Identitetspolitiken hotar människans naturliga rättigheter

För en äkta liberal definierar människor sig själva genom sina handlingar.

Det är oviktigt vem personen är, hur hon ser ut, varifrån hon kommer, vilken religion hon har, vilka sexuella preferenser hon har eller vilken »klass« hon tillhör.

Det enda som betyder något är vad hon gör. Hur hon beter sig mot andra. Om hon respekterar sina medmänniskor. Om hon tar ansvar för sina handlingar.


Här finns - till att börja med - en tydlig skillnad mot de traditionella kollektivistiska idéer som sätter grupptillhörighet som klass eller religion i främsta rummet. Mot idéer som förnekar människans existens som fri och unik individ. Att sådana som regel leder till förtryck kan knappast förvåna någon.

Socialismen/kommunismen har orsakat elände, lidande och förtryck varhelst den prövats. Det samma gäller religiöst förtryck. Religion är fortfarande en vanlig anledning till att vissa grupper utövar våld och dödar människor ur andra grupper.


Vilket leder mig till identitetspolitiken, som på ett farligt sätt försöker blanda bort korten.

Identitetspolitiken är ett angrepp på de naturliga rättigheter (rätten till liv, säkerhet och egendom) - som varit en grundpelare för den liberala demokratin och en minsta gemensam nämnare för civiliserat mänskligt umgänge ända sedan dessa tankar formulerades i antikens Grekland och Rom.

Identitetspolitiken blandar medvetet bort korten och relativiserar de naturliga mänskliga rättigheterna.

Identitetspolitiken kopplar nämligen vad människor gör och säger till vilka de är. Om en sverigedemokrat eller kristdemokrat anser att kvinnan skall stå hemma vid spisen och föda barn, då är det fel. Medan om detta grundar sig i att den som har eller praktiserar en sådan åsikt kommer från en kulturkrets där sådant är normalt, då är det... som det är. Om en nazist anser att man bör döda bögar, då är det fel. Men om åsikten grundar sig på fundamentalistiska tolkningar av vissa religioner, då... har man överseende med det.

Identitetspolitiken skapar helt enkelt ett moraliskt träsk - i vilket människans grundläggande naturliga rättigheter offras. Istället blir dessa beroende av vem man är och av vad en (diffus, självutnämnd) åsiktselit anser vara politiskt trendigt för tillfället.

Detta är farligt, på riktigt. Historiens mörkaste kapitel ger oss exempel på vad som händer när människor behandlas olika på grund av vilka de är. När olika människor tillerkänns olika rättigheter och behandlas på olika sätt inför lagen. När rätt och fel reduceras från universella rättigheter som bygger på årtusenden av erfarenhet till löst tyckande och politiskt mode.

Identitetspolitiken är vänsterns sätt att införa socialistiskt elitstyre genom att besätta samhällets och samhällsdebattens kommandohöjder - när andra metoder (som revolution och att delta i den parlamentariska demokratiska processen) inte fungerat eller givit det resultat man hoppats på.

»If you can't beat them - confuse them.«


För att sätta stopp för detta krävs en borgerlig idépolitisk renässans - en ny ideologisk medvetenhet bland vanliga, sansade människor.

Vilket leder tillbaka till mitt ständiga libertarianska mantra:

• Alla människor skall ha så stor frihet som möjligt.
• Gränsen för denna frihet går där man kränker någon annan människas frihet, säkerhet eller egendom.
• Alla skall ha lika rättigheter (och skyldigheter) inför staten.

Fredlig samexistens. Leva och låta leva. Svårare än så behöver det inte vara.