2011-10-06

Det post-demokratiska systemet

Demokrati är inget perfekt system. Här finns problematiska saker att diskutera som maktens gränser, minoritetsskydd och de fundamentala fri- och rättigheternas ställning. Den representativa demokratin – politiken – har än fler problem, bland annat genom att den tenderar att ständigt ge mer makt till den styrande politiska klassen och mindre till medborgarna.

Samtidigt finns det mycket som är oerhört värdefullt i det demokratiska grundkonceptet. Principen om allas lika rättigheter och likhet inför lagen. Rättssäkerhet och oskuldspresumtion. Maktdelning. Medborgarnas rätt till privatliv. Tryck- och yttrandefriheten. Och så vidare.

Man behöver inte vara rättshaverist för att inse att dessa värdefulla principer urholkas och är hotade i dagens samhälle. Det finns många förklaringar till detta, som är mer eller mindre träffande. Här kommer mina fem cent.

Det är svårt att klä i ord, men man skulle kunna säga att politiken nu har uppnått en "kritisk massa", där den har blivit ett självspelande piano. Istället för att vara en begränsad uppgift i medborgarnas tjänst håller politiken nu på att förvandlas till ett självändamål. Detta sker i symbios med en likaledes svällande byråkrati och med olika särintressen.

Ta det hårt kritiserade ACTA-avtalet, bara som exempel. Den medborgerliga insynen i processen har varit obefintlig. Inte ens de folkvalda i de olika parlamenten i EU:s medlemsstater och i Europaparlamentet har haft mer än fragmentarisk insyn och exakt noll att säga till om. Förhandlingsmandatet har lämnats av EU:s ministerråd (under diskreta former, som en beslutspunkt utan diskussion på ett möte med rådet för jordbruks- och fiskerifrågor). Tjänstemän i EU-kommissionen, som inte kan ställas till svars, har sedan skött förhandlingarna bakom stängda dörrar. De enda som har släppts in i processen har varit ett särintresse, upphovsrättsindustrin.

På detta sätt har man förhandlat fram ett handelsavtal som är av närmast lagstiftande karaktär (bland annat kräver det ändringar av svensk lag). Ett avtal som även pådyvlar andra länder den europeiska och amerikanska förlegade modellen för upphovsrätt. (Vilket även handelspartners i tredje land kommer att tvingas rätta sig efter.) Avtalet har fått massiv kritik från medborgarrättsaktivister och akademiker, för att det står i konflikt med de medborgerliga fri- och rättigheterna.

För att sammanfatta bilden: Ministerrådet ger ett mandat, i princip i hemlighet. Sedan sitter byråkrater och förhandlar fram ett avtal bakom stängda dörrar – i en process där ett särintresse fått frikort att påverka vad som sker. Sedan läggs allt detta på Europaparlamentets bord med ordern: Godkänn!

Vad är detta? Vad hände med saker som den demokratiska processen, det öppna samhället och den politiska integriteten? Borta! Puts väck! Och ACTA-avtalet är bara ett av många exempel på hur det går till.

Vi har alltså en situation där inte bara medborgarnas insyn, inflytande och makt har tagits ut ur ekvationen. Till och med de demokratiskt valda församlingarna sidsteppas. Detta är en demokratisk härdsmälta – som sprider sig.

I strömmen av redan beslutade och flaggade frågor finns till exempel övervakning, censur, åsiktslagar, centralstyrning och närmast sovjetiskt ekonomiska tilltag. Människors rätt och möjlighet att kommunicera fritt inskränks. Den härskande politiska klassens väpnade gren blir allt tyngre beväpnad och allt mer militariserad (samtidigt som ordningsmakten ägnar sådana brott som medborgarna utsätts för allt mindre uppmärksamhet).

Allt i ett enkelriktat flöde, där allt mer makt ständigt sänds uppåt – från medborgarna till det politisk-byråkratiska komplexet och vidare till EU:s överstatlighet.

Ser inte folk vad som håller på att ske? Njaee... det beror på. Många man talar med, som befinner sig inne i systemet, ser faktiskt problemet. De är till och med en smula uppgivna och oroliga. Sedan går de tillbaka till jobbet och fortsätter som vanligt. De vet att de sysslar med något dåligt, som förmodligen kommer att gå över styr på ett eller annat sätt. Men de fortsätter lydigt att spela med och att följa order.

Och vanligt folk? Well... som någon uttryckte saken "Massornas stöd får man först efteråt". De flesta tycks vara nöjda så länge de har råd med amorteringarna och så länge det visas något banalt på tv.

Media? Ingen kan påstå något annat än att våra media ger oss en ofullständig bild av vad som sker. Ibland förmedlas en direkt felaktig bild. Det kanske handlar om lättja eller inkompetens. Eller av att media i grund och botten ser sig själva som en del av vårt samhälles härskande elit. (Vilket i så fall står i direkt strid med det klassiska journalistiska uppdraget.)

Politiker med hybris. Byråkratin. Särintressen. Där har du makt-triumviratet i det 21:a århundradets början.

I den mån det alls finns några motkrafter består de som regel mest av stenkastande kravallvänster – som drivs av sitt nostalgiska förhållande till ett annat toppstyrt system, som inte heller fungerade. Tomma tunnor bullrar mest.

Jag vill ha ett system där så mycket som möjligt beslutas på en så låg nivå som möjligt. Helst av medborgarna själva. Ett system där de demokratiska kärnvärdena och de medborgerliga fri- och rättigheterna sätts i främsta rummet. Ett system där de folkvalda fokuserar på sådant som är väsentligt och där deras lojalitet är med folket. Ett humanistiskt system som ger människor frihet, svängrum och sinnesro.

Det jag ser är raka motsatsen. Och för var dag blir det bara värre.

17 kommentarer:

  1. Det du beskriver med uppgivenheten bland de inblandade kan nog förklaras som ett socialt dilemma (jmfr allmänningens tragedi). För varje individ i systemet så är det mindre kostsamt/mer lönsamt att bara spela med. Men för kollektivet så resulterar det i ett borttappat demokratisystem som ingen önskade sig. :-(

    Vad är då lösningen på sociala dilemman? Den akademiska litteraturen antyder att det kan vara svårt när antalet deltagare är mycket stort. Men det finns trots det tämligen gott om historiska exempel på där man har fått allmänningar att delas framgångsrikt. Lite inspiration för den lösningssökande kan bland annat återfinnas här:
    http://en.wikipedia.org/wiki/Elinor_Ostrom#Research

    Det hela kräver dock lite jobbig analys. Vad motsvarar en common-pool resource i det här fallet? Ett fungerande demokratiskt system kanske? Det skiljer sig tyvärr lite från Ostrom's CPRer, då det inte är exklusivt utan mer av ett "public good" (precis som ett stabilt klimat förbrukas det inte för att en av användarna använder sig av det).

    För lite inspiration om hur man löser public good-problematik kan man kika in här:
    http://en.wikipedia.org/wiki/Public_good#Possible_solutions

    Problemet med de lösningarna är bara att man måste lösa problemet med vem som ska tillhandahålla lösningarna. Som ett brev på posten kommer oftast ett s.k. andra gradens socialt dilemma...

    Men som sagt, sociala dilemman har många gånger lösts historiskt. Så det GÅR att lyckas. Det är bara jäkligt svårt! :-/

    Själv är jag för rationellt egenfokuserad (lol!) för att ta tag i problemet. Istället jobbar jag vidare med saker jag direkt får återkoppling på i min lilla del av samhället...

    SvaraRadera
  2. Just det ja, jag tänkte ju börja inlägget med att säga: Mycket bra bloggpost Henrik!

    SvaraRadera
  3. Direktdemokrati är dyrt. Att vanligt folk skall rösta om allt vore förödande för ekonomin med all byråkrati runt omkring lokala och landsomfattande omröstningar.

    Se hur ekonomin har utvecklats i Schweiz som har direktdemokrat...

    Hmm där föll mitt resonemang samman.

    Kanske man skulle prova på direktdemokrati ändå?
    Schweiz verkar ju må rätt bra ekonomiskt, trots/tack vare deras omröstningar!

    SvaraRadera
  4. Mer öppenhet. Fler möjligheter i att hjälpa till att bygga det gemensamma samhället. Mer demokrati. Mindre korporativism och släptåg av lobbyism. Mer samarbete.

    Men hur? Jag har flera idéer, men vi måste bjuda upp till dans och diskussion om konkret politik. För det är i politik vi måste svara på den frågan.

    SvaraRadera
  5. Inspirationen till Occupy Wall Street protesterna i USA är den Oscarsbelönade dokumentärfilmen: Inside Job.

    Filmen visar tydligt hur De Ultrarika och Wall Street kapat den politiska apparaten och nu gör allt för att rigga systemet så att The Bulge Bracket iBanks kan fortsätta att ta extrema risker där vinsterna hamnar hos några fåtal och där de oundvikliga förlusterna när systemet kraschar lämpas över på skattebetalarna.

    Filmen är extremt trovärdig och bygger på en rigorös faktakontroll och bakgrundsreserach. Köp den!

    USA är redan ett samhälle där 99 procent av befolkningen är förlorare samtidigt som topp 1% blir rikare och rikare. Det är bara en tidfråga innan det blir på samma sätt i Europa.

    En av de få media i USA som rapporterar om dessa kontroversiella fakta om hur det verkligen står till är Democracy Now. Följ deras bevakning av de första faserna av denna fredliga revolution. Exempelvis hur NYPD helt oprovocerat med våld attackerar fredliga demonstranter.

    Join the Revolution! Ner med systemet!

    SvaraRadera
  6. Det är inget annat än korporativism och det vet vi hur det ordet stavas...?!

    Ge mig ett F! Ge mig ett A! Ge mig ett S! Ge mig ett...

    Allt är en enda stor jäla maskerad. Inga etiketter och/eller gamla avsiktsförklaringar stämmer längre.

    SvaraRadera
  7. Det nuvarande ekonomiska systemet (Keynesianismen) är inget annat än Socialism för kapitalister.

    O de där knasluvorna i Occupy Wall Street då? Vem fasen lyssnar på dom?
    Det är ju inget annat än ett Raveparty utan DJ. Medelålder på 25 år, erfarna människor som sett mycket och vet en hel del om det mesta, va? Särskilt om ekonomi...Not!

    SvaraRadera
  8. Du Putte! är du en sån där Truther? eller är det nån som Putte dig in i en vägg så du slog i ska'nn lite för hårt.

    "Köp den!", "Den är extremt trovärdig", ... pfft, knasboll.

    SvaraRadera
  9. Analysen må vara rätt, men lösningen är högst tveksam.

    Man ska ju komma ihåg att EU sågs som lösningen på ett problem, nämligen att när horisonten flyttas ner och beslutsfattandet är på för låg nivå, då skapas också konflikter mellan folk.

    När länder får sköta sig själva kan det uppstå konflikter mellan dem.

    När regioner får sköta sig själva kan det uppstå nationella konflikter.

    Allt detta kan motverkas genom att lyfta perspektiven och fokusera på det som är gemensamt över gränserna.

    Och det behövs, för många av de problem mänskligheten har i dag är internationella eller globala och kräver internationella och globala lösningar. Det lokala byrådet klarar inte av att hantera det. Och de flesta människor är för svaga som individer för att kunna klara sig utan ett samhälle som backar upp.

    Så man räddar inte demokratin genom att ge upp eller att drömma sig tillbaka till en tid då människor på sin höjd kunde cykla till grannbyn.

    SvaraRadera
  10. @Bra eller anus

    Vaför tror du att den fick en Oscar för bästa dokumentärfilm?

    Eller tror du att de sekvenser från kongressförhören med de inblandade brottslingarna (som aldrig blivit dömda) från Goldman Sachs är fejkade?

    SvaraRadera
  11. @Petter N

    Schweiz har både parlament och regering - tro inte annat.

    Schweizarna har dessutom ett tämligen djupt samförstånd om att det som nationen tjänar pengar på är bra alldeles oavsett vad det är.

    Jag tror folkomröstningar är bra för demokratin. Att ha folkomröstningsdag en tre-fyra gånger om året med kommunala, regionala och nationella folkomröstningar är inte fel. Man skulle t.o.m. kunna fråga sig om det inte vore bra med EU-folkomröstningar någon gång emellanåt.

    SvaraRadera
  12. Johan Tjäder, jag håller med om att det finns globala problem och realpolitik som kräver samarbeten mellan många stater.

    Problemet är att åstadkomma dessa samarbeten utan att de används för välmenande politikers försök att reglera hur alla skall leva och stora företags behov av att skydda sig mot marknadens konkurrens.

    När maktverktygen är på plats finns det många som vill använda det av både altruistiska skäl som ger otrevliga bieffekter och rent själviska skäl.

    Jag har inget färdigt recept för hur man skall fixa detta. Institutioner med begränsade arbetsområden förefaller vara mindre riskabla, institutioner som Nato och internationella domstolen i Haag.

    Vad är det minsta nödvändiga europasamarbetet för att garantera de briljanta fyra friheterna med rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital?

    Just nu förefaller EU förta sig och går det åt skogen tar det de fyra friheterna med sig i fallet.

    SvaraRadera
  13. Magnus Redin:

    Jo, problemen är många och måste tacklas på nåt sätt.

    Jag vill gärna återknyta till en tidigare diskussion här om likriktning inom EU.

    Likriktning har kommit att bli ett ledord inom EU-byråkratin. Det är genom likriktning som de fyra friheterna ska åstadkommas.

    Problemet är att likriktning också är kostsamt och rent av skadligt.

    Kostsamt därför att det måste till en stor byråkrati för att se till efterlevnaden av de regelverk man sätter på platsen.

    Skadligt därför att likriktningen inte kan ta hänsyn till lokala förutsättningar och villkor. Och det motsatta, att inordna det lokala samhället utefter förutsättningarna där kan leda till att regionen blir framgångsrik ändå fast på ett sätt som inte kräver europeisk samordning.

    Frågan är om vi har råd att vara likriktade i framtidens globala konkurrens?

    SvaraRadera
  14. På något sätt visar hela frågan på demokratins för- och nackdelar.

    Vi är alla överens om demokratins fördelar tror jag.

    Demokratins stora nackdel är att den kräver att kunniga medborgare gör informerade val. Det är en nackdel eftersom det krävs en åtskillig insats som inte kan överlåtas på någon annan.


    Det finns inget problem med EU-byråkratin som inte folket kan komma till rätta med. Vi väljer de regeringar som beslutar i rådet och utser kommissionen. Vi väljer de ledamöter som godkänner både kommissionen och dess lagförslag.

    Men för det krävs att vi inte bara röstar på ett parti, utan också på ledamöter som är intresserade av att förändra maskineriet som sådant.

    Om nu parlamentet är missnöjt med processen kring ACTA-avtalet, men så sparka kommissionen då. Det kan parlamentet göra, men man vill inte. Jag kan bara tolka det så och som man bäddar får man ligga.

    Om man låter medelmåttan regera, då kan man inte förvänta sig mer. Och just nu kräver vi väldigt lite av våra politiker egentligen.

    SvaraRadera
  15. Jag ser det som ungefär samma fråga som om vi vill att alla Sveriges kommuner skall sköta allt på samma sätt.

    För mig är svaret på den frågan nej, jag vill ha utrymme för min sidas initiativ och även för andra politiska inriktningars initiativ då jag är övertygad om att variation gör livet roligare och överlag blir det bättre genom att det ger möjlighet till utveckling och konkurrens.

    Jag har inget emot att EU tämligen hårdhänt standardiserar saker som eluttag, när det är gjort har man nytta av det i 100+ år och det gör mängder med vardagssituationer lättare utan någon slipperly slope av frihetsförlust. Men hur ordnar man sådant utan att man även standardiserar hur vi får leva?

    SvaraRadera
  16. @Augustus

    "O de där knasluvorna i Occupy Wall Street då? Vem fasen lyssnar på dom?
    Det är ju inget annat än ett Raveparty utan DJ. Medelålder på 25 år, erfarna människor som sett mycket och vet en hel del om det mesta, va? Särskilt om ekonomi...Not!"
    - Augustus


    Joseph Stiglitz (68 år) Nobelpristagare i Ekonomi 2001:

    "We have too many regulations stopping democracy, and not enough regulations stopping Wall Street from missbehaving."

    "Wall Street used their political power to stop those who would stop them."

    Joseph Stiglitz and Jeff Madrick at Occupy Wall Street


    Paul Krugman (58 år) Nobelpristagare i Ekonomi 2008:

    "The protesters’ indictment of Wall Street as a destructive force, economically and politically, is completely right."

    The New York Times: Confronting the Malefactors (av Paul Krugman)


    Jag undrar vem som sitter med knasluvan käckt på svaj?

    SvaraRadera
  17. Schweiz har ett utmärkt system.

    Om jag har förstått saken rätt så kan det ske ett folkinitiativ där ett visst antal individer kräver folkomröstning och denna är då BESLUTANDE.

    Genom denna facilitet så finns det ett ständigt närvarande möjligt korrektiv som gör det omöjligt för politikerklassen att löpa amok.

    Det synes ju inte gå någon större nöd på Schweiz trots skvalpvaluta och ickemedlemskap i EU.

    Märkligt. Förstår de inte sitt eget bästa?

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.