En dag av politisk varm luft

I dag har riksdagen debatterat flyktingkrisen. SD ville i princip stänga gränserna. V ville i princip öppna gränserna. I övrigt var det mest varm luft. [Länk»]

Men vad vi skall göra åt situationen här och nu? Ingen hade något konkret att komma med. Men alla var överens om att vi måste göra... något. Dock oklart vad.

Lite senare drabbade inrikesminister Anders Ygeman (S) samman med partisekreterare Tobias Tobé (M) om de så kallade EU-migranterna i SR Studio Ett. [Länk»]

Utgångspunkten för den debatten var de uppmärksammade reportagen i SVT Uppdrag Granskning om olagliga bosättningar och kåkstäder, som inte tycks kunna avhysas från privat och kommunal mark.

De båda politikerna var överens om att så här kan vi inte ha det. Och de var överens om att vi måste göra... något. Dock oklart vad.

Gång på gång försökte programledaren fråga hur man skall avhysa folk som bor illegalt på andras mark och i andras fastigheter. Och gång på gång ställdes frågan vad vi skall göra med dessa människor om vi väl lyckas avhysa dem. Men vi fick inga konkreta svar, mer än situationen är ohållbar och att lagarna (till exempel om olaga förfogande) skall upprätthållas och så småningom skärpas. Typ.

Däremot föreföll de båda politikerna överens om att åtgärder skall sättas in i Rumänien och Bulgarien. (Dessa länder har för övrigt redan fått massor av pengar från EU, bland annat för att bekämpa fattigdom.) Detta blev även goddag yxskaft-svaret på de upprepade frågorna om vad vi skall göra här och nu.

Alla trampar vatten. Ha en bra dag.

Lösningen på tiggerifrågan - att tillämpa gällande regler?

En sak jag undrar över är varför man ser så många rumänska tiggare i till exempel Stockholm och Bryssel – men så få i till exempel Berlin. (Berlin har också tiggare, men det är oftast tyska lodisar.)

Det finns ett tydligt regelverk för den fria rörligheten i EU. Man har rätt att vistas tre månader i ett land. Under denna tid skall man skaffa sig egen försörjning (jobb, starta eget, egna tillgångar etc.). Lyckas man inte med detta, då får man åka hem igen.

Även om tiggarna drar ihop en del pengar, så räcker det uppenbarligen inte till egen försörjning i någon rimlig mening.

Och det är ju knappast så att de kvalar in i de svenska försäkringssystemen (vilket till exempel hemvändande utlandssvenskar måste göra). Någon skatt eller några sociala avgifter betalas knappast.

Är det så enkelt att vissa länder (som Tyskland) följer och upprätthåller de existerande reglerna för EU:s fria rörlighet – medan andra (som Sverige) inte gör det?

Om så är fallet – varför? Och är inte tiggerifrågan då någorlunda hanterbar?

Min enkla princip är att människor skall få bo var de vill. Men inte på andra människors bekostnad (eller olovandes på andra människors mark).

Fotnot: EU:s skattebetalare pumpar in 31 miljarder euro i Rumäniens strukturfondsprogram under sju års tid.

Det verkliga skälet till att folk ogillar tiggare?

Tydligen vill varannan svensk förbjuda tiggeri. [Länk»]

Jag har en teori. Den går ut på att många reagerar extra starkt mot tiggarna eftersom de själva är överbelånade, i en bostadsbubbla, i städer med svår bostadsbrist, på en kämpig arbetsmarknad, i ett ekonomiskt skakigt Europa. De vill helt enkelt inte bli påminda om hur kort väg det kan vara till botten.

Som någon sa: Man skall vara vänlig mot dem man möter på vägen upp – för man kan komma att möta dem igen, på vägen ner.