Det post-demokratiska systemet

Demokrati är inget perfekt system. Här finns problematiska saker att diskutera som maktens gränser, minoritetsskydd och de fundamentala fri- och rättigheternas ställning. Den representativa demokratin – politiken – har än fler problem, bland annat genom att den tenderar att ständigt ge mer makt till den styrande politiska klassen och mindre till medborgarna.

Samtidigt finns det mycket som är oerhört värdefullt i det demokratiska grundkonceptet. Principen om allas lika rättigheter och likhet inför lagen. Rättssäkerhet och oskuldspresumtion. Maktdelning. Medborgarnas rätt till privatliv. Tryck- och yttrandefriheten. Och så vidare.

Man behöver inte vara rättshaverist för att inse att dessa värdefulla principer urholkas och är hotade i dagens samhälle. Det finns många förklaringar till detta, som är mer eller mindre träffande. Här kommer mina fem cent.

Det är svårt att klä i ord, men man skulle kunna säga att politiken nu har uppnått en "kritisk massa", där den har blivit ett självspelande piano. Istället för att vara en begränsad uppgift i medborgarnas tjänst håller politiken nu på att förvandlas till ett självändamål. Detta sker i symbios med en likaledes svällande byråkrati och med olika särintressen.

Ta det hårt kritiserade ACTA-avtalet, bara som exempel. Den medborgerliga insynen i processen har varit obefintlig. Inte ens de folkvalda i de olika parlamenten i EU:s medlemsstater och i Europaparlamentet har haft mer än fragmentarisk insyn och exakt noll att säga till om. Förhandlingsmandatet har lämnats av EU:s ministerråd (under diskreta former, som en beslutspunkt utan diskussion på ett möte med rådet för jordbruks- och fiskerifrågor). Tjänstemän i EU-kommissionen, som inte kan ställas till svars, har sedan skött förhandlingarna bakom stängda dörrar. De enda som har släppts in i processen har varit ett särintresse, upphovsrättsindustrin.

På detta sätt har man förhandlat fram ett handelsavtal som är av närmast lagstiftande karaktär (bland annat kräver det ändringar av svensk lag). Ett avtal som även pådyvlar andra länder den europeiska och amerikanska förlegade modellen för upphovsrätt. (Vilket även handelspartners i tredje land kommer att tvingas rätta sig efter.) Avtalet har fått massiv kritik från medborgarrättsaktivister och akademiker, för att det står i konflikt med de medborgerliga fri- och rättigheterna.

För att sammanfatta bilden: Ministerrådet ger ett mandat, i princip i hemlighet. Sedan sitter byråkrater och förhandlar fram ett avtal bakom stängda dörrar – i en process där ett särintresse fått frikort att påverka vad som sker. Sedan läggs allt detta på Europaparlamentets bord med ordern: Godkänn!

Vad är detta? Vad hände med saker som den demokratiska processen, det öppna samhället och den politiska integriteten? Borta! Puts väck! Och ACTA-avtalet är bara ett av många exempel på hur det går till.

Vi har alltså en situation där inte bara medborgarnas insyn, inflytande och makt har tagits ut ur ekvationen. Till och med de demokratiskt valda församlingarna sidsteppas. Detta är en demokratisk härdsmälta – som sprider sig.

I strömmen av redan beslutade och flaggade frågor finns till exempel övervakning, censur, åsiktslagar, centralstyrning och närmast sovjetiskt ekonomiska tilltag. Människors rätt och möjlighet att kommunicera fritt inskränks. Den härskande politiska klassens väpnade gren blir allt tyngre beväpnad och allt mer militariserad (samtidigt som ordningsmakten ägnar sådana brott som medborgarna utsätts för allt mindre uppmärksamhet).

Allt i ett enkelriktat flöde, där allt mer makt ständigt sänds uppåt – från medborgarna till det politisk-byråkratiska komplexet och vidare till EU:s överstatlighet.

Ser inte folk vad som håller på att ske? Njaee... det beror på. Många man talar med, som befinner sig inne i systemet, ser faktiskt problemet. De är till och med en smula uppgivna och oroliga. Sedan går de tillbaka till jobbet och fortsätter som vanligt. De vet att de sysslar med något dåligt, som förmodligen kommer att gå över styr på ett eller annat sätt. Men de fortsätter lydigt att spela med och att följa order.

Och vanligt folk? Well... som någon uttryckte saken "Massornas stöd får man först efteråt". De flesta tycks vara nöjda så länge de har råd med amorteringarna och så länge det visas något banalt på tv.

Media? Ingen kan påstå något annat än att våra media ger oss en ofullständig bild av vad som sker. Ibland förmedlas en direkt felaktig bild. Det kanske handlar om lättja eller inkompetens. Eller av att media i grund och botten ser sig själva som en del av vårt samhälles härskande elit. (Vilket i så fall står i direkt strid med det klassiska journalistiska uppdraget.)

Politiker med hybris. Byråkratin. Särintressen. Där har du makt-triumviratet i det 21:a århundradets början.

I den mån det alls finns några motkrafter består de som regel mest av stenkastande kravallvänster – som drivs av sitt nostalgiska förhållande till ett annat toppstyrt system, som inte heller fungerade. Tomma tunnor bullrar mest.

Jag vill ha ett system där så mycket som möjligt beslutas på en så låg nivå som möjligt. Helst av medborgarna själva. Ett system där de demokratiska kärnvärdena och de medborgerliga fri- och rättigheterna sätts i främsta rummet. Ett system där de folkvalda fokuserar på sådant som är väsentligt och där deras lojalitet är med folket. Ett humanistiskt system som ger människor frihet, svängrum och sinnesro.

Det jag ser är raka motsatsen. Och för var dag blir det bara värre.