Byråkrati sväller av sig själv.
Som Parkinson en gång påpekade kommer en arbetsuppgift alltid att fylla ut den tid som är avsatt för ändamålet. Det samma gäller pengar och mänskliga resurser. Byråkratins expansion tycks vara något slags icke-reversibelt flöde.
Så blir också byråkratin en gökunge som till slut tränger undan den offentliga kärnverksamhet den är satt att styra. Sjukvårdens byråkrati och kostnader växer samtidigt som det råder brist på vårdpersonal. Hemtjänstens administration sväller, samtidigt som den tid som läggs på varje åldring minskas. Detta för att bara ta ett par exempel.
Som alla andra är byråkrater sig själva närmast. Det gäller att motivera sin existens, att lägga nya uppgifter under sina och den övriga förvaltningens vingar, att bygga fast sig i systemet. Det gäller att ständigt finna nya projekt och att expandera verksamheten. Det gäller att mata politikerna med beslutsunderlag som kräver mer byråkrati, fler handläggare och ökade anslag.
Till skillnad från politikerna behöver byråkraterna inte oroa sig över att bli omvalda. De sitter som regel säkert där de sitter. Ansvar utkrävs sällan, målen är luddiga, uppföljning och utvärdering av verksamheten är i bästa fall diffus – och misstag döljs i den byråkratiska organismen (inte sällan för att sedan upprepas gång på gång). Makt- och vänskapskorruption kommer endast undantagsvis till allmän kännedom.
Politikerna är i sammanhanget byråkratins fångar. De gör som regel som tjänstemännen säger åt dem att göra. Detta trots att politiker och byråkrater borde ha helt skilda agendor.
Politikerna är folkets valda representanter. De bör se till att den verksamhet som sker inom det offentliga är målinriktad och kostnadseffektiv. Deras uppgift är att ge skattebetalarna maximal utdelning på inbetalda skatter.
Men så är det ju inte. Till att börja med har de flesta politiker inte förstått sin uppgift – utan tycks tro att deras jobb är att lägga allt mer verksamhet under det offentliga, sätta sprätt på folkets surt förvärvade skattemedel och styra och ställa över människors liv. Det ligger i deras egenintresse. Det ger dem makt. Det ingår i ett illusionsnummer där de söker existensberättigande för sina uppdrag, förmåner och arvoden. De måste ständigt erbjuda mer till fler för att bli omvalda. Och som regel saknar politikerna även den förmåga och kompetens som krävs för att hålla byråkratin i kort koppel.
Så har vi skapat en härskande klass av parasiter – byråkrater och politiker som lever i symbios med varandra. På folkets bekostnad. Medan kärnverksamheten i skola, vård och omsorg går på knäna.
Det är sorgligt.
Ingen kommer att rensa upp i detta träsk. Nämn en politiker som har vilja, kompetens, mod och handlingskraft nog för att tukta byråkratin. En enda?
Jimmy Åkesson. Björn Söder o Kent Ekerot
SvaraRaderaDe har knappast viljan och definitivt inte kompetensen.
RaderaAtt slå ihjäl byråkrater med järnrör kan vid första anblick verka konstruktivt men du bör nog tänka om en gång till...eller har du alltid otur när du försöker?
RaderaDetta beror på ett en ogynnsam personlighetstyp har gynnats i myndigheter. Sådana som har som mål att vara överens och är socialt korrupta. Integritet och framåtanda har besvärat de ogynnsamma mer än vad slöhet har besvärat de gynnsamma på myndigheterna, på så vis har alltfler ogynnsamma personer kommit att besitta de bekväma tjänsterna. Jag har själv jobbat i staten i många år och har själv sett det hända.
SvaraRaderaAmelia Andersdotter eller Christian Engström kanske? :)
SvaraRaderaHur vet man tvärsäkert att den som är oprövad saknar vilja och kompetens?
SvaraRaderaDu har helt rätt i slutsatsen att ingen politiker eller byråkrat kommer rensa upp träsket. Det finns helt enkelt ingen uppsida för någon av dessa att göra det.
SvaraRaderaEnda sättet att åtgärda detta är att betala så lite skatt som möjligt så att kolossen kollapsar under sin egen tyngd. Därtefter kan ett samhälle med mindre stat och större frihet kan ta vid. (elelr så blir det en kommunistdiktatur)