Hur rumsrena är Sverigedemokraterna?

Jag borde inte peta i detta getingbo. But Anders Lindberg made me do it.

En gammal Lindberg-ledare i Aftonbladet från den 14 maj 2017 råkade på något sätt komma i min väg: SD:s nazirötter är värre än vi vetat »

Stundtals är denna ledartext högst relevant. Stundtals är indicierna tunna. Texten ställer flera intressanta frågor. Och en del andra. Det är ömsom vin, ömsom vatten.

Texten bjuder även på litterära statements som »I högerextremismens garderob står stövlarna ständigt putsade.«

Men hur är det, egentligen? Låt mig fundera högt...

#

I ett vidare perspektiv var nazismen en totalitär rörelse - vilket var vad som gjorde det totala vansinnet möjligt. Sverigedemokraterna kan däremot på sin höjd anklagas för att vara auktoritära. Men inte nödvändigtvis mer så än Socialdemokraterna.

Även utan att tänja på sanningen kan man spåra Sverigedemokraternas ursprung till nazistiska och nynazistiska kretsar. Men att påstå att Sverigedemokraterna är nazister i nya kläder känns en smula over the top. Kanske kan man säga att de är den nationalistiska, fascistiska rörelsens barn och barnbarn. Vilket i så fall väcker något slags fråga om arvsynd.

Själv skulle jag inte kunna rösta på Sverigedemokraterna - av delvis samma skäl som jag aldrig skulle kunna rösta på Vänsterpartiet.

Men jag förstår fullständigt varför folk röstar på dem.

#

Åter till Lindberg:

”Det är när ondskan klär sig i kostym och lägger sig till med lånad vokabulär, som den är riktigt farlig. Att bli insläppt och bli tagen i hand är ondskans högsta önskan, ty väl inne och accepterad, kan den sprida sig som en smittsam epidemi.” 

Så skrev förintelseöverlevaren Emerich Roth i ett öppet brev till Anna Kinberg Batra efter att hon bjudit in till samarbete med SD.

Det där skulle man kunna säga om såväl Sverigedemokraterna som Vänsterpartiet. Eller om den korporativism (som ju är ett av fascismens kännetecken) som idag alltmer håller på att genomsyra den politiska makten och dess etablerade partier.

Ett problem i sammanhanget kan vara att dagens svenska politiker tycks sakna den ideologiska klangbotten som krävs för att förstå vad ondska verkligen är - och hur dess mekanismer fungerar.

Naturligtvis skall man vara oerhört uppmärksam och vaksam. Och Sverigedemokraterna har en mycket tunn lina att vandra på.

Men så råkade det sig så att just detta parti, av alla - och ingen annan - sa vad allt fler vanliga människor tänker.

I en del andra länder har missnöjespartier växt fram helt utan koppling till nazismen. Men som av en ödets ironiska twist råkade Missnöjespartiet i Sverige bli ett som har ett besvärande förflutet.

Vilket hela makteliten kände sig tvungen att ta avstånd ifrån. Och då tog man inte bara avstånd från partiet i fråga - utan även från vissa verkliga problem och från befolkningens de facto existerande oro för kriminalitet och potentiellt farliga utlänningar.

Om SD vid denna tidpunkt hade hävdat att solen går upp varje morgon - då hade alla andra förnekat att så är fallet.

Resten är historia. Men det kan alltså vara den svenska politiska elitens egen självgodhet och ängslighet som gjort Sverigedemokraternas stadiga tillväxt möjlig.

#

Lindberg igen:

”Jag ångrar ingenting därför att jag menar att människorna är svaga och måste behandlas som svaga människor.” sa han till SVT.

Personen som yttrar sig är SS-Hauptamt Gustaf Ekström, sedermera revisor i Sverigedemokraternas första lokalavdelning i Malmö. Vilket kan vara ett indicium, om än vagt.

Men det är framförallt uttalandet som sådant som fascinerar mig. På något sätt är detta ett förhållningssätt som känns igen från helt andra aktörer på den svenska politiska arenan. Delar av devisen skulle kunna stå inhuggen över entrén på nästan vilken förvaltningsbyggnad som helst.

Svenska statens paternalism känns på sätt och vis mer som en skillnad i grad än i art. På samma sätt som alla totalitära och auktoritära regimer, betraktar vår härskande politiska klass folket som svaga undersåtar som inte kan betros med varesig makt över sina egna liv eller ansvar - snarare än som fria individer.

#

Tyskarna har ett ordspråk: Historien upprepar sig inte, men den rimmar.

Jag skulle vilja tillägga att historien även tycks ha ett sinne för ironi. Och att man aldrig kan förvänta sig att hoten mot det öppna, fria samhället kommer att dyka upp i samma skepnad som förra gången.

Det torde vara uppenbart att Sverigedemokraterna inte är en wagnersk dödskult på samma sätt som nazisterna. Det är förvisso möjligt att de är smygnazister i kostym. Men mer troligt är att det handlar om ett parti som försöker passa in samtiden trots sina rötter. Finge de välja skulle de mycket hellre bara vara ett »vanligt« missnöjesparti.

Så jag vet faktiskt inte var vi har SD - även om jag lutar åt att de på riktigt vill vara rumsrena. Hade det funnits en konspiration, då hade den förmodligen inte gått att hålla hemlig.

Vad som däremot är uppenbart är att bortåt en fjärdedel av svenska folket kan tänka sig att rösta på dem. Och då tror jag inte det är dödsmördarnazism och etnisk rensning de flesta röstar för - utan snarare för ordning på allmän plats och en begränsad invandring i en ansträngd situation.

Här uppstår ett delikat demokratiskt problem. Skall Sverigedemokraternas väljare betraktas och behandlas på samma sätt som alla andra väljare? Skall deras röst vara lika mycket värd? Skall deras företrädare beredas tillgång till de demokratiska institutionerna på samma villkor som alla andra?

Mina fem cent är att vi nog bäst försvarar den parlamentariska demokratin genom att helt odramatiskt behandla Sverigedemokraterna som andra partier.

I vart fall nästan. Tillsammans med Vänsterpartiet har de icke-demokratiska rötter som gör att de bör hållas borta från all verklig, direkt regeringsmakt.

Men vilken regering eller minoritetsregering dessa två partier väljer att stödja eller inte stödja - det får vara upp till dem själva.

#

Detta är mest den känsla jag får, när jag skriver för att försöka bena ut vad jag själv tycker. Men det är fullt möjligt att jag har fel - och att det finns faktorer som jag inte ser, tänkt på eller känner till.

Jag är hur som helst personligen skeptisk till Sverigedemokraterna. Kritisera dem gärna. Men låt inte detta göra er blinda för eventuella verkliga problem som de påpekar. Och undvik att kritisera deras väljare - vars val ytterst beror på de etablerade partiernas naivitet och inkompetens.

Att förbjuda nazister är både dumt och farligt

Regeringen vill utreda ett förbud mot rasistiska och nazistiska organisationer. Och Moderaterna vill göra det brottsligt att delta i eller stödja våldsbejakande organisationer.

Båda förslagen är problematiska, fast på lite olika sätt.

Regeringen begår ett misstag om den tänker olagligförklara vissa specifika organisationer.

Till att börja med bör den dörren hållas stängd. I Sverige skall det inte normaliseras att politiker förbjuder organisationer. Sådant medför med nödvändighet en subjektiv bedömning och det är att stiga ut på ett sluttande plan.

Att inskränka föreningsfriheten är inte demokratins verktyg, utan förtryckets. Det är att gå fiendens ärenden, att låta mörkermännen vinna på walk over.

Skall det alls lagstiftas, då skall det lagstiftas mot alla våldsbejakande och/eller anti-demokratiska organisationer. Alla skall behandlas lika. Då skall inte bara NMR förbjudas, utan även grupper ur våldsvänstern och möjligen också vissa muslimska grupperingar.

Men även det kan vara problematiskt. Är man till exempel anti-demokratisk om man är för en konstitutionell republik?

Förbjuder man en organisation, då dyker det snart upp en ny. Nya NMR, typ. Detta kommer att leda till ett ändlöst harvande i rättssystemet - vilket bara kommer att ge mörkermännen gratis uppmärksamhet och publicitet.

Och vad är egentligen en »organisation«? Är det helt självklart att samhällsomstörtande krafter organiserar sig med styrelse, protokoll, årsmöten, revisionsberättelser, organisationsnummer och kommunalt aktivitetsstöd? Naturligtvis inte. Det går lika bra att bränna, misshandla och spränga ändå.

Moderaternas förslag lider delvis av samma problem som regeringens. Plus att det på ett olyckligt sätt upphöjer politiska våldsverkare till något slags martyrer för de egna - vilket är helt kontraproduktivt.

Misshandel, mord, mordbränning, olaga hot med mera är redan olagligt. Förberedelse, stämpling och medhjälp till dessa brott likaså. All lagstiftning som krävs mot de enskilda brottsliga aktiviteterna finns redan. Det handlar snarare om att upprätthålla den.

Det är redan ett problem att man stiftar en massa nya lagar när man inte klarar av att upprätthålla de som redan finns. Vi behöver inte fler lagar - utan mer ordning.

Den typ av lagstiftning som nu föreslås dras även med problemet att två identiska brott kan värderas olika beroende på vem som utfört dem. Så är till exempel redan fallet med hat- och terroristbrott. Vilket i sig är att upphöja gärningsmannens motiv och att behandla människor olika inför lagen.

Om uppsåt föreligger, då måste en demokratisk rättsstat behandla alla lika inför lagen.

In i det längsta höll britterna fast vid denna princip. Man gav inte IRA:s våldsverkare »äran« att bli upphöjda till terrorister - utan dömde dem som de simpla mördare och våldsverkare de var. Genom att låta bli att särbehandla gärningsmännen undvek man också att ge dem en särställning som kunde användas av deras egna för att rättfärdiga eller glorifiera deras gärningar. Detta resonemang tycker jag är värt en del eftertanke.

För övrigt är jag inte helt övertygad om att det i dessa tider av turbulens, inskränkningar av det fria ordet och massövervakning är helt lyckat att dessutom inskränka föreningsfriheten.

Om inte annat för att vi inte vet vem eller vilka som kommer att ha den politiska makten i vårt land om 50, tio, eller fem år. Eller ens i mitten av september. Är det verkligen så klokt att servera framtidens makthavare verktyg som kan användas för att förtrycka folket, på en silverbricka?

Läs även:
• Brottsbalken bör inte underskattas »
• Experter skeptiska till förbud av rasistiska grupper »
• Experter varnar om regeringens förbudsförslag »

Stå upp för yttrande- och mötesfriheten!

Jag noterar att ett antal piratpartister den senaste tiden offentligt givit uttryck för att yttrande- och mötesfriheten skall inskränkas. Fel, dumt och tråkigt – om ni frågar mig. (Nu jobbar jag ju inte för det partiet längre. Så det är kanske inte mitt problem.)

Samtidigt är detta rätt spridda uppfattningar i svensk samhällsdebatt, efter till exempel domen mot konstnären Dan Park och helgens kravaller i Malmö. Det är synnerligen problematiskt.

Sett ur ett praktiskt perspektiv kan jag inte förstå hur man skall kunna bemöta obehagliga och farliga åsikter om man driver dem under jorden. Allt man då åstadkommer är att skapa myter om något slags förtryckt "sanning" och martyrskap. Vilket är exakt det bränsle som driver små nynazistiska sekter.

Sett ur ett principiellt perspektiv har jag mycket svårt att se hur man kan försvara demokratin genom att inskränka den. (Det är lika dumt som att försöka "försvara" ett öppet, demokratiskt samhälle genom att införa massövervakning och urholka rättssäkerheten.) Yttrandefrihet, fri information och mötesfrihet är demokratins syre.

Sedan undrar jag... Var det verkligen den där lilla gruppen nynazister som bråkade i Malmö? Eller var det rödgardisterna? Även om jag inte för en sekund sympatiserar med nynazisterna anser jag att polisen (statens våldsmonopol) gjorde helt rätt som hindrade vänstern från att lyncha deltagarna i ett grundlagsskyddat möte.

Detta inte minst eftersom ett par "martyrer" på ett torg i Malmö skulle ge den lilla obetydliga sekten i fråga det lyft den så hett åtrår. (Nu fick den "bara" massor av publicitet.)

Vi skall inte förbjuda politiska åsikter över huvud taget. Men om man skulle göra det, då måste man väl försöka göra något slags samlad bedömning av respektive läras "farlighet"? Hitler hade ihjäl minst 30 miljoner människor, Stalin 40 miljoner och Mao 60 miljoner. Skulle det därmed inte snarare vara (V) som fick sin yttrande- och mötesfrihet inskränkt? Eller i vart fall (SKP)?

Nya nazister? Vilken jävla dum idé!

Så här i Tintin-affärens kölvatten kan det vara värt att kolla in hur den verkliga rasismen ser ut i Sverige.

Expo har intervjuat två kommunalt förtroendevalda som har lämnat Sverigedemokraterna och istället gått med i nazistiska Svenskarnas parti.

"Sverigedemokraterna har behandlat mig som luft. Så nu har jag valt att byta parti, men jag vet inte vad Svenskarnas parti står för, säger Lars-Erik Karlsson, fullmäktigeledamot för Sverigedemokraterna."

OK, det är ett nazistiskt parti. Vad är sådana kända för?

"Judehatet har jag aldrig förstått. Hatar de judar är det inte ett parti för mig. Vad har judar gjort? Hotet mot oss är islam, deras mål är att ta över världen."

Aha, det gäller att ha rätt foliehatt. Karlssons kollega Sven-Olov Svensson har sin tolkning...

"Jag har inte tagit ställning till judarna. Jag vet inte om de har gjort något dumt. Men har de gjort det, då jävlar."

Såpass! Han har också sina demokratiska föredömen klara för sig...

"Jag har varit i främlingslegionen, där var de hårda pojkarna och där kan man säga att det rådde demokrati."

Ja, jösses. Militära organisationer i allmänhet och Främlingslegionen i synnerhet är nog inte vad jag skulle förknippa med deltagande demokrati.

Och så där håller det på. Karlsson levererar minnesvärda citat som att "På ett sätt var det synd att självmordsbombaren i Stockholm misslyckades." Han tycks alltså mena att det var synd att ett antal julhandlande svenskar inte sprängdes i luften. Nationalismen tar sig allt märkligare uttryck.

Där har ni den svenska rasismen. Ge dom här människorna en timma var i tv - på bästa sändningstid. Då skulle (sd) åka ur riksdagen så det visslar om det. (Även sverigedemokrater som är kvar i sitt parti, har ett visst mörkt underhållningsvärde.)

Herrefolket har talat. I rest my case.

Fildelning: Hur skall nazisterna få betalt?

Även om musikindustrin i allmänhet tycks fortsätta tjäna pengar, så har fildelningen tydligen slagit hårt mot ett marknadssegment: Vit Makt-musiken.

Och det är klart - många som lyssnar på sådant vill kanske inte skylta med det genom att köpa skivorna.

Detta innebär i sin tur att de svenska nynazisterna börjar få det kärvt med sin finansiering, som till stor del sägs komma från just skivförsäljning.

Läs mer i denna artikel av Per Gudmundson på SvD:s ledarsida.

Ur Expos rapport Svensk vit makt - årsrapport 2009:

"Den tidigare så lönsamma CD-försäljningen, som i stora stycken försörjde 90-talets naziströrelse, går trögt på grund av nedladdningen. Under 2009 lade två stora vit makt-bolag ned sin verksamhet, Nordvind records och Frihetsrock produktion. Båda skyllde nedläggningen på den ökade nedladdningen inom vit makt-miljön."

"Anledningen till att vi väljer att lägga ned vår verksamhet beror på att det saknas utvecklingspotential inom den nationella musikscenen idag då skivor knappt säljer in de pengar som det har kostat att producera dessa. Vi har under en längre tid propagerat för att man skall köpa album istället för att bejaka piratkopieringen. (Frihetsrock produktion i ett meddelande på Nordisk.nu den 2 juni 2009)"

Seeda på! Eller inte...