2010-06-08

Man blir liksom alldeles ursinnig...

"Ursäkta franskan. Men efter en samlad bedömning har jag funnit att från mobbningsoffrens perspektiv ser vår rättstat ut att hålla turkisk standard. Vilket förklarar deras misstro, som ­utomstående förväxlar med rättshaveri. Men det är faktiskt inte möjligt att så många regelbrott skulle drabba just deras ärenden av ren slump. Så låt oss pröva en annan hypotes. Kan det vara så att de utmobbade i Ljungby och Malmö nekas upprättelse av samma skäl som slagna kvinnor avvisas av rättvisan i Ankara?"
Så skriver Maceij Zaremba i fjärde delen av hans artikelserie om mobbarna och rättvisan i DN.

Alltså, detta är förfärande läsning. Man blir uppgiven och ursinnig på samma gång - så väl som medborgare, som människa och rent av som skattebetalare (det offentliga köper sig ofta fritt från ansvar i sådana här fall). Och man får en känsla av att det finns något större problem med vårt samhälle, något lömskt, som är lite svårt att formulera eller sätta fingret på...

Nu kommer ett antal politiker att hoppa upp och ner, för att visa handlingskraft. Problemet har beskrivits i den stora morgontidningen. Alltså finns det. Helt plötsligt. Något måste göras!

Men själva grundproblemet, grundattityden kan politikerna nog ha svårt att komma åt. I vart fall lär de ha svårt att göra det utan att stöta sig med många av sina väljare och närstående särintressen. Men de kommer säkert att hitta på... någon ny lag, eller så.

Saken är bara att det inte behövs några nya lagar. Mobbning av det slag Zaremba beskriver är olaglig redan i dag. Men ansvariga myndigheter skiter i det - och polisen får aldrig några fall att utreda. Det handlar alltså snarare om att Arbetsmiljöverket och polisen borde sköta sitt förbannade jobb. Men det kommer vi aldrig att få höra någon politiker säga.

Hela Zarembas artikelserie om mobbarna och rättvisan:
Del 1 - Del 2 - Del 3 - Del 4 - Del 5

En tidigare bloggpost om artikelserien.

8 kommentarer:

  1. ... Så in i bänken förbaskad, vill jag nog hellre säga.

    Här på ön får jag då och då höra liknande historier, ibland sju resor värre. Någon gång från höga stöttepelare i det svenska samhället som inte fattat något av de bakomliggande mekanismer som Zaremba skriver om, och bara fortsatt trampa på dem som redan ligger ned.

    Exempel socionomen från Göteborg som utmobbades från sin arbetsplats och för att överleva tvingades söka nytt jobb när arbetslösheten i Sverige stod på topp.

    I Danmark, Köpenhamn fick hon dock ett nytt jobb som motsvarade hennes kvalifikationer, med ungefär tre gånger högre lön. Hon flyttade direkt för hemma i Göteborg fanns inget att hämta, västkuststaden med Angereds- och Älvsborgsbron som toppar Sveriges självmordsstatistik.

    Till skillnad mot storstaden Köpenhamn är Æerø raka motsatsen ifråga om stress. Ingen kriminalitet, miljövänlighet, pulsen följer färjornas rytm dvs. en gång vart tredje timme under dagtid. Ett s.k slow community. Bra uppväxtmiljö för barnen med andra ord.

    Om jag fick vara hertig och diktator skulle jag göra om ön till ett folkaktiebolag, ett socialt företagande där varje invånare fick andelar.

    Ett företag fokuserar mer än vad offentlig förvaltning gör. Vilket borde ge bättre förutsättningar till att uppföra sig ordentligt mot varandra.

    Vad vinner man på att mobba ihjäl varandra?

    SvaraRadera
  2. Men mobbning måste välan vara tillåtet i ett fritt samhälle? Yttrandefriheten framför allt, eller?

    SvaraRadera
  3. Richard; vet inte om du trollar nu, men grundfilosofin i en helt fri värld är att du är fri att göra vad du vill så länge du inte inkräktar på någon annans frihet.
    Mobbning skulle med andra ord vara tillåtet om mobboffret godkände det, vilket är ett paradoxalt och rätt meningslöst påstående.

    SvaraRadera
  4. sweede:

    Så länge vi ser oss som individer inneslutna i ett slutet system påverkar vi alltid varandra. Med andra ord, allt du gör inkräktar på någon annans friheter. Faller hela grundfilosofin då?

    Men till frågan: Blir inte yttrandefriheten väldigt urvattnad om man inte får säga något utan den omtalades tillåtelse?

    Ska våldsmonopolet tvinga folk att vara snälla mot varandra på arbetsplatsen? Är det en rättighet att vara omtyckt?

    SvaraRadera
  5. Systematiska trakasserier är våld oavsett varifrån dom kommer.

    SvaraRadera
  6. Richard; Visst påverkar alla varandra, men det finns gradskillnader, och extremfall blir aldrig vettiga vilken extrem man än väljer.

    Krasst uttryck kan man i en frihetlig värld käfta emot eller be folk hålla käft, men man har ingen rätt att stänga käften på dem.

    Problemet i det här fallet tycks vara att mycket av det som kallas mobbning direkt bryter mot lagen, och det utan påföljder. Vi behöver inte fler lagar, vi behöver färre lagar, lagar som istället efterlevs.

    SvaraRadera
  7. Lagar som syftar till att stänga käften på folk...

    SvaraRadera
  8. Det ger ju ingen studs att hoppa på utmärglade. Feta ska dom va!

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.