Något måste och kommer att göras åt Lexbase.
Vi lever i en rättsstat där människor skall anses ha sonat sina brott när en dom har verkställts. Vi skall inte ha skamstraff. Och det är inte acceptabelt när människor felaktigt pekas ut som brottslingar.
Det som måste göras måste göras snabbt. Visserligen har svenska staten stämts inför Europadomstolen, för att inte ha hanterat saken ännu. Men det där kan ta åratal.
Till och med vår olycka till justitieminister (som själv inte brukar vara främmande för skamstraff, i form av gredelina kuvert) tycks ha uppfattat att ett akut problem föreligger.
Frågan är bara vad våra politiker kan göra. Det finns ett antal alternativ.
1) Man kan stänga ner registreringen av folk. Avskaffa systemet med personnummer. Men det kommer politikerna och byråkraterna
aldrig att göra. Då skulle de nämligen tappa
kontrollen över folket. Och skadan är hur som helst redan skedd.
2) Ett annat alternativ är att ge sig på informationskanalen. Att bara blockera
Lexbase fungerar helt enkelt inte. Vill man vara säker får man i princip börja stänga ner internet. Det kommer naturligtvis inte att ske. Men tro inte annat än att det finns makthavare som i vart fall har snuddat vid tanken.
3) Det tredje alternativet är att inskränka offentlighetsprincipen. (Ett arbete som regeringspartierna, sossarna och Sverigedemokraterna redan påbörjat, på order av EU.) Det vore katastrofalt i sig.
Ur en praktisk aspekt vore det livsfarligt. Vi kan inte ha hemliga domar. I så fall skulle vi möjligen även behöva ha hemliga rättegångar. Rättvisan måste kunna granskas.
Men justitieminister Ask (M) har ändå givit den sittande yttrandefrihetsutredningen i uppdrag att titta på frågan.
4) Man kan också tänka sig att regeringen lutar sig mot EU-domstolens mycket generösa tolkning av ”rätten att bli glömd”. Men det är också vanskligt, eftersom den domen öppnar för regelrätt historierevisionism. Och den handlade uttryckligen om Googles
länkar – inte om den underliggande information som ändå ligger ute.
5) En nödlösning kan vara att i framtiden bara lämna ut domar i fysisk form, istället för digital, Mot en viss avgift. Men inte heller det kommer till rätta med att
Lexbase ligger ute nu.
Det är möjligt att det finns fler alternativ. Låt oss hoppas det. Alternativ två, tre och fyra är direkt dåliga. Förutom alternativ två och möjligen fyra kan inget ändra på situationen som den ser ut nu.
Och även om den skulle vilja, så kan regeringen inte stänga ner
Lexbase om verksamheten inte bryter mot lagen. Det vore i så fall ett synnerligen olyckligt prejudikat. Det vore att upphäva rättssäkerheten.
Detta är komplicerat och samtidigt mycket viktigt, på flera sätt.
Varför känner jag mig inte trygg med att frågan ligger på Beatrice Asks bord?
Se även: Aftonbladet Brottscentralen med Beatrice Ask om Lexbase »
