"Det allmännas bästa" som verktyg för social kontroll

“…if freedom is regressing today throughout such a large part of the world, his is probably because the devices for enslavement have never been so cynically chosen or so effective, but also because her real defenders, through fatigue, through despair, or through a false idea of strategy and efficiency, have turned away from her.”  

Albert Camus, Resistance, Rebellion, and Death

Youtube: How the "Greater Good" is Used as a Tool of Social Control »

Utskrift »

Det är individens naturliga rättigheter som skiljer stat från klan

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Det är individens naturliga rättigheter som skiljer stat från klan »

Finns det inte ett pedagogiskt problem i att fördöma rån, stöld, gängkriminalitet, klanmentalitet och bristande samtycke – när staten ägnar sig åt precis samma sak och utifrån samma haltande logik, om än i större skala?

Drömmen om ett ett anständigt, civiliserat samhälle

Låt mig pröva en tes: Något som är gemensamt för alt-right-rörelsen (i brist på bättre etikett) och vänsterns identitetspolitik är att båda strävar efter konflikt, inte harmoni.

I båda fallen handlar det om att sätta eventuella kollektiva egenskaper och företeelser framför individen och hennes personliga ansvar.

Samtidigt skall man vara medveten om att det ändå finns kollektiva faktorer som man måste förhålla sig till. Till exempel kan en antik teokratisk kultur formad under krigiska förhållanden i sig vara problematisk vad gäller individens frihet, kvinnors rättigheter och respekt människor emellan. Speciellt när den möter vårt moderna, sekulära samhälle.

Frågan är hur man förhåller sig till detta. Jag är rädd för att om man är allt för konfrontatorisk, kollektivistisk och konfliktbenägen - då cementerar och stärker man det som är problematiskt. Vilket i så fall är kontraproduktivt.

Rimligare är att konsekvent mäta alla enligt samma måttstock, att ställa samma krav och ha samma regler för alla. Att låta människor definiera sig genom sina handlingar istället för genom kollektiva attribut.

Vilket i mycket handlar om att vara upprätthålla de grundläggande universella / naturliga mänskliga fri- och rättigheterna.

Vilket för övrigt passar som hand i handske med de grundläggande frihetliga principerna: Människor skall ha så stor frihet som  möjligt. Gränsen för denna frihet gå där någon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Samt att alla skall ha lika rättigheter och skyldigheter inför det offentliga - och vara lika inför lagen.

Naturligtvis måste staten - genom sitt våldsmonopol - gripa in när någon kränker någon annans naturliga rättigheter. Skydd är ett grundläggande skäl för att sluta sig samman i samhällen, möjligen det allra viktigaste.

Ett samhälle som inte förmår upprätthålla ordning, i vilket vanliga människor inte kan leva i säkerhet och fred har förlorat sin primära funktion och sin legitimitet.

Vad är då ordning? Professor Jordan B. Peterson är helt klart något på spåren när han beskriver begreppet så här. »Ordning råder när människor i din omgivning handlar i enlighet med väl införstådda sociala normer, förblir förutsägbara och samarbetsvilliga.«

Vad som krävs här är en värdegrund som definierar det fria, demokratiska samhällets grundprinciper. En minsta gemensam nämnare för civiliserat mänskligt umgänge. Att människor är beredda att stå upp för denna. Samt en ordningsmakt och ett rättsväsende som förmår att upprätthålla dem - rättvist, objektivt och kompromisslöst.

Ett anständigt, fredligt samhälle helt enkelt. Ett samhälle med respekt människor emellan. Där individen är ansvarig för sina egna handlingar.

Ett samhälle som erbjuder folket ett stort mått av individuell frihet - och tryggheten i att den allmänna ordningen upprätthålls på ett rimligt sätt.

No bullshit, typ. Istället för konflikt, hat och självömkan.


Rekommenderad läsning: A Brief on Alt-Right Ideology »

Vänstern är rasistisk

Identitetsvänsterns sätt att resonera är rasistiskt. På något annat sätt kan jag inte tolka saken.

Borgerliga och frihetliga människor anser att alla skall vara lika inför lagen, ha samma rättigheter och skyldigheter och att man ansvarar för sina handlingar.

Identitetsvänstern tycks däremot mena att människor av till exempel viss etnisk, kulturell och religiös bakgrund inte kan förväntas vara ansvariga för sina handlingar. Vilket kan förklara dess apologetiska inställning i frågor som till exempel har med hedersförtryck att göra. (Samtidigt som vänstern påstår sig vara feministisk i en »vit« kontext.)

Vänstern menar med andra ord att vissa människor är underlägsna – vilket i sin tur ursäktar både det ena och det andra som aldrig skulle accepteras i resten av samhället.

Det är väl så det blir när man betraktar människor som tillhörande olika kollektiv istället för som fria och unika individer.

En konsekvens av detta är att rättsstaten undermineras. Ett annat att vänstern sviker de nya svenskar som inget hellre vill än komma in i samhället på någorlunda lika villkor.

Identitetsvänsterns von oben-attityd gör den helt enkelt rasistisk.

Finns det något »samhällskontrakt«?

Political Authority - An Examination | Youtube »

Kollektivism eller individualism?

"In this lecture we examine collectivism and individualism from the perspective of the 20th century economist and philosopher Ludwig von Mises."

Youtube »

Tänk dig...

Vänstern har en ondskefull attityd

Vänstern har en märklig och obehaglig politisk kultur.

Den tycks grundas i att vänstern inte bara anser sig ha rätt – utan dessutom är fullständigt övertygad om att den själv är god och att alla andra är medvetet och utstuderat onda.

Den »borgerliga« attityden är något mer ödmjuk. Naturligtvis anser sig borgerliga politiker och sympatisörer också ha rätt. Naturligtvis vill de andra väl och naturligtvis vill de skapa ett gott samhälle. Och för många borgerliga framstår vänstern som möjligen välmenande – men naiv, orealistisk, oansvarig och verklighetsfrånvänd snarare än medvetet ond.

Som exempel kan man ta flykting- och migrationsfrågorna. För vänstern är alla som inte samtidigt är för både fri flyktinginvandring och en generell välfärdsstat rasister eller värre. Genom borgerliga glasögon ser de flesta att den ekvationen är problematisk och att här finns praktiska problem på både kort och lång sikt – samtidigt som de kan ha en humanistisk och empatisk människosyn, ofta mer så än vänstern.

Medieutredningen är ett annat exempel. Den föreslår utifrån sitt vänsterperspektiv att bara media som tycker »rätt« (har rätt värdegrund) skall stödjas med skattemedel. I den mån borgerligt sinnade anser att media skall stödjas med offentliga medel – då är de snarare öppna för att detta skall kunna komma alla till del, att alla röster skall ha rätt att höras, att reglerna skall utformas efter objektiva kriterier snarare än subjektiva.

Västern är exkluderande, medan borgerligheten har ett öppnare sinne.

Vänstern har sin historiska grund i klasskampen. I takt med att allt fler svenskar har gått upp i den välmående medelklassen har det blivit svårare för vänstern att hetsa till konfrontation och revolution. Istället försöker den nu finna nya grupper att konstruera något slags kollektivism kring. Vilket ofta blir förvirrat – som med identitetspolitiken, vilken landat i att det i dag bara är nazisterna och vänstern som hänger upp sig på att människor har olika hudfärg.

Vänstern intar gärna en postmodern pose – där inget kan sägas vara sant eller falskt, rätt eller fel. (Vilket är lite märkligt med tanke på att den samtidigt ser världen enbart i svart och vitt.) Möjligen är skälet till detta att den annars inte förmår rättfärdiga sina politiska positioner. Samtidigt har den liberala borgerligheten respekt för fakta och logik. Den vill se en verklighetsbaserad, helst evidensbaserad, politik. Och den tänker (oftare) igenom politikens dynamiska konsekvenser i förväg.

I den mån våld förekommer på den svenska politiska scenen – då kan man vara rätt säker på att det är vänstern eller extrema nationalistiska och rasistiska grupper som är i farten. Den borgerliga människan är betydligt fredligare. Detta märks också genom att vänstern (i vart fall i någon mån) är mer benägen att använda statens tvång och våldsmonopol för att få sin vilja igenom än de borgerliga.

Vänstern vill ändra på människor, medan borgerligheten i möjligaste mån vill lämna människor i fred.

Sedan kompliceras naturligtvis allt det ovanstående av att borgerligheten långsamt håller på att smygsocialiseras, att vika ner sig för vänsterns problemformuleringar och agenda.

Vänstern och fiendens fiende

Det är inget nytt, men jag börjar bli väldigt trött på vänstern.

Å ena sidan bråkar vänstern som fan om identitetsfrågor. Det får inte ens antydas att människor kan ha till exempel olika kön, etnicitet, hudfärg eller sexuella preferenser. Språket skall styras upp. Till och med vår historia och vårt kulturarv skall revideras och läggas tillrätta. Man har skapat ett klimat av politisk korrekthet som är direkt tramsigt. Och kontraproduktivt.

Å andra sidan är vänstern knäpptyst när det gäller religiöst förtryck av till exempel kvinnor, homosexuella och människorättsaktivister. För att inte tala om blind terror och krig i religionens namn. I vart fall när detta förekommer i andra religiösa kulturkretsar än de "kristna".

Detta bruk av olika måttstockar skapar en uppenbar, närmast löjeväckande kognitiv dissonans inom vänstern.

En förklaring kan ligga i en blindhet för att även människor, grupper och institutioner som i någon mening kan anses vara "förtryckta" också kan vara skitstövlar. Men två fel gör som bekant inte ett rätt.

En annan förklaring är vänsterns blinda USA-hat. Vänstern hatar USA. Fundamentalistiska islamister hatar USA. Men fiendens fiende är inte din vän.

(Visst, USA gör en del obegåvade saker. Till exempel när det gäller massövervakning och en del av landets militära företag. Å andra sidan kan man ibland vara tacksam för att USA finns, är tungt beväpnat och i huvudsak står på "vår" sida. Whataboutism är som regel inte relevant när det gäller att bedöma andra företeelser.)

Grundproblemet är att vänstern inte ser människor som individer, utan som kollektiv.

Då är den liberala ståndpunkten rimligare: Det är skit samma vilka människor är. Det som definierar individen är vad hon gör, hur hon beter sig mot sina medmänniskor.

Hidden Influence: The Rise of Collectivism

Detta är intressant. Jag hade förväntat mig ännu en meningslös konspirationsteori från vänster. Eller från någon gapig snubbe i den kristna högern. Till min förvåning insåg jag att detta är en intressant film som får många saker rätt.

OK, det finns en del kufigheter i filmen. Men om man ser den med ett öppet sinne – då finner man en rätt omfattande libertariansk (eller rent av anarkokapitalistisk) kritik av korporativism och kollektivism.

Utbildningsväsendet, kulturmarxisterna, feministerna, identitetspolitiken och Frankfurtskolan får också en släng av sleven.

Så för en gångs skull skall jag be att få rekommendera en av alla dessa långa, hemsnickrade, samhällskritiska Youtube-dokumentärer. Även om jag kanske inte ställer mig bakom allt som sägs – och även om man kanske bör kolla upp en del av källorna, för säkerhets skull.

(Detta är, för övrigt den första i en serie av tre dokumentärfilmer. Det skall bli intressant att se de kommande två.)

Youtube »

Jag skiter i vem som är "svensk"!

I åratal har vi hört Sverigedemokraterna maniskt snacka skit om människor från andra länder. Den senaste veckan har man tagit det hela ett steg till. Plötsligt har vi en diskussion om huruvida samer och judar är svenskar. Man kan undra vad som kommer härnäst? Rödhåriga och bögar?

Det är inte bara SD som för en sådan debatt. Kollektiva egenskaper som förutsättning för ditt och datt lyfts även fram av till exempel feminister och vänsterdebattörer.

Jag begriper inte varför allt detta stämplande av folk över huvud taget antas vara meningsfullt. Folk är folk. Alla är olika. Get over it.

Själv stärks jag bara i min libertarianska (nyliberala) position: Alla skall ha lika rättigheter och skyldigheter inför staten. Och människor skall bedömas utifrån sina individuella handlingar, inte utifrån vilka kollektiva förtecken de råkar omfattas av.

Till det kan man lägga principen att alla skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen går där man kränker någon annans frihet eller rättigheter.

Detta är inte bara tydliga och begripliga principer. De är dessutom logiska och rättvisa. Till skillnad från de idéer som sätter grupper av människor emot varandra.

Jag börjar bli förbannat trött på alla som lägger all sin tid och kraft på att peka på vad de menar är fel på andra – istället för att ta ansvar för sina egna liv och att göra något konstruktivt.

Människor skall bedömas utifrån sina handlingar - inte grupptillhörighet

Jag är så trött på indelningen av människor efter kollektiva förtecken, som till exempel religion.

Enligt detta detta synsätt skulle jag etiketteras som kristen. Vilket vore att ta i.

Religion är något privat. Något folk ägnar sig åt för att odla sin andlighet, själva eller tillsammans med likasinnade.

Man kan (och bör) kritisera till exempel den kristna högern och fundamentalistiska islamister för mycket. Men det innebär inte att man kan klistra etiketter på hela kollektiv.

Varje individ skall bedömas utifrån sina faktiska handlingar, inte beroende på vilket kollektiv han eller hon kan stoppas in i.

Och detta gäller även om man skulle kunna påvisa att en viss grupp är överrepresenterad vad gäller vissa egenskaper. Man kan inte klistra etiketter på alla. Människor är olika. Ingen kan styra vilka situationer eller omständigheter han eller hon föds in i.

Att stämpla någon som ditt eller datt beroende på grupptillhörighet är inte bara orättvist – utan även raka motsatsen till den svenska öppna demokratiska rättsstatens grundläggande principer.

Dessutom: De flesta människor som sorteras in i fack efter religion i den svenska samhällsdebatten är inte direkt religiösa. Ofta inte alls. Därför blir stämpeln som till exempel kristen, muslim, jude, hindu eller buddhist vanligtvis tom och meningslös.

Hur människor skall bete sig mot varandra (och vilka rättigheter och skyldigheter de har gentemot samhället) bestäms i Sverige av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, av EU:s människorättsstadga och av svensk lag. Vilket alla som vill vara med i föreningen tvingas rätta sig efter.

(Jo, man kan fortfarande kritisera dåliga lagar. Man kan till och med ägna sig åt civil olydnad, när det gäller lagar som skapar brott utan offer. Men man skall alltid respektera andra människors frihet och rättigheter.)

Vänstern stökar och bråkar – men har inget att komma med

Den svenska vänstern tycks vara fångad i en bild av sin roll som bråkmakare och rebeller – fast utan visioner.

Att vara vänster är per definition att vara kollektivist. I det perspektivet var klasskamp möjligen en logisk strategi, om än mer fokuserad på konfrontation än på att bygga något som är bra för alla.

Vänsterns kollektivism finns kvar, men tar sig allt mer absurda uttryck. I dag är ras, etnicitet och kön de kollektiva egenskaper som lyfts fram av vänstern.

Som om någon människa skulle vara ansvarig för vilken hudfärg han eller hon råkar födas med. Som om någon skulle kunna välja vilka kulturella referensramar han eller hon råkar uppfostras i. Som om man eller kvinna vore ett val – det ena mer värdefullt, skyddvärt eller "bra" än det andra.

Det rimliga är naturligtvis att varje människa bör bedömas utifrån sina faktiska handlingar, inte beroende på "egenskaper" som den enskilda individen inte kan påverka.

Men vänstern är, per definition, oförmögen att acceptera ett individperspektiv.

Vänstern cementerar i själva verket fast "strukturer" snarare än att riva ner dem.

På så sätt har vi hamnat i en situation där vänstern gör skillnad på folk folk, på samma sätt som till exempel rasister och nationalister gör det. De kollektivistiska lärorna står uppenbart varandra närmare än de flesta vill inse eller erkänna.

Denna position är ett drömläge för dem som vill stöka och obstruera hellre än att presentera något konstruktivt och/eller en positiv vision. Det är en utmärkt mylla för självpåtagen, hemsnickrad indignation och unken morallagstiftning. Och det är en grogrund för våld som politisk metod.

Detta leder oss in i ett samhälle där allt mer av människors vardag blir politiserad. Ett samhälle där ängslig politisk korrekthet sätts före fakta, logik och allas lika rättigheter. Ett samhälle där symbolfrågor tränger ut stora och viktiga frågor, som kanske borde vara de politiskt centrala.

I ett historiskt perspektiv bör man vara uppmärksam på att sådant alltid brukar gå åt helvete.

Pride and Shame i Uppsala

För att delta i Uppsalas Pride-parad måste man tydligen ha en "socialistisk och queerfeministisk värdegrund".

Detta innebär bland annat att Liberala Ungdomsförbundet inte är välkomna att delta.

Innebär detta att Pride-arrangörerna menar att man bara kan vara bög om man är socialist? Eller att alla bögar också måste vara socialister?

Man blir så matt...

Nyheter24 | Beelzebjörn | Anna Hamrud

Något har gått förlorat...

Jag kanske har fel. Men jag vill gärna tro att det fanns saker i politiken som var bättre en gång i tiden, när jag började bli politiskt intresserad i slutet av 70-talet.

Det fanns politiska partier som satte individen i centrum. Partier som uppmuntrade mångfald, öppenhet och valfrihet. Partier som ville låta människor göra sina egna livsval. Partier som ansåg att staten är till för medborgarnas skull, inte tvärt om.

Då fanns det politiker som slogs för integritet, rättssäkerhet och de medborgerliga fri- och rättigheterna. I dag tycks sådana värden snarare stå i konflikt med den förda politiken.

Och det fanns politiker som förstod idén med maktdelning. Det vill säga att det kan ligga en fara i om allt för mycket makt hamnar i allt för få händer. Att det är bra om det finns någon som kan säga nej, när alla andra blir tokiga. Att till exempel politik, rättsväsende, media, företagen och särintressen är olika maktsfärer, som alla fyller en funktion – men som aldrig skall ligga i samma säng.

Det fanns till och med politiker som tog sig tid att diskutera värderingar, idéer, principer och ideologi.

Oavsett om det verkligen var så, eller om det bara är min idealiserade minnesbild – så är frågan hur vi skall hitta rätt igen.

Hur återupprättar vi demokratin så att all makt utgår från folket, istället för att gå ut över folket?

Svaret ligger, i vart fall delvis, i vem man röstar på. Det är det kraftfullaste verktyg vi medborgare har för att skapa förändring.

Nästa fråga blir då om medborgarna vill ha förändring. En förkrossande majoritet av svenska folket röstar ju på maktorienterade, trenddrivna, kollektivistiska, korporativistiska och ideologiskt slappa politiker och partier. Förhoppningsvis är det bara så att de flesta människor inte är medvetna om problemet och om alternativet.

Det är därför den frihetliga, rättighetsorienterade och humanistiska opinionsbildningen är så viktig.

Transparens

Moderaterna skall nu börja redovisa partibidrag från privatpersoner. I vart fall om bidragen är på 20.000 kr eller mer.

Det är nog klokt. Det började bli ohållbart det där. Hemlighetsmakeri föder bara spekulationer och konspirationsteorier.

Nu återstår att se hur det blir med fackets bidrag till sossarna. Bidrag som även LO-medlemmar som inte sympatiserar med (s) tvingas vara med och betala.

DN | SvD | Nyheter24

SD skulle göra en dålig riksdag ännu sämre

Sverigedemokraterna går framåt i opinionen och passerar med råge fyraprocentsspärren till riksdagen.

Det gör mig bekymrad. Inte på det där sättet som partistrategerna, som funderar på hur man skall sy ihop en riksdagsmajoritet, är bekymrade. Utan bekymrad på riktigt.

(Sd) vädjar nämligen till människors sämsta sidor. Och nästan allt de står för är sådant som jag tycker är fel, tragiskt och farligt.

(Sd) spinner på människors rädsla. Det ligger möjligen i vår natur att vara misstänksamma mot allt nytt. Men det är, i dagens moderna samhälle, som regel irrationellt. Det är dock lätt att utnyttja politiskt. Till exempel har sossarna ofta gjort det med framgång. Och jag tycker inte om det. För jag gillar nya upplevelser, nya impulser, nya människor och när ett samhälle befinner sig i dynamisk utveckling. Jag tycker om att se framåt, istället för att hänga fast i det förflutna (som ändå inte går att återskapa, även om man skulle vilja).

(Sd) är kollektivister, som ställer grupper av människor emot varandra. Utseende, tro, ursprung och vanor är i deras värld viktigare än att se till individen. För mig är alla individer olika – och kan sedan bedömas utifrån sina egna handlingar. Jag tycker att det är uppenbart att människor skall få göra fria val och att de sedan skall ta ansvar för och konsekvenserna av dessa handlingar. Detta går naturligtvis stick i stäv med en politik som bygger på att det viktigaste är om man är av svenskt blod eller inte.

(Sd) har en politik där olika människor får olika rättigheter, beroende på vilket kollektiv de tillhör. Och just detta, att bryta principen om alla människors lika rättigheter – det är exakt vad som har orsakat historiens största tragedier och som har skapat de otäckaste systemen.

I denna situation är det extra intressant att se socialdemokraternas handfallenhet och panik inför det som håller på att ske. (S) är nämligen det parti som har krattat manegen för (sd). Sossarna har i årtionde efter årtionde indoktrinerat svenska folket till att acceptera och rent av att sträva efter kollektivism, kollektiva lösningar och grupptänk. Nu är detta på väg att straffa sig, big time.

Men jag kanske är överkänslig. Jag vill leva i ett samhälle där människor har så stor frihet att göra sina egna val i stort och smått som möjligt. Gränsen för denna frihet går när man skadar någon annan människa eller kränker hennes grundläggande rättigheter. I mitt samhälle är det centralt att alla skall ha lika rättigheter gentemot staten. Och sett i det perspektivet är även de borgerliga partierna krypto-socialistiska kollektivister.

Det är tillräckligt besvärligt att få de existerande riksdagspartierna att respektera individen, att stå fast vid principen om lika rättigheter och att värna den demokratiska rättsstaten. Det sista vi behöver är ett nytt riksdagsparti – som i ännu större utsträckning drar åt fel håll.

Dagens Sifo»