EU-Kommissionen gör sitt bästa för att snacka upp den gemensamma valutan, euron. Och det finns siffror som visar att allt inte är lika nattsvart som för några år sedan. Men det är inte alls bra. Inte alls. Bara lite mindre förfärligt, för tillfället.
För oss euro-skeptiker är problemet uppenbart: Man kan inte ha en gemensam valuta för länder med olika produktivitet, som ekonomiskt är i ur fas och vars ekonomiska politik spretar betänkligt. Så länge man blundar för detta kommer kriserna att avlösa varandra.
När marknaden inte längre får sätta värdet på ett lands valuta, då händer det andra saker i det dynamiska system som ett lands ekonomi är. Till exempel kan arbetslösheten dra iväg. Vilket är precis vad som skett i stora delar av eurozonen, på ett rätt spektakulärt sätt. Det är som en ballong. Klämmer man på ett ställe, då händer det saker på andra ställen.
Men även för eurons vänner borde det finnas uppenbara problem. Till exempel att man skapade en gemensam valuta innan man skapade en fiskal union. (Vilket också är en väldigt dålig idé, i sig.) Nu rör man sig förvisso mot en sådan centralstyrd ekonomi. Men det går så där. Medlemsstaterna börjar inse att det kan bli jobbigt om de lämnar över makten över ekonomin till Bryssel och Frankfurt. Men det är så dags nu. Med euron har de bundit ris åt egen rygg.
Det som skedde på Cypern – när man försökte hantera euro-krisen genom att konfiskera människors banktillgodohavanden – borde vara en varningsklocka för alla. Eurosamarbetet har skapat en situation där man varken kan lita på politikerna eller bankerna. En situation där grundläggande rättigheter som äganderätten vilket ögonblick som helst kan åka ut genom fönstret. Vilket rimligen påverkar förtroendet för valutan på ett dåligt sätt.
Och förtroendet för valutan är viktigt. Livsviktigt. Euron är (som i princip alla andra valutor) en fiat-valuta. Det vill säga en valuta som inte upprätthålls av något underliggande värde, utan bra av människors och marknadens förtroende.
Som om inte det är skrämmande nog pumpas våra valutor upp av ett banksystem som uppfinner pengar ur tomma luften. (A nice job, if you can get it.) Detta är ett riskabelt företag – speciellt när det inte är transparent och i en situation där bankerna vet att de i slutändan kommer att räddas av skattebetalarna även om de gör idiotiska saker. Det är verkligen inte bra.
På tal om transparens kan vi konstatera att euro-krisen har hanterats på ett sätt som inte är det minsta transparent, bara förvirrande för alla inklusive de politiker som skall fatta besluten. Den enda taktik som kan utläsas är att man fortsätter sparka den tomma burken framför sig, på vägen mot framtiden...
"Man kan inte ha en gemensam valuta för länder med olika produktivitet, som ekonomiskt är i ur fas och vars ekonomiska politik spretar betänkligt."
SvaraRaderaJag ser denna påstand gång på gång, men jag saknar en förklaring på varför.
Jo, jag kan se et (kortvarigt) problem som förstärks av hemligkrämmari och avsaknad av transparens i politik, och av befolkningernes okunskap, men det är ju inte den gemensamma valuta som skapar problemet - den gör bara att problemen hoper upp sig för därnäst att krasha spektakulärt
En flytande växelkurs är en viktig faktor för att en ekonomi skall vara i balans. Detta gäller även räntorna.
RaderaEn dålig ekonomi ger en svagare valuta, vilket i sin tur ger näringslivet större chanser att sälja saker till andra länder. Det är systemet som balanserar sig självt. (Vilket det inte kan göra när länderna inte har egna valutor. En euro i Grekland har inte samma underliggande värde som en euro i Holland.)
Och om till exempel ett misskött Grekland får lån till samma villkor som ett välskött Tyskland, ett Finland med lägre arbetslöshet eller ett Luxemburg med affärerna i ordning - det är att be om problem. Icke kreditvärdiga länder skall inte ha lån till samma villkor som kreditvärdiga.
Det finns inget som säger att t.ex. Sverige är ett optimalt valutaområde i så fall. Men jag hör ingen som vill avskaffa den svenska kronan.
RaderaOch de bankerna kanske ha lärt sig nu är att det är skillnad mellan länder och länder oavsett om de har samma valuta eller inte. Det är inte konstigare än att somliga svenska kommuner har bättre ekonomi än andra och sist och slutligen är det kreditrisken som borde avgöra.
@Johan
RaderaDu missar den delan HAX skriver om detta med fiskal union!? Sverige har samma regler i hela landet. Även om det inte är ett optimalt område så har det i alla fall grundförutsättningar för att fungera.
Sverige är inget optimalt valutaområde. Därför måste rikare delar av landet pumpa in pengar i fattigare delar. På samma sätt kommer eurozonens rikare delar att tvingas pumpa in pengar i de fattigare. För alltid. I vart fall så länge man håller fast vid euron.
RaderaEn intressant intervju som behandlar dagens finanssystem, om man bortser från de direkta politiska kopplingarna i själva mediet:
SvaraRaderahttp://direktdemokratihalmstad.wordpress.com/2014/01/24/radio-direktdemokrati-halmstad-carl-norberg-2014-01-18/nt
Med detta sagt är det fortfarande en springande punkt som jag inte förstår; vi vet att euron inte är funktionabel (egentligen, såvida inte nettoländerna fortsätter att betala skulderna som allt snabbare ackumuleras i de såkallade "krisländerna" i eurozonen). Varför drivs då projektet vidare med en sådan övertygelse och nit?
SvaraRadera-Detta är mina tio cent om varför;
De dominanta krafterna inom eu äro två; konservativa socialdemokrater och de jag kallar "det gamla kapitalet" (aka big business) som representeraras av de konservativa. Självklart finns även gröna, oberoende, "liberaler" och för all del pirater, men dessa kräver stöd från någon av de inledningsvis nämnda, dominanta grupperna för att faktiskt kunna utföra något.
Således är det dessa grupper som driver den breda utveckling som nu sker inom europeisk finans; euron.
Vad vi måste fråga oss är då vad de dominanta grupperna är intresserade av. Vi börjar från vänster;
De konservativa socialdemokraterna vill kunna influera så mycket som möjligt för att kunna forma policy på så många områden som det är möjligt. Detta på grund av att denna grupp tror på att reglering genom politisk aktivitet är det bästa sättet att bygga ett gott samhälle. Den genompolitiserade euron och dito ECB ger dessa möjligheten att göra detta.
Den andra gruppen, "det gamla kapitalet" genom de konservativa är intresserade av "fri marknad" med undantag för storföretag, som skall positivt särbehandlas med manipulerade marknader, bailouts och frånvaro av faktisk konkurrens. Den genompolitiserade euron och dito ECB ger dem möjlighet att göra detta, ty de lever kvar i statskapitalismens sköna bubbla (en bubbla som deras polare i big business också tycker om).
Ergo; jag tror att detta beror på attt bägge dessa grupper, otroligt nog får sina mycket grundläggande behov tillfredsställa. Staten och kapitalet sitter inte bara i samma båt, de har ett helt förbaskat huslån ihop...
Detta kommer att hålla på tills någon av grupperna plötsligt inser att det inte längre finns finansiellt utrymme för bägge; -då kommer det att ta hus i helvete, sanna mina ord...
Projektet drivs med sådan nit därför att systemet är beroende av en expanderande penningmängd. Det är helt enkelt nödvändigt för att systemet skall överleva. Lånen måste hela tiden bli större för att spelet skall fortsätta.
RaderaSe: positiva pengar banking 101
Man gör helt enkelt allt för att hålla systemet flytande i väntan på....ja, vaddå?
Euron har inte haft så lång tid på sig. Det tar tid att få hela Eurozonen att anpassa sig till effekterna av att ingå i en gemensam valutaunion.
RaderaLite realpolitiskt krasst så var den bakomliggande tanken med euron att ett förenat Tyskland skulle bli så starkt att det måste bindas upp. Ffa Frankrike drev på för att Tyskland skulle gå med på valutasamarbetet. Det är helt uppenbart så att man forcerade arbetet.
Jaha, nu tar vi det lite lugnt och sansat, så får vi se.
SvaraRadera1. Man kan inte ha en gemensam valuta för länder med olika produktivitet
Det kan man visst det. En gång i tiden hade vi guld som gemensam valuta. Gick bra hur länge som helst. Men man måste ha ett politiskt system som kan hantera effekterna.
2. När marknaden inte längre får sätta värdet på valutan så händer andra saker som t.ex. höjd arbetslöshet.
Mja, valutakursändringar har betydelse för arbetslösheten i det att lönekostnaderna i ett valutaområde ändras. Men bara i ett system där lönekostnader endast kan regleras med arbetslöshet leder det till att arbetslösheten stiger. I en mer flexibel ekonomi kan det finnas andra möjligheter att parera för det.
3. Gemensam valuta går inte utan fiskal union
En fiskal union ger politiker medel att bekämpa obalanser på ett annat sätt, men jag är inte i fiskal union med mina grannar trots att vi har samma valuta. Det går rätt bra.
Och man ska ju inte tro att Bryssel kan sköta det här bättre.
Man ska ju inte heller tro att man med egen valuta kan bete sig hur som helst. Särskilt inte om man är ett land med omfattande utrikeshandel.
4. Dina banktillgodohavanden kan försvinna som på Cypern
Ja, man kan ju se det som en skatt på egendom förstås. Här kommer vi till den kanske allra viktigaste lärdomen. Man kan inte ha fri rörlighet för kaptial så att banker kan låna ut pengar över hela EU, och sedan förvänta sig att skattebetalarna i det enskilda landet ska stå för kreditförlusterna. En bankunion i EU är nödvändig, och är nu på gång. Däremot har man väl snurrat in sig i finansieringen av bankunionen. Det hade varit bättre om ECB hade fått finansiera den med direkt emission av euro vid behov.
5. Förtroende för valutan är viktigt
Den starkaste drivkraften för en valutas förtroende är att det finns en statsmakt bakom som erfordrar att skatter betalas med den valutan. Det skapar en i princip orubblig efterfrågan så länge den emmitterande parten inte ökar tillgången på valutan så mycket så att det blir meningslöst.
6. Våra banker uppfinner pengar ur tomma luften
Nja, pengar skapas bara av centralbankerna. Bankerna kan visserligen stå för ballongerna, men bara centralbanken har luften som ska fylla ballongerna. Och där finns det väl all anledning att fundera över hur de har skött sig i allt det här.
Den räntebaserade ekonomin är nämligen ett enda stort systemfel. Räntor skapar i sig skulder som bara kan finansieras genom nya lån från centralbanken. Det kan inte sluta med annat än kreditförluster och skattebetalarna kan inte ta på sig hur mycket som helst.