Frihetens moral

När det talas om behovet av moral i vårt samhälle måste man ställa sig frågan: Vilken moral?

Som regel handlar det om att folk med en viss politisk övertygelse, religiös tro eller annan agenda vill att alla skall leva på det sätt som just deras dogm föreskriver. Men är det verkligen moral?

Låt mig argumentera för ett alternativ: Frihetens moral.

Dess utgångspunkt är att människor skall ha så stor frihet som möjligt att bestämma över sina egna liv.

Detta skiljer sig mot alla andra moralläror – som vill att individen skall underkasta sig partiet, religionen, rasen, klassen eller något annat kollektiv. Frihetens moral utgår från människan som individ och medborgare. Det är i grunden en synnerligen humanistisk moral.

Man kan även argumentera för frihetens moral ur ett rent praktiskt perspektiv. Människor är olika, har olika intressen, preferenser, önskemål, livsmål och förhållningssätt. Om målet är att människor skall vara lyckliga, finna ro och kunna leva sina liv fullt ut – då är detta vägen att gå.

Även friheten har gränser. Men de bestäms inte av vad någon politiker, religiös ledare, profet eller ledare anbefaller. De kommer ur – och är en förutsättning för – själva frihetsbegreppet som sådant:

Gränsen för människors frihet går där de inkräktar på någon annan människas frihet, säkerhet, egendom eller rättigheter.

Frihetens moral bygger alltså på respekt för våra medmänniskor. Och på en tolerans som är mer än bara symbolisk eller påklistrad.

I dagens samhälle är detta en mycket radikal ståndpunkt. Hela det politiska system som styr våra liv bygger på att man kan tvinga alla medborgare till lydnad.

Frihetens moral är mot tvång. Det är i grunden en idé om icke-våld och anti-aggression.

Detta innebär också att frihetens moral bygger på principen om alla människors lika rättigheter inför staten. Ingen skall särbehandlas av det offentliga, varken positivt eller negativt. Alla skall vara lika inför lagen.

Om vi tittar i historiens backspegel, då kommer vi snabbt att upptäcka att mänsklighetens stora tragedier är konsekvenser av avsteg från just denna princip.

En annan intressant aspekt är att frihetens moral inte har några problem med om människor till exempel är troende eller har olika politiska övertygelser. Det är deras sak. Så länge de inte försöker tvinga någon annan till underkastelse. Leva och låta leva.

Jag vill påstå att frihetens moral är starkare än allt annat som torgförs som moral i dagens samhällsdebatt. Den är enkel. Den är begriplig. Den är den minsta gemensamma nämnaren för civiliserat mänskligt umgänge.

Och – inte minst – frihetens moral går ut på att stärka människor istället för att trycka ner dem.

I ett samhälle där frihetens moral råder har vi färre lagar, men mer ordning; Det är ett samhälle som bygger på spontana samarbeten istället för konfrontation; Det är ett samhälle som uppmuntrar mångfald och utveckling; Det är ett samhälle som vårdar demokratins djupare värden; Det är ett samhälle där staten är till för medborgarnas skull, inte tvärt om.