Konsten att kuva ett folk

Staten låter, genom sin folkhälsobyråkrati, oss veta att den som dricker mer än något enstaka glas vin då och då lever farligt och är en dålig människa. Den som röker en enda cigarett förväntas skämmas. Tar man flyget istället för att fotvandra till semestern i Thailand, då betraktas man som ett hot mot mänskligheten. Om någon protesterar mot att vi tvingas ge statsapparaten mer än hälften av de pengar som vi har arbetat ihop, då stämplas denna individ genast som osolidarisk. Och den som har åsikter om att rättsstaten och rättssäkerheten är på dekis avskrivs som rättshaverist. Detta för att nu bara ta några exempel.

Gör si! Gör inte så! Gör som vi säger, inte som vi gör! Händerna på täcket! Och lyder du inte, då kan vi tvinga dig...

Redan från barnsben får vi veta att vi är dåliga människor som inte vet vårt eget bästa. Som vuxna förväntas vi falla undan för allsköns moraltanter, politiker, elitistiska tyckare, byråkrater och Prussiluskor som har ögonen på oss.

Människor som ständigt får höra att de är dåliga, okunniga och svaga, de utvecklar knepiga beteenden. De blir osäkra, undfallande, urskuldande, hjälplösa, ansvarsskygga och principlösa ögontjänare. De blir undersåtar – inte fria, oberoende, starka och självständiga medborgare.

Det är då vi låter oss övervakas, utan att speciellt många protesterar speciellt mycket. Det är då staten kan ta kontroll över våra liv på allvar. Och då är det bara att hoppas att staten för tillfället inte styrs av allt för dåliga människor.