Det gnisslar och knakar kring EMU och valutasamarbetet, euron. EU:s politiska ledare gör allt för att rädda projektet. Kanske kommer de att lyckas. Kanske inte. Och om de lyckas, då kommer det att bli till ett mycket högt pris.
Om vi för ett ögonblick bortser från möjligheten att EU faller sönder – vart kan den pågående euro-krisen tänkas leda?
Det bästa vore naturligtvis om medborgare, media och samhällsdebattörer vaknade för att skapa ett mer demokratiskt, mer transparent och mindre klåfingrigt EU som vilar på det frivilliga samarbetets grund. Men någon mer omfattande samhällsdebatt om att reformera EU syns ännu inte till. Och i de flesta medlemsstater finns det inte någon existerande politisk bas för en sådan linje.
En annan möjlighet är att de polpulistiska krafterna stärks. Det är ett spretigt och oförutsägbart alternativ, som kan leda i stort sett vart som helst. Risken är uppenbar att det resulterar i mer dum-nationalism, protektionism och institutionaliserad främlingsfientlighet. Detta är en rysare, som kan bli verklighet snabbare än de flesta tror.
Det tredje alternativet är att EU tar ett stenhårt grepp om allt och alla. Då får vi inte bara mer överstatlighet, kommandoekonomi och byråkrati. En sådan utveckling öppnar även för mer övervakning, mer polisstat, lägre politisk tolerans och mer elitism. Verktygen finns redan. Och utvecklingen ser helt klart ut att gå åt det hållet.
Om inget sker, om ingen bryr sig, om människor inte aktiverar sig och om media fortsätter att vara i dvala – då fruktar jag att det är det tredje alternativet som kommer att bli vår framtid.
Redan om man studerar dagens EU kan man konstatera att det finns uppenbara demokratiska brister. Redan i dag leder den "politiska harmoniseringen" till mer centralstyrning och mindre mångfald. Redan nu är de korporativistiska tendenserna skrämmande. Det tredje alternativet kommer att ge oss mer av allt detta. Mycket mer. Plus nya valutakriser.
De krafter som vill ha ökad politisk styrning av vårt samhälle – de gör nu allt för att utnyttja den finanskris de själva har skapat – för sina egna syften. "Never Waste a Good Crisis."
Därför måste alla som istället vill se ett öppet, demokratiskt Europa med mångfald, tillväxt och spontanitet aktivera sig. Inte i EU-valet 2014 – utan nu!
Lästips: Johan Norberg har flera relevanta texter på detta område. Här är två som rekommenderas. Expressen – Stresstestet | SR OBS – Om krisen och Hayek
"Det tredje alternativet är att EU tar ett stenhårt grepp om allt och alla. Då får vi inte bara mer överstatlighet, kommandoekonomi och byråkrati".
SvaraRaderaDet lutar nog åt det eftersom de säkert inspireras av det här och det här.
Vad säger Patron På Torp. Hur ska vi ställa oss, vad råder han oss till.
SvaraRaderaVad säger Tomas Östros, nyss uppstånden från de döda.
Högern och Sossarna har på Svenskt näringslivs enträgna uppmaning infört korporattivism i Sverige och krävt och fått inordna Sverige i en överordnad Europeisk korporativistisk ordning.
SvaraRaderaVad är problemet?
Micke: Problemet är att om det svenska folket enbart kan välja sossar utav olika färg så är alla val meningslösa.
SvaraRaderaDom röstade även i gamla sovjetunionen, micke. Har du glömt det?
SvaraRaderaAlla böcker som jag har läst som har varit dystopiska framtidsskildringar verkar vara på väg att bli verklighet samtidigt.
SvaraRadera"Och världen skälvde" känns mer aktuell än på väldigt länge ... Djurfarmen har också klara likheter med EU ..
FRA/datalargingsdirektiv osv nyintroducerar 1984 på högst verkligt sätt.
Och från du nya sköna värld har vi fått dockysåpor, fotboll och idol istället för soma för att hålla massorna i schack ....
Jag tror att det här kommer att sluta riktigt dåligt.
Det finns en fras som alla bör trumma in nu:
SvaraRadera"Diversity is strength"
Vägen till lyckan är inte att ösa mer pengar över samordningskansliet i Bryssel. Det inte mer överstatlighet som behövs - det är mer självstyre.
I flera decennier, förmodligen sedan starten, tycks EU ha präglats av den franska inställningen att man får ordning genom att ha en stor central byråkrati som ska se till att alla gör likadant. Nu är det dags att svänga in på den mer schweiziska linjen att låta folk i medlemsländer och regioner själva få hitta sina lösningar. Det är billigt och effektivt, men det blir inte lika. Då skär det i hjärtat på en centralbyråkrat, men det får man ta.
Det är först då det finns en poäng att ha en gemensam marknad, eftersom det är först då man kan få verkliga alternativ.
EU och Bryssel behövs för att vi ska kunna samarbeta utåt. Individuellt är våra länder för små för att vara värda något. EU är tillräckligt stort för att vara en världsröst, trots att vi bara är ett halvt Indien.
Stanna upp. Konsolidera. Backa och gör om där det behövs.
Uniformismen får inte bli statsreligion i EU. Då kväver vi oss själva till döds.