EU: Byråkratisk arrogans i mästarklass

Den här EU-firman kan driva folk till vansinne. Här kommer ännu ett exempel på dess byråkratiska arrogans...

Förra Europaparlamentet beslutade, våren 2009, att förlänga upphovsrätten för inspelad musik från 50 till 70 år. Detta trots en massiv kritik från bland annat den akademiska världen. Och trots att vanliga artister knappt tjänar något på det. Många protesterade mot detta och en del omvalda ledamöter (som då röstade för) har sedan dess bytt åsikt. Vad det nya parlamentet, som valdes sommaren 2009, tycker – det vet vi inte.

Men i ministerrådet var man splittrade. Där fanns en blockerande minoritet. (I vilken bland annat Sverige ingick.) Frågan om en förlängning av upphovsrätten lades därför – glädjande nog – i malpåse.

På senare tid har en del länder dock bytt uppfattning. Till exempel Danmark. Så den blockerande minoriteten i ministerrådet finns inte längre. Förlängningen av upphovsrätten kan nu klubbas.

Men – då upptäckte Pirate MEP Christian Engström en regel i Europaparlamentets arbetsordning. Den säger, kortfattat, att ett nyvalt parlament kan ompröva frågor som ännu är öppna. För detta krävs exempelvis att minst 40 ledamöter begär det.

Så i mitten av april lämnade Engström och 40 andra ledamöter – från hela den politiska skalan – in en "request for renewed referral" av denna fråga till Europaparlamentet.

Så långt är allt begripligt. Sedan går det helt över styr.

Vecka efter vecka gick, utan att det kom något svar på vår begäran. På piratkontoret låg vi på. Och Europaparlamentets byråkrati lovade att "visst, det kommer ett svar".

Veckor blev sedan till månader, utan att parlamentets ledning lyckades ta ställning. När parlamentet öppnade efter sommaren igen, då var vi riktigt oroliga. Hur länge kan eurokratin ducka i denna fråga?

Svaret kom, med snigelpost, i fredags. Med en del ursäkter för dröjsmålet – och med en rätt tunn motivering – meddelade plenardirektoratets chef att vår begäran om att frågan tas upp igen strider mot reglerna och inte är möjlig att ta upp.

Med tanke på det schablonmässiga sätt som frågan avfärdades på, kan man undra varför det behövde ta fyra månader att komma med ett svar.

Ett skäl skulle kunna vara att det visar sig att frågan om den förlängda upphovsrätten kommer upp i ministerrådet – redan nu på onsdag. Det ger oss i princip ingen tid eller praktisk möjlighet att överklaga plenardirektoratets avslag på vår begäran innan allt är för sent.

Enkelt uttryckt: Europaparlamentets byråkrati drog benen efter sig så att det blev för sent för parlamentet att försöka stoppa den hårt kritiserade förlängningen av upphovsrätten.

Lita på att vi aldrig kommer att gå på en sådan fint igen.

Denna byråkratiska arrogans är inget unikt. När parlamentets utvärdering av IPRED skulle spikas, då kom frågan upp utan att vara på föredragningslistan och med bara 30 minuters förvarning. Vid utskottsbehandlingen av Stockholmsprogrammet, då kom bunten med de ändringsförslag man skulle rösta om så sent att ledamöterna bara hade drygt 30 sekunder på sig att läsa, utvärdera, undersöka och bestämma sig om varje förslag.

Sådant är inte seriöst. Det är ett demokratiskt problem. Och det är ett tecken på att EU:s beslutsapparat är riggad: Det är inte meningen att tjänster åt särintressen, korporativism och överstatlighet skall gå att rulla tillbaka.

Man blir fan tokig.

Som Yes, Minister! Fast utan humorn.

Se även: Pirate MEP Christian Engström (in English).

Uppdatering: Se även Europaportalen.

Uppdatering 2: Onsdagens möte visar sig nu vara ett förberedande COREPER-möte. Det formella beslutet spikas i ministerrådet lite senare i månaden. Nu måste all kraft riktas mot ministerrådet och de länder som står på fel sida. Jag snokar vidare och återkommer med en bloggpost lite senare.