Terrorister, jihadister, rasister, populister, politiker och annat djävulskap

Som du säkert redan har noterat, så håller allt på att gå över styr.

Ändå är det inte raketforskning att se processen.

Islamistiska terrorister vill... något. Kanske hatar de vår frihet. Kanske vill de hämnas verkliga eller upplevda oförätter. Kanske är detta ett klassiskt religionskrig, med syfte att sprida Kalifatet ända upp till Nordkap. Kanske är de förbannade för att liberala, västerländska värderingar nu för tiden hotar deras traditionella maktstrukturer och samhällsmodeller. Jag vet faktiskt inte. Men det spelar inte någon större roll för själva processen.

Planen förefaller vara lika enkel som framgångsrik: Genom terror i islams namn skapas urskiljningslös misstro mot muslimer som bor i västvärlden. Vilket omedelbart underblåses av främlingsfientliga, nationalistiska och populistiska krafter i våra länder. Vilket i sin tur driver vissa av dessa muslimer (som annars skulle levt ett normalt liv) i händerna på radikala islamister.

Här skapas en symbios mellan två olika krafter – som driver en spiral av våld, hat och fruktan. al-Qaida behöver Sverigedemokraterna och vice versa. Front National behöver IS och vice versa. De är varandras livsluft.

In på scenen stiger då politikerna och deras funktionärer – och gör sitt bästa för att hälla bensin på brasan. Inget kan göra en dålig situation värre på samma sätt som handlingskraftig inkompetens.

I dagarna ser vi till exempel hur EU:s inrikesministrar försöker använda en spektakulär och dödlig attack mot det fria ordet som ursäkt för att inskränka yttrandefriheten på internet. The irony.

Ut med badvattnet åker medborgarnas rätt till privatliv, rättsstatens grundläggande principer, medborgerliga fri- och rättigheter och många andra av demokratins byggstenar.

I namn av att försvara vårt fria och öppna samhälle ödelägger man det. (Vilket de flesta politiker och byråkrater kan stå ut med, under förutsättning att det ger dem själva mer makt.)

Även om politikernas "hårda tag" kanske stöds av många människor, så skapar de också ett missnöje. Man kan bara förflytta sig så långt på vägen mot ett totalitärt samhälle innan man på riktigt blir ett totalitärt samhälle. Då kommer en konflikt att uppstå mellan den politiska statsapparaten och en grupp medborgare som tjurskalligt värnar sin frihet och sina rättigheter. Sådana konflikter löser den härskande klassen på det enda sätt den känner till. Med konfrontation. (Den har trots allt en allt mer militariserad polis till sitt förfogande. Och den riktiga militären, om det skulle knipa. Här kan även massövervakningen av medborgarna komma till praktiskt användning.)

Sedan går allt åt helvete.

Kanske hade det ändå varit bättre med eftertanke, ödmjukhet, respekt, tolerans, öppenhet, frihet och kärlek.

(Vilket skulle fungera rätt väl i kombination med med ett humanistiskt, rättighetsorienterat regelverk och lika rättigheter för alla. Få men tydliga regler – i ett fredligt samhälle som inte kör med vanligt, hederligt folk.)