2009-04-18

Bananrepubliken Sverige

Nu när allas blickar tycks vara riktade mot vårt rättsväsende, kan det vara på sin plats att påpeka en sak som är väldigt orimlig.

I Sverige stiftar politikerna lagarna – sedan sitter det politiker och dömer i våra tingsrätter.

I demokratier brukar man anse att det är bra med maktdelning. Men inte i Sverige. Här har vi en modell som möjliggör politiska domar. Det är synd att grundlagsutredningen inte brydde sig om att ta tag i detta problem.

Den som vill se en 20 minuter lång rysare om hur det går till i våra tingsrätter kan kika på mitt reportage för TV8Rätten och rättvisan.

12 kommentarer:

  1. Sen kan man ju tillägga att de lagstiftande politikerna ofta lämnar väldigt gott om tolkningsutrymme till de dömande. Det känns lite skumt när en ny lag stiftas och ingen vet i vilka sorters fall den kan tillämpas.

    SvaraRadera
  2. Jag skulle vilja invända lite mot "I demokratier brukar man anse att det är bra med maktdelning." Vilken statskunskaplig baskurs som helst brukar ta upp just den problematiken. Generellt sett kan väl sägas att det finns två huvudtankar. En som baserar sig mer på en mistro där horisontell maktdelning ses viktigt. Ofta syns sådan i länder som har skapats under turbulens (och ofta med presidentialt styrelseskick). USA är ett typexempel. Sedan har vi det som mer liknar Sverige där vi mer ser till folkviljans genomförande. I de systemen ser vi mindre inslag av maktdelning. Huruvida något av dem är "bättre" eller "sämre" i demokratisynpunkt anser jag att man inte riktigt kan ta ställning till. Det är lite som att säga att statsskicket i land A är mer demokratiskt än i land B för att de har parameter X. I Sverige ser man mer av tanken på att man helt enkelt ska, vid val, sparka den riksdag (och därigenom regering) som man inte är nöjd med.

    T.ex. är en av anledningarna till att man trots återkommande utredningar inte valt att införskaffa en konstitutionsdomstol i Sverige att man inte vill politisera den dömmande makten. Se t.ex. http://www.grundlagsutredningen.se

    SvaraRadera
  3. Hur ser det ut i andra länder?

    SvaraRadera
  4. Men Emil då? Varken Regnskvätt eller Fåna-Måna vill ha ett granskningsinstitut som beskär deras totala makt och låter det svida när grundlagen bryts. Det är därför vi inte har någon konstitutionsdomstol som kan beivra deras grundlagstrots.

    Inte politisera den dömande makten? Vad är då politiskt tillsatta domare ända från partigenosse-nämndemän via dito hovrättsråd och ända upp till och med HD-nivån. Inte politisera - nähä du då och vad tycker du om KU då icke politiserat? Kanske dags att du vaknar eller du har väl partibok och försörjning då?

    SvaraRadera
  5. Konstitutionsdomstol - NU! sa...

    @€mil Öberg:

    Påminner om de mycket kloka tankar som den politiske 1700-talsfilosofen Charles-Louis de Secondat Montesquieu, 1689-1755, formulerade och som sedan har kommit att kallas för ”Montesquieus maktdelningslära”,
    just ett exempel på det du kallar horisontell maktdelning.

    Det har hänt en hel del sedan han skrev ner sina tankar för snart 300 år sedan, men mycket stämmer fortfarande och är i högsta grad användbart när man försöker få ordning på vad som gått snett med vår demokrati och vad man kan göra för att få ordning på den igen.
    Jag vill understryka att jag inte på något sätt är specialist på juridik eller statskunskap, bara en djupt demokratisk medborgare. Fritt efter Montesquieu påstår jag alltså:

    För att en demokrati ska må bra måste det råda balans mellan de fyra statsmakterna. Sverige mår idag inte bra eftersom balansen mellan statsmakterna saknas eller är skev. Det var nog många decennier sedan demokratin egentligen mådde bra i landet.
    De fyra statsmakterna är Riksdagen, Regeringen, Domstolarna och Medierna dit numera också bloggvärlden/Internet räknas. Det är därför den ses som ”farlig” och anses behöva kontrolleras.

    De fyra statsmakterna ska ha lika stor makt i demokratin och också full möjlighet att öppet kontrollera varandra så att de håller sig på mattan enligt konstitutionen, d.v.s. författningen eller grundlagarna.
    De ska naturligtvis också vara helt skiljda från varandra, som fyra oberoende maktsfärer.

    I Sverige har de fyra statsmakterna genom åren fått olika mått av makt. Maktförskjutningarna har ofta skett med subtila medel, men vad spelar det för roll? Huvudsaken är att de fungerar och ”ändamålen helgar ju medlen.”

    Exempel på dylikt mygel är att statsmakten Regeringen utser de högsta juristerna och domarna i statsmakten Domstolarna. Likaså juristerna i lagrådet. Eller förser sina egna politiska organisationer med sanslösa partistöd från skattekistan varje år. Eller håller Medierna på mattan genom stöd i olika former från skattekistan så att de inte ska bita den hand som föder dem.
    Den starkaste statsmakten är den som bestämmer. Sedan lång till är det Regeringen som maktmässigt klart dominerar Riksdag, Domstolar och Media.

    Statsmakterna i Sverige idag kan inte öppet kontrollera varandra och har heller ingen möjlighet att göra något åt den obalans som råder. Med ett undantag:

    Statsmakten Regeringen gör vad den kan för att ytterligare sno åt sig makt från de övriga tre och lyckas också bra med det, egalt S eller M-regering.

    Riksdagens konstitutionsutskott, KU, ska kontrollera att regeringen och dess statsråd sköter sig. Och hur dom klarar det jobbet har vi ju till och med fått se i direktsänd TV – KU klarar det inte alls. ”Du ska veta hut” var väl det starkaste som sagts i ett KU-förhör. För att inte tala om de tragiska KU-tillställningarna med anledning av Estonia och tsunamikatastrofen. KU är alltså ingen domstol, bara en kuliss, ett förhörsforum utan sanktionsmöjligheter som ofta blir till ren politisk cirkus. Jag ska förtydliga resonemanget:

    All makt utgår ifrån folket. Så lyder portalparagrafen i Sveriges konstitution eller som man också säger, författning. De fyra statsmakter som ska se till att detta sker är:

    Den lagstiftande makten, d.v.s. Riksdagen. 349 riksdagsledamöter, eller mer korrekt de sju politiska partierna representerade i Riksdagen, formulerar och beslutar om lagarna men har oftast fått hjälp med idéer och formuleringar av departementstjänstemän, PR-byråer och lobbyorganisationer.

    Den verkställande makten, d.v.s. Regeringen konsulterar lagrådet så att inte de lagar Riksdagen stiftar ska stå i strid med konstitutionen, EU-lagstiftningen, internationella konventioner som t.ex. FN’s och Europarådets konventioner om mänskliga fri- och rättigheter, FN’s barnkonvention som Sverige förbundit sig att följa eller annan lagstiftning.

    Lagrådet är en liten samling högt utbildade karriärjurister tillsatta av regeringen och alltså ingen domstol med möjlighet att utdöma straff. Vad lagrådet har att säga behöver regeringen inte bry sig om. F.ö. biter lagrådets ledamöter sällan den hand som föder dem. I övrigt sköter regeringens statsråd departementen. Men de får inte lägga sig i beslut – då blir det olagligt ministerstyre! (På det sättet skapas demokratiskt okontrollerbart tjänstemannavälde.)
    Och så håller regeringen ordning ute i landet genom att landshövdingarna regeringen naturligtvis själva tillsätter, sköter om länsstyrelserna. Och att dessa håller ordning på kommunerna, både de vanliga kommunerna och landstingen som kör buss, sköter naturreservat och sjukvård i mån av tid, lust och pengar.

    Den dömande statsmakten, d.v.s. domstolsväsendet, ska se till att brott mot lagar beivras och att folk som begår lagbrott i den ena eller andra formen straffas för detta. De må gälla fortkörning, mord, skattebrott, miljöbrott. Men konstigt nog finns det ingen Konstitutionsdomstol eller, som det också kallas, Författningsdomstol som kontrollerar och straffar politiker och tjänstemän för brott mot vår konstitution, d.v.s. våra grundlagar. Den obalansen är det i stort sett bara Sverige och några skumma diktaturer runt om i välden som har.

    Den kontrollerande statsmakten, d.v.s. Media (analoga eller digitala) har till sin huvudsakliga uppgift att kontrollera att de andra tre statsmakterna sköter sig. Om radio, TV, stora tidningar, regionala tidningar, lokala tidningar verkligen klarar det uppdraget kan verkligen – och ska – diskuteras. Alltid! Jämt och ständigt! Är de maktens megafoner eller är de självständiga? Och hur står det till med SvT och SR som enligt dem själva är ett under av självständighet, de friaste av de fria och helt opåverkade av reklamintressen.


    Tillkomsten av Internet och alla gränslösa möjligheter detta media kommit att innebära, har naturligtvis också gjort det farligt. Riktigt farligt för politiker som inte lärt sig att det är ett nytt media (som tryckpressen på 1600-talet) utan känner sig hotade av medborgarjournalistiken och s.k. sociala medier.

    Och alldeles förfärligt farligt för företag och branscher som ser sina tidigare affärsmodeller falla som korthus tack var nätets blixtsnabba distribution och möjligheter till ny, global handel.

    Tack HAX för att du tillät mig ta plats på din blogg. Jag tror på demokratin och vet att den kan bli mycket bättre än den är idag. Men då måste vi hjälpa till allihop och dra våra strån till stacken.
    Att rösta in minst en Pirat i EU den 7 juni ser i alla fall jag som självklart. Sen ska PP in i Riksdagen 2010. Och därefter ska Sverige äntligen få en från den politiska sfären oberoende Konstitutionsdomstol så att vår författning och grundlagar ska betyda något reellt och inte bara vara en samling vackra men tomma ord.

    SvaraRadera
  6. Namnen på alla nämdemän som itne klarar av sitt åtagande utan dömer utan ordentliga bevis eller blandar in sina politiska åsikter borde publiseras och dessa borde avsättas.

    SvaraRadera
  7. Riksdagen själv beslutar om huruvida den följer grundlagen eller inte. Ingen domstol eller annan instans kan ta ställning till det. T.ex. kan Riksdagen besluta att inga fler allmäna val ska hållas, och besluta att detta är förenligt med grundlagen(!)

    Det behövs inte ens ett uttryckligt undantagstillstånd, som enligt Weimarrepublikens författning. I Sverige vore Hitlers maktövertagande bara business as usual.

    SvaraRadera
  8. Fallet Mattias Flink visade ju att även lagfarna domare kan döma tvärt emot lagstiftningen om det finns ett starkt politiskt tryck. Problemet med det svenska systemet är därför nog inte enbart att vi har politiskt tillsatta nämndemän utan snarare främst att våra lagstiftare slarvar och stiftar bristfälliga lagar (som i båda fallen Flink och The Pirate Bay) och litar på att nämndemännen ska sopa rent efter dom.

    SvaraRadera
  9. Jag tycker det är bra att vi har nämndemän i svenska domstolar. I bland hör man argumentet att man ska låta jurister döma. Det tycker jag är helt galet. Syftet med nämnden är att domstolen sak få en bred kompetens i bevisvärdering och en demokratisk insyn i rättsväsendet. Detta är nödvändigt och det inte självklart så att jurister är så mycket bättre på bevisvärdering än vilken Svensson som helst.

    Det är uppenbart att staten ser alldeles för nonchalant på nämndemännen. Man litar nog på att domarna ska kunna förklara de juridiska principerna under överläggningen. Det vore inte olämpligt om nämndemännen var tvungna att genomgå en juridisk grundkurs innan de tillåts döma.

    Det kan också vara läge att fundera på utnämningssystemet. Kanske borde man ha öppna ansökningar, intervjuer och referenser i stället för det interna partirekryterandet.

    Det är väl i så fall inte en grundlagsfråga.

    SvaraRadera
  10. "Syftet med nämnden är att domstolen sak få en bred kompetens i bevisvärdering och en demokratisk insyn i rättsväsendet."

    Själv anser jag att det är väldigt problematiskt att vi har folk i domstolen med en väldigt stark politisk övertygelse som sedan ska döma i rättsfall. Att sedan en stor andel utav dessa (enligt undersökning gjord nyligen) låter sin politiska åsikt påverka domen är något som rimmar väldigt dåligt med tanken bakom rättsväsendet överhuvudtaget.

    Nämndemän bör inte vara politiska aktiva så som det fungerar nu.

    SvaraRadera
  11. Jag håller helt med dig om det problemet och här vore det önskvärt med förändring.

    SvaraRadera
  12. De som förespråkar att outbildade och oerfarna politiker ska tolka lagarna, förespråkar ni också att t.ex. "demokratiska kirurger" ska genomföra operationer på sjukhus? Lämnar du din bil till en "demokratisk mekaniker" för reparation?

    Varför ska just bara det där med att kasta människor i fängelse skötas av outbildade och oerfarna partipolitiker? Varför ska inte alla yrken "demokratiseras" på samma sätt?

    SvaraRadera

Kommentarsfältet är stängt, medan jag är offline augusti 2017 och ett år framöver.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.