Politikerna vet att drogpolitiken är orimlig, men de tänker inte göra något åt saken

Härom veckan kom den årliga rapporten från EU:s narkotikabyrå: Sverige har årligen 93 narkotikarelaterade dödsfall per miljon invånare – jämfört med EU-genomsnittet som är 18. [Länk»]

Det handlar om människoliv, 609 döda – vilket är en tredubbling på tio år.

Sverige är som vanligt näst värst i EU. Endast Estland är värre.

Samtidigt meddelar Brå att antalet drogtester som utförs av polisen har fyrdubblats sedan 1990-talet. Allt fler unga tvingas lämna prov – och i denna grupp är ungefär hälften av proven negativa. [Länk»]

I Sverige är det nämligen olagligt att ha narkotika i kroppen. Drogprov har blivit ett populärt verktyg för poliser som vill djävlas med folk. De kan i princip hota vem som helst med att bli inplockad för provtagning. (Dessutom är positiva provsvar ett bekvämt sätt att skaffa pinnar i statistiken över "uppklarade" brott.)

Att svensk drogpolitik är orimlig, det är uppenbart. Den är kontraproduktiv. Den gör missbrukarnas livssituation ännu värre. Den kontaminerar marknaden med droger av oklar kvalitet och styrka. Den driver på utveckligen av nya och farligare preparat. Den göder kriminella nätverk och gängbrottslighet. Och den gör brottslingar av brukare som inte har skadat någon annan människa.

Vill man hantera problemen i grunden – då bör man legalisera i princip alla droger. Brukaren måste få veta exakt vad hon köper och hur stark drogen är. Produktion, distribution och försäljning kan inordnas i den vanliga samhällsekonomin och ske under ordnade former. Missbrukare skall kunna erbjudas vård under rimliga former. Detta skulle samtidigt rycka undan fötterna för de kriminella nätverken. Vilket även skulle minska våldet och uppgörelserna på gator och torg.

Det näst bästa är att avkriminalisera innehav av droger för personligt bruk. Det vill säga att polisen slutar jaga missbrukare och icke-problematiska brukare – för att istället fokusera på de kriminella nätverken. För vad blir bättre av att man ökar stressen och lidandet för missbrukare som har det djävligt nog som det är? Vad blir bättre av att det blir polissak av att någon kopplar av med lite gräs då och då, utan att störa någon annan?

Dessutom måste vi inse att det inte är drogerna som sådana – utan underliggande sociala problem som skapar missbruk av droger, oavsett om dessa droger är lagliga eller olagliga. Missbrukarnas situation blir bara värre om man jagar dem, stigmatiserar dem och exkommunicerar dem ur samhället.

Den mörka ironin är att många politiker redan har insett allt detta. Men de törs inte ta tag i narkotikafrågan. De är ovilliga att släppa sin prestige och erkänna att de drivit en felaktig politik i årtionden. De påverkas av poliser, tullare och andra som ser den repressiva drogpolitiken som en födkrok. Och de har inga bra svar på vad man skall göra åt missbrukets underliggande problem.

Stöd denna blogg »

Gabriel Wikström, ansvarig minister

Dagens drogpolitik göder gängkriminaliteten

Forskning & Framsteg har en mycket läsvärd, skrämmande och dyster artikel om den svenska gängkriminaliteten. I den ger Henrik Höjer en bred bild av ökat våld och ökad brottslighet, främst i våra förorter. [Länk»]

Mycket av det som beskrivs är svårt att komma åt. Till exempel klan- och hederskulturer. Och att samhället retirerar från förorterna, vilket skapar en nedåtgående spiral.

Detta är allvarligt. I ett civiliserat samhälle måste människors liv, säkerhet och egendom respekteras. Här finns dessutom ett demokratiskt problem med utanförskap och parallellsamhällen.

Så långt artikeln. Men det finns ändå saker man skulle kunna göra för att minska problemen. Rätt så omgående, om man bara vill.

En sådan sak är att lägga ner den restriktiva drogpolitiken och istället göra drogerna lagliga. Dagens narkotikahandel är nämligen en viktig finansieringskälla för de kriminella gängen. Och en orsak till konflikter, uppgörelser och våld.

Om cannabis fanns att köpa under ordnade former (till exempel i coffe shops, i tobakshandeln eller rent av på Systembolaget) då skulle man uppnå ett antal effekter:

1. Den kriminella hanteringen skulle bli olönsam och i princip upphöra.
2. De kriminella gängen skulle bli av med en viktig inkomstkälla.
3. Brukarna skulle få bättre och säkrare produkter av jämn kvalitet och känd styrka.
4. Med laglig tillgång till cannabis skulle dessutom efterfrågan på andra, farligare droger minska.
5. Och om man vill kan man beskatta produkterna, som i vissa amerikanska delstater.

Och om man legaliserar alla droger skulle man i vart fall få effekter som i punkterna 1, 2, 3 och 5 ovan. Dessutom skulle de som har ett problematiskt bruk kunna få ett drägligare liv som ger dem en rimlig chans att komma ur missbruk och misär. (Folk dör oftare av det liv missbrukare tvingas leva än av själva drogerna.)

Antalet drogrelaterade dödsfall skulle minska (Sverige har en högre andel drogrelterade dödsfall per capita än länder med en mer liberal drogpolitik) samtidigt som man skulle slå undan ett av benen för gängkriminalitet och den organiserade brottsligheten. Vore inte det bra? Skulle inte detta vara värt att pröva – med tanke på att 40 år av krig mot narkotikan bara har givit oss ökade direkta och indirekta problem med droger?

Varför inte försöka med en positiv approach istället för eskalerande repression, konfrontation och våld?

För att återvända till gängkriminaliteten: Så länge våra politiker klammrar sig fast vid dagens misslyckade drogpolitik – så länge skapar de själva gängkriminalitet, med allt vad den medför av våld och annan brottslighet.

Regeringen tänker hålla fast vid den misslyckade drogpolitiken

Regeringen har i dag beställt en rapport om narkotikapolitiken. Men hoppas inte på för mycket.

Socialdepartementet har givit projektpengar till organisationer som är kända för att stödja dagens misslyckade, repressiva drogpolitik – för att ta fram en rapport vars syfte är att ge stöd åt nämnda havererade politik.

För säkerhets skull anger regeringen att rapporten skall mynna ut i "tio punkter om hur en restriktiv och balanserad narkotikapolitik kan se ut".

Restriktiv. Inte speciellt mycket utrymme för att ifrågasätta politikens inriktning eller för att tänka nytt, med andra ord. Tio punkter, varken mer eller mindre.

Detta är en signal om att landets rödgröna regering tänker hålla fast vid en politik som har misslyckats – som dödar människor, som göder den organiserade brottsligheten och som gör brottslingar av människor som inte har skadat någon annan.

Ur pressmeddelandet...

– Vi behöver stärka den internationella samverkan inom narkotikaområdet. Inte minst för att FN:s narkotikakonventioner ska få större genomslag och på det sättet bidra till att säkerhetsställa jämlik hälsa hos hela befolkningen, säger folkhälsominister Gabriel Wikström.

Uttrycket "säkerhetsställa jämlik hälsa hos hela befolkningen" är kryptiskt i sig.

Men låt oss göra en välvillig tolkning och anta att ministern på riktigt är oroad över hälsan hos landets missbrukare.

I så fall är det märkligt att regeringen vill fortsätta den repressiva politiken. Det vill säga att stämpla människor som behöver hjälp som kriminella.

Då är det bakvänt att bussa polisen på missbrukare istället för att erbjuda dem vård.

Då är det absurt att hålla fast vid en politik som orsakar fler narkotikarelaterade dödsfall per capita än vad som är fallet i länder som har en mer realistisk, liberal och human drogpolitik.

Så ministern menar nog något annat. Eller också är han uppseendeväckande trångsynt.

Regeringen har helt enkelt beställt en rapport som skall mynna ut i att politiken varken behöver vara logisk eller ta hänsyn till verkligheten.

De rödgröna tänker uppenbarligen fortsätta att köra en politik som orsakar död, elände och lidande ända in i kaklet.

Länk: Ekonomiskt stöd för att stärka internationell narkotikasamverkan »

Samtidigt, i Colorado...

Och det här går bra, tycker ni..?

Sedan mitten av 1990-talet har antalet narkotikarelaterade dödsfall nästan fördubblats i Sverige.

Ändå vägrar politikerna att ta uttrycket harm reduction i sin mun.

Ändå hävdar de att den politik som bevisligen misslyckats är rätt – och att vi skall ha mer av samma vara.

Vänster, borgare och miljömuppar – det verkar som om alla politiker egentligen tycker att det är bra om missbrukarna ställer in tofflorna.

Det är frustrerande att politiker som driver en synnerligen tveksam linje inte klarar av att fråga sig vad de sysslar med. Inte ens när den inslagna linjen bevisligen innebär att fler människor får sätta livet till.

Vad är detta för grym cynism?

Länk»

Heja Sakine!

"När debatten var slut blev jag omringad och utskälld. En annan inbjuden talare, docent Thomas Lindqvist, fick jag flera gånger be att lugna ner sig. Jag borde inte ha bjudits in, om de bara hade vetat vad jag tycker, sa en av arrangörerna av seminariet upprört."

Sakine Madon skriver på Expressens ledarsida om de hysteriska reaktionerna när hon hade "fräckheten" att driva en drogliberal linje i en narkotikadebatt under Politikerveckan i Visby.

Det är inte utan att jag känner igen situationen. Det är som att trycka på en knapp. Folk på andra sidan, i denna debatt, tappar ofta all sans, börjar veva och skrika. Vilket jag tar som ett tecken på att de egentligen inte har några bra argument mot en liberalare drogpolitik eller rent av en narkotikalegalisering.

[Länk]

En hedervärd man

En domare i Lafayette, Colorado, USA avgår – eftersom han vägrar utdöma stadens nya, drakoniska straff för innehav av marijuana. (Straffet höjs från 100 USD i böter till en bot på 1.000 USD och ett år i fängelse.)

[Länk]

Sidbyte

En av Texas mest framstående narkotikapoliser har skaffat sig en ny karriär. Han säljer nu videofilmer om hur man gömmer knark för polisen.

Läs mer...

(Tipstack: Peter)