2016-01-08

Vårt förhållande till verkligheten


För att det demokratiska samhället alls skall fungera måste människor få veta vad som händer.

Denna information har förvisso alltid en avsändare som har ett öppet eller dolt, medvetet eller "omedvetet" syfte. Inte desto mindre behöver vi en någorlunda objektiv samlad bild för att kunna förhålla oss till den verklighet vi lever i.

Jag har skrivit om medias tveksamma förhållningssätt till vinkel och urval tidigare. [Länk»] Men detta är en bredare fråga.

#

De senaste dagarna har svenska media vridit sig som en mask på en krok vad gäller händelserna i Köln (och på en del andra håll) under nyårsnatten. Skall man berätta om mobbens etniska bakgrund eller ej?

Naturligtvis skall man det. Först och främst för att det uppenbarligen var så det var. För det andra för att detta – faktiskt – kan vara relevant i det aktuella fallet. För det tredje för att det med all säkerhet blir ett djävla liv om det kan uppfattas som att mainstreammedia / etablissemanget försöker dölja ett sådant förhållande.

Om människor får intrycket av att man döljer saker för dem – då kan man över huvud taget inte föra någon saklig eller rimlig debatt. Varken ur ena eller andra perspektivet.

Om folk till exempel får en bild av att man döljer sanningen om vad som hände i Köln – då uppstår genast ett ställningskrig. Då ges inte heller utrymme för att till exempel argumentera kring att de flesta flyktingar egentligen är hyggligt folk som mest av allt vill leva stillsamma liv, göra rätt för sig och bygga en god framtid.

I sammanhanget skall man ha klart för sig att makteliten ofta har ett tydligt intresse av att dölja saker och ting. Chelsea Manning sitter i fängelse i 35 år och Edward Snowden befinner sig i limbo i Ryssland – av inget annat skäl än att de avslöjat sanningen om vad det politiska etablissemanget och dess funktionärer egentligen sysslar med.

Verkligheten är ibland obekväm, brutal och jobbig. Men det är den vi har att förhålla oss till. Skall vi alls kunna fatta rimligt kloka och informerade beslut – då är en förutsättning att vår bild av verkligheten är någorlunda korrekt.

#

Verkligheten förvrängs på många sätt. SD-drevet har en hel del töntiga buzz-words. Och identitetsvänstern har sitt kvasiintellektuella snömos. I allt väsentligt handlar det om nyspråk – med syfte att definiera om språket och bilden av verkligheten på ett sätt som passar respektive grupps egen agenda.

Även politiken håller sig med ett eget språk. Dess syfte är inte främst att vara ett fackspråk som underlättar en komplicerad verksamhet. Istället handlar det om att blanda bort korten, dölja vad man håller på med och att distansera sig från folket. Klara besked och ett rakt, enkelt språk gör politiker obekväma.

Folk får naturligtvis ha vilka hittepåspråk de vill. Men när det gäller samhällsdebatten och den politiska makten – då tycker jag att det har ett värde om vanligt folk kan hänga med i svängarna.


#

Låt mig här glida över till yttrandefrihetens principiella frågor, som också är intressanta i sammanhanget.

På årsdagen av attacken mot Charlie Hebdo skrev Kenan Malik i går i GP under rubriken Ett år efter Charlie Hebdo: "Det stora sveket mot yttrandefriheten" »
"När vi i toleransens eller respektens namn ger upp vår frihet att kränka begränsar vi vår möjlighet att ifrågasätta makthavarna och därigenom att stå upp mot orättvisor. Det är därför yttrandefriheten är särskilt viktig för minoritetsgrupper och för dem som saknar makt."
Att kränka skulle kunna definieras som att medvetet uttrycka en åsikt vars subjektivitet är uppenbar för envar och som har som syfte att provocera. Det sker öppet och med blanka vapen – till skillnad från smygcensur, dolda agendor, skevt urval och nyspråk.

För min personliga smak krävs en viss intellektuell skärpa och syfte för att höja provokationen över det banala och endast elaka. Satiren, karikatyren och (den speciellt svårbemästrade) ironin behöver fånga en företeelses själva essens för att få luft under vingarna. Den måste träffa en nerv. Men detta ligger som regel i betraktarens öga – och är i princip omöjligt och direkt olämpligt att reglera eller att lagstifta om.

I Sverige har vi svårt för sådant. Vi har till och med lagar mot saken. Och vi sätter konstnärer som är allt för provokativa i fängelse. Vilket är rätt oerhört, om man ägnar saken närmare eftertanke.

På flera sätt känns provokationen och den öppna, intellektuellt relevanta kränkningen faktiskt ärligare och hederligare än det krypskytte som kännetecknar dagens medierapportering och samhällsdebatt i vårt land.

#

För att knyta ihop säcken: Vi har ett behov av ärlig och korrekt information. Och det har ett värde när människor är raka med vad de tycker och emellanåt ger varandra intellektuella örfilar. Det är de ängsliga glidningarna, självcensuren, de nödtorftigt dolda värdeomdömena, pekpinnarna och nyspråket jag har svårt för.

Men det är bara min personliga åsikt.

5 kommentarer:

  1. Vore intressant att höra din åsikt om det libertarianska språket och en eventuell förekomst av snömos?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får ibland skäll för att jag inte använder objektivistisk / anarkokapitalistisk / libertariansk terminologi och liturgi här på bloggen.

      Men jag väljer att försöka uttrycka mig så att människor utan speciella förkunskaper kan hänga med i mina resonemang istället.

      Radera
  2. Det är lättare än någonsin att informera sig om vad som helst, när som helst, via världens största bibliotek, Internet.

    Jag har förstått och blir förvånad varje gång, när jag får höra att folk vill inte veta, inte informera sig, utan fortsätta leva i sina trygga skal.

    För min egen del, så gäller motsatsen. :-)

    SvaraRadera
  3. Menar HAX att man bör kollektivt skuldbelägga alla i den etniska grupp mobben tillhörde, för det som hänt?

    Och tycker han att skräckpropagandan där detta tas som intäkt för en polisstat och stängda gränser, inte är ett problem?

    Är muslimer mer intoleranta eller våldsamma än andra grupper, t.ex. kristna?

    http://www.muslims4liberty.org/on-muslim-toleration/

    Jfr libertarianska presidentkandidaten Gary Johnsons utspel häromdagen för att använda statens vålds- och tvångsmakt för att förbjuda en viss form av klädsel, i detta fall burka.

    Detta avsteg från ickeaggressionsprincipen (NAP) diskuterades häromdagen i det framträdande libertarianska radioprogrammet Free Talk Live ca 16:30 minuter in i sändningen:

    https://www.freetalklive.com/podcast/2016-01-06

    Se också libertarianska Reason Magazines rapportering:

    https://reason.com/blog/2016/01/06/exclusive-gary-johnson-running-for-presi

    Det ensidiga fokus olika grupper från vänster till höger i Sverige, från feminister till nationalister, har på offrens och förövarnas kollektiva tillhörighet, snarare än själva våldet i sig, riskerar nu urholka rättsstaten och rättssäkerheten:

    http://www.expressen.se/nyheter/61-aring-frias---for-att-offret-var-en-man/

    Varför tycker HAX det är så viktigt att rapportera om att brottslingar är män, muslimer, skåningar, tyska läderbögar, cykelställsreparatörer etc?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Envar som kallar sig liberal har på sitt ansvar att förklara hur öppna gränser, kosmopolitiska ideal och individuell frihet skall stå sig mot homogen enhetlig aggression, monodominant ideologi, och snabbare befolkningstillväxt hos den angripande gruppen.

      Liberaler, hur debatterar ni vapnen ur händerna på någon? Hur skyddar ni er egendom, era liv och er frihet mot en angripare som agerar kollektivt mot en individ i taget?

      Något att fundera på, nu när ni i förening med socialisterna förintat folkgemenskapen och nationalidentiteten; den sunda sammanhållande nationalismen.

      Radera

Kommentarer skall vara sakliga och hålla god ton. De skall föra diskussionen framåt - och får gärna vara intressanta, underhållande och intelligenta. Se det som en insändarsida: Kvalitet ökar chansen att kommentarer publiceras.