Terrorister på våra gator? Det är ett politiskt beslut.

Svensk politik är ofta ängsligt handlingsförlamad och inkompetent. Nu har den försatt oss i en till synes omöjlig situation med de så kallade terror-imamerna och den för terror-finansiering dömde David Idrisson - som skall utvisas eftersom de hotar rikets säkerhet, men som försatts på fri fot på grund av verkställighetshinder.

Verkställighetshinder är - som isolerad företeelse - en riktig princip. Vi är en civiliserad, demokratisk rättsstat som respekterar de mänskliga rättigheterna. Därför skall vi inte utvisa människor till länder där de riskerar dödsstraff eller tortyr. (Även om det inte hindrat en tidigare S-regering från att sända människor till skenrätt och tortyr i Egypten, med första bästa lediga CIA-plan, utan att ens informera deras advokater i tid.)

Sedan har vi frågan om att hålla utländska medborgare som är ett hot mot rikets säkerhet i förvar. Detta kan ske i upp till ett år, om jag förstår det hela rätt. Vilket väcker frågan varför de nu aktuella personerna försatts på fri fot tidigare än så - när man från början varit mycket väl medvetna om att verkställighetshinder för utvisning föreligger. Detta är direkt obegripligt.

Tar man sedan ett steg tillbaka och betraktar helheten är det uppenbart att lagarna fungerar dåligt när de möter verkligheten. Vilket är resultatet av en politisk underlåtenhets-synd. Att inte fatta något beslut är också ett val - som får konsekvenser.

Även om avvisningsärenden av utländska medborgare som anses utgöra ett hot mot rikets säkerhet är ett specialfall, med speciella regler, så kan man konstatera att rättssäkerheten här har sina fläckar. Till exempel är det vanskligt att inleda ett rättsligt förfarande mot någon - vem det än vara må - utan att personen ifråga får veta vad han anklagas för, vilket gör det omöjligt att försvara sig. Dessutom är det en viktig princip att människor inte får hållas fängslade utan rättslig prövning.

Rätten till en rättvis rättslig prövning är en princip som vi måste stå upp för. Det är vad som skiljer oss från många av vårt fria samhälles fiender.

Så hur skall man då hantera sådant här? Den enda rimliga möjligheten verkar vara att göra det möjligt att internera utländska medborgare - som utgör ett hot mot vår säkerhet men som inte kan utvisas - i längre tid än ett år. Vilket i så fall måste ske under rättssäkra former, med en rättvis och oberoende rättslig prövning.

Men sådan är inte lagen idag. Vilket är våra politikers fel. Så det är där ansvaret ligger för den nu uppkomna, helt orimliga situationen.

Vill man ha det på något annat sätt får man rösta fram andra politiker. Men urholka inte den demokratiska rättsstatens grundläggande principer - för det kan sluta hur illa som helst.