2023-09-27
Så kan vi dra undan mattan för gängen
Det är dumt att ge gängbrottsligheten monopol på landets drogförsäljning.
Resultatet blir kriminalitet, våld och dödsskjutningar. Precis som när USA förbjöd sprit för 100 år sedan.
Det stämmer förvisso att många kriminella förmodligen kommer att ägna sig åt annan kriminalitet om de blir av med drogmarknaden.
Men till exempel välfärdsbrott, nätbedrägerier och svarta affärer är knappast verksamheter där det passar att dra in 13-åringar i hanteringen.
Sedan finns en viktig skillnad mellan droghandel och annan brottslighet. Droghandel går ut på att tillhandahålla en vara. Annan brottslighet handlar mest om att ta saker från andra.
På drogmarknaden slåss man alltså om marknadsandelar. Vilket på en illegal marknad leder till gängkrig, sprängningar och dödsskjutningar. Precis som i USA på 1920-talet.
Till skillnad från en legal marknad som är reglerad, beskattad och med kvalitetskrav så att användarna vet vad de köper. (Men överreglera inte, det är kontraproduktivt.)
Detta känns så... uppenbart.
Ändå fortsätter politiken att göra samma sak som misslyckats i årtionden - och hoppas på ett annat resultat. På något besynnerligt sätt.
För att de politiska makthavarna inte kan erkänna att de hade fel.
2020-02-16
Ett vuxet samtal om drogpolitik
»Hur behöver svensk narkotikapolitik se ut för att vara så skademinimerande som möjligt?
Ledarsidans Ivar Arpi diskuterar med David Eberhard, psykiater och chef för Maria Beroendeklinik, Magnus Linton, bland mycket annat författare till boken "Knark: en svensk historia" och Peter Moilanen, chef för Narkotikapolitiskt center.«
Lyssna till denna podcast hos Svenska Dagbladet, på Acast eller på iTunes.
En tanke i sammanhanget: Även om det kan vara svårt att jämföra drogrelaterade dödsfall mellan länder - så har Sverige den näst högsta narkotikarelaterade dödligheten i EU. Så även om de statistiska metoderna skiljer sig något åt, så sticker Sverige ut för mycket för att det skall kunna avskrivas som statistisk osäkerhet.
2019-08-14
Regeringen: Den repressiva drogpolitiken fortsätter
Regeringen har gjort ett antal utspel om narkotika de senaste dagarna. Statsminister Stefan Löfven (S) säger »Vi måste vara hårda. Det hör inte hemma här.« Men i sak har varken statsråden Löfvén, Damberg eller Hallengren något att komma med.
Istället vill regeringen ha mer av den misslyckade, repressiva drogpolitik som helt har havererat - och som givit oss EU:s näst högsta drogdödlighet och gängkrig.
Albert Einstein skall en gång ha sagt att definitionen av vansinne - eller i vart fall dumhet - är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. Svensk drogpolitik är sedan årtionden ett tragiskt exempel på detta.
Legalisera!
Skälet till att hanteringen av droger omges av våld är precis detsamma som till att förbudstiden i USA (när man förbjöd alkohol) födde våld, gängkrig och lidande. Det är förbudet som gör brottsligheten möjlig och lönsam.
Om man gör hanteringen av narkotika laglig, då rycker man undan mycket av gängens existensberättigande och en stor del av deras finansiering.
Och om narkotika betraktas som andra varor - med producentansvar - då kommer vi runt problemet med droger av skiftande kvalitet och styrka. Då kan såväl brukare som missbrukare veta vad de stoppar i sig. Då kan vi få stopp på de värsta nya drogerna. Då minskar vi drogdöden.
Avkriminalisera innehav för eget bruk
1988 blev det olagligt att bruka och inneha narkotika. 1993 skärptes straffet för innehav för eget bruk till till högst sex månaders fängelse. Detta har bevisligen inte minskat problemen, snarare tvärt om. För missbrukarna har det lett till ökad stigmatisering och ökat lidande. För icke-problematiska användare innebär det att man gör brottslingar av människor som inte skadat någon annan.
Att avkriminalisera innehav för personligt bruk löser inte lika många problem som att helt legalisera. Men det styr i vart fall om politiken till harm reduction. Vilket innebär att missbrukare kan söka vård under ordnade former istället för att bli jagade av polisen. Och det innebär att man betraktar icke-problematiska brukare som det icke-problem de är.
Polisens insatser mot narkotikan handlar i nio av tio fall om ringa narkotikabrott. Det vill säga innehav för eget bruk eller användning. Detta motsvarar tusentals årstjänster - som kan användas bättre för att upprätthålla den allmänna ordningen och för att utreda verkliga brott.
Läs även:
• Regeringen: Nya åtgärder för att skärpa arbetet mot narkotika »
• SR: Regeringen vill skärpa arbetet mot narkotika »
• VBK/Kvartal: Med statsministern in i höstdimman »
• SKL: Utred om det ska vara lagligt att använda narkotika »
2018-12-09
Skjutningar och drogdödlighet är konsekvenser av politiska beslut
Det är inget sammanträffande att 1920-talets spritförbud i USA och årtionden av repressiv svensk narkotikapolitik har lett till samma resultat: Gängvåld och dödsskjutningar.
Myntets andra sida är att på en illegal marknad finns det ingen kvalitetskontroll, ingen information om koncentration och inget producentansvar. Resultatet är att Sverige har EU:s näst högsta drogrelaterade dödlighet. Det går helt enkelt inte att veta vad man köper av okända människor i kriminella nätverk, på gatan eller på nätet.
Det är märkligt att Sverige - som är besatt av skadereducering på alkoholens område - så totalt avvisar harm reduction-politik vad gäller narkotikan.
Det finns mycket mer att säga om svensk drogpolitik. Men Sverige har tio gånger fler skjutningar än grannländer som har en mer liberal drogpolitik. Och vi har en drogrelaterad dödlighet som är mer än tio gånger högre än i drogliberala länder, som Portugal.
Det är ju så det blir när man ger kriminella monopol på något som alltid har varit och alltid kommer att vara efterfrågat. Sedan kan man tycka vad man vill om den saken. Det ändrar inte faktum att det är till denna punkt förbudspolitik med nödvändighet leder.
Men politiken, den kännetecknas av faktaresistens och prestige. Det är skamligt.
Det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt med kriminalitet som hotar andra människors säkerhet. Det är även självklart att gängkriminella är ansvariga för och skall ställas till ansvar för sina handlingar. Det finns inget skäl att dalta på den punkten.
Men det ändrar inte det faktum att en stor del av ansvaret för vad som sker ligger i en kontraproduktiv drogpolitik och hos de politiker som envist håller fast vid den.
2018-07-24
Så ökar vi snabbt polisens effektivitet
I Sverige är nästan hälften av alla brott ringa narkotikabrott. Det vill säga att någon haft på sig en mindre mängd droger för eget bruk eller haft narkotika i kroppen.
Det vill säga brott utan offer. Den som har narkotika i fickan eller i kroppen kränker ingen annan människas frihet, säkerhet, egendom eller rättigheter.
Tänk om alla de polisresurser som läggs på att jaga brukare och missbrukare kunde läggas på något vettigt istället.
Nu finns det siffror som stöder denna tes. I Colorado har polisens uppklarningsprocent vad gäller egendoms- och våldsbrott ökat, sedan man legaliserat bruket av marijuana. [Länk»]
Polisen har helt enkelt fått tid över till att utreda verkliga brott istället.
I Sverige skulle vi kunna göra likadant. En avkriminalisering av innehav av droger för eget bruk skulle kunna frigöra 4.000 årstjänster inom polisen. Vilket i pengar motsvarar nästan fem miljarder kronor.
Allt fler länder i vår omvärld - till och med Norge - har begripit detta.
Men i Sverige är det som att svära i kyrkan - trots att 40 år av en extremt repressiv drogpolitik lett till att vi har den näst högsta drogrelaterade dödligheten i EU.
Den repressiva linjen har nått vägs ände. Trots det vill våra politiker ha mer av samma. Snacka om faktaresistens.
2018-07-07
Cannabiskerysset i Almedalen (video)
Advokat Sargon De Basso samtalar med Christian Engström (PP) om kampanjen Cannabiskrysset - som syftar till att med personkryss få in så många ledamöter som möjligt i riksdagen som vill avkriminalisera innehav och bruk av cannabis / marijuana.
Cannabiskrysset.org »
Direktlänk, Youtube »
2018-06-04
Det bakvända kriget mot narkotikan
Polisen har plockat in ett hundratal ungdomar för ringa narkotikabrott - det vill säga innehav för personligt bruk - under Summerburst-festivalen på Ullevi i Göteborg.
Dessa unga människor har inte skadat någon annan och inte utsatt någon för fara. Det handlar om ett brott utan offer, som inte borde vara något brott över huvud taget.
Samtidigt läggs outredda verkliga brott, med riktiga offer på hög hos polisen. Detta är naturligtvis en helt bakvänd och felaktig prioritering.
Ser man till hur stora resurser polisen lägger på att plocka in folk för innehav av droger för eget bruk, då motsvarar det 2-4.000 årstjänster. Ett par tusen poliser som skulle kunna syssla med viktigare saker.
Polisens talesman säger att unga borde låta bli att använda droger, eftersom detta gynnar gängkriminalitet med allt vad det medför av våld och stök. Här finns en jättelik lucka i resonemanget. Skälet till att hanteringen sköts av kriminella gäng och ligor är den svenska, restriktiva drogpolitiken. Det är exakt samma mekanism som under förbudstiden i USA.
Börja med att legalisera innehav av droger för eget bruk. Missbrukare behöver vård, inte bli jagade av polisen. Icke-problematiska brukare finns över huvud taget ingen anledning att lägga resurser på att plocka in och lagföra. Och låt den som vill odla sitt eget gräs, vilket garanterat kommer att minska droghandeln på gator och torg.
Gå sedan vidare med att legalisera all hantering av narkotiska preparat. Betrakta dem som vilka produkter som helst, med krav på deklaration av innehåll och styrka. Det kommer att minska antalet överdoser. (Sverige har i dag den näst högsta drogrelaterade dödligheten i EU, skyhögt över länder som har en mer liberal drogpolitik.) Det kommer att slå undan benen för den organiserade brottsligheten och de kriminella gängen. Och det kommer att skapa utrymme för att styra över till skademinimering - där nollvisionen i drogpolitiken är den humana, nämligen noll döda.
Det är dags för en rimligare drogpolitik.
2017-06-21
Så får vi ordning på våra problemförorter
Vi har problem med våld, stök och gängkriminalitet i våra förorter. Antalet »problemförorter« a.k.a. »no-go-zoner« ökar – och polisen ber resten av samhället om hjälp för att hantera ett par hundra kriminella nätverk, som omfattar uppskattningsvis 5.000 personer.
Många faktorer spelar in, men polisen säger själv att det stora problemet är narkotikan.
Här skall man komma ihåg att Sverige sedan 40-50 år tillbaka har en drogpolitik som är bland Europas mest restriktiva och repressiva. Någon kontroll över hanteringen av drogerna har man dock inte lyckats åstadkomma. Däremot ligger de drogrelaterade dödsfallen i Sverige fem gånger högre än snittet i EU (där de flesta lander har en mer liberal drogpolitik).
Med andra ord: Den svenska drogpolitiken har misslyckats på så gott som alla områden – och leder dessutom till uppgörelser och (ibland dödligt) våld i det offentliga rummet.
Vilka ytterligare bevis krävs för att den rådande politiken är kontraproduktiv?
Vill man slå undan benen för de kriminella nätverken – då bör man gå rakt motsatt väg.
Till att börja med bör man legalisera innehav av droger för personligt bruk.
- Det skulle minska det onödiga lidande som missbrukare utsätts för när de som i dag stigmatiseras av samhället, istället för att erbjudas hjälp.
- Det skulle innebära att polisen slutar lägga resurser på att jaga icke-problematiska brukare, som varken skadar eller hotar någon annan.
- Det skulle frigöra de 2-4.000 årstjänster inom polisen som i dag går åt till att jaga brukare. (Här är inte de resurser som läggs på att bekämpa tillverkning, smuggling och kriminella nätverk medräknade.)
- Det skulle innebära att många skulle odla sitt gräs själva, istället för att köpa droger på gatan. Vilket vore en bra sak.
Detta vore ett stort steg framåt i sig – och skulle innebära att polisen istället kan fokusera på verkliga problem, på att hantera människor som hotar andras liv, säkerhet och egendom. Vilket i sig skulle ge oss ett tryggare samhälle.
Men för att verkligen komma åt de kriminella grupperna bör man ta steget fullt ut och göra som till exempel Portugal: Att de facto-legalisera drogerna fullt ut.
Då rycker man dels undan den ekonomiska grunden för de flesta kriminella nätverk – samtidigt som de farligaste och sämsta drogerna försvinner från marknaden. Allt kommer att bli mycket bättre om det sköts öppet av det civila samhället istället för av kriminella grupper.
Man kan i vart fall göra som i många amerikanska delstater och legalisera de lättare och mer välkända drogerna. (I Colorado har legaliseringen av marijuana lett till ökade skatteinkomster, fler jobb, mindre bråk och våld, färre elever som hoppar av skolan och kapade band till internationella drogkarteller.) Och vem behöver pröva nya, sämre och farligare droger om det finns marijuana av känd styrka och kvalitet att köpa i vanliga affärer?
Avkriminalisering eller legalisering skulle ta en knepig faktor ur samhällsekvationen – om man vill skapa en tryggare och bättre livsmiljö i våra förorter och i samhället i övrigt.
Naturligtvis finns det även annat som spelar in. Unga människor kommer säkert att söka andra sätt att skaffa snabba pengar. Vissa kommer att fortsätta bråka för bråkandets egen skull. Men en radikalt omlagd drogpolitik är det enskilt viktigaste man kan göra för att återupprätta ordning och säkerhet i vårt land.
Detta är dock inget våra politiker vill förstå. Allt de har att komma med är att tala om hårdare straff – vilket i sig bara kommer att höja insatserna, göra problemen värre och leda till mer våld.
2017-02-22
Så kan vi få ut 4.000 poliser på gator och torg
Dagens drogpolitik är kontraproduktiv. Den skapar incitament för gängbrottslighet. Den skapar ondödigt lidande bland missbrukarna. Och död. Trots (eller snarare på grund av) den repressiva svenska drogpolitiken har Sverige den näst högsta drogrelaterade dödligheten i Europa.
Drogpolitiken är dessutom ologisk och moraliskt förkastlig. Att jaga brukare är att skapa brott utan offer. Att jaga missbrukare istället för att ge dem vård är direkt inhumant.
Det bästa vore att legalisera narkotikan helt och se till att försäljningen sker under ordnade former. Det skulle bland annat slå undan den ekonomiska basen för kriminella gäng och organiserad brottslighet. Men det kommer knappast att ske.
Det näst bästa är att avkriminalisera innehav av droger för eget bruk. Detta fungerar bra i andra länder – som har en betydligt lägre drogrelaterad dödlighet än Sverige.
För att nå önskad effekt bör detta gälla alla former av narkotika.
Men redan genom att avkriminalisera endast cannabis (40% av de narkotikarelaterade polisinsatserna, till en kostnad av fem miljarder kronor) kan man frigöra resurser motsvarande 4.000 poliser per år. Samt ge alla poliser löneförhöjning.
4.000 poliser – som istället skulle kunna ägna sig åt att upprätthålla ordningen på gator och torg.
Vore inte det en god idé?
Länkar:
• Liam Murray: Lägg resurserna på annat än att jaga cannabisbrukare »
• Chris Makoundoul: Avkriminalisera och anställ poliser istället »
• Fler grips för narkotikabruk – men langarna kommer undan »
2016-12-14
Ett enkelt sätt att styra om polisens resurser
Avkriminalisera innehav av droger för personligt bruk!
Inte nog med att en sådan reform skulle frigöra stora resurser inom polis och rättsväsende. Den skulle dessutom minska de drogrelaterade problemen.
Människor med missbruksproblem skall erbjudas vård, inte jagas av polisen. Att deras missbruk är kriminellt gör bara deras problem ännu värre – och därmed missbruket ännu djupare. Satsa på harm reduction istället.
Droganvändare som inte är missbrukare (rekreationsbrukare) är i allmänhet inget problem. Det finns ingen anledning att lägga polisens knappa resurser på att jaga dem.
Dessutom är användning av droger ett brott utan offer – som i sig inte medför någon kränkning av någon annans säkerhet eller egendom.
Många EU-länder har en mer liberal inställning i denna fråga – och färre narkotikadöda än Sverige.
Med de resurser en sådan reform frigör kan polisen lägga mer tid och kraft på att lösa riktiga brott. Visst vore det bättre än att hålla fast vid en drogpolitik som under årtionden visat sig vara både misslyckad och kontraproduktiv?
2016-09-11
Droger, politik och förbud
Ethan Nadelmann, grundare och verkställande direktör hos Drug Policy Alliance, ledande tankesmedja och lobbyorganisation för vetenskapligt grundad narkotikapolitik i USA.
Youtube »
2016-06-12
Det är politiken som orsakar skottlossning på gator och torg
- I grund och botten så handlar det nästan alltid om att man konkurrerar om olika platser eller marknader att sälja narkotika och det är det som skapar de här friktionerna, säger Dan Windt på Göteborgspolisen till Sveriges Radio. [Länk»]
Gör nu tankeexperimentet att narkotikan inte vore förbjuden. Då skulle den tillverkas, distribueras och säljas under ordnade former – som andra varor. Producenterna skulle ha ett kvalitetsansvar, folk skulle veta exakt vad de petar i sig och i vilken dosering, staten skulle kunna tjäna skattepengar (moms och/eller punktskatter), missbrukarna skulle få en mindre utsatt situation, icke-problematiska brukare skulle lämnas i fred, stora resurser skulle frigöras inom polis och rättsväsende – och vi skulle slippa en massa våld och skottlossning på gator och torg.
Vore inte det en utmärkt idé?
Speciellt absurd blir situationen när det kommer till droger som cannabis / hasch / marijuana.
Här har vi en drog som är populär i breda folklager, i alla samhällsklasser. Den är inte beroendeframkallande. Den går inte att överdosera. Och till skillnad från spriten är den inte orsak till våld – tvärt om, folk som är pårökta är som regel lugna, harmoniska, glada och har öppna sinnen.
Denna drog är, på grund av politisk prestige, förbjuden. Vilket naturligtvis inte hindrar att den finns och är lätt att få tag i.
Allt förbudet åstadkommer är våld och lidande.
2016-06-06
Politikerna vet att drogpolitiken är orimlig, men de tänker inte göra något åt saken
Härom veckan kom den årliga rapporten från EU:s narkotikabyrå: Sverige har årligen 93 narkotikarelaterade dödsfall per miljon invånare – jämfört med EU-genomsnittet som är 18. [Länk»]
Det handlar om människoliv, 609 döda – vilket är en tredubbling på tio år.
Sverige är som vanligt näst värst i EU. Endast Estland är värre.
Samtidigt meddelar Brå att antalet drogtester som utförs av polisen har fyrdubblats sedan 1990-talet. Allt fler unga tvingas lämna prov – och i denna grupp är ungefär hälften av proven negativa. [Länk»]
I Sverige är det nämligen olagligt att ha narkotika i kroppen. Drogprov har blivit ett populärt verktyg för poliser som vill djävlas med folk. De kan i princip hota vem som helst med att bli inplockad för provtagning. (Dessutom är positiva provsvar ett bekvämt sätt att skaffa pinnar i statistiken över "uppklarade" brott.)
Att svensk drogpolitik är orimlig, det är uppenbart. Den är kontraproduktiv. Den gör missbrukarnas livssituation ännu värre. Den kontaminerar marknaden med droger av oklar kvalitet och styrka. Den driver på utveckligen av nya och farligare preparat. Den göder kriminella nätverk och gängbrottslighet. Och den gör brottslingar av brukare som inte har skadat någon annan människa.
Vill man hantera problemen i grunden – då bör man legalisera i princip alla droger. Brukaren måste få veta exakt vad hon köper och hur stark drogen är. Produktion, distribution och försäljning kan inordnas i den vanliga samhällsekonomin och ske under ordnade former. Missbrukare skall kunna erbjudas vård under rimliga former. Detta skulle samtidigt rycka undan fötterna för de kriminella nätverken. Vilket även skulle minska våldet och uppgörelserna på gator och torg.
Det näst bästa är att avkriminalisera innehav av droger för personligt bruk. Det vill säga att polisen slutar jaga missbrukare och icke-problematiska brukare – för att istället fokusera på de kriminella nätverken. För vad blir bättre av att man ökar stressen och lidandet för missbrukare som har det djävligt nog som det är? Vad blir bättre av att det blir polissak av att någon kopplar av med lite gräs då och då, utan att störa någon annan?
Dessutom måste vi inse att det inte är drogerna som sådana – utan underliggande sociala problem som skapar missbruk av droger, oavsett om dessa droger är lagliga eller olagliga. Missbrukarnas situation blir bara värre om man jagar dem, stigmatiserar dem och exkommunicerar dem ur samhället.
Den mörka ironin är att många politiker redan har insett allt detta. Men de törs inte ta tag i narkotikafrågan. De är ovilliga att släppa sin prestige och erkänna att de drivit en felaktig politik i årtionden. De påverkas av poliser, tullare och andra som ser den repressiva drogpolitiken som en födkrok. Och de har inga bra svar på vad man skall göra åt missbrukets underliggande problem.
![]() |
| Gabriel Wikström, ansvarig minister |
2016-05-23
Så får vi ordning på buset
Det är märkligt att det alltid efterfrågas fler, nya lagar – när det verkliga problemet är att ordningsmakt och rättsväsende inte upprätthåller de lagar som redan finns. Så är det på många områden och frågan har åter aktualiserats med anledning av att polisen har problem med ordningen i så kallade utanförskapsområden.
Låt oss se vad Brottsbalkens 16:de kapitel har att säga om brott mot allmän ordning.
1 § Stör folksamling allmän ordning genom att ådagalägga uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot myndighet eller eljest framtvinga eller hindra viss åtgärd och skingrar den sig ej på myndighets befallning, dömes för upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst fyra år och annan deltagare i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst två år.
Om folksamlingen skingrar sig på myndighets befallning, dömes anstiftare och anförare för upplopp till böter eller fängelse i högst två år.
2 § Har folksamling, med uppsåt som i 1 § sägs, gått till förenat våld å person eller egendom, dömes vare sig myndighet var tillstädes eller ej, för våldsamt upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst tio år och annan deltagare i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst fyra år.
3 § Underlåter deltagare i folksamling som stör allmän ordning att efterkomma för ordningens upprätthållande meddelad befallning eller intränger han på område som blivit för sådant ändamål fridlyst eller avspärrat, dömes, om ej upplopp föreligger, för ohörsamhet mot ordningsmakten till böter eller fängelse i högst sex månader.Det handlar med andra ord "bara" om att tillämpa den lagstiftning som riksdagen har fastställt. Detta kan och bör polisen och domstolarna göra med omedelbar verkan. Speciellt bör paragraf tre vara användbar.
Detta är det verktyg riksdagen har givit ordningsmakt och rättsväsende för att kunna skydda liv, säkerhet och egendom i stökiga situationer. Att stifta fler, nya lagar för att hantera samma problem kommer knappast att göra något bättre.
Vill man lagstifta – då bör man istället vara lite smart och lägga sin energi på att avkriminalisera innehav av droger för personligt bruk.
Mycket av konflikterna mellan polis och unga i problemområden beror nämligen på att polisen punktmarkerar de unga för att se om de har några droger på sig. Som regel handlar det i så fall bara om små mängder cannabis eller andra lättare droger. Man kan tycka att polisen har viktigare saker att ägna sig åt.
(Eller varför inte legalisera narkotikan helt – så att vi blir av med de kriminella nätverk och gäng som i dag sköter hanteringen och som utsätter allmänheten för fara i samband med sina droguppgörelser?)
Tillämpa Brottsbalkens 16:de kapitel – och ersätt snarast den repressiva drogpolitiken med harm reduction. Då kommer många problem att lösas.
2016-04-21
Så kan vi få ut tusentals poliser på gator och torg – direkt
Moderaterna vill ha 2.000 nya poliser. Det kan nog behövas. Men även om man gör en sådan satsning, så kommer det att ta många år innan den får genomslag i verkligheten.
Sedan gäller det att ställa rätt krav, så att dessa poliser verkligen kommer ut på gator och i polisbilar – istället för att sitta bakom skrivbord, skriva jämställdhetsplaner eller spela innebandy.
Men det finns saker som kan göras redan nu, direkt. Här är ett citat ur en artikel om narkotikapolitiken som professorerna Goldberg och Tham skrev hos SVT härom dagen...
"I Sverige ägnas per år 1 800 polisårsarbetskrafter till narkotikabekämpning, genomförs 35 000 tvångstestningar och döms 20 000 för narkotikabrott som svarar för en fjärdedel av alla fångar."Sedan tidigare vet vi att den största delen av polisinsatserna mot narkotikan inte ägnas åt att jaga ligor, smugglare eller langare i grossistledet. Istället handlar det mer om att jaga användare – som inte skadar någon annan genom sitt bruk än möjligen sig själva.
Om Sverige skulle följa andra utvecklade länder och avkriminalisera innehav av droger för personligt bruk – då kan vi frigöra stora resurser. Tusentals "polisårsarbetskrafter" skulle då kunna styras om till att upprätthålla ordning och att utreda verkliga brott.
En sådan reform skulle kunna genomföras omgående. Om den politiska viljan finns.
(För övrigt behöver Sverige en mänskligare narkotikapolitik – som inriktar sig på harm reduction istället för att jaga missbrukare med batong.)
2016-04-18
Vi behöver en ny drogpolitik!
Denna vecka hålls FN:s generalförsamling om droger, UNGASS. Nu kan det avgöras om världen skall får en lite rimligare, något mindre omänsklig drogpolitik – eller om länder som Ryssland, Saudiarabien, Kina och Sverige skall få sabotera den processen.
Sverige – som har den näst högsta drogdödligheten i EU – är i sammanhanget ett praktexempel på hur dagens politik har havererat. Vi är ett tämligen civiliserat och välmående samhälle som helt i onödan skapar brottslighet och stort mänskligt lidande.
Bäst vore att legalisera helt. Då skulle brottssyndikat och kriminella förortsgäng förlora en av sina viktigaste inkomstkällor. Då skulle det våld som den illegala hanteringen medför minska. Och då skulle man kunna få kontroll på drogernas innehåll, styrka och kvalitet.
Men det kommer knappast att ske.
Då återstår det näst bästa – att av-kriminalisera mindre innehav, avsedda för personligt bruk.
Det innebär att man går från att straffa människor med missbruksproblem till att kunna hjälpa dem. Internationell erfarenhet visar att det ger bättre resultat.
Dessutom skulle människor med ett icke-problematiskt bruk då inte längre stämplas som brottslingar. Det skall inte vara olagligt med en verksamhet som inte skadar andra (mer än möjligen en själv).
Man kan också anföra att polisen och rättsväsendet har viktigare saker att syssla med än att jaga människor som dämpar sin ångest eller bara kopplar av med droger.
En av-kriminalisering skulle dessutom kunna leda till bättre och mer verklighetsförankrad information om droger.
Dagens svenska drogpolitik är inte rationell. Den skapar långt fler problem än den löser (om den löser några alls, vilket kan ifrågasättas). Den går, kort sagt, bara ut på att djävlas med folk.
Det är hög tid för våra politiker att tänka om!
2016-03-23
Lagförslag om legalisering av cannabis i Storbritannien
Hoppsan! I det brittiska parlamentet har Liberaldemokraterna lämnat in ett lagförslag om att legalisera cannabis.
Andra läsning den 22 april. Det är då det avgörs om förslaget över huvud taget skall övervägas. Går det bra, då börjar en lång och intressant resa genom det demokratiska systemet.
Youtube »
















