Den Europeiska Unionen, EU, har ett förfärande track record. Vi har exempel på storhetsvansinne, som en gemensam valuta för vitt skilda ekonomier. Och det finns fullskaliga haverier, som den gemensamma flyktingpolitik som visade sig inte existera i verkligheten, när den väl behövdes.
Men allt är inte omdömeslöshet i kolossalformat. Här finns också en lång rad mindre misslyckanden, dumheter, felbedömningar och en centralstyrning som genomsyrar unionen. De samlade negativa konsekvenserna blir dock stora. Kanske allvarligast är att den europeiska ekonomin bara är en skugga av vad den borde vara. Tillväxtsiffrorna är mediokra. Arbetslösheten är oroväckande hög. Nödvändiga strukturförändringar ersätts ofta med konstgjord andning i form av offentliga bidrag (skattepengar) – som på sikt bara gör problemen värre och fallet hårdare.
Europa hade allt. Men vi började centralstyra, trots att alla historiska erfarenheter varnat oss för just detta. Vi är på väg att helt ödelägga den decentraliserade mångfald som givit oss utveckling, institutionell konkurrens och en kultur av best practice. Istället skapar vi single points of failure – där det räcker med ett dåligt beslut, i en EU-institution, vid ett tillfälle för att miljoner företag och en halv miljard människor skall drabbas. Och från EU kommer en strid ström av beslut som är verklighetsfrånvända, kontraproduktiva, inskränkande, småaktiga och klåfingriga.
Om det europeiska samarbetet skall ha någon framtid – då måste det fokusera på det som är bra och viktigt. Det vill säga fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital.
Dessutom bör EU vara väktare av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna – eftersom de enskilda länderna som regel är part i målet när grundläggande medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheter kränks.
Detta borde gå att lösa genom mellanstatligt samarbete, istället för överstatligt.
För vi kan inte hålla på som vi gör nu. Allt mer makt överförs från medborgare till politiker, från medlemsstater till Bryssel och från folkets valda institutioner till icke-valda byråkrater. Detta är demokratins svarta hål – där till slut alla beslut av betydelse fattas på samma ställe, av samma människor och ofta utan offentlig insyn.
Istället måste beslutsfattandet decentraliseras och öppnas för frivilliga, spontana samarbeten – som kan fånga upp marknadens signaler och använda befintliga resurser på effektivast möjliga sätt.
Det europeiska samarbetet får inte vara ett byråkratiskt monster. Det bör istället vara ett verktyg som ger människor och företag frihet att samarbeta och utvecklas under enkla former.
Sverige har rullat ut taggtråden mitt i Storköpenhamn och skurit ett stadsområde mitt itu. Regeringen vill rentav kunna stänga Öresundsbron. Och nu vill HAX göra detta permanent genom att slå sönder EU?
SvaraRaderaHAX verkar inte heller fatta att kontaktnätet i regionernas Europa, utanom huvudstäderna, har pressat tillbaka den stela centralismen och att "mellanstatligt" samarbete innebär att regionerna återigen som underavdelningar måste söka nå ut via huvudstaden Stockholm...
Har du över huvud taget läst texten?
RaderaNej, jag vill ha fri rörlighet och decentralicering.
RaderaHax låter lika övertygande som Stefan Löfven när han stod och mässade om att de andra EU-länderna måste ta sitt ansvar.
SvaraRaderaJag visste att de skulle misslyckas, eftersom de tagit sig vatten över huvudet. Eller i vart fall inte backat upp sina politiska beslut i verkligheten.
RaderaFaktum är att nu låter du ännu mer som Stefan Löfven!
RaderaDen fria rörligheten kan vi ha kvar även om Schengen faller samman. Man måste kunna skilja på ID-kontroller och att kunna resa fritt.
SvaraRaderaAbsolut. Det är viktigt att påpeka det just nu.
RaderaMan kan tillägga att det mesta som behöver harmoniseras för att den inre marknaden skall fungera redan är harmoniserat. På de områden som återstår (t.ex. en inre marknad för digitala produkter) vägrar ofta så väl kommissionen som medlemsstaterna att öppna upp. (Vilket ofta är en effekt av att särintressen inte vill ha förändringar som förändrar deras gamla affärsmodeller.)
SvaraRaderaDen fria rörligheten i Schengen-området var ju tänkt att vara en fri rörlighet just inom det området. Inte för miljontals lycksökare från Mellanöstern och Nordafrika, som till slut var det som fick bägaren att rinna över. Grattis alla fri rörlighets-ivrare som ville välkomna hela MENA-regionens välfärdssökare till Europa i den fria rörlighetens namn. Ni grävde er egen grav.
SvaraRaderaDet vanligt folk såg av fri rörlighet blev tiggare utanför varje matbutik, tåg- och tbanestation samt en aldrig sinande ström av migranter som kom då de vill ta del av den välfärd som de inte varit med och byggt upp.
Sen kommer Halsingen och resten av mises-forumets astroturfare och pratar konstgräs på det... LOL! Dubbel-LOL!
Hej igen Amenixen!
RaderaHur kan det vara bra att en tredjedel av svenska befolkningen åker till ett land för att ta del "av den välfärd som dom inte varit med och byggt upp"?....men bedrövligt om nån annan vill göra detsamma?
Är det bara för att dom inte är svenska?
Är det för att dom inte är vita?
Är det för att dom inte är Jönköpingar?
Är det för at dom inte är Skåningar?
Är det för att dom inte är.NÅT?
VAD menar du är fel för andra att göra som svenskar ,(historiskt), oxå gör o kommer att göra den dagen det behövs?
Puss o kram o ha det Amenixen.
Jan
EMU förnekar sig inte. European Marxist Union.
SvaraRaderaJa tack! Subsidiaritetsprincipen - beslut som tas på rätt nivå. Öppna upp en politisk marknad medelst flytande demokrati, så att röstberättigad medborgare närsomhelst kan välja nytt parti, delegat eller rösta direkt själv i sakfrågor. Vi kan inte ha en korrupt politisk adel som sätter sina egna löner och undantar sig själva från beskattning (som trängselskatten), stiftar morallagar utan offer, styr media och läroplan.
SvaraRadera