Drömmen om ett ett anständigt, civiliserat samhälle

Låt mig pröva en tes: Något som är gemensamt för alt-right-rörelsen (i brist på bättre etikett) och vänsterns identitetspolitik är att båda strävar efter konflikt, inte harmoni.

I båda fallen handlar det om att sätta eventuella kollektiva egenskaper och företeelser framför individen och hennes personliga ansvar.

Samtidigt skall man vara medveten om att det ändå finns kollektiva faktorer som man måste förhålla sig till. Till exempel kan en antik teokratisk kultur formad under krigiska förhållanden i sig vara problematisk vad gäller individens frihet, kvinnors rättigheter och respekt människor emellan. Speciellt när den möter vårt moderna, sekulära samhälle.

Frågan är hur man förhåller sig till detta. Jag är rädd för att om man är allt för konfrontatorisk, kollektivistisk och konfliktbenägen - då cementerar och stärker man det som är problematiskt. Vilket i så fall är kontraproduktivt.

Rimligare är att konsekvent mäta alla enligt samma måttstock, att ställa samma krav och ha samma regler för alla. Att låta människor definiera sig genom sina handlingar istället för genom kollektiva attribut.

Vilket i mycket handlar om att vara upprätthålla de grundläggande universella / naturliga mänskliga fri- och rättigheterna.

Vilket för övrigt passar som hand i handske med de grundläggande frihetliga principerna: Människor skall ha så stor frihet som  möjligt. Gränsen för denna frihet gå där någon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Samt att alla skall ha lika rättigheter och skyldigheter inför det offentliga - och vara lika inför lagen.

Naturligtvis måste staten - genom sitt våldsmonopol - gripa in när någon kränker någon annans naturliga rättigheter. Skydd är ett grundläggande skäl för att sluta sig samman i samhällen, möjligen det allra viktigaste.

Ett samhälle som inte förmår upprätthålla ordning, i vilket vanliga människor inte kan leva i säkerhet och fred har förlorat sin primära funktion och sin legitimitet.

Vad är då ordning? Professor Jordan B. Peterson är helt klart något på spåren när han beskriver begreppet så här. »Ordning råder när människor i din omgivning handlar i enlighet med väl införstådda sociala normer, förblir förutsägbara och samarbetsvilliga.«

Vad som krävs här är en värdegrund som definierar det fria, demokratiska samhällets grundprinciper. En minsta gemensam nämnare för civiliserat mänskligt umgänge. Att människor är beredda att stå upp för denna. Samt en ordningsmakt och ett rättsväsende som förmår att upprätthålla dem - rättvist, objektivt och kompromisslöst.

Ett anständigt, fredligt samhälle helt enkelt. Ett samhälle med respekt människor emellan. Där individen är ansvarig för sina egna handlingar.

Ett samhälle som erbjuder folket ett stort mått av individuell frihet - och tryggheten i att den allmänna ordningen upprätthålls på ett rimligt sätt.

No bullshit, typ. Istället för konflikt, hat och självömkan.


Rekommenderad läsning: A Brief on Alt-Right Ideology »