Maktkorruption och rättsröta

Nu är det väl ändå bevisat att den härskande politisk-byråkratiska klassen står över lagen?

Transportstyrelsens sparkade generaldirektör Maria Ågren fattade – enligt Säpos förundersökning – ett fullt medvetet beslut att bryta mot ett antal lagar, trots upprepade varningar från medarbetare längre ner i organisationen.

Trots att Ågren erkänt detta slår åklagare Ewamari Häggkvist som genom ett trollslag fast att brottet begåtts utan uppsåt. Ågren gjorde det hon gjorde trots att hon var medveten om att det var olagligt. Vad är väl det, om inte uppsåt?

Sedan har vi straffet för den värsta säkerhetsläckan sedan Wennerström - ett strafföreläggande om 70.000 kr i böter.

Från Åklagarmyndighetens hemsida...

"Man får bara ge strafföreläggande vid mindre allvarliga brott som till exempel snatteri, stöld eller små trafikbrott."

Från Wikipedia...

"Strafföreläggande är möjligt för brott där påföljden är begränsat till böter och/eller villkorlig dom. Exempel på sådana brott är stöld, snatteri och trafikförseelser."

På så sätt undvek man en rättegång och eventuellt fängelsestraff. Vilket säkert var skönt för generaldirektörskan. Dessutom hade en offentlig rättslig prövning kunnat ge allmänheten och media besvärande insikter om ledningens inkompetens och verksamhetens brister. (Kom ihåg att detta skedde vid en tid då de tidigare statsråden Johansson & Ygeman gjorde vad de kunde för att tysta ner historien.)

Så särbehandlar rättsväsendet makthavare. Kontrasten mot hur vanligt folk hanteras är uppenbar och stötande.

Stöd denna blogg »

Svenska domstolar är riggade

Lite hastigt påkommet (möjligen med anledning av att SD växer i opinionen) skriver justitieråden Mats Melin och Stefan Lindskog en debattartikel om de svenska domstolarnas oberoende. [ SR » | SvJt » ]

Främst handlar texten om de högsta domstolarnas ovälde och om administrationens frihet. Gott så. Maktdelning är en viktig princip och det skall finnas vattentäta skott mellan den lagstiftande och verkställande makten å ena sidan och den dömande å den andra.

Tyvärr missar man helt elefanten i rummet: Att nämndemän (lekmannadomare) i de lägre rätterna utses av de politiska partierna.

De studier som gjorts visar att nämndemännen ofta ser sig som representanter för sitt parti och att de inte sällan dömer därefter. Dessutom lämnar deras kunskaper om uppdraget ofta mycket att önska, då de inte har någon utbildning i juridik. (Diesen, Lekmän som domare.)

Att de politiska partierna tillsätter domare är olämpligt, oförenligt med en demokratisk rättsstat och förenat med många faror.

Vi har redan sett exempel på hur nämndemän från SD varit partiska i mål som rör flyktingar och invandrare. I Stockholm sitter Feministiskt Initiativ i kommunfullmäktige och har därmed också rätt att utse nämndemän. Kan man verkligen vara säker på att de är opartiska i mål som till exempel rör sexbrott och kvinnofrid? Och det är inte speciellt långsökt att anta att miljöpartistiska nämndemän kan ha en egen agenda i miljömål och när byggärenden överklagas till våra förvaltningsdomstolar.

Detta för att inte tala om skattemål. (Om ni ursäktar.) Där står hela det politiska etablissemangets makt över individen på spel. Att då låta de politiska partierna tillsätta domarna är ett direkt hån mot rättsstatens och maktdelningens principer.

Gärna reformer för att stärka domstolarnas oberoende. Men börja med att avskaffa de politiskt tillsatta nämndemännen.

Total rättsröta i Assange-fallet

Sverige beter sig skamlöst i fallet med Wikileaks grundare och chefredaktör Julian Assange.

Han har i fyra-fem års tid haft sin tillflykt hos Ecuadors ambassad i London, där han beviljats asyl.

Vad gäller det svenska rättsfall som ligger till grund för allt detta – så är det värt att notera att Assange inte ens är åtalad för något.

Den europeiska arresteringsorder (EAW) som Sverige utfärdat handlar om att man vill förhöra Assange. (Vilket verkligen är att tänja på reglerna för en EAW, speciellt som Assange frivilligt har förhörts redan tidigare och gått med på nya förhör där han befinner sig.)

Nu är Assange till sist ändå förhörd. Men från svenskt håll händer – som vanligt – inget. Åklagarmyndigheten sägs för tillfället överväga andra utredningsåtgärder.

Detta är fullständigt oacceptabelt. Syftet med den EAW Sverige utfärdat är nu uppnått – i och med att förhör har genomförts.

Arresteringsordern bör återkallas – eller ogiltigförklaras av brittisk domstol.

Nu får åklagarmyndigheten ta och kamma till sig. Åtala eller lägg ner utredningen!

Men istället fortsätter man att förhala ärendet. Kanske för att den djupa staten i västvärlden anser att det är bekvämast att ha Assange instängd där han är. (Vilket för övrigt är något som FN:s människorättspanel protesterat mot.)

Samtidigt är det klarlagt att USA nu förbereder ett mål mot Assange – för att ha avslöjat maktelitens verkliga politik för folket.

Länkar:

• Radio Sweden: Ecuador concerned by Sweden's "lack of progress" in Assange case »

• Radio Sweden: Assange lawyer calls for Sweden to drop charges after US statement »

• BBC: Julian Assange: Ecuador 'concerned' over lack of progress »

Går Assange-fallet mot sitt slut, eller inte?

Läs min senaste text på HAX.5July.org:

The Assange case – coming to a close, or not?

"This is no longer about justice. It’s about Sweden handling this case in a biased and unjust way – because of who Julian Assange is."

Brott mot staten, del 1

Efter åratal av mentalt utmattande rättslig strid med myndigheterna har min skatteprocess nått vad som verkar vara vägs ände. Jag förlorade i Hovrätten och fick inget prövningstillstånd i Högsta Domstolen. (Mer om det senare nedan.) Vilket lär leda till att jag kommer att bli satt i fängelse ett tag, dock oklart när.

Det är så det kan bli när man bott utomlands något tiotal år och saker hamnar mellan olika stolar. (Ett tips: Tro aldrig att staten släpper greppet om dig, bara för att Skatteverket tvångsutskrivit dig ur landet.)

Det är som det är och jag tar det hela med jämnmod. Jag anser ju faktiskt att skatt är stöld och att våra politiker redan har på tok för mycket makt och pengar – som de dessutom hanterar mycket illa.

Skattedomar förbigås ofta i tysthet, men jag tycker att det finns skäl att vara öppen med vad som sker. Speciellt som delar av en sådan här process pekar på uppenbara problem vad gäller den svenska rättsstaten.

Så jag kommer att återkomma i bloggposter framöver för att beskriva hur en skatteprocess kan gå till, från insidan. Men jag måste börja den här historien bakifrån...

-

I ett mycket kort, uppenbart standardiserat beslut från Högsta Domstolen meddelas att jag inte får prövningstillstånd. Nu är det förvisso det normala. Att få prövningstillstånd skall vara svårt. Men jag vill ändå protestera – trots att beslutet knappast lär kunna överklagas.

Vad det handlar om är nämligen förbudet mot dubbelbestraffning i skattemål (eller som det heter »förbudet mot dubbla förfaranden« eller på juristspråk »ne bis in idem»).

Jag hävdar att då denna rättsliga princip gäller, då skall den gälla alla – även mig.

På samma sätt som HD just viftat undan min invändning viftade den en gång bort hela principfrågan om dubbelbestraffning – tills den fick bakläxa i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.

Så det börjar kanske bli dags att påminna staten om denna princip. Min advokat är redan i färd med att skriva en inlaga till Europadomstolen.

Oavsett vad man tycker i övrigt, så är det anmärkningsvärt att HD inte ens tar upp frågan till prövning, då den faktiskt är »av vikt för ledning av rättstillämpningen«. Min gissning är att man vill hålla förbudet mot dubbelbestraffning så snävt som möjligt – och därför helst lägger locket på.

Hur det blir med detta återstår att se. Men det är inte det enda som sticker ut...

-

Beslutet i Högsta Domstolen är fattat av justitierådet Göran Lambertz.

Man kan väl inte säga att vi är personliga vänner. Men en gång i tiden – innan Quick-fallet gick Lambertz på hjärnan – var han en av den svenska rättsstatens modigaste försvarare. Han medverkade bland annat i sin roll som Justitiekansler i en kontroversiell tv-dokumentär som jag gjorde om det svenska rättsväsendet. [Länk»] I samband med att filmen visades gjorde Lambertz och jag en grej i media om att landets åklagare ofta inte är så oväldiga som de förutsätts vara. Vilket orsakade en del buller.

På senare år händer det att vi brukar gilla eller kommentera varandras Facebookposter – och vi brukar skicka ömsesidiga födelsedagshälsningar. Vi finns alltså på något sätt i varandras medvetande.

Nu kan Lambertz förvisso inte misstänkas för att ha gynnat mig på något otillbörligt sätt, eftersom han avslog min begäran om prövningstillstånd. Men rent teoretiskt skulle han även kunna ha fattat sitt beslut för att visa att han inte tar hänsyn till ytligt bekanta – snarare än på fakta i målet.

Hur som helst är det ett anständighetskrav att funktionärer i våra domstolar inte sätter sig till doms över folk som de har något slags relation till. Det skall inte ens få finnas en misstanke. På juristspråk talar man om »delikatessjäv«.

Att bråka om detta lär väl knappast gynna min sak. Men jag vill att folk skall känna till hur vårdslös den svenska rättsskipningen kan vara. Även i högsta instans.

-

Den närmaste tiden kommer jag som sagt att skriva fler bloggposter om hur det egentligen kan gå till i en svensk skatteprocess. (Vissa saker har jag berört tidigare, fast då mer i förbigående. Länk»)

Stay tuned.

TPB-domen är problematisk även på andra sätt

Det finns finns mer än bara sakfrågan att reflektera över vad gäller veckans dom som tvingar Bredbandsbolaget att blockera The Pirate Bay.

Christine Lager är hovrättslagman och har varit ordförande i målet i Marknads- och Patentöverdomstolen.

Lager har tidigare varit departementsråd på Justitiedepartementet, tydligen med ansvar för att utforma den lag som tillämpats i målet.

Att samma person är med och stiftar en lag och sedan leder tillämpningen, det dömande arbetet utifrån samma lag – det är ett hån mot allt vad maktdelning heter. Så skall det inte gå till i en demokratisk rättsstat. Här skall finnas vattentäta skott, för att undvika eventuellt maktmissbruk.

Detta är till och med värre än det faktum att nämndemän i våra domstolar utses av de politiska partierna. I deras fall är invändningen i huvudsak principiell. I Lagers fall tycks kopplingen vara direkt och konkret. Det ger henne möjlighet att påverka upphovsrättsfrågor utifrån andra prioriteringar än allmänintresset – om hon skulle vilja.

Vi måste börja ta sådana här frågor på allvar.

Falk-fallet: Så här kan vi inte ha det!

Sverige måste vara en rättsstat där de myndigheter som ryms under benämningen "ordningsmakten" skall följa reglerna och respektera domstolarnas beslut.

Den senaste rättsliga processen mot Jonas Falk är kantad av skandaler. I detta stora narkotikamål finns åklagare som spelat falskt, poliser som med till visshet gränsande sannolikhet har manipulerat bevis, rekordlånga häktningstider och en tingsrätt som begått rättegångsfel. Men när hovrätten till slut frikände Falk hade man ändå kunnat hoppas att allt var över.

Falk fick bara vara ute i frihet i ett dygn. Sedan såg svenska och spanska åklagare till att få honom gripen igen – för att utlämnas till Spanien, som utfärdat en europeisk arresteringsorder, en EAW.

Det absurda är att det spanska målet mot honom går ut på att han skall ha tvättat pengar efter en narkotikaaffär där en svensk hovrätt har frikänt honom. Han åtalas alltså i princip en gång till för samma brott, fast i ett annat land. Vilket resulterat en juridisk härdsmälta. Om han inte är skyldig till narkotikabrottet – då finns det ju inte heller någon grund för något skattebrott kopplat till det icke existerande huvudbrottet.

Detta tycks vara den nya taktiken med EU:s rättsordning under Eurojust och EAW. Kan man inte fälla en person i ett land – då försöker man i ett annat. Den svenska hovrättens beslut ignoreras helt.

EAW är redan hårt kritiserad, eftersom den används betydligt mer frikostigt och vårdslöst än lagstiftarna hade tänkt sig. Till stor kostnad, skall tilläggas. Och nu missbrukas den alltså för att kringgå rättsstatens grundläggande principer.

EAW dras även med problemet att den bygger på "ömsesidigt erkännande" – vilket betyder att EU-länderna gått med på att okritiskt acceptera varandras rättssystem. Det är som ett dåligt skämt. Rättssäkerheten i länder som Spanien, Italien och Grekland lämnar mycket i övrigt att önska. Och i dysfunktionella medlemsstater som Bulgarien och Rumänien har rättssäkerheten till stora delar trängts undan av korruption och maktmissbruk. Det går helt enkelt inte att lita på att någon får en rättvis och rimlig rättslig prövning i dessa länder.

Egentligen är det ännu värre. Vi lever i en tid där människor som maktapparaten ogillar kan utsättas för snart sagt vilka internationella rättsövergrepp som helst. Fråga till exempel de två egyptier som sändes till tortyr och skenrätt i Egypten av Säpo, CIA och regeringen Persson. I denna bild är det som nu sker med Jonas Falk en förfärande men inte oväntad del.

Den enskilda medborgarens rättssäkerhet är satt ur spel. Ordningsmakten och maktapparaten pissar på de svenska domstolarna. Vi håller på att få en ordning som inte hör hemma i en demokratisk rättsstat.

Och politikerna bara tiger. Möjligen begriper de inte vad rättssäkerhet är och varför den är viktig. Eller så bryr de sig inte. Vilket är synnerligen oroväckande.

Om folkets valda representanter inte ställer sig bakom rättsstaten – då måste de bort. Då förtjänar de inte längre medborgarnas förtroende.

Om folkets valda representanter inte förmår hålla ordning på ordningsmakten och se till att domstolarnas beslut respekteras – då är de antingen förfärande inkompetenta eller direkt ondskefulla. Då har de blivit vårt demokratiska samhälles inre fiende.

Om folkets valda representanter är så förblindade av EU:s strålglans att de inte längre är beredda att stå upp för våra grundläggande fri- och rättigheter – då har vi nått en punkt där medborgarna måste överväga att göra uppror. För att försvara den demokratiska rättsstaten.

Istället för att jönsa runt och hota att upplösa företag som har skev könsbalans i sina styrelser borde justitieministern omedelbart ta tag i fallet Jonas Falk. Svenska åklagare skall ges tydliga förhållningsregler om att inte kringgå domstolarnas beslut. De spanska myndigheterna måste få klart för sig att Sverige ser fallet Falk som ett tecken på att vårt land inte kan bedriva ordnat rättsligt samarbete med Spanien. Och EU måste få klart för sig att det ömsesidiga erkännandet av olika länders rättssystem måste bygga på att dessa länder faktiskt respekterar rättsstaten och dess grundläggande principer. Punkt.

Att inte göra något duger inte. Det är nämligen också ett val. Då kommer allt bara att bli värre. Mycket värre.

Länkar: Dagens Juridik » | Expressen » | Reclaim Justice »

Upphovsrättsnazisterna

Jag har vid ett tidigare tillfälle skrivit om hur musikbranschen missbrukar Youtubes system för upphovsrättsskydd. Och om hur Youtube / Google låter dem komma undan med det.

I mitt fall handlade det om royaltyfri musik – som jag köpt från ett bibliotek med mediemusik, i syfte att använda på nätet. Ändå stod jag rättslös och valde till slut att ta bort den aktuella filmen från Youtube framför en kostsam rättslig process. [Länk»]

Men detta är inget mot vad musikern Bjørn Lynne råkat ut för.

Universal Music Group (UMG) har använt en av hans låtar (tydligen från något kommersiellt bibliotek för mediemusik) i samband med produktionen av en ljudbok.

Sedan har UMG givit ut ljudboken på CD. Denna CD finns nu med i Youtubes Content-ID-system, som sniffar runt för att spåra upphovsrättsskyddat material. Vilket innebär att om Lynne själv eller någon annan (som köpt samma musik eller som han givit lov) använder hans musik på Youtube – då sänder det automatiserade systemet ut en flaggning om upphovsrättsintrång. Vilket i värsta fall kan leda till avstängt konto. Och dyra rättsprocesser.

Hur reagerar då UMG? De gör som de flesta upphovsrättsinnehavare som använder Youtubes Content-ID-system. De avfärdar alla invändningar. De håller fast vid sin linje. Trots att det är de som har kidnappat någon annans musik.

Detta system är särdeles märkligt och rättsvidrigt. Men inget som alla vi som godkänt Youtubes Terms & Conditions kan göra något åt...

Bjørn Lynne beskriver själv historien mer utförligt, så här på Facebook...

Can I just state publicly that I hate Universal Music Group (UMG). For the second time now, they have hijacked my music and claimed ownership of it in all YouTube videos that include my music, thereby monetizing my music. 

UMG, or somebody who produces content for them, have apparently picked up my music track "Kingdom of the Persians" as stock music / library music and used it as background music for an audio book. They have then released the audio-book on CD (fair enough, if they have paid the license fee), but they have also put the audio-book into YouTube's Content-ID system, which creates a digital audio "fingerprint" of the music, and then proceeds to sniff out any YouTube videos that contain this audio, for the YouTube system to then send a "Copyright notice" to the Youtube video uploader, telling him that his video "contains music owned by UMG", and then put advertising on the video, for which money is paid to UMG. 

One thing would have been to have done this unwittingly, by mistake. But I have "disputed" the claim on YouTube, written an explanation and told them about the origins of this music -- then waited the FULL 30 DAYS that the claimant has to process the dispute, only to be told that UMG have reviewed the dispute and UPHELD their claim! 

The only reasonable thing to do here, for me, would be to hire a top lawyer to go after them legally. But realistically, it's like $350 per hour for a lawyer and a 3 hour minimum for a case, so I'm looking at over $1,000 just to get something started. I feel powerless and I'm left to watch my music being raped by a media giant, who sits behind closed curtains, ignores the rightful owner of the music and just goes "Nah, we'll take it anyway". Screw you, Universal Music Group! 

This is the second time they're doing this with my music as well. They did the same thing also with my other track, "Mystical Pyramids".

Upphovsrättsnazister!

Civil Forfeiture - Snart även i ett EU nära dig?

Last Week Tonight with John Oliver: Civil Forfeiture

Detta är absurt. Och upprörande.

Det förvånar väl ingen att möjligheten till sådant här diskuteras även i EU. Fast här kan det komma att bli ännu snurrigare – med ett slags "europeisk beslagsorder" där låt säga bulgariska myndigheter kan göra anspråk på din egendom. Vad kan väl möjligen gå fel?

[Youtube»]

EU sätter rättssäkerheten ur spel

Efterspelet till det direkt skandalösa kokainmålet i Stockholm fortsätter. Efter att Jonas Falk frikänts av hovrätten har man ändå utlämnat honom till Spanien, misstänkt för penningtvätt kopplad till det knarkmål där han just har friats. Och nu visar det sig att Spanien bryter överenskommelsen med det svenska rättsväsendet – och utreder honom för annat än det utlämningen bygger på. [Länk»]

Här finns ett underliggande problem: I EU har man beslutat sig för att respektera varandras rättsystem och utgå från att de är rimliga, rättssäkra och fria från korruption. Vilket är att utgå från för mycket.

Dessutom blir det märkligt när detta tillämpas selektivt, som i fallet Falk. Spanien köper inte det svenska rättsväsendets syn, det vill säga att han inte är inblandad i kokainsmuggling. Men Sverige förväntas finna sig i en spansk begäran om utlämning. Som vanligt när det gäller "principer" i EU-samarbetet tillämpas de bara när man känner för det och de slår alltid nedåt.

Den europeiska arresteringsordern, EAW, är som sagt ett uttryck för EU-staternas ömsesidiga erkännande av varandras rätts- och ordningsväsenden. Den tillkom efter 9-11 i syfte att man snabbt skulle kunna skicka terrormisstänkta mellan länderna, utan att behöva ödsla tid på rättslig prövning och rättssäkerhet.

Sedan dess har den överutnyttjats och missbrukas. Vid (minst) ett tillfälle har man använt detta mycket dyrbara tvångsmedel för att lämna ut en cykeltjuv. I Polen är det olagligt att övertrassera sitt bankkonto, vilket har använts som grund för utlämnande enligt EAW. Och i EU:s sydöstra delar finns fall där man uppenbart använt EAW för att klämma åt politiskt obekväma individer i exil. Detta för att nu bara ta några exempel.

Naturligtvis skall riktiga brottslingar inte kunna hålla sig undan genom att åka till ett annat EU-land. Men det måste finnas något slags rimlighet i det hela.

Ett EU-land skall inte kunna tvinga en annan medlemsstat att lämna ut någon. Det måste göras en rimlig rättslig prövning om utlämning först.

Politiska intressen bakom kokainmålet?

Det finns tydliga tecken på röta i det svenska rättsväsendet. Vi har oskyldiga människor som dömts till mycket långa fängelsestraff utifrån påhittade anklagelser som är så orimliga att de aldrig borde gått till åtal. Vi har Quick-fallet där grupptänk med skygglappar lett till att en mytoman dömts för ett antal mord, där de verkliga mördarna samtidigt kunnat gå fria. Och vi har sorgligt mörka rättsliga farser som utredningen av mordet på statsminister Olof Palme.

Men frågan är om kokainmålet i Stockholm inte slår alla rekord?

Här finns det mesta: Oklara gärningsbeskrivningar som aldrig borde ha lett till åtal över huvud taget. Undanhållande av bevis som talar till de åtalades fördel. Fabricerade bevis. Poliser vars vittnesmål direkt motsäger andra polisers vittnesmål. Rekordlånga häktningstider. Och så vidare...

Man undrar hur det kan bli så här. Handlar det om inkompetens? Om överdriven nit och ambition? Om förutfattade meningar och arrogans?

En intressant detalj i målet är de journalister som agerat "nyttiga idioter" och sprungit åklagarnas ärenden när fakta, bevis och verkliga omständigheter inte räckt till. Detta mål har en hög profil som gör mig nyfiken.

En fråga man därför bör ställa sig är vilken roll justitiedepartementet spelat i allt detta. Omständigheterna i fallet är ju sådana att departementet (och UD) rimligen måste blivit inkopplat vid vissa tillfällen. Har departementet i så fall okritiskt gått åklagarens ärenden? Har man alls gjort någon egen bedömning av rimligheten i vad man gett sig in i?

En annan spekulativ fråga är om justitiedepartementet haft något politiskt intresse i fallet som sådant? Har man möjligen låtit åklagarna förstå att det skulle sitta fint med en trofé i form av lite "storbus" i fängelse, att visa upp för väljarna och omvärlden? Har man sänt signaler om att nu är det hårdare tag och strängare straff som gäller – och att rättssäkerheten får stå tillbaka, om nödvändigt? Har åklagarna kanske själva dragit sådana slutsatser, för att hamna på god fot med departementets politiska ledning?

Det finns så mycket som är märkligt – på så många sätt – med denna obehagliga historia.

Läs Dick Sundevalls nedan länkade artikel om detta fall. Det är en hårresande berättelse.

Länk: Kokainmålet – ännu en rättsskandal »

Rättsröta!

Jonas Falk (som förvisso inte är någon duvunge) dömdes för narkotikabrott i Stockholms tingsrätt till 18 års fängelse.

Rättegången var totalt absurd, fakta i målet undanhölls och åklagaren spelade bakom ryggen på så väl domstol som advokater. Dessutom hölls Falk häktad rekordlänge.

Nu har hovrätten givit tingsrätten bakläxa och friat Falk.

Men Falk sitter häktad på nytt. Detta efter en europeisk arresteringsorder utfärdad av Spanien – på grund av misstanke om penningtvätt i det narkotikamål som han just friats i. (!)

Och den europeiska arresteringsordern fungerar så att det svenska rättsväsendet i princip inte har något att sätta emot. Att misstanke om det underliggande brottet har undanröjts bryr sig spanjorerna inte om.

EU:s arresteringsorder bygger på att inte ifrågasätta vad andra länders rättsväsende har för sig, hur idiotiskt det än är. Den är som gjord för makt- och rättsövergrepp.

Denna historia är skandalös från början till slut. Och nu skall den alltså toppas med ett fullständigt orimligt rättsövergrepp.

Läs mer »

En blodtryckshöjare

Om du vill läsa en upprörande text om tillståndet i den svenska rättsstaten – då rekommenderar jag detta alster... Länk »

Ett vidrigt rättsövergrepp

Ett mörkt moln på min himmel har i dag blåst bort.

Det gäller ett rättsfall där en man i Västmanland dömdes till 14 års fängelse för påstådda våldtäkter på sin (sedan länge vuxna) dotter, när hon var barn. Ett fall som var orimligt från början till slut. [ Expressen» | SvD» ]

Jag kom i kontakt med detta fall år 2006 när jag hade gjort mitt TV8-reportage om bristerna i det svenska rättsväsendet. Det är ett fall där jag hela tiden varit övertygad om att en människa har suttit oskyldigt fängslad. Och det är ett fall som var för stort för mig att hantera. Det hade i princip krävt åratals arbete, mer eller mindre på heltid. Och jag var vid tiden redan på väg att flytta ur landet.

Jag talade även med SVT:s Hannes Råstam, som visat intresse för fallet. Han var också av uppfattningen att detta var en felaktig dom och att en oskyldig människa satt fängslad. Men inte ens han hade tid och kapacitet att ta sig an ett så här omfattande fall.

Ända sedan dess har detta stört mig. Jag har haft dåligt samvete för att jag inte hade tid och resurser nog att ta tag i och uppmärksamma historien. Och rättsövergreppet i sig har förmörkat mitt sinne sedan dess.

Men nu är mannen alltså fri, efter att ha suttit oskyldigt fängslad i tio är.

Detta är en mörk historia, som började med att en kvinna i vuxen ålder anklagade sin far för att ha våldtagit och torterat henne som barn. I sak fanns mängder av orimliga påståenden, uppenbart påhittade omständigheter och direkta felaktigheter. Inga som helst konkreta bevis förelåg. Det som påstods ha skett kan helt enkelt inte ha skett.

Mannen trodde, som de flesta svenskar, att den som är oskyldig inte har något att frukta. Men det var innan fallet kom till tingsrätten, där han "försvarades" av en totalt oengagerad advokat – som verkade vara mer intresserad av goda relationer med rätten och åklagaren än av sin klient. Straffet blev tio års fängelse.

I nästa instans anlitades en kändisadvokat. Den korta varianten är att denna advokat var mer intresserad av hur mycket pengar mannens släkt och vänner kunde skrapa ihop för utredningsändamål än av fallet eller mannens öde. Straffet höjdes med fyra år. En riktigt sorglig historia.

Sedan dess har advokat Tomas Olsson tagit över och lagt mycket tid och kraft på fallet.

Även polisen har haft sina dubier, sedan kvinnan 2007 börjat anklaga även andra män för sadistiska våldtäkter. Anklagelser som till och med polisen avskrivit som uppenbart orimliga.

Detta ledde till att åklagare Zilla Hirsch öppnade utredningen igen.

2012 frigavs mannen villkorligt efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt 14-åriga straff.

I dag frias han alltså av hovrätten, på alla punkter.

Detta är ett oerhört, mycket tragiskt rättsövergrepp. Det är ett underbetyg till polis, åklagare, advokat och tingsrätt. Det är ren rättsröta – och ett exempel på hur illa det ibland fungerar i vårt rättsväsende.

Mycket tyder dessutom på att detta inte är det enda fallet i sitt slag.

Nedan mitt TV8-reportage från 2006, som fortfarande är lika aktuellt...


Rätten och rättvisan from Henrik Alexandersson on Vimeo.

Står FRA över lagen?

Då har det alltså hänt, igen. Den svenska övervakningsmyndigheten FRA bryter mot lagen.

Metro skriver...

"Försvarets Radioanstalt, FRA, har än en gång prickats av kontrollorganet Siun, Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten. Den här gången eftersom de interna bestämmelserna om hur personuppgifter i vilande signalspaning får hanteras inte uppfyller lagkraven." 

"Sedan Siuns uppdrag inleddes under 2009 har FRA prickats inte mindre än tio gånger för brister i sin verksamhet. Det har handlat om otillåtna sökbegrepp, personuppgiftshantering som inte följer lagen och för dålig gallring av databaser med känslig information om individer."

Detta börjar bli löjligt. FRA bryter mot lagen gång på gång, utan någon som helst påföljd. Detta kan inte tolkas på annat sätt än att FRA anser sig stå över lagen – och att det sker med politikernas och rättsväsendets goda minne.

När myndigheter sätter sig över lagen, då har vi ett demokratiskt problem. (Inte minst om det rör sig om verksamhet med anknytning till underrättelseverksamhet, ordningsmakt och statens våldsmonopol.)

Statsminister Reinfeldt (m) har på senare tid kommenterat nya avslöjanden med att han utgår från att FRA följer lagen. Men det gör de ju inte. Och det är ingen nyhet.

FRA:s lättsinniga inställning till lagstiftningen är naturligtvis speciellt oroväckande nu när vi fått veta att denna svenska myndighet i princip är en filial till den amerikanska underrättelseorganisationen NSA och dess brittiska motsvarighet GCHQ.

Whistleblowern Edward Snowdens avslöjanden lyfter fler frågor som inte får något svar.

• Vilken är den lagliga basen för att FRA tillsammans med främmande makt ägnar sig åt IT-attacker?
• Vilket lagrum reglerar FRA:s tillgång till "spionernas Google", Xkeyscore – som med största säkerhet även innehåller information om svenskar och svenska förhållanden?
• Vem har givit FRA mandat att ägna sig åt sådan verksamhet?

Detta stinker rättsröta.

Metro: FRA bryter mot lagen igen »

Göran Lambertz kan ha rätt trots att han har fel

Jag brukade gilla Göran Lambertz. Som justitiekansler var han i mångt och mycket den modigaste och mest självständigt tänkande JK vi har haft i modern tid. Och som justitieråd i Högsta Domstolen har han till exempel varit med och desarmerat det vansinniga Manga-målet.

Därför blir jag förvånad och ledsen när han flippar så totalt i Quick-fallet.

Visst. Han är ute och cyklar, i sak.

Men rent formellt kan det faktiskt hända att han har rätt. Vad Lambertz säger är nämligen att domarna mot Thomas Quick kan ha varit korrekta. Låt oss försöka hålla två tankar i huvudet samtidigt och titta lite närmare på den saken.

Det är alltså en sak att domarna är fel, i sak. Men det är en annan fråga ifall de var korrekta, givet situationen.

Så här:

Thomas Quick erkände ivrigt allt som kom hans väg. Advokat Claes Borgström struntade totalt i att företräda sin klients intressen. Och åklagare Christer van der Kwast underlät att även belysa sådant som talar till den åtalades fördel. (Det är åklagare skyldiga att göra, även om de ibland struntar i den saken.) Och att hela fallet i själva verket drevs framåt av något slags terapeut-sekt, det hade domstolarna vid tillfället inte en aning om.

Givet den input domstolarna fick – så är det faktiskt möjligt att domarna tekniskt sett var korrekta. Men alltså ändå fel, i ett större perspektiv.

Så det kanske är systemet som är fel istället? För vad skulle de stackars tingsrätterna ha gjort, givet den (förvisso lögnaktiga) information som de ju faktiskt hade att grunda sina beslut på?

Om Lambertz hade hållit sig till detta, då hade det varit bra. Men nu är det tyvärr lite för mycket privatspanare över det hela för att det skall vara bra.

Samtidigt känns det olustigt när (s) och (v) kräver Lambertz avgång. Det är att korsa den rågång mellan politik och rättsväsende som bör upprätthållas i en rättsstat. Det känns som om de plockar billiga poäng på en situation som delvis är underblåst av medias brutala dramaturgi.

Detta är komplicerat. Och tragiskt.

Speciellt irriterad blir jag över att allt nu fokuseras på om Lambertz är vid sunda vätskor eller ej. Det finns nämligen ett mycket större problem: Den svenska rättsstaten är på dekis. I vårt samhälle är rättssäkerheten satt på undantag. Domstolarna beter sig emellanåt helt orimligt.

Kolla till exempel in det här fallet – och gör din egen bedömning... »

Slutligen tänker jag ta Göran Lambertz till hjälp för att visa på det svenska rättsväsendets problem. Den Göran Lambertz som jag minns och respekterar. Han är en av de medverkande i detta reportage om de svenska domstolarna som jag gjorde för TV8 år 2006. »

Läs även: Dexion »

EU:s rättsprinciper offras för att komma åt Gottfrid Svartholm Warg

I EU har man som princip att acceptera att de andra medlemsstaternas ordningsmakt och rättsväsende fungerar på ett rimligt sätt. Man utgår från att det grekiska rättsväsendet är rättssäkert. Man utgår från att den bulgariska polisen inte är korrumperad. Dessa antaganden gör man för att man måste – även om de är uppåt väggarna fel.

Skälet är enkelt: Annars skulle det där med en europeisk arresteringsorder inte fungera. (Vilket är ett verktyg som missbrukas slentrianmässigt i EU-staterna nu för tiden.) Annars skulle man inte kunna lägga fram förslag som den europeiska utredningsordern. (Som till exempel kan komma att tvinga svensk polis att utreda om en irländsk eller polsk kvinna i Sverige brutit mot sitt hemlands lagar genom att utföra abort.) Annars skulle EU inte kunna gå vidare med sina planer om en EU-åklagare.

Men det finns tydligen undantag från principen – när makthavarna verkligen vill nita någon.

Över till Gottfrid Svartholm Warg. Han är i Sverige dömd för dataintrång (mot Logica). Men hovrätten har friat honom för ett annat intrång, mot Nordea.

Låt oss nu fokusera på intrånget mot Nordea. Hovrätten underkände åklagarens bevisning och friade GSW. Då borde det vara klart, eller hur?

Men icke: Det finns fortfarande en begäran från Danmark om att GSW skall utlämnas dit – för utredning och eventuellt åtal rörande Nordea-fallet [edit:] ett rättsfall som bygger på samma omständigheter och bevisning som Nordea-fallet. Det vill säga samma sak som han just har friats för i Sverige.

Det är i sig märkligt och orimligt.

Dessutom gäller nu plötsligt inte EU:s principer om erkännande av andra medlemsstaters rättsväsende. Så länge den danska begäran om utlämning är aktiv, så länge underkänner också den danska staten det svenska rättsväsendets integritet, legitimitet och kompetens. (Vilket är tämligen anmärkningsvärt när det sker EU-stater emellan.)

Det är som vanligt i EU. Reglerna gäller bara om de är till den store killens fördel.

Och i Danmark har både justitieministern och inrikesministern offentligt uttalat att de anser att GSW är skyldig. Så att polisen och domstolarna vet vad de har att förhålla sig till...

Här skall vi komma ihåg att det rör sig om om en och samma handling [edit:] misstänkta identiska handlingar, som är olagliga i båda länderna. Därför skulle det vara rätt absurt om GSW frias i det ena landet och fälls i det andra.

Jag misstänker att det ligger till så här: Dataintrång med hög profil är en pinsamhet som kräver att någon korsfästs – oavsett om det är rätt kille eller ej. Och danska staten ser det möjligen som en bonus att få klämma åt en av killarna bakom The Pirate Bay lite extra. Detta är inte rättsskipning, det är politik.

N24 - Gottfrid: "Har ingen koppling till Danmark" - läs TPB-grundarens öppna brev »

Övervakning och korruption på svenska

Övervakning kan hota demokratin på många sätt. Till exempel genom att människor börjar ägna sig åt självcensur. Eller genom att de blir ängsliga inför att söka kontroversiell information på det övervakade nätet. Ett kontrollerat internet ger oss dessutom de facto en åsiktsregistrering, som till exempel kan få folk att avstå från att kontakta eller att gå med i vissa politiska organisationer och nätverk.

Men ibland blir det mycket mer konkret. Till exempel slår den övervakningsstat som nu byggs upp mot rättsstatens grunder – som ju är en oerhört central del av vår demokrati.

En sådan princip gäller rättsväsendets opartiskhet och oberoende. Man måste kunna lita på att rättegångar inte är riggade och att domstolarnas funktionärer inte är jäviga.

Exakt detta är nu föremål för en infekterad strid. Det gäller vem som skall bli ny chef för FRA-domstolen, Försvarsunderrättelsedomstolen. Frågan har just varit uppe i Domarnämnden. Och tänka sig – en av de nominerade har jobbat 20 år i Försvarsdepartementet och förordas entusiastiskt av FRA.

(Och de två andra kandidaterna uppfyller inte "de höga krav som måste ställas på kunskaper inom folkrätt, mänskliga rättigheter samt försvars- säkerhets- och utrikespolitiska frågor".)

Flera av ledamöterna i Domarnämnden har – faktiskt – reagerat. Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg och riksdagsledamoten Maria Abrahamsson (m) skriver...

"Försvarsunderrättelsedomstolen är en specialdomstol för vilken den för allmänna domstolar grundläggande principen om offentlighet inte gäller. Domstolens avgöranden går inte heller att överklaga... Med hänsyn till allmänhetens begränsade insyn i domstolens verksamhet är det av yttersta vikt att ordföranden i fråga om självständighet och opartiskhet åtnjuter ett mycket högt förtroende hos allmänheten."

Man kan fråga sig varför denna tanke inte har slagit Domarnämnden och dess tjänstemän tidigare. Det är liksom rätt uppenbara invändningar.

Om en av kandidaterna...

"Hon har från denna tid fått utmärkta vitsord av tidigare och nuvarande statssekreterare i Försvarsdepartementet, samt, inte minst, lysande vitsord av generaldirektören för FRA, ställföreträdare för den part vars ansökningar om signalspaning domstolen har att pröva."

Att göra FRA:s favoritkandidat till chef för FRA-domstolen – det borde vara uteslutet av uppenbara skäl.

Det är kanske så att rättsstatens principer inte är något som prioriteras i den svenska statsapparaten...

I maktens korridorer handlar korruption sällan om reda pengar – men desto oftare om kollegial maktkorruption.

Läs mer i Dagens Juridik: Djup spricka i Domarnämnden om ny chef för FRA-domstolen - "majoritetens val är uteslutet" »

Uppdatering: Stefan Wahlberg dundrar på ledarplats i Dagens Juridik. Han skriver bland annat "Vi har alltså en svensk domstol där målens blotta existens är hemlig och där parterna är rörande överens med både domstolen och varandra om utgången av målen." Läs mer »

Men, ser det inte väldigt illa ut..?

Jaha, det kunde man ju ha anat...

Piratpartiets polisanmälan mot IT-minister Anna-Karin Hatt (c) kommer att avskrivas. »

Anmälan gällde att ministern "postat upphovsrättsskyddade bilder på nätet via sitt Instagramkonto". »

I en debattartikel i Aftonbladet frågade sig Piratpartiets rättspolitiske talesman Torbjörn Wester "När it-ministern regelmässigt bryter mot lagen på nätet borde det ringa en väckarklocka någonstans. Är det ministern eller lagen det är fel på?" »

Han fortsatte "Naturligtvis har it-ministern inget att frukta från min polisanmälan. För det är nämligen skillnad på folk och folk. Den särskilda polisenhet som inrättats för att jaga upphovsrättsbrottslingar på nätet, kommer knappast att agera mot en minister. Inte heller kommer de två specialåklagare som justitieministern gett i uppdrag att jaga fildelande ungdomar, att göra något åt it-ministerns brottslighet. Det är bara "vanliga" svenskar som riskerar att dömas till höga böter och skadestånd för det som ministern ägnar sig åt."

Och precis så blev det. Tänka sig.

Chefsåklagare Håkan Roswall anser det inte är "påkallat från allmän synpunkt" att driva frågan vidare.

Japp! Den Håkan Roswall. Samme kille som drev åtalet mot The Pirate Bay – på order av regeringen, efter att den utsatts för amerikanska påtryckningar.

Cirkulera! Här finns inget att se...

Och nu - Hemlig bevisning i svenska domstolar

Sveriges borgerliga regering håller på att ödelägga rättsstaten.

Nu gäller det den kontroversiella frågan om polisens användning av infiltratörer – som är mycket nära sammankopplad med frågan om brottsprovokation.

Man kan tycka att polisen borde ägna sig åt att bekämpa brott istället för att begå dem. Man kan tycka att polisen borde försöka få folk att avhålla sig från brott istället för att uppmuntra dem. Man kan tycka att det är ett gungfly att avgöra om ett brott verkligen hade begåtts eller ej om brottsprovokation inte hade förekommit.

Och vad gäller infiltratörer, så tycks den svenska polisen vara lika klantig och fyrkantig som alltid. Det finns exempel på hur polisen – på ett mycket ojuste sätt – har dumpat människor som de sänt på hemliga uppdrag i den undre världen, utsatt dem för orimlig fara eller rent av råkat få dem mördade. För allas säkerhet borde polisen inte få ägna sig åt sådant här, utom möjligen i extrema undantagsfall.

Problemet är att justitieminister Beatrice Ask (m) tycker att infiltratörer och brottsprovokation är fina fisken. Därför har hon tillsatt två utredningar för att backa upp sin argumentation. Nu börjar vi få klart för oss vad dessa utredningar vill se för förändringar. Det är rent Kafka-artat...

För att skydda polisens informatörer föreslås att åklagarsidan skall kunna hemlighålla väsentliga uppgifter i utredningar för försvarsadvokater och misstänkta.

Vilket innebär att den som står åtalad inte kommer att kunna bemöta felaktiga (eller rent av påhittade) anklagelser. Det medför också att det blir omöjligt att upptäcka och protestera om information har samlats in på ett olagligt sätt.

Detta är så hårresande och orimligt att man fullständigt tappar andan. Landets justitieminister är beredd att sparka undan fundamenten för fria och rättvisa rättegångar. Detta är – bokstavligen talat – rena sovjetfasonerna!

Att justitieminister Ask (m) är totalt ignorant när det gäller rättsstaten och närmast fientligt inställd till rättssäkerheten – det visste vi redan. Frågan är om statsministern och resten av regeringen fullständigt tappat koncepten, som låter henne hållas?

Detta förslag får inte bli verklighet. Inte under några som helst omständigheter.

Det har nu gått så långt att till och med en del åklagare börjar undra om justitieministern har alla bestick i lådan: Känd åklagare till angrepp mot Ask »