Ett nytt politiskt landskap...

När jag var ung fanns det fem politiska partier i Sveriges riksdag – inplacerade på en rak höger-vänster-skala – att förhålla sig till. De politiska beslut som fattades, de fattades i Sverige. Sovjet var den stora yttre fienden. Och den politiska rytmen styrdes av dygnets makliga nyhetsflöde – morgontidningar, Eko-sändningar, kvällstidningar och tv-nyheterna.

Inget av det där gäller längre. Ändå är det detta gamla politiska landskap som många försöker förhålla sig till.

Idag dyker nya partier upp. Höger-vänster-skalan (i den mån den alls är relevant längre) är kompletterad med en lodrät skala som anger värden som frihet kontra auktoritära och kollektivistiska tendenser. Tre av fyra lagar och regler kommer från EU:s snåriga politiska system, ofta hanterat av ansiktslösa icke-valda byråkrater. Kriget mot terrorismen har tagit över agendan, mest för att vi tycks behöva en yttre "fiende". Och med internet, dygnet-runt-nyheter och en allt mer kortsiktig politik finns det inte längre någon politisk "rytm". Allt sker direkt och hela tiden.

De demokratiska institutionerna har försvagats. Istället hamnar allt mer makt i byråkraternas händer. Hemlighetsmakeriet ökar. Särintressens makt och de korporativistiska tendenserna ökar. Man skulle kunna kalla detta för den post-representativa demokratin.

Liberaler och konservativa som förr förenades av kampen mot kommunismen håller nu långsamt på att glida isär. Istället uppstår nya konfliktytor inom den "borgerliga" sfären.

Samtidigt har vi fått nya verktyg för politisk verksamhet. Viktigast av dem alla är internet, med sina decentraliserade former för samarbete, information och debatt. Nyhetsflödet har demokratiserats och, med sociala media, även personaliserats. Den som engagerar sig i sakpolitiska frågor har ofta mer inflytande än den som istället väljer att arbeta i de traditionella politiska partierna.

Dessa nya former för deltagande är intressanta, spännande och på det hela taget bra. En viktig del i detta är att vårda demokratins övergripande principer, de medborgerliga fri- och rättigheterna, rättsstatens värden och det humanistiska anslaget. Samt att hålla dessa principers idémässiga grunder levande. Även denna debatt är på väg att ta sig nya former, om än lite trevande.