2013-09-18

EU: Konsten att lura makten av de folkvalda

Skälet till att det inte har blivit någon revolution i EU är att systemet är så inutav helvete komplicerat. Inga vanliga människor kan begripa vilken institution det är de borde storma.

EU försvarar sig med att det är demokratiskt. (Och så talar vi inte mer om att EU genomförde ett så totalrubbat valutaprojekt att riktiga nazister fick fäste i demokratins vagga, Grekland.)

»Lissabonfördraget ger mer makt till Europaparlamentet« kvittrar de politiska ledarna. Samtidigt vrider sig eurokratins topptjänstemän i skrattparoxysmer.

Hela systemet är riggat för att passa våra byråkratiska herrars behov och önskemål. Och om man försöker läsa igenom de relevanta reglerna – så framstår det som möjligt att ministerrådet faktiskt kan köra över parlamentet helt och hållet (och driva igenom i stort sett vad det vill), oavsett hur mycket de folkvalda sätter sig på tvären. (Det är dock atombombs-alternativet och vad jag vet har man inte vågat överväga den möjligheten ännu.)

Visst, Lissabonförgraget gav på sitt sätt Europaparlamentet mer makt. Men jag tror att parlamentet är på väg att lämna över denna makt till de icke-valda tjänstemännen.

Den "ordinarie" lagstiftande proceduren i EU är hur snårig som helst. Och utdragen. Men den ger ändå parlamentet en roll att spela och resten av samhället en viss insyn.

Nåväl, nu skulle Europaparlamentet alltså få mer makt. Det var ju en av Lissabonfördragets reklam-slogans.

Medbestämmande visade sig dock snabbt vara allt som eurokraterna fruktade. Europaparlamentet stoppade till exempel Acta-avtalet. Parlamentet använde, på skakiga ben, sin nyvunna makt. (I vart fall när folket började gå ut på gatorna och protestera.)

Och så kan man ju inte ha det, tycker ministerrådet och kommissionen. Maktdelningsprincipen passar bättre i högtidstalen än i det dagliga arbetet.

Kanske därför – utan att någon riktigt vet vad som hände – har snabbehandling genom något slags förenklade first reading agreements börjat bli en allt mer populär arbetsmetod. Exakt vilka regler detta vilar på och exakt vem som gjort detta möjligt har jag faktiskt inte lyckats bena ut, ännu. Men det går till ungefär så här...

När en lagstiftande dossier anses ha kommit så långt i Europaparlamentet att det är dags att knyta ihop säcken i det ansvariga utskottet – då ger man lite diskret den huvudansvarige ledamoten, rapportören, mandat att gå direkt in i förhandlingar med rådet och kommissionen.

Detta är alltså innan parlamentet över huvud taget har sett frågan i plenum. De flesta folkvalda svävar ännu i okunnighet om riktigt vad som är på gång.

Sedan tar rapportören sitt carte blanche och går in i ett rum med ministerrådet och kommissionen. Allt sker nu bakom synnerligen stängda dörrar. Inte ett pip hörs förrän dörrarna öppnas och alla säger att alla är överens. Man lovar varandra att respektera den kompromiss som nu har uppnåtts, alla förväntas sitta ner i båten och ärendet klubbas sedan som ett rent formalieärende.

Vad hände, liksom?

Tja, det blir väl enklare så här. De flesta har ju sitt pris.

Denna arbetsform blir allt mer populär i EU. (Om inte annat, så för att den gör det svårare för medborgare och media att lägga sig i.)

Europaparlamentet håller på att bli lurat på sin nyvunna makt. Allt landar i hemlighetsmakeri, snarare än maktdelning. Och plötsligt blev det demokratiska underskottet ännu större.

Hoppsan!

Länk: Den lagstiftande processen i EU, som Europaparlamentet beskriver den »

20 kommentarer:

  1. Nåja, med tanke på att nationella lagstiftande församlingar i länder parlamentaristiska principer tillämpar zero-reading agreements så är det ändå ett fall framåt.

    Det skulle aldrig hände att Reinfeldt skulle "göra upp" med försvarsutskottet om FRA-avlyssning t.ex. När regeringen lägger sitt förslag då är det kompromissat och klart.

    I den gamla tvåkammarriksdagen så var det alltid gemensamma utskott så motsvarigheten här skulle vara att man går in i trilog med detsamma och bereder ärendena tillsammans. Jag ser egentligen inget fel i det.

    För övrigt så är ju parlamentets majoritet inte på något sätt bundet av "first reading agreements".

    SvaraRadera
  2. Ur en rent pragmatisk synpunkt så måste det vara lättare att få gehör för saker om man går in i förhandling innan positionerna är låsta. För sedan kommer det in en annan dynamik i frågan där parlamentet är den svagare parten.

    Det blir allt viktigare att sitta med vid bordet....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tss, om England går ur EU faller korthuset. Då kan "Rumpan" o Barroso sitta där vi det tomma bordet och ploppa ur sig floskler, likt "Det blir allt viktigare att sitta med vid bordet", i parti och minut.

      Radera
  3. Inte för att Europaparlamentet har en makt att påbörja lagstiftning heller...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet faktiskt inte vad som är värst... Att EP inte har initiativrätt - eller att det skulle få initiativrätt. (Läser man dess INI-rapporter och Written Declarations blir man som regel mörkrädd.)

      Radera
    2. Den låga nivån på initiativrapporterna beror på att även författarna själva inte riktigt tar dem på allvar. En tydligare maktdelning mellanparlament, kommission och råd skulle hjälpa, särskilt om det medföljs av en kraftigt minskad mängd lagstiftning. En sådan reform skulle av olika skäl vara svår att genomföra, men kvaliteten skulle höjas.

      Radera
  4. Alternativet..?

    Låt saker ta sin tid och gå till både andra och tredje läsning om det behövs, helt odramatiskt.

    Framstressad lagstiftning blir ofta dålig.

    EU i dag: Först lagstiftar man. Sedan debatterar man. Sedan tar man reda på fakta.

    SvaraRadera
  5. Alla samhällskonstruktioner har ungefär samma dynamik i tid. När ska beslutsfattare rikta sina ögon mot vad som hänt geografiskt och historiskt för att få en uppfattning om vad deras beslut kommer att innebära i framtiden? All utveckling är cyklisk. Jämför just nu Mexicos utveckling med vad som händer i EU, det finns många paralleller genom framför allt splittringen i antalet stater. Det syns rätt klart vad man inte bör göra. Det behövs inte fler byråkrater vid grytan i Bryssel/Strasbourg utan visionärer med kunskap om andra områden. Annars stryper dom varandra till slut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket bra skrivet

      Radera
    2. "All utveckling är cyklisk." Hur menar du? Vad finns för belägg för det? Jag har ingen aning om vad som "händer" i Mexico. Bör man ha en aning om vad som händer i Mexico för att "hänga" med i vadsom händer i EU? Det enda jag riktigt förstod av det du skrev var "Det behövs inte fler byråkrater vid grytan i Bryssel/Strasbourg". Jag klandrar dig inte om du inte orkar men vill du utveckla det du skrev?

      Radera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. Harmonisering leder alltid till lägst möjliga. Desto fler kockar etc garanterar att "eventually, the båttom is nådd".

    För övrigt angående motionsrätt och (bland annat Sigfrids motion(!) 2010/11:K326 och Anti Avsan i SvD) röster om att inskränka motionsrätten i Riksdagen (med argumentet att Lissabonfördraget ändå gör Riksdagen irrelevant), så är det ett intressant spörsmål som redan Axel Oxenstierna hade en del att säga om (från Wetterbergs biografi)

    "...och varest alle (alltså riksdagsledamöter) tycka sig äga lika frihet och makt, samt stundom äro ej mindre drivande än insiktsfulle, så skulle, om var och en finge proponera vad honom behagade, och dess inbillning kunde uppsspinna, aldrig bliva någon ända på propositioner och stridsamme överläggningar,...Vår Regeringsform bjuder därföre visligen, att ingen sak får förekomma under Ständernes överläggning, som icke förut dem utav Konungen blivit proponerad,..."

    Som i Sverige på 1600-talet, så och i det demokratiska EU...

    SvaraRadera

  8. En bilförare har fastnat i trafiken i Bryssel.

    En man knackar på rutan.

    ”Terrorister har kidnappat hela EU:s ledning och de begär 100 miljoner EUR annars kommer de att bränna allihopa med bensin. Nu går vi från bil till bil för att få donationer.”

    ”Jaha, hur mycket brukar folk ge, då?”

    ”Tja, ungefär 5 liter.”

    SvaraRadera
  9. Så här ser det ut enligt Rule 70 - det är Rapportören som frågar sitt utskott om ett mandat att förhandla i hemlighet (skrolla ner till sidan 16):

    http://erikjosefsson.eu/sites/default/files/VT_2011_0389--COD--Statutory_audits_Karim_LZ_final.pdf

    Rapportören måste inte fråga om ett sånt mandat, men det är rätt vanligt.

    Sen följer en förhanduppgörelse och ett litet brev från rådet till parlamentet:

    Should the European Parliament adopt its position at second reading, the Council would approve the European Parliament's position
    http://erikjosefsson.eu/sites/default/files/st10953.en12.pdf

    SvaraRadera
  10. Ett försvar av motionsrätten i Riksdagen och en införd rätt att "proponera" för MEP:ar borde vara en sakpolitisk fråga för PP.

    Tror inte jag orkar vara så aktiv på höstmötet dock för att "proponera". Så den här gången i alla fall är jag "mindre drivande än insiktsfull"

    SvaraRadera
  11. DN om Tysklands förhållande till EU

    "Men när Tyskland talade om en politisk union som svaret på krisen lät det som en maning till ohejdad integration, medan Frankrike fortsatte att hålla på mellanstatligt samarbete. Det var ett missförstånd. Merkel tänker inte flytta fler beslut till Bryssel i onödan."

    "Den här kanslern är den första som har förstått att potentialen för vidareutveckling av det rådande systemet är relativt uttömd"

    Tankeväckande. Nästa mandatperiod kan bli intressant om både Cameron och Merkel har tröttnat på EU-byråkratin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Protester hörs dessutom från Nederländerna.

      Radera
  12. Det är inte bara på EU-nivå. Tyvärr.

    Varje sådan här artikel borde avsluta med "för övrigt borde Knapptryckarkompaniet avskaffas" - eller en *mycket* skarpare version, efter tycke och smak.

    Anne Marie Pålsson - Knapptryckarkompaniet: youtu.be/qu0h9lZFebQ

    Minns de som stod och grät i riksda'n - MEN minns ännu mer de som inte ens tordes göra det, efter att ha löpt gatlopp under partipiskan.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.