Lördagsvideos: Den miljöpartistiska klanen (med mera)

Youtube: Miljöklanen - Klimateskatologi & samhällskris »

Youtube: Hur kan vi? - Är Svensken verkligen konflikträdd? - David Eberhard & Lars Trägårdh »

Youtube: Stoicism - Meditations and the Wisdom of Marcus Aurelius »

Låt näringslivet ta över landet!

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Låt näringslivet ta över landet! »

"Visa mig ett borgerligt parti med erkänt dugliga och skickliga företagare som kandidater – och jag skulle omedelbart rösta på det."

Låt ekonomiska migranter bli Sveriges nya arbetarklass

Dagens flyktingsituation är ansträngd. På kort sikt står vi inför praktiska utmaningar som ligger långt utanför det offentligas bekvämlighetszon och kompetens. Sverige tycks helt enkelt inte klara av ett skarpt läge, oavsett vad det handlar om.

Det är som det är och diskuteras livligt, även på denna blogg.

Men låt oss lyfta blicken en smula, titta framåt och försöka hålla flera tankar i huvudet samtidigt.

Exakt vad är det vi ser? Vi har en flyktingström som kan delas in i olika segment. Dels har vi människor som faktiskt flyr från krig och förtryck. Sedan finns en grupp som kan betraktas som ekonomiska migranter, som vill bygga sig ett nytt och bättre liv. (Och så finns det säkert en del som lockats hit av en bild om att det går att leva på bidrag.)

Flyktingsituationen är som den är. Vi gjorde inget för att få stopp på kriget i Syrien i tid. Och i Irak och Afghanistan har vårt engagemang varit halvhjärtat och i vissa avseenden bara gjort problemen värre. I denna situation får vi göra vad vi kan och förmår för att erbjuda dessa människor hjälp och skydd.

Om flyktingar lyckas få jobb, då kan de slussas in i det vanliga svenska samhället. Vi bör också inse att vissa konflikter kan resultera i att en del av dem aldrig kommer att kunna återvända hem – och måste komma i arbete.

De ekonomiska migranterna är i sammanhanget en grupp som vi inte har ägnat tillräckligt mycket tankeverksamhet. Mycket talar för att den ekonomiska migrationen kommer att fortsätta och även öka under överskådlig framtid.

Att folk som vill jobba och göra rätt för sig söker sig till vår del av världen borde inte vara något problem i sig.

Problemet är att svensk arbetsmarknad är protektionistisk, utestängande och att vårt land inte har speciellt många enkla låglönejobb (till skillnad från de flesta andra europeiska länder). Man kan dessutom konstatera att Sverige har mycket höga skatter, vilket inte direkt underlättar för dem som vill bygga ett nytt, rikare liv genom hårt arbete.

Däremot har Sverige gott om plats. Så väl för nya bostäder (om någon skulle få för sig att göra det möjligt att bygga sådana) som för industri. Detta borde vara en möjlighet, på lite sikt. Om man bara vill.

Och vi har gott om arbetskraft, i form av ekonomiska migranter och flyktingar som vill eller måste stanna i Sverige.

Tar man tag i saken, då går det säkert att finna företag från olika delar av världen som skulle kunna tänka sig att öppna till exempel sammansättningsindustrier runt om i Sverige.

Detta förutsätter att lönerna är måttliga, om än acceptabla. Sedan kan man locka med allt som "socialt medvetna" företag av idag efterfrågar: Rimliga arbetsvillkor; fackliga rättigheter; miljövänlig verksamhet; jämställdhet. Vilket med fördel kan kombineras med svensk industris adelsmärken som kvalitet och effektivitet.

För, låt säga Apple, borde det kunna vara ett försäljningsargument om deras telefoner och surfplattor skruvades ihop i präktiga och duktiga Sverige. Det samma bör gälla för många andra företag som gör anspråk på att vara moderna, samhällstillvända och medvetna.

Så varför inte se de ekonomiska migranterna som en resurs – på lite sikt?

På köpet skulle Sverige få ökad tillväxt, ökat välstånd och en bredare skattebas. (Skyndar man på processen, då skulle vi till och med kunna rädda våra pensioner.)

Sådant här kräver visioner, framåtanda och en hel del djävlaranamma – så väl bland våra politiker som i det svenska näringslivet. Det kräver att vi kliver ut ur vår bekvämlighetszon. Och det kräver en hel del reformer, till exempel på arbetsmarknadspolitikens och bostadspolitikens område.

Men jag är säker på att det är möjligt – om bara viljan finns.

Det politiska Sveriges beröringsskräck låter SD vinna på walk over

Diskussionsklimatet i vårt land är märkligt.

När det gäller invandring, integration och flyktingsituationen – så hanteras i princip inte de relaterade sakfrågorna. De flesta är överens om att något slags åtgärder krävs, till exempel vad gäller bostäder och tillträde på arbetsmarknaden. Men ingen tycks ha något konkret att komma med. Nada.

Istället handlar allt om hur man skall förhålla sig till Sverigedemokraterna. Denna meta-debatt tycks just nu vara mer central än de verkliga och viktiga frågorna.

Vänstern tar varje tillfälle i akt att visa sitt avståndstagande mot SD under spektakulära och emellanåt våldsamma former. Men för varje SD-möte de lyckas stoppa eller störa, för varje reklamkampanj för SD som de förstör – ju större sympati tycks väljarna få för just SD. Det finns tydligen en oväntat stark känsla för fair play hos vanligt folk, som menar att mötes- och yttrandefriheten och det demokratiska samhällets spelregler även skall gälla för SD. Kravallvänstern blir då SD:s bästa valarbetare.

Vad gäller den mediala scenen är det uppenbart att de flesta traditionella media och journalister distanserar sig från SD i sak. Men samtidigt är de fullständigt hypnotiserade av SD som fenomen. Allt som rör partiet blir uppblåst i media. På så sätt finns SD nästan alltid i mediekonsumenternas medvetande. Obskyra SD-publikationer på nätet och bloggare som "Julia Caesar" lyfts fram, ges uppmärksamhet och gratisreklam i pressen. Det går inte en dag utan att media ger SD oproportionerligt stort utrymme.

Nu har det uppstått en diskussion om näringslivets relationer till SD. Egentligen är det hela väldigt enkelt. Det som sker i politiken påverkar företagen. Därför vill företagen göra sin röst hörd hos politikerna innan beslut fattas. SD är vågmästare i riksdagen, vilket innebär att de sitter på oerhört mycket makt. Därför är det inte speciellt konstigt att näringslivet lägger fram sin sak även för SD. (Det kanske till och med kan få SD på bättre tankar, då näringslivet som regel är för öppenhet och fri rörlighet.) Detta har orsakat något slags moralpanik från vänster – som åter får det att framstå som att SD är speciella, spännande och utmobbade. Samhällsdebatten fortsätter därmed kretsa  kring SD, vilket i slutändan gynnar dem. 

Mest absurd av allt är Decemberöverenskommelsen. Så länge den gäller, så länge kommer fokus i den svenska samhällsdebatten att ligga på SD. DÖk blockerar inte SD på det sätt som var tänkt, utan sätter partiet i den svenska politikens absoluta mittpunkt. Med DÖk ställer sig M+KD+C+FP+MP+S i SD:s skugga. Samtidigt ifrågasätts dessa partiers respekt för demokratins spelregler. Detta är oerhört obegåvat av de etablerade partierna.

Det är intressant att SD trots allt inte har speciellt mycket att komma med när det gäller till exempel integrationsfrågorna. Ser man till de bostads- och arbetsmarknadspolitiska frågor som följer i invandringens spår, då står SD tomhänta. Men detta diskuteras inte. SD ställs aldrig till svars i sak. Alla andra är nämligen allt för upptagna med att hata dem.

Så de problem som trots allt existerar kring flyktingar, invandring och integration hanteras i många fall inte – på grund av det etablerade Sveriges beröringsskräck inför SD.

Och om man inte ser och hanterar de problem som de facto finns – då framstår det som att SD är de enda som bryr sig och deras kantiga och förenklade "lösningar" som de enda tillgängliga. Då vinner Sverigedemokraterna på walk over.

Konsten att solka ner svensk industris anseende

"Svenska företag har länge förknippats med kvalitetsprodukter som kullager och skiftnycklar. Nu börjar svenska exportföretag istället förknippas med censur och övervakning. Det finns goda anledningar för alla svenska företag att oroa sig för den här nya associationen, för om några svenska företag solkar de andras rykte, blir det dåligt för alla företag."

Erik Lakomaa på MR-dagarna i Umeå förra veckan.

Läs mer:
Sverige tar matchen? Dataskydd.NET om censurexport på MR-dagarna »