Debattklimatet är trots allt rätt OK. Folk ifrågasätter, käftar emot och organiserar sig digitalt. Speciellt nu när alla sitter hemma med en skärm framför sig. En fri debatt är demokratins livsluft.
Sedan finns det naturligtvis skitskallar. Som i livet i övrigt. Det är inget specifikt för internet. Men online ser man fler av dem - inte minst eftersom vi kommer i kontakt med betydligt fler människor än någonsin tidigare. Kanske fler än reptilhjärnan riktigt klarar av att förhålla sig till.
Inte nog med att det kryllar av liv på de sociala plattformarna. Samtidigt har världens mer eller mindre samlade kunskap blivit direkt tillgänglig för oss. Vi är även omedelbart uppdaterade om händelser världen över, från ungarnas knattefotboll till stormningen av Capitolium. Framtiden är här nu.
Informationssamhället är ett led i maktens långsamma decentralisering. I begynnelsen hade den makt som var stark och kunde upprätthålla sin ställning med våld. Senare började makt ärvas. Därefter kom kapitalismen under vilken vem som helst - i vart fall i teorin - kunde skapa välstånd, utveckling och makt. Sedan kom den parlamentariska demokratin, som kunde göra vilken idiot som helst till makthavare. Och nu lägger informationssamhällets utveckling makt i folkets händer.
Ett folk som nätverkar kan ställa makthavare till svars. Vilket naturligtvis stressar nämnda makthavare. Borta är de dagar då folket bara fick sin information från så kallad etablerad media. Idag har vi alternativa nyhetskanaler, Youtubers, bloggare, poddare, Facebookgrupper och Twitter-trådar - som drar upp saker som kan vara både problematiska och obehagliga. Men som vi ändå behöver förhålla oss till.
Politikerna ogillar att folk lägger sig i och ifrågasätter. Etablerad media känner sin makt över agendan och verklighetsbilden hotad. Till och med finansmarknaden har fått ovälkommet besök av samverkande små aktörer online. Och vanligt folk har fått plattformar att tala från där den enskilde kan nå alla, överallt, hela tiden - om avsändaren har något som tillför tillräckligt stort värde för andra att komma med.
Detta är en välkommen utveckling.
Samtidigt finns det ju en del risker eller nackdelar eller vad man vill kalla det. Den som skriker högst får mest utrymme även om denne inte alltid är den som har rätt eller har sundast värderingar. Det beror naturligtvis på vem man frågar såklart. Dessutom är det fara för demokrati på ett sätt när människor med åsikter som inte stämmer överens med de som skriks högst får en massa skit och slutar uttrycka åsikter av den anledningen. Sådana åsikter försvinner sällan, de gror i det tysta istället och vem vet vad sådant kan leda till. Jag säger inte att jag har rätt men min tolkning av det jag ser är denna.
SvaraRadera