Låt ekonomiska migranter bli Sveriges nya arbetarklass

Dagens flyktingsituation är ansträngd. På kort sikt står vi inför praktiska utmaningar som ligger långt utanför det offentligas bekvämlighetszon och kompetens. Sverige tycks helt enkelt inte klara av ett skarpt läge, oavsett vad det handlar om.

Det är som det är och diskuteras livligt, även på denna blogg.

Men låt oss lyfta blicken en smula, titta framåt och försöka hålla flera tankar i huvudet samtidigt.

Exakt vad är det vi ser? Vi har en flyktingström som kan delas in i olika segment. Dels har vi människor som faktiskt flyr från krig och förtryck. Sedan finns en grupp som kan betraktas som ekonomiska migranter, som vill bygga sig ett nytt och bättre liv. (Och så finns det säkert en del som lockats hit av en bild om att det går att leva på bidrag.)

Flyktingsituationen är som den är. Vi gjorde inget för att få stopp på kriget i Syrien i tid. Och i Irak och Afghanistan har vårt engagemang varit halvhjärtat och i vissa avseenden bara gjort problemen värre. I denna situation får vi göra vad vi kan och förmår för att erbjuda dessa människor hjälp och skydd.

Om flyktingar lyckas få jobb, då kan de slussas in i det vanliga svenska samhället. Vi bör också inse att vissa konflikter kan resultera i att en del av dem aldrig kommer att kunna återvända hem – och måste komma i arbete.

De ekonomiska migranterna är i sammanhanget en grupp som vi inte har ägnat tillräckligt mycket tankeverksamhet. Mycket talar för att den ekonomiska migrationen kommer att fortsätta och även öka under överskådlig framtid.

Att folk som vill jobba och göra rätt för sig söker sig till vår del av världen borde inte vara något problem i sig.

Problemet är att svensk arbetsmarknad är protektionistisk, utestängande och att vårt land inte har speciellt många enkla låglönejobb (till skillnad från de flesta andra europeiska länder). Man kan dessutom konstatera att Sverige har mycket höga skatter, vilket inte direkt underlättar för dem som vill bygga ett nytt, rikare liv genom hårt arbete.

Däremot har Sverige gott om plats. Så väl för nya bostäder (om någon skulle få för sig att göra det möjligt att bygga sådana) som för industri. Detta borde vara en möjlighet, på lite sikt. Om man bara vill.

Och vi har gott om arbetskraft, i form av ekonomiska migranter och flyktingar som vill eller måste stanna i Sverige.

Tar man tag i saken, då går det säkert att finna företag från olika delar av världen som skulle kunna tänka sig att öppna till exempel sammansättningsindustrier runt om i Sverige.

Detta förutsätter att lönerna är måttliga, om än acceptabla. Sedan kan man locka med allt som "socialt medvetna" företag av idag efterfrågar: Rimliga arbetsvillkor; fackliga rättigheter; miljövänlig verksamhet; jämställdhet. Vilket med fördel kan kombineras med svensk industris adelsmärken som kvalitet och effektivitet.

För, låt säga Apple, borde det kunna vara ett försäljningsargument om deras telefoner och surfplattor skruvades ihop i präktiga och duktiga Sverige. Det samma bör gälla för många andra företag som gör anspråk på att vara moderna, samhällstillvända och medvetna.

Så varför inte se de ekonomiska migranterna som en resurs – på lite sikt?

På köpet skulle Sverige få ökad tillväxt, ökat välstånd och en bredare skattebas. (Skyndar man på processen, då skulle vi till och med kunna rädda våra pensioner.)

Sådant här kräver visioner, framåtanda och en hel del djävlaranamma – så väl bland våra politiker som i det svenska näringslivet. Det kräver att vi kliver ut ur vår bekvämlighetszon. Och det kräver en hel del reformer, till exempel på arbetsmarknadspolitikens och bostadspolitikens område.

Men jag är säker på att det är möjligt – om bara viljan finns.