Transportgate är konsekvensen av en medvetet förd politik

Spontant kan man tycka att Riksrevisionen bör granska Transportstyrelsen och dess företrädare mycket noga. För visst kan man misstänka korruption i en så våldsamt misskött upphandling.

Men jag tror att detta är en mer svensk historia. Det handlar om högre myndighetschefers inkompetens - som blommat ut utan att en enda sedelbunt bytt ägare. Om politiker vars uppblåsta självbild är på väg att spricka i sömmarna. Samt om makt- och vänskapskorruption.

Det är ju så det blir när man sätter politiskt rätttrogna karriärbyråkrater till chefer istället för kompetent folk. Känn DDR-vibbarna.

Som Dan Eliasson. När han var chef för Försäkringskassan lät han radera miljontals mail, som behövdes för internutredningar. (Länk) Det borde vara åtalbart. Istället belönades han med posten som Rikspolischef, vilket inte heller går så bra. Och så där rullar det på.

Åter till Transportstyrelsens sparkade chef, Maria Ågren. Ur Säpos utredning...

I ett förhör med Säpo från januari i år berättade hon att hon "... levde i den tron att man kunde göra så inom ramen för lagen. Hon uppger att hon naturligtvis inte hade dokumenterat det hela om hon vetat att det var olagligt. Det hade betraktats som korkat." 

I samma förhör finns att läsa:"Maria fick även information att man hade gjort avstegsbeslut tidigare och att det var en del i en rutin som man kunde ta till när det behövdes."

(Länk)

Tro inte att detta är unikt för Transportstyrelsen. Sådant förekommer hela tiden. Den härskande politisk-byråkratiska klassen anser sig helt enkelt stå över lagen. Man ser inget märkligt i det. Man förstår inte ens vad som är fel.

Och varför gav regeringen Ågren en riktad löneförhöjning - efter att skandalen var ett faktum, men innan hon tvingades avgå? Som plåster på såren?

Nu är det dags för dramats nästa akt. Idag, måndag, skall statsminister Löfven hålla presskonferens. Det kan bli intressant.

Minst lika intressant är att se hur den så kallade oppositionen tänker hantera saken. Den kan ju inte fälla regeringen - trots att det är möjligt - eftersom den inte känner sig upplagd för att regera. Och att fälla enstaka statsråd är på sin höjd symbolpolitik. Det gör inget för att förändra Systemet.

För det är ju där problemet ligger. Det vi ser är inte bara en godtycklig skandal - det är socialism. Det vill säga långtgående politiska maktambitioner i kombination med tilltagande byråkratiskt välde. Vilket alltid går åt helvete.

Det är denna socialism de svenska borgerliga partierna inte kommit sig för att rulla tillbaka - trots gott om tid i regeringsställning. Varför återinförde de inte något slags reellt tjänsteansvar? Varför gjorde de inget åt den maffia-artade utnämningspolitiken? Varför har de inte ställt sig på folkets och allmänintressets sida - mot överheten?

Ständigt har borgerligheten låtit socialismen segra - genom att i efterhand stillatigande internalisera allt djävulskap som sossarna har ställt till med. Detta så till den milda grad att dess företrädare glömt vad som är viktigt och själva blivit sossar.

Jag vill minnas att jag varnat för just sådant här - i årtionden.

Stöd denna blogg - länk »