EAW: Detta är extremt oroväckande

Naturligtvis skall brottslingar och misstänkta brottslingar kunna utlämnas till andra länder.

Efter rättslig prövning av saken och omständigheterna.

Den europeiska arresteringsordern – EAW – är en helt annan sak. Det är ett förenklat system som tvingar EU:s medlemsstater att lämna ut folk till andra EU-länder så fort en åklagare har översänt en blankett.

EAW bygger på att EU:s medlemsstater erkänner varandras rättssystem som fungerande och rättssäkra. Vilket är ett misstag. Grekland, Bulgarien, Rumänien, Italien är exempel på länder i vars rättsväsendes händer man inte gärna lägger sin framtid och frihet. Men nu är det så. Det har EU bestämt.

EAW, som var tänkt för allvarliga brott, missbrukas och används slentrianmässigt för bagatellartade brott. Systemet har även använts för att tysta misshagliga röster i exil.

Och nu börjar ett annat, extremt obehagligt mönster växa fram – vad gäller hur EAW används. Två rättsfall...


1) I det stora knarkmål som just avslutats i Stockholm försattes Jonas Falk på fri fot av Svea hovrätt. Vilket tyder på att han kommer att frikännas. Fallet innehåller mycket anmärkningsvärt, som till exempel en rekordlång häktningstid. Åklagaren har även försökt undanhålla från det svenska rättsväsendet att två helt andra män dömts som ansvariga för brottet i USA.

36 timmar senare anhölls och häktades han igen. En spansk åklagare har nämligen använt sig av EAW för att få Falk utlämnad till Spanien för samma brott som han just friats för i Sverige. Och under häktningsförhandlingen försökte man mörka att Spanien även kan ha för avsikt att sända Falk till USA.

En friande dom är alltså inte längre en friande dom. Misstänkta kan bollas runt mellan EU-länderna tills någon av dem levererar en fällande dom. Så får det inte gå till i en rättsstat.

Läs mer om detta fall: Länk 1 » | Länk 2 »

2) Det andra fallet handlar om The Pirate Bay-grundaren Gottfrid Svartholm Warg, som nu sitter häktad på obestämd tid i Danmark för utredning av ett ärende där Svea hovrätt redan har friat honom, vad gäller de aktuella omständigheterna.

Även i detta fall finns en oro för att andra länder sedan kan komma att vilja fortsätta processen mot honom. Till exempel USA, där nöjesindustrins jättar och NSA bor.


Det rimliga är naturligtvis att om en svensk domstol frikänner en person från misstankar om ett brott – då skall den svenska ordningsmakten inte kunna utlämna personen i fråga till andra länder på misstanke om samma brott.

Vad vi nu ser är hur frågan om utlämning har flyttat bort från substantiell rättslig prövning – och hur polis och åklagare i olika länder kan gadda ihop sig för att sätta sig över svenska domstolars friande domar.

Detta är mycket oroväckande och obehagligt. Det vi ser växa fram är en europeisk polisstat. Det är en anpassning av praxis till ett amerikanskt förhållningssätt, som följt i spåren av kriget mot terrorismen.