2008-02-14

Jävla land, del 3.

Mer om MS-sjuka Susanne. Från riksdagens hemsida...

---

Skriftlig fråga 2007/08:732

den 7 februari

Fråga

2007/08:732 Påföljd vid narkotikabrott

av Camilla Lindberg (fp)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

I slutet av maj 2007 fastställde Svea hovrätt Sollentuna tingsrätts dom avseende det uppmärksammade så kallade fallet Susanne. I fallet har en MS-sjuk person som odlat cannabis för eget medicinskt bruk dömts till ett års fängelse för narkotikabrott av normalgraden. Domstolen har fastslagit att det inte har kunnat styrkas att odlingen skett vare sig yrkesmässigt eller i överlåtelsesyfte. Den odlade mängden ska ha uppgått till två kilo varav ca 600 gram ska ha utgjort användbar narkotika. Nådeansökan i fallet har även behandlats av regeringen som avslagit ansökan.

Domen på ett års fängelse kan ställas i kontrast med en i närtid avkunnad dom där en 35-årig man dömts till samma straffpåföljd för grov misshandel av en två veckor gammal bebis.

För att upprätthålla det allmänna rättsmedvetandet krävs en rimlig avvägning mellan brott och påföljd. Jag anser inte att en sådan rimlig avvägning har uppnåtts om man jämför dessa båda fall. Utan att på något sätt förringa kampen mot narkotikamissbruket anser jag att grov misshandel av ett två veckor gammalt barn rimligen bör medföra en strängare påföljd än att en MS-sjuk person trotsar lagen i tron om att eget bruk av cannabis ska kunna lindra sjukdomen.

Min fråga till justitieministern är sålunda om hon mot denna bakgrund avser att vidta några åtgärder för att se över påföljderna för olika typer av brott.

Inkom: 2008-02-07
Besvarad: 2008-02-13

Svar på skriftlig fråga 2007/08:732

den 13 februari

Svar på fråga

2007/08:732 Påföljd vid narkotikabrott

Justitieminister Beatrice Ask

Camilla Lindberg har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att se över påföljderna för olika typer av brott. Frågan är ställd mot bak­grund av att – enligt uppgift – ett lika strängt straff i visst fall dömts ut för odling av cannabis för vad som uppgetts vara eget medicinskt bruk som för grov misshandel av ett spädbarn.

Inledningsvis vill jag framhålla att jag inte kan uttala mig om de enskilda fall som Camilla Lindberg hänför sig till i sin fråga.

Grundläggande för påföljdssystemets utformning är principerna om pro­portionalitet och ekvivalens. Principerna innebär att svårare brott ska be­straffas strängare än lindrigare brott och att lika svåra brott ska bestraffas lika strängt. Det innebär också att olika gärningar inom en och samma brottstyp ska bedömas olika strängt när det har funnits försvårande eller förmildrande omständigheter i det enskilda fallet.

Rent allmänt finns det skäl att straffmätningsvis markera en skärpt syn på brott som innefattar allvarliga former av fysiska kränkningar. I detta sammanhang kan jag därför nämna att regeringen har gett en särskild ut­redare i uppdrag att överväga och föreslå förändringar av strafflagstift­ningen i syfte att åstadkomma en straffmätning som markerar en skärpt syn på allvarliga våldsbrott. Utredaren ska vidare överväga förändringar som ger en större spännvidd i straffmätningen vid brott i allmänhet när det har funnits försvårande eller förmildrande omständigheter. Förslagen ska presenteras senast den 31 juli 2008.

Inkom: 2008-02-07
Besvarad: 2008-02-13

---

En utredning! Haleluja!

(Se även bloggposten nedan.)

8 kommentarer:

  1. En utredning är möjligen bättre än att justitieministern griper in efter behag.

    SvaraRadera
  2. Möjligen.

    Men hör är ett fall där jag börjar fundera på om inte en fritagning vore på sin plats.

    Vi har ett brott utan offer.

    Vi har en inspärrad som inte har kränkt någon annans rättigheter.

    Vi har ett oproportionerligt straff som hotar en människas liv.

    Vi närmar oss det som kallas nödvärn med hög hastighet...

    SvaraRadera
  3. Dessutom handlar ju utredningen inte om Susannes situation utan om att ge riktiga bovar riktiga straff.

    SvaraRadera
  4. Så rullstolsbundna Susanne kan glädjas åt att andra kommer att få hårdare straff. Fantastiskt...

    Är det något som borde vara belagt med dödsstraff så är det myndighetsmissbruk. De nämndemän som dömde Susanne till fängelse och därmed antagligen till döden borde hängas i närmaste byggkran.

    SvaraRadera
  5. Det är ju gulligt att se hur justitieminister Beatrice Ask duckar för den underförstådda huvudfrågan för att istället diskutera hårdare straff för våldsbrottslingar.

    Undrar när vi ska få en justiteminister man inte behöver skämmas för?

    SvaraRadera
  6. Nä, Byggar. Ingen skall dödas. Alls.

    Men en del politiker skulle behöva ställas till svars för vad de ställt till med.

    SvaraRadera
  7. Snarare så borde någon i systemet ha befogenhet att göra ett undantag. Jag tror inte att lagstiftarna menade att lagarna skulle resultera i fall liknande Susannes men det blir ju fel ibland när generella regler ska tillämpas på allt och alla.

    SvaraRadera
  8. "Nä, Byggar. Ingen skall dödas. Alls.

    Men en del politiker skulle behöva ställas till svars för vad de ställt till med."

    Visst har du rätt i det. Jag skulle nog inte kunna agera bödel oavsett hur vidriga beslut en statstjänsteman än tagit. Det som gör mig så j***a förbannad är att dessa personer inte ser det omänskliga i de beslut de tar utan anser att de bara gjort sitt jobb enligt de riktlinjer de har.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.