En värdig och konstruktiv migrationsdebatt

Svensk flyktingdebatt befinner sig i något slags feberyra. Där vi bör vara rationella dominerar istället känsloargument. Komplexa skeenden reduceras till svart eller vitt. Ytlig kollektivism gör en konstruktiv och verklighetsförankrad debatt närmast omöjlig.


På ena sidan i debatten finns ett förenklat vi-och-dom-tänkande. Alla dras över en kam, vilket leder till att principen om individens ansvar för sina egna handlingar (som är grunden för demokratisk västerländsk rättstradition) offras. Även flyktingar som inget hellre vill än att lära sig språket, jobba, göra rätt för sig och leva i ett samhälle med västerländska värderingar stigmatiseras.

Det är helt korrekt att flyktingkrisen skapat påtagliga problem. Men dessa problem löser man inte genom att vara bitter och dumdryg. Tvärtom skapar sådant ett mindset som gör det svårare för oss att se saker för vad de verkligen är och finna konstruktiva lösningar.

Oavsett vad man tycker om saken, så är det som det är. Så intressant. Nu måste vi fokusera på hur vi hanterar situationen på ett värdigt och rationellt sätt. Och det måste ske inom ramen för det demokratiska västerländska samhällets grundläggande värderingar. Se några förslag mot slutet av denna bloggpost.


På den andra sidan i debatten finns de självutnämnda goda. De som inte är beredda att se varken några praktiska, ekonomiska eller sociala problem med den nuvarande situationen. De som ser mellan fingrarna med sådant de annars brukar kritisera - om detta i någon mening har en koppling till flyktingsituationen eller etnicitet. De godtroget enögda.

Lustigt nog är det i detta läger man ofta finner den generella välfärdsstatens främsta supporters. Men de ser inte hur de själva och deras linje riskerar att rasera välfärdssystemen under oorganiserade och väldigt stökiga former. Det är här vi finner motståndarna till det fria företagande som i slutändan måste skapa de resurser som krävs för att finansiera hela detta äventyr. Det är här vi finner kritiker av "patriarkala strukturer" samtidigt som deras egen linje medverkar till nya, djupare och högst verkliga sådana.

Denna grupp öser bränsle på främlingsfientlighetens, hatets och populismens brasa. Det är här SD har sina bästa valarbetare.


Den svenska flyktingdebatten måste hyfsas. Det duger inte att bygga den på känsloutbrott och löst tyckande. Vad som istället krävs är verklighetsförankring, ett rationellt förhållningssätt och en konstruktiv attityd. Det går att hantera detta på ett värdigt sätt. Om vi vill.

Först och främst måste vi få stopp på bidragsinvandringen. Människor skall ha rätt att bo var de vill, men inte på andras bekostnad.

Sedan måste ordningen upprätthållas. Gränsen för friheten att få bo var man vill går - som för all annan frihet - där man kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom.

För det tredje måste Sverige bli ett extremt företagsvänligt land. Det är en absolut nödvändighet att skapa nya resurser och tillväxt för att ha råd att hantera den situation vi nu befinner oss i. Och det måste skapas massor av nya riktiga, produktiva jobb så att alla som kommit till vårt land kan vara med och bära sina egna kostnader.

Slutligen måste de västerländska liberala principerna - om individens frihet under ansvar och en demokratisk rättsstat där alla har lika rättigheter och skyldigheter - vara som huggen i sten.

I dagens svenska samhälle bygger mycket som rör detta på politiska beslut. Och på att politiken öppnar upp för att marknaden, civilsamhället och enskilda individer ges frihet att handla och ta ansvar.

Men för att det skall ske krävs andra politiker. De lösningar som krävs står inte att finna hos något av dagens riksdagspartier.

P.S.

Jag kandiderar till riksdagen för Klassiskt Liberala Partiet »

Stöd denna blogg på Patreon »