpar ECB med att hålla valutan stabil – ofta genom principiellt osunda ingrepp som aldrig kan vara långsiktigt hållbara.
• Så väl privatpersoner som länder lever i en lånebubbla, där det mesta av pengarna inte har något underliggande värde – utan har skapats "ur tomma intet" i bankernas datorer.
• Alla moderna valutor är fiat-valutor, vars värde uteslutande bygger på förtroende.

Vad händer vid nästa ekonomiska systemkris? Vad händer vid ett omfattande datorhaveri (eller för den sakens skull ett större strömavbrott)? Vad händer om lånebubblan spricker? Vad händer när hela nationer i skuldkris till slut går in i väggen? Vad händer när förtroendet sviker? Och det finns många fler oroväckande scenarier.

I sådana situationer är manegen krattad för ekonomiskt undantagstillstånd, där människor inte längre kommer att ha kontroll över eller fri tillgång till sina pengar. En kommandoekonomi kommer att upprättas. Och med det kommer även den fria ekonomin och vårt fria och öppna samhälle att krossas.

Vi är på väg att lägga alla ägg i en korg. I politikernas händer. I ett system med en aldrig tidigare skådad övervakningsstat.

Vad kan väl möjligen gå fel?

EU: Blev något bättre efter toppmötet?

Så vad hände – och vad hände inte – på veckans EU-toppmöte?

BREXIT: Cameron fick en kompromiss med sig hem. Frågan är om den räcker för att han skall få till ett ja i sommarens folkomröstning om EU-medlemskapet. Jag är tveksam.

Det är fullt begripligt att många britter vill lämna EU. Det skulle säkert fungera och rent av vara bra för Storbritannien. Men för Sverige skulle det bli problem. Att även Sverige skulle lämna EU finns inte på den politiska dagordningen. Och utan britterna skulle unionens någorlunda sansade länder – som Sverige – få ännu svårare att stå emot det galopperande vansinnet.

FLYKTINGKRISEN: EU-toppmötet gjorde som man gjort så många gånger tidigare, med andra svåra frågor – man sköt den framför sig. EU kommer att hålla ett toppmöte med Turkiet, som är på väg att bli allt mer oförutsägbart och bångstyrigt.

Nu närmar sig våren, temperaturen stiger och flyktingströmmarna kommer åter att sätta sig i rörelse. Kanske är Visegradgruppens förslag om att stänga gränsen mot Grekland snart det enda återstående alternativet. Vilket naturligtvis skulle skapa en helt omöjlig situation för grekerna.

EURO-KRISEN: Krisen fortsätter även om man inte talar om den längre. (Den fanns inte heller på helgens agenda.) ECB fortsätter trycka pengar och att backa upp systemet. Men risken är att man snart måste finna nya drastiska lösningar. Frågan är bara vilka. Verktygslådan börjar bli tom.

Något kan dock vara på gång. Att man tänker dra in 500 €-sedeln kan vara ett tecken på att man vill göra det svårare för medborgarna att lägga undan större belopp i reda kontanter. Även om det inte är aktuellt just för tillfället, så krattar man manegen för framtida åtgärder. Det kan till exempel handla om att ge medborgarna begränsad tillgång till sina egna pengar eller att konfiskera en del av våra banktillgodohavanden. Det har redan skett en gång (på Cypern) och kan mycket väl ske igen.

Sammanfattningsvis är det svårt att se att EU:s ledare skulle ha kopplat något slags grepp på toppmötet. I stort sett sparkar man ett antal tomburkar framför sig längs vägen.

Slå sönder EU för att rädda det som är bra och viktigt

Den Europeiska Unionen, EU, har ett förfärande track record. Vi har exempel på storhetsvansinne, som en gemensam valuta för vitt skilda ekonomier. Och det finns fullskaliga haverier, som den gemensamma flyktingpolitik som visade sig inte existera i verkligheten, när den väl behövdes.

Men allt är inte omdömeslöshet i kolossalformat. Här finns också en lång rad mindre misslyckanden, dumheter, felbedömningar och en centralstyrning som genomsyrar unionen. De samlade negativa konsekvenserna blir dock stora. Kanske allvarligast är att den europeiska ekonomin bara är en skugga av vad den borde vara. Tillväxtsiffrorna är mediokra. Arbetslösheten är oroväckande hög. Nödvändiga strukturförändringar ersätts ofta med konstgjord andning i form av offentliga bidrag (skattepengar) – som på sikt bara gör problemen värre och fallet hårdare.

Europa hade allt. Men vi började centralstyra, trots att alla historiska erfarenheter varnat oss för just detta. Vi är på väg att helt ödelägga den decentraliserade mångfald som givit oss utveckling, institutionell konkurrens och en kultur av best practice. Istället skapar vi single points of failure – där det räcker med ett dåligt beslut, i en EU-institution, vid ett tillfälle för att miljoner företag och en halv miljard människor skall drabbas. Och från EU kommer en strid ström av beslut som är verklighetsfrånvända, kontraproduktiva, inskränkande, småaktiga och klåfingriga.

Om det europeiska samarbetet skall ha någon framtid – då måste det fokusera på det som är bra och viktigt. Det vill säga fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital.

Dessutom bör EU vara väktare av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna – eftersom de enskilda länderna som regel är part i målet när grundläggande medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheter kränks.

Detta borde gå att lösa genom mellanstatligt samarbete, istället för överstatligt.

För vi kan inte hålla på som vi gör nu. Allt mer makt överförs från medborgare till politiker, från medlemsstater till Bryssel och från folkets valda institutioner till icke-valda byråkrater. Detta är demokratins svarta hål – där till slut alla beslut av betydelse fattas på samma ställe, av samma människor och ofta utan offentlig insyn.

Istället måste beslutsfattandet decentraliseras och öppnas för frivilliga, spontana samarbeten – som kan fånga upp marknadens signaler och använda befintliga resurser på effektivast möjliga sätt.

Det europeiska samarbetet får inte vara ett byråkratiskt monster. Det bör istället vara ett verktyg som ger människor och företag frihet att samarbeta och utvecklas under enkla former.

Det grekiska dramat fortsätter...

Det är så mycket annat nu, men det är värt att notera att Grekland går till val på söndag. Igen. (Det är tredje gången bara i år, folkomröstningen inräknad.)

Det ser ut som om Ny Demokrati har en knapp ledning framför Syriza. Men allt är väldigt osäkert.

Om Ny Demokrati vinner är cirkeln sluten. Grekland har förlorat tid, pengar och anseende – men får då i vart fall en regering som i någon mån kan antas förstå enkla ekonomiska samband.

Vid en Syriza-seger är det inte någon som riktigt vet vad som kommer att ske. Det spåret är ju liksom kört i botten. Man kan bara vara "något nytt" en gång.

Det är också möjligt att de två partierna kommer att tvingas ingås i någon form av koalition. Vilken i så fall inte bara kommer att dras med spänningar mellan, utan också inom, de två ledande partierna.

Andra saker vet vi mer säkert. Som att den grekiska ekonomiska krisen fortfarande är synnerligen allvarlig. Vad som skett är att landet fått överbryggningslån, vars syfte i allt väsentligt är att skjuta de mest akuta problemen på framtiden. Några långsiktiga lösningar ligger inte på bordet.

Och det finns inga riktigt bra lösningar. Så länge länder som har helt olika ekonomiska förutsättningar binder sig till samma valuta kommer allvarliga problem att följa.

Euro-krisen skapar ett Bitcoin moment?

Nybloggat på HAX.5July.org:

Euro crisis and the case for Bitcoin »

Det går sisådär för den gemensamma europeiska valutan, euron. Den som vill se om sitt hus gör nog klokt i att skaffa sig några Bitcoins, som back up.

Euro-krisen: Lugnet före stormen

En svag växelkurs, extremt låga räntor, låga oljepriser... Inget tycks fungera. Tillväxten i euro-zonen är på blygsamma 1,3procent.

Stora euro-länder som Frankrike och Italien dras med djupa strukturella problem. Och Tyskland – som förväntas plocka upp notan – har problem med en åldrande befolkning, vilket håller tillbaka produktiviteten.

Grekland fick sitt överbryggningslån. Men i grunden har väldigt lite förändrats. I allt väsentligt sparkade trojkan bara den tomma burken lite längre bort längs vägen. Den grekiska krisen är inte löst, den tog bara lite semester.

Vanliga människor vet inte vad de skall tro. När krisen drabbade Cypern visade det sig att pengar på banken inte alls är säkra. De kan beslagtas för att rädda staten och kapitalet. Spanjorerna fick veta vad som händer när botten går ur fastighetsmarknaden. Det vill säga att folk står där med stora obetalda lån och en halvfärdig eller i bästa fall en i stort sett värdelös bostad. Grekerna har röstat in nazister i parlamentet och kommunister i regeringen – och föga förvånande upptäckt att allt bara blivit värre.

Samtidigt fortsätter den statliga lånecirkus som egentligen är ett gigantiskt pyramidspel. Det gäller i princip för alla länder. Vilket kan fungera, ett tag, i länder med god tillväxt. Men inte i längden. Och då kan akuta problem uppstå vad gäller viktiga samhällsfunktioner och ekonomiska åtaganden som till exempel pensioner.

Får man tro anhängarna av cykliska ekonomiska modeller (vars prognoser visat sig vara förvånansvärt träffsäkra) – då närmar sig nästa ekonomiska systemkris mycket snabbt. (En modell talar om månadsskiftet september / oktober.) Detta är i så fall inte bara ett problem för euro-zonen. Men med alla dess akuta problem och inbyggda systemfel är euron extra utsatt.

Alla moderna valutor bygger på förtroende. När detta förtroende faller, då kan allt gå väldigt snabbt.

Så passa på att njut av det relativa lugnet så länge det varar. Det kommer att bli en intressant höst och vinter. Sverige är förvisso inte ett euro-land, men är ändå farligt nära knutet till dessa länder.

Euron - ännu en tågolycka i slow motion

Den regerar bäst som regerar minst, sägs det. Och så är det ju som regel. Lämna folk i fred, så blir det mesta bättre.

Ordstävet faller mig allt som oftast in, när jag läser om utvecklingen i euro-zonen. Här har politikerna lyckats åstadkoma ett fett dubbelfel med skruv.

Först konstruerade man ett politiskt gigantprojekt - en gemensam europeisk valuta. Man blundade för realiteter och grundläggande ekonomiska samband. Man vägrade att lyssna till alla varnande röster. Man gav sig helt enkelt in i något som man inte hade kompetens att förstå eller hantera.

När krisen sedan var ett faktum och vissa länder hamnade i tailspin - då upphörde plötsligt den politiska handlingskraften. ECB fick bemanna länspumparna (eller snarare sedelpressarna) för att hålla skutan flytande, medan politikerna fortsatte sparka denna tomma konservburk vägen fram. (Ursäkta de blandade metaforerna.)

Att hålla fingrarna i styr för att inte störa spontan utveckling, marknaden och människots skaparkraft är en sak. En bra sak. Att ställa till med politisk och ekonomisk oreda och sedan permanenta detta läge genom att drabbas av panik, förnekelsetillstånd och handlingsförlamning är något annat. En dålig sak.

För så länge Grekland och Tyskland, Italien och Finland, Spanien och Österrike har samma pris på pengar (samma växelkurs och samma ränta) - så länge kommer kris att följa på kris. Det kommer att drabba länder i båda ändar av spektrat, fast på olika sätt.

Det enda som teoretiskt sett skulle kunna fungera är om EU/euro-gruppen börjar centralstyra och införa en kommandoekonomi av Sovjetiska proportioner. Men det vore som bekant även ett sätt att döda demokratin, det fria företagandet och tillväxten.

Vi har alltså nått en punkt där politikernas prestige påbjuder att vi hellre ödelägger den fria ekonomin och det öppna samhället än att de erkänner att euro-projektet är en idiotisk idé. Allt som krävs för att det skall gå totalt åt helvete är att man fortsätter undvika att hantera de stora och principiella frågorna. Att inte göra något är också ett val.

EU:s och euro-zonens skuldberg växer

Räknat sedan tiden innan euro-krisen har samtliga euro- och EU-länder ökat sin statsskuld. [Länk»]

De flesta lever i dag inte ens upp till de "konvergenskriterier" som satts upp för euro-zonen, vilka säger att statsskulden inte får överskrida 60% av BNP. I genomsnitt ligger siffran för euro-länderna på 92.9%.

Sämst går det för EU:s klassiska krisländer. Frankrike ligger också en bra bit över snitt. Men inte ens Tyskland (74,4%) uppfyller i dag konvergenskriterierna.

Enkelt uttryckt: De flesta länder som har euron som valuta uppfyller inte de krav som ställs för att få gå in i euro-zonen, om frågan vore aktuell i dag.

En historisk fotnot

Inkommande uppgifter tyder på att ledamöterna i riksdagens EU-nämnd faktiskt inte vet hur mycket pengar de gått med på att låna ut till Grekland.

Frågan är om ens regeringen vet.

Finns det någon politiker i ansvarig ställning som kan tala om för svenska folket hur mycket av deras skattepengar som skall lånas ut till Grekland (med EU som mellanhand)?

Under radarn

Tiden går – och ännu har vi inte fått veta hur mycket pengar det svenska Greklands-lånet handlar om.

Gissningsvis kommer de svenska skattebetalarna aldrig att få veta.

All makt går ut över folket.

Frågetecken kring det svenska Greklands-lånet

Här är ett uppsamlingsheat med spridda kommentarer om det svenska lånet till Grekland via EU.

Ämnet lämnar mycket att önska vad gäller öppenhet och transparens. Och än så länge har ingen givit något bestämt svar på den centrala frågan: Hur mycket pengar är det egentligen de svenska skattebetalarna skall låna ut?

Regeringen säger bara att det är "riskfritt". DN påstår att det handlar om ett "litet, litet svenskt bidrag".

Till S-regeringens försvar stiger då den moderate riksdagsmannen Fredrik Schulte fram. På Facebook skriver han...

"Sverige medverkar såtillvida att vi godkänner att kommissionen får låna upp pengar för att lösa det tillfälliga nödlånet (som i sin tur löses ut om några veckor när man formaliserar den nya bailouten).

Om Grekland skulle helomvända så att det inte blir en överenskommelse och sedan vägrar betala tillbaka samma nödlån skulle medlemsstaterna behöva skjuta till pengar för att lösa ut EU-kommissionen, MEN, de icke EMU-anslutna EU-länderna får i så fall sin del täckt av ECB (som skickat över samma summa på ett säkrat konto). 

Sverige ger alltså inga lån och utställer inga säkerheter."

Jag hoppas verkligen att han har rätt. Men än så länge har beskeden i det grekiska dramat haft synnerligen begränsad livslängd.

Om det skiter sig för Grekland, då förväntas alltså euro-zonen / ECB och EU både ta den smällen och betala tillbaka pengar till länder som Sverige. Frågan är hur högt upp i högen med krav det svenska lånet då egentligen ligger.

Och vad är det egentligen för pengar som skall garantera det svenska lånet? Zerohedge ger sin bild...

"As collateral, the eurozone could pledge the €3.6bn in profits from Greek bonds owned by the ECB. 

So Europe will pledge profits from the ECB's Greek debt holdings as collateral for a loan to Greece that will be used to make a payment to the ECB for the very same Greek debt holdings. 

As if that's not absurd enough, consider also that one of the alternative options to using the EFSM was returing SMP profits to Greece, so effectively, one bridge financing option is being used to collateralize another bridge financing option."

Om detta stämmer, då känns det väl... sisådär.

Dessutom skall vi hålla i minnet att den mekanism som används för denna penningsnurra i sig är av tveksam natur. I ett tidigare kommentarsfält skriver signaturen Professor Pelotard...

"Redan när EFSM infördes var det en mycket omtvistad åtgärd. En stor andel av den juridiska sakkunskapen ansåg att fondens tillskapande inte var i överensstämmelse med EU:s fördrag. Tyvärr prövades EFSM aldrig i domstol. Dock fick icke-euroländerna löfte om att aldrig behöva delta i finansieringen av EFSM. Något år efter EFSM:s tillkomst ersattes den och EFSF av ESM (European Stability Mechanism).

Men plötsligt som genom ett trollslag, när kommissionen behövde pengar för att överbrygga Greklands ekonomiska tillkortakommanden, så återuppstod EFSF..."

Denna fråga måste genomlysas på ett öppet och transparent sätt – som är begripligt för vanliga svenska skattebetalare.

Om inte annat – skulle någon kunna vara snäll och berätta hur mycket pengar det handlar om. Det måste ni väl ändå veta?

(Det enda vi har på den fronten är uppskattningar och gissningar, som pekar mot 1,7 miljarder kronor. Men från officiellt håll svävar man på målet.)

Och hur man än vänder och vrider på frågan, så är Sverige nu på väg att dras in i euro-krisen – trots att svenska folket i en folkomröstning tydligt sagt att den där soppan skall vi hålla oss utanför.

Tidigare bloggposter i ämnet:
• Svenska skattepengar till Grekland: Vad säger Alliansen? »
• Hur kan det vara "riskfritt" att pumpa in svenska skattepengar i Grekland? »
• Hur stort är egentligen det svenska lånet till Grekland? »

Hur kan det vara "riskfritt" att pumpa in svenska skattepengar i Grekland?

Då var det klart. Vi skall sända svenska skattepengar till Grekland.

Men det är ingen fara säger finansminister Magdalena Andersson (S)...

"Från början så hade vi behövt riskera svenska skattebetalares pengar i det här. Vi protesterade och nu har EU-kommissionen och euroländer gett garantier att svenska skattebetalares pengar inte riskeras."

Jag bara undrar – hur?

Menar hon att andra euro-länder lovat att just Sverige skall hållas skadelöst, när allt går åt helvete? Och i så fall, tror hon på det själv?

Den rödgröna regeringen är dock inte ensam om att uppvisa häpnadsväckande naivitet. Allianspartierna ställde sig, vid dagens möte i EU-nämnden, lydigt bakom regeringens linje.

Det är inte ens en nyhet längre: Det är viktigare för svenska politiker att hålla sig på god fot med Bryssel än att tillvarata svenska folkets intressen.

Intressant nog verkar det som att Vänsterpartiet inte vill sända svenska skattepengar till Grekland. Det vill säga att det parti som mest högljutt krävt att eurozonen och IMF skall hålla grekerna under armarna – just det partiet backar ur när det kommer till svenska skattepengar. Blandade signaler, kan man tycka.

Länk: Svenskt klartecken till Greklandslån »

Svenska skattepengar till Grekland: Vad säger Alliansen?

Finansminister Magdalena Andersson (S) utesluter inte att svenska skattepengar kan komma att användas för att staga upp Grekland.

Det var kanske väntat. Men idiotiskt. Sverige är inte med i euro-zonen. (Folket räddade oss i en folkomröstning.) Hela idén med att stanna utanför euron är att inte dras med när projektet havererar.

It's not our circus, not my monkeys. Så ser i vart fall britterna (som inte heller är med i euro-samarbetet) på saken.

Nu är frågan: Vad tycker den svenska borgerligheten om saken?

Jag kan ha missat något. Dock känns tystnaden från Alliansen misstänkt mycket som att den delar Anderssons uppfattning.

Men vi kan inte ha borgerliga partier som tycker att vi skall sända svenska skattepengar in i detta svarta hål. Eller?

Uppgörelsen med Grekland ingen garanti mot fortsatt euro-kaos

Än är uppgörelsen mellan trojkan och Grekland inte i hamn. Den skall genom det grekiska parlamentet också, inom tre dygn. Vilket lär bjuda på en del dramatik.

Sedan förutsätts grekerna verkligen göra allt man beslutat om. Vilket kommer att vara surt för en vänsterregering.

Det enda som med säkerhet går att säga om den nya uppgörelsen är att man fortsätter sparka den grekiska ekonomins tomburk framför sig längs ödets landsväg. Det finns inga garantier för att detta kommer att hålla, räcka eller fungera i ett längre perspektiv.

Och kom ihåg att den grekiska regeringen är kommunister, stödda av högernationalister. Vilka deras egentliga motiv är, det vet vi inte. (Även om det just nu ser ut som om Makt är en drivkraft.)

Det grundläggande problemet – en gemensam valuta för länder med helt olika ekonomier – kommer man dock inte att göra något åt. Vilket är en garanti för fortsatt turbulens. Är det inte Grekland, då är det något annat land nästa gång...

Kommer Grekland att lura trojkan - en gång till?

Grekerna röstade nej till trojkans krav för nya nödlån.

Men – nu har de lagt fram ett eget förslag, som i vissa delar tycks gå längre än det förslag folket röstade nej till.

Intressant.

Mycket talar för att EU, ECB och IMF kommer att köpa detta nya bud.

Vad som händer sedan återstår att se. Ingen lär väl bli förvånad om det senaste grekiska budet rinner ut i sanden – så snart de fått sitt nya nödlån.

Detta känns inte helt seriöst.