Jag fastnade för det hallå som uppstod när SD-ledamoten Elsa Widding höll sitt jungfruanförande i riksdagen. Klimatförnekare, är det allmänna och upprörda omdömet.
Men om man lyssnar till vad som verkligen sades blir bilden mer intressant. Widding förnekade aldrig klimatförändringarna. (Hon citerade till och med ur IPCC:s egna rapporter.)
Hon gjorde något mycket värre. Hon ifrågasatte om de nuvarande klimatåtgärderna är effektiva och lämpliga. Och hon menade att det finns mer akuta problem om man vill använda etiketten "kris".
Till råga på allt påpekade hon att fokuseringen på klimatfrågorna lett till att andra, högst påtagliga miljöproblem hamnat i skymundan.
Resultatet blev en total kulturkrock. Ledamöter stod på kö för att fördöma Widding i kammaren. Mycket härskarteknik blev det. Men ingen av dem bemötte hennes argument i sak.
Detta är intressant på flera sätt.
Politiker (och journalister) lyssnar nästan aldrig på vad andra verkligen säger.
Kanske för att det skulle kullkasta deras egna förutfattade meningar. Kanske för att det är lättare att angripa vad man tror att någon tycker än att ge sig in i en sakdebatt med den som är påläst.
Det är även intressant att se den massiva politiska uppslutningen bakom "klimatåtgärder" som låter bra eller ser bra ut - utan att i nämnvärd grad påverka helheten.
Speciellt när till och med högprofilerade klimatdebattörer menar att vi ändå inte kommer att uppnå klimatmålen - och att den nuvarande planen därmed inte kommer att lyckas. Borde vi då inte tänka i nya banor?
Widding påpekade vidare att ett varmare klimat kan leda till att färre dör av köld än av värme. Alltså netto färre döda. Vilket aldrig kommenterades i den allmänna upprördheten.
Hon menade också att det är bättre om vi använder klimatbistånd för att bygga nya kolkraftverk med hög verkningsgrad och minimal miljöpåverkan i Afrika - än att dessa länder löser sin elektrifiering med billiga och skitiga egna kolkraftverk, med sämre verkningsgrad. Inte heller detta kommenterades i sak.
Jag försvarar inte allt Widding säger. Jag har inte kompetens nog för att avgöra om hon har rätt eller fel. Jag sympatiserar inte med hennes parti.
Men jag blir bekymrad när olika partier och deras företrädare låter sig blockeras av en persons partitillhörighet och vad man tror att personen tycker - istället för att argumentera i sak.
Det är nästan så att man kan misstänka att de inte vill eller kan ta en sakdebatt.
