Visar inlägg med etikett maktdelning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett maktdelning. Visa alla inlägg
2020-02-21
Nu är SD störst – och det är alla andras fel
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:
"Med Decemberöverenskommelsen respektive Januariavtalet har man kortslutit den parlamentariska demokratin. Vilket resulterat i att det parti man vill utesluta från all makt, nu istället vuxit till att bli landets största.
Kan man kanske dra några slutsatser av det?"
2020-01-28
Rättegången mot »Soffan« riskerar att bli ett politiskt spektakel
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:
2018-11-27
Sverige behöver en medborgarrättsrörelse
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:
"Våra grundläggande fri- & rättigheter inskränks ständigt med hänvisning till än det ena än det andra. Politiker i såväl Sverige som EU talar gång efter gång om att »avväga« våra rättigheter mot till exempel terrorism, hatbrott eller den senaste moralpaniken. För varje gång det sker inskränks – med nödvändighet – våra fri- & rättigheter. Till slut kommer de att vara helt urholkade."
2018-11-13
Blockpolitik eller en fri riksdag?
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:
"En levande parlamentarisk demokrati där alla partier röstar som de vill och söker uppgörelser inför öppen ridå i riksdagen – vore inte det värt att pröva? Det skulle dessutom ge en sundare maktdelning där riksdagen står för den lagstiftande makten och regeringen för den verkställande makten – istället för att regeringen ägnar sig åt toppstyrning och reducerar riksdagen till ett knapptryckarkompani."
2018-10-02
Ulf Kristersson! Gör så här...
Det parlamentariska läget är låst. Så varför inte tänka utanför boxen?
Vad Ulf Kristersson bör göra är att bygga sig en regering bestående av landets klokaste, mest kompetenta, mest respekterade medborgare. En regering som i princip alla kan leva med. Som till skillnad från våra vanligast förekommande politiker klarar av att sköta ruljansen.
Det går alldeles utmärkt att ha opolitiska statsråd. Det har vi haft förr, även om det inte hör till vanligheterna.
Även när det gäller statsfinanserna går det att tänka utanför ramarna:
Varför inte låta riksdagens finansutskott förhandla fram en budget? Makten skall ju ändå ligga hos riksdagen. Då kan man kanske få fram ett förslag som har tillräckligt stöd redan när det läggs fram i kammaren.
Båda dessa idéer passar för övrigt rätt väl med det faktum att det är riksdagen som är den lagstiftande makten - och regeringen den verkställande. Vi skulle rent av kunna få lite välbehövlig maktdelning.
Plötsligt skulle riksdagen då bli mer än ett knapptryckarkompani. Makten skulle återföras till de folkvalda - tillsammans med en god portion ansvar inför väljarna. Ungefär som det var tänkt från början.
2018-09-20
Skilj domstolarna från politiken!
Det har väckt en del uppmärksamhet och ilska att Hovrätten har beslutat att inte utvisa två palestinska medborgare som kastade brandbomber mot den judiska synagogan i Göteborg i slutet av förra året.
Utöver själva sakfrågan riktar detta ljuset mot problemet med vårt politiserade rättsväsende.
Enligt kristen alternativmedia (visserligen andrahandsinformation, men den förefaller korrekt) är en av de politiskt utsedda nämndemännen som deltog i beslutet aktiv vänsterpartist, med förflutet i Israel-kritiska rörelser.
Där har vi problemet med politiskt utsedda lekmannadomare (nämndemän) i ett nötskal. Det kan inte uteslutas att de sätter politiska hänsyn framför lagen. Vilket i så fall är totalt oacceptabelt.
På samma sätt kan rättsväsendets opartiskhet ifrågasättas när till exempel nämndemän från SD dömer i mål med invandrare, FI-nämndemän i sexualrelaterade mål eller S/V-nämndemän i skattemål.
- Det måste vara vattentäta skott mellan politik och rättsväsende, mellan den lagstiftande och dömande makten.
- Denna maktdelning är en bärande princip för en demokratisk rättsstat.
- Den är till för att hindra den politiska makten från att begå övergrepp mot enskilda individer.
- Den måste upprätthållas!
Systemet med politiskt utsedda domare måste skrotas.
---
Se även den tv-film jag gjorde om det svenska rättsväsendet i början av seklet - och som fortfarande är allt för aktuell: Länk »
2017-07-30
Brott mot staten, del 3: Processen
Min tid i frihet är på väg att rinna ut, så jag tänkte att det kan vara på sin plats att fortsätta berättelsen om min strid mot staten.
Bakgrundsinformation:
Brott mot staten, del 1 » | Brott mot staten, del 2: Razzia! » | Realtid »
I denna bloggpost tänker jag utveckla några tankar kring den rättsliga processen.
Jag började ana att det var fara å färde när den åklagare som plötsligt dök upp i mitt liv visade sig ha en lång rad komplicerade insidermål bakom sig, att han nu för tiden ägnar sig åt att komma åt folk som olagligt roffat åt sig hundratals miljoner kronor – och som inte alltid tar hänsyn till rättsstatens mer skira nyanser.
Mitt skatteärende rör sig ju inte alls i den divisionen. Mitt fall är inte ens komplicerat: Jag ignorerade skattemyndigheten under ett flertal år och gjorde inte ens något för att sopa igen mina spår.
Så jag antog att det var mitt mångåriga politiska krypskytte mot makten som provocerat fram en extra kraftig reaktion. Mentalt förberedde jag mig på att förklara varför jag anser att skatt är stöld, varför det är fel att bidra till finansieringen av dagens vanskötta och otyglade statsapparat – och varför det är rätt att sätta sig upp mot ett orättfärdigt system.
Naturligtvis kom rättsprocessen inte att handla om något av det där. Men den blev ändå politisk.
Åklagaren gjorde ett nummer av att jag förmodas vara piratpartist.
Och det stämmer att jag jobbat för en av Piratpartiets ledamöter i Europaparlamentet. Jag var till och med partimedlem en kort period, innan jag insåg att partiets inre liv mest påminner om den kinesiska kulturrevolutionen. Men är jag piratpartist? Partiet har förvisso i stora stycken mina varma politiska sympatier. Men det kan man även säga om till exempel Liberala Partiet.
Alexandersson är piratpartist – en medlöpare till Pirate Bay, en person som sätter sig upp mot systemet, en person som hotar den samhälleliga ordningen.
Helt galen är beskrivningen kanske inte – även om just infallsvinkeln var oväntad. (Jag fildelar inte ens.) Men varför var frågan om dessa, mina förmodade politiska sympatier så viktiga att framhäva? Piratpartism har ju över huvud taget inget med målet att göra.
Svaret är uppenbart. Rättens nämndemän (lekmannadomare) är tillsatta av de politiska partierna.
Så när åklagaren förklarade att jag representerar den politiska gren av The Pirate Bay-härvan som tagit mandat i Europavalet – från de riktiga partierna – då var det uppenbart vart det hela var på väg.
Och mycket riktigt. Nämndemännen (som alltså är tillsatta av dessa politiska partier) mulnade betänkligt och undvek från den stunden ögonkontakt.
Nu är jag förvisso skyldig till ohörsamhet mot staten, genom att ha ignorerat skatteverket. Och lagarna, även de dåliga lagarna, måste tillämpas lika för alla.
Men min advokat tvekar inte att påstå att 18 månaders fängelse är ett osedvanligt hårt straff – om man ser till fallets natur, omfattning och omständigheter.
(Hade jag istället ägnat mig åt våld eller egendomsbrott mot mina medmänniskor hade jag i de flesta fall kommit lindrigare undan. Eller, för all del, om jag i chefsposition läckt hemligstämplade register från Transportstyrelsen. Vilket säger en del om vårt land.)
Men det här är väl vad man har att vänta sig när samma politiska partier som höjer och lever loppan på skatterna har makt över domstolarna.
Signalen är tydlig: Skattebasen måste till varje pris upprätthållas. Börjar folk göra motstånd – då blir det inga fler kommunala kamelcenter, utskottsresor till Rio eller identitetspolitiska kurser på universiteten.
Det är också uppenbart att staten inte är det minsta intresserad av en principiell diskussion om vem som har rätt till den enskilda individens egendom och på vilka grunder. Hela systemet bygger nämligen på tro – på ett system som inte respekterar människors rätt till frukterna av sitt eget arbete.
Och om systemet är orättfärdigt – då måste man göra motstånd.
2017-07-20
Den moraliska stormaktens dubbelmoral
Polen kritiseras – med rätta – för att man lägger utnämningen av domare i Högsta Domstolen under politisk kontroll.
– Regeringen avskaffar kollektivt all juridisk självständighet och tar full kontroll över rättsväsendet, säger EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans.
Men ingen tycks regera över att det är precis så det är i Sverige. Här utser regeringen justitieråden (domarna) i Högsta Domstolen.
Vad är det som gör att det som anses utgöra ett hot mot demokratin i ett EU-land anses normalt i ett annat? Varför använder man olika måttstockar? Varför är det ingen som reagerar mot dubbelmoralen?
Visst, den polska regeringen verkar osympatisk och möjligen farlig. Men när man diskuterar konstitutionella frågor, maktdelning och demokrati – då måste det väl ändå vara principen som är det viktiga?
Sverige har direkt anmärkningsvärda demokratiska brister, inte minst vad gäller maktdelning.
Utöver att regeringen utser domarna i HD – så utses nästan alla nämndemän (lekmannadomare) i de de lägre rätterna av de politiska partierna. Det vattentäta skott som måste finnas mellan den lagstiftande och den dömande makten i en rättsstat existerar helt enkelt inte.
Avslutningsvis kan man konstatera att dubbelmoralen även står i full blom vad gäller media. Såväl EU som Sverige kritiserar Polen och Ungern för politisk styrning av public service-media. Åter är Sverige minst lika klandervärt som de länder vi kritiserar – då styrelsen för den ägarstiftelse som förvaltar SVT, SR och UR utses av regeringen.
Dubbelmoralen och maktkorruptionen i Sverige är motbjudande.
2017-06-28
Domen mot Ekeroth är problematisk (uppdaterad)
Jag har inget till övers för SD-riksdagsmannen Kent Ekeroth – som i dag fälldes av Stockholms Tingsrätt för ringa misshandel.
Det är möjligt att det finns tydlig bevisning. Och det är troligt att han fått vad han förtjänar.
Ändå finns det ett problem med dagens dom.
Saken är att tingsrättens lekmannadomare – nämndemännen – är utsedda av de politiska partierna. De kan, på goda grunder, antas tycka illa om både Ekeroth och hans parti. De avskyr SD för att de förstört deras fina blockpolitik och gjort landet svårt att regera. De har ett komplicerat förhållande till SD, som bidragit till att göra problemen med flyktinginvandringen oberörbara.
Så det går inte – allt annat lika – att utesluta att de dömande politiska förtroendemännen i tingsrätten har särbehandlat Ekeroth på grund av vem han är.
Systemet med politiskt tillsatta nämndemän är problematiskt, olämpligt och ovärdigt en demokrati. Den dömande makten måste stå oberoende från den lagstiftande och verkställande makten. Det måste finnas vattentäta skott. Det får inte ens finnas en misstanke om politiska hänsyn i rättsskipningen.
Uppdatering:
Det har kommit till min kännedom att Tingsrätten faktiskt plockat bort nämndemännen i fallet. Vilket naturligtvis är bra. Men...
– Kanske ville man slippa diskussionen om att nämndemän är politiskt tillsatta - att det blir jävsinlämningar om en nämndeman till exempel är sverigedemokrat eller sosse, säger chefsåklagare Lena Kastlund.
Men rådman Maria Hölcke, som är domare i målet, förnekar att ett något sådant övervägande spelat in. Hon pekar på rättegångsbalken, vars regler styr i vilka mål som domstolen ska kalla nämndemän.Så någon verklig insikt om vad som är fel och varför tycks ändå inte finnas – och grundproblemet kvarstår.
DN: Nämndemän togs bort i Ekerothmålet i sista stund »
2017-06-08
Svenska domstolar är riggade
Lite hastigt påkommet (möjligen med anledning av att SD växer i opinionen) skriver justitieråden Mats Melin och Stefan Lindskog en debattartikel om de svenska domstolarnas oberoende. [ SR » | SvJt » ]
Främst handlar texten om de högsta domstolarnas ovälde och om administrationens frihet. Gott så. Maktdelning är en viktig princip och det skall finnas vattentäta skott mellan den lagstiftande och verkställande makten å ena sidan och den dömande å den andra.
Tyvärr missar man helt elefanten i rummet: Att nämndemän (lekmannadomare) i de lägre rätterna utses av de politiska partierna.
De studier som gjorts visar att nämndemännen ofta ser sig som representanter för sitt parti och att de inte sällan dömer därefter. Dessutom lämnar deras kunskaper om uppdraget ofta mycket att önska, då de inte har någon utbildning i juridik. (Diesen, Lekmän som domare.)
Att de politiska partierna tillsätter domare är olämpligt, oförenligt med en demokratisk rättsstat och förenat med många faror.
Vi har redan sett exempel på hur nämndemän från SD varit partiska i mål som rör flyktingar och invandrare. I Stockholm sitter Feministiskt Initiativ i kommunfullmäktige och har därmed också rätt att utse nämndemän. Kan man verkligen vara säker på att de är opartiska i mål som till exempel rör sexbrott och kvinnofrid? Och det är inte speciellt långsökt att anta att miljöpartistiska nämndemän kan ha en egen agenda i miljömål och när byggärenden överklagas till våra förvaltningsdomstolar.
Detta för att inte tala om skattemål. (Om ni ursäktar.) Där står hela det politiska etablissemangets makt över individen på spel. Att då låta de politiska partierna tillsätta domarna är ett direkt hån mot rättsstatens och maktdelningens principer.
Gärna reformer för att stärka domstolarnas oberoende. Men börja med att avskaffa de politiskt tillsatta nämndemännen.
Främst handlar texten om de högsta domstolarnas ovälde och om administrationens frihet. Gott så. Maktdelning är en viktig princip och det skall finnas vattentäta skott mellan den lagstiftande och verkställande makten å ena sidan och den dömande å den andra.
Tyvärr missar man helt elefanten i rummet: Att nämndemän (lekmannadomare) i de lägre rätterna utses av de politiska partierna.
De studier som gjorts visar att nämndemännen ofta ser sig som representanter för sitt parti och att de inte sällan dömer därefter. Dessutom lämnar deras kunskaper om uppdraget ofta mycket att önska, då de inte har någon utbildning i juridik. (Diesen, Lekmän som domare.)
Att de politiska partierna tillsätter domare är olämpligt, oförenligt med en demokratisk rättsstat och förenat med många faror.
Vi har redan sett exempel på hur nämndemän från SD varit partiska i mål som rör flyktingar och invandrare. I Stockholm sitter Feministiskt Initiativ i kommunfullmäktige och har därmed också rätt att utse nämndemän. Kan man verkligen vara säker på att de är opartiska i mål som till exempel rör sexbrott och kvinnofrid? Och det är inte speciellt långsökt att anta att miljöpartistiska nämndemän kan ha en egen agenda i miljömål och när byggärenden överklagas till våra förvaltningsdomstolar.
Detta för att inte tala om skattemål. (Om ni ursäktar.) Där står hela det politiska etablissemangets makt över individen på spel. Att då låta de politiska partierna tillsätta domarna är ett direkt hån mot rättsstatens och maktdelningens principer.
Gärna reformer för att stärka domstolarnas oberoende. Men börja med att avskaffa de politiskt tillsatta nämndemännen.
2017-03-07
Är det någon som bryr sig om demokratin?
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:
"Den lagstiftande och den verkställande makten är sammanvuxna vid höften och folkets valda representanter har reducerats till ett knapptryckarkompani. Statschefen har ingen makt. Någon konstitutionsdomstol existerar över huvud taget inte. Och domstolsväsendet är politiserat – inte minst genom att nämndemännen utses av de politiska partierna."
2017-02-15
TPB-domen är problematisk även på andra sätt
Det finns finns mer än bara sakfrågan att reflektera över vad gäller veckans dom som tvingar Bredbandsbolaget att blockera The Pirate Bay.
Christine Lager är hovrättslagman och har varit ordförande i målet i Marknads- och Patentöverdomstolen.
Lager har tidigare varit departementsråd på Justitiedepartementet, tydligen med ansvar för att utforma den lag som tillämpats i målet.
Att samma person är med och stiftar en lag och sedan leder tillämpningen, det dömande arbetet utifrån samma lag – det är ett hån mot allt vad maktdelning heter. Så skall det inte gå till i en demokratisk rättsstat. Här skall finnas vattentäta skott, för att undvika eventuellt maktmissbruk.
Detta är till och med värre än det faktum att nämndemän i våra domstolar utses av de politiska partierna. I deras fall är invändningen i huvudsak principiell. I Lagers fall tycks kopplingen vara direkt och konkret. Det ger henne möjlighet att påverka upphovsrättsfrågor utifrån andra prioriteringar än allmänintresset – om hon skulle vilja.
Vi måste börja ta sådana här frågor på allvar.
2017-02-07
5 juli-podden 39: Den svenska maktdelningen
5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.
Soundcloud » | Youtube » | iTunes » | RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »
Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org
Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)
HAX 5 juli-blogg (på engelska) »
- Är maktdelningen hotad, alltså principen att lagstiftande, verkställande och dömande makt ska vara skilda? Vi jämför Sverige med USA och Europa, och lyssnar på vad experterna har att säga.
- Twitters halvcensurerar vissa inlägg.
- Filippinerna blockerar Pornhub och skyller på barnporr.
- EU-kommissionen lägger ner korruptionsrapport.
- FBI-dokument avslöjar tveksamma arbetsmetoder.
Soundcloud » | Youtube » | iTunes » | RSS-feed (via Soundcloud) » | Ladda hem filen (MP3) »
Feedback, läsarbrev och insändar-inslag (MP3) kan sändas till: karl[at]5july.org
Publicerad under Creative Commons (Soundclouds CC-licens: CC=BY&NC)
HAX 5 juli-blogg (på engelska) »
2017-02-06
Vikten av maktdelning
Nybloggat på HAX.5July.org:
Om den pågående konflikten om reseförbudet, mellan president Trump och det amerikanska rättsväsendet. Utöver sakfrågan står viktiga principer på spel.
Detta är för övrigt något där Sverige har mycket att lära – då maktdelning är ett närmast okänt begrepp i vårt land.
2016-04-20
Ett regelverk för den härskande klassen och ett annat för folket?
Regeringen har ett antal ändringar i offentlighets- och sekretesslagen ute på remiss. Bland annat är det tänkt att offentliganställdas personuppgifter (t.ex. personnummer) skall sekretessbeläggas.
Det skäl som anges är problem med hot och trakasserier. Vilket säkert kan vara relevant i vissa fall – men knappast för alla offentliganställda.
Det har framförts kritik mot att detta förslag försvårar insyn och granskning av byråkratin. De flesta av medias avslöjanden om jäv, maktmissbruk och korruption har varit möjliga just eftersom grundläggande personlig information om offentliganställda är tillgänglig.
Men det finns en större fråga här. Den handlar om makthavarna och folket, om styrande och styrda.
Vill vi verkligen ha en ordning där folket är noga övervakat och registrerat med personnummer och allt – men där byråkrater (och förmodligen även politiker) döljs bakom en slöja av sekretess? Vill vi skapa en politisk och byråkratisk klass för vilken det gäller andra regler än för vanliga människor? Vill vi formellt instifta en nomenklatura av makthavare som står över oss vanliga medborgare?
Det är knappast förvånande att det är en socialdemokratisk regering som föreslår något sådant här. Sossarna har en underutvecklad känsla för djupare liggande demokratiska värden, medborgerliga fri- och rättigheter, rättsstat och maktdelning. Socialismens speciella form av elitism – där vissa är mer jämlika än andra – läggs här i dagern. Den för tankarna till Orwell och Kafka.
Vi skall helt enkelt inte ha ett regelverk för den härskande klassen och ett annat för folket.
I ett demokratiskt samhälle gäller alla regler lika för alla, alla är lika inför lagen och alla har lika rättigheter och skyldigheter. Alla. Punkt.
Eventuella problem med hot och trakasserier får lösas med individuell prövning av skyddad identitet, enligt samma regler som gäller för alla andra. Eller också får vi lägga ner hela systemet med personnummer, vilket på flera sätt vore en välgärning.
Länkar:
• Granskning av myndigheter försvåras »
• Förslaget om utökad sekretess öppnar för mygel »
• Ändringar i offentlighets- och sekretesslagen »
• Vad är det politikerna vill dölja för folket? »
2015-04-01
Det allvarliga är inte att nämndemännen är SD - utan att de är politiker
De senaste dagarna har det avslöjats att ett antal SD-nämndemän i våra domstolar har uttryckt sådana åsikter att det finns skäl att anta att de kan komma att luta sig mot sina rasistiska åsikter snarare än lagen, när de dömer folk.
Det är naturligtvis bra att detta uppmärksammas. Flera av dem tycks nu dessutom lämna sina poster.
Men problemet är inte att dessa nämndemän är sverigedemokrater. Grundproblemet är att vi har politiker som lekmannadomare i våra domstolar.
Redan långt innan SD hade en enda nämndeman visade en akademisk undersökning att många nämndemän säger sig vilja döma utifrån sina politiska preferenser – och många påstår sig göra det.
Systemet med politiskt utsedda nämndemän riskerar att leda till att det går politik i de domar som utdöms. Det är allvarligt nog i sig.
Men det finns en viktigare aspekt: Maktdelning. Det skall vara vattentäta skott mellan den lagstiftande och den dömande makten.
Detta för att minska risken för maktmissbruk och rättsliga övergrepp. Enkelt uttryckt skall olika samhällsinstitutioner kunna hålla koll på varandra. Och för att göra det måste de vara oberoende av varandra.
Maktdelning är en princip som är så viktig att den på många håll anses utgöra en förutsättning (av flera) för själva demokratin. Men inte i Sverige.
2015-02-23
Morgan Johansson (S) vill behålla den politiska makten över domstolarna
En av socialdemokratins mest obehagliga sidor är dess arroganta förakt för rättsstaten. Lidbomeriet, som det har uppkallats efter före detta statsrådet Carl Lidbom.
Socialdemokraterna är direkt fientligt inställda till en av den demokratiska rättsstatens grundpelare – åtskillnaden mellan den lagstiftande och den dömande makten.
För sossarna är lagstiftningen inte främst ett regelverk för fungerande samlevnad människor emellan i ett samhälle, utan ett politiskt verktyg. Därför vill de också ha kontrollen över domstolarna, så att lagarna tillämpas på ett politiskt korrekt sätt.
Åtskillnaden mellan den lagstiftande och den dömande makten är central. Den är till för att förhindra maktmissbruk, korruption och totalitära tendenser. Den är en del av läran om maktdelning – vars syfte är att ingen enskild institution i samhället skall kunna använda sin makt för egna, lömska syften. Den är en demokratisk säkerhetsventil.
Denna princip ogillas intensivt av socialdemokraterna.
Frågan har åter blivit aktuell i och med att justitieminister Morgan Johansson (S) låtit meddela att den politiska makten över utnämningen av nämndemän (lekmannadomare) i våra domstolar skall vara kvar. [Länk»]
Själva tanken på att politiker skall sitta och döma i våra lägre domstolar är vidrig. I en undersökning (Rundkvist, Stockholms Universitet, 1995) säger sig hälften av alla nämndemän vilja döma utifrån sina politiska sympatier. En tredjedel säger sig faktiskt göra det.
Dessutom är många nämndemän farligt inkompetenta. De är inte utbildade i juridik. I kunskapstest svarar drygt 60 procent av dem fel på viktiga juridiska frågor av samma typ som de möter i sina uppdrag i tingsrätten. (Diesen: Lekmän som domare) Ibland blir det rent hårresande. En av fyra nämndemän anser att om bevisningen är för svag – då kan man ändå fälla, men ge ett mildare straff. (Diesen: Lekmän som domare) Först och främst måste man ju avgöra om en person är skyldig eller oskyldig – och den som anses vara oskyldig skall naturligtvis inte straffas över huvud taget.
Se mer i senare delen av dokumentärreportaget nedan, som jag gjorde för TV8 år 2006.
Rätten och rättvisan from Henrik Alexandersson on Vimeo.
Vimeo »
2014-09-24
Sverige - landet där rättvisan har partibok
Det gick bra för (SD) även i de kommunala valen. Som effekt av detta kommer vi att få fler sverigedemokrater som nämndemän – det vill säga politiskt utsedda amatördomare, som är med och dömer i våra tingsrätter. Detta har väckt reaktioner och skapat oro.
Och naturligtvis – det är ett problem om de som skall döma i våra domstolar kan antas ha förutfattade meningar om vissa av de åtalade. Men det är ju inget som är unikt med nämndemän från (SD). Det finns gott om tänkbara rättsfall där det kan vara problematiskt om en moderat, vänsterpartistisk, folkpartistisk eller socialdemokratisk nämndeman dömer helt eller delvis utifrån partiboken. (För att inte tala om de nämndemän från (Fi) som nu kommer att inta Stockholms Tingsrätt.) Eller att en domare över huvud taget kommer ur den politiska sfären.
Enligt en akademisk undersökning (Rundkvist, Stockholms Universitet, 1995) säger sig hälften av nämndemännen vilja döma utifrån sina politiska åsikter. En tredjedel säger sig göra det. Och detta var alltså redan långt innan (SD) hade så mycket som en enda nämndeman.
Så det är så dags att bli upprörd nu...
Problemet har varit känt länge. Systemet väcker förvåning och förfäran när man berättar om det för människor som arbetar med juridik i andra länder. Men våra politiska partier håller envist fast vid att de skall fortsätta utse lekmannadomarna i de lägre rätterna.
Med risk för att vara tjatig: I en demokratisk rättsstat skiljer man på den lagstiftande och den dömande makten. Detta är en grundläggande rättsprincip som är till för att undvika maktövergrepp, politiska domar eller för den delen politisk nepotism. Men den insikten har aldrig slagit igenom i Sverige.
Själv bråkar jag, som många redan vet, just nu med makterna i ett surrealistiskt skattemål – och ser en rättegång närma sig i expressfart. En rättegång där nämndemän utsedda av de politiska partier som jag dagligen häcklar, kritiserar och hånar på denna blogg (och på andra håll) skall sitta till doms över mig. I ett mål som i grunden handlar om den politiska klassens finansiering av sin egen makt. Det lär bli... intressant.
Well. Vi kör en film i repris för att åskådliggöra detta (och en del andra) problem med våra tingsrätter. Här är Rätten och rättvisan – en grej jag gjorde för TV8 för en del år sedan. Enjoy!
Rätten och rättvisan from Henrik Alexandersson on Vimeo.
2014-05-02
Varför inte en lotteri-riksdag?
Riksdagen har reducerats till ett knapptryckarkompani. Regeringen styr med järnhand hur de borgerliga partiernas ledamöter skall rösta. Och i de andra partierna har parti- och gruppledning lika total kontroll.
All offentlig makt sägs utgå från folket. Alltså borde det vara riksdagen som bossar över regeringen. Det borde vara i riksdagen som politiken lever och utvecklas. Det borde vara här den politiska idéutvecklingen sker.
Men icke. Riksdagen är totalt förutsägbar och har i praktiken lämnat ifrån sig all sin makt. Men kunde lika gärna låta gruppledarna hantera hela beslutsprocessen.
En konsekvens av detta är att den redan bristfälliga maktdelningen i vårt land blivit ännu mindre, nu när den lagstiftande och den verkställande makten vuxit samman. (Vilket även till viss del skett med den dömande makten.)
Sverige har inte ens någon konstitutionsdomstol. Våra politiska ledare kan i stort sett strunta i grundlagen. Och statschefen har inte ett skvatt att säga till om, vilket kanske i och för sig är lika bra så länge detta ämbete är ärftligt.
Man kan knappast påstå att Sverige är en levande och vital demokrati.
Tänk om man skulle göra folkväldet lite mer... direkt? Varför inte lotta ut platserna i riksdagen bland medborgarna?
Då skulle det bli liv i luckan. Då skulle riksdagen fyllas med debatt, kamp och politik igen. De stora frågorna skulle förmodligen få mer utrymme. Yrkespsykopater och särintressen skulle i princip hållas borta. Regeringen skulle hållas kort. Ledamöterna skulle tvingas ta sina uppdrag på allvar och ta större ansvar för sitt handlande.
För att den lagstiftande makten utövas av folket, det måste väl också anses vara folkvälde?
Visst, man skulle säkert få in en del galningar, stråltanter och obehagliga element i riksdagen om man lottade ut platserna. Men det kan väl knappast bli värre än det är i dag..?
2014-02-09
Vem bryr sig om demokratin?
Det finns en ovilja – eller kanske rädsla – när det gäller att diskutera de stora frågorna i Sverige.
Möjligen kan ett skäl vara att sådana ämnen kan begränsa den politiska makten. Så politikerna gör vad de kan för att undvika dem.
En annan förklaring är att media är ointresserade. De vet att Justin Bieber säljer bättre än grundlagsfrågor. Det enda som i någon mening har med politik att göra och som media finner värt att blåsa upp är vad ett antal sverigedemokrater har för sig mer eller mindre på fyllan. Det går kanske att förstå. Men det är inte bra. Den tredje statsmakten tar inte sitt uppdrag på allvar. Den verkar varken förstå eller bry sig.
Vi har nu nått den punkt där själva demokratin håller på att tömmas på innehåll, utan att någon tar någon notis om saken.
Demokrati får aldrig reduceras till att bara bli en fråga om vem som först bygger en majoritet för det ena eller andra. Som en enkel tävling om vem som först kan nå 51 procent förminskas demokratin till en banal räkneövning som kan rättfärdiga precis vad som helst, även mycket dåliga och farliga saker.
I en demokrati måste man alltid vara medveten om att det finns en minoritet som drabbas av politikens beslut. I ett system där besluten upprätthålls med tvång (med våld, om så krävs) måste de som fattar besluten vara försiktiga och ödmjuka. Därför är det som regel bättre att ge människor makt över sina egna liv än att tvinga in dem i one-size-fits-all-lösningar. Och därför måste det finnas en tydlig och stark katalog över negativa rättigheter, som gäller lika för alla.
I en demokrati måste man respektera individen och se människor som fria medborgare. Inte som undersåtar. Inte som kollektiv. Inte som siffror i excel-ark. Inte som tänkbara skurkar som ständigt måste övervakas och kontrolleras. Makten utgår från folket.
I en demokrati måste man ha rättssäkerhet och vattentäta skott mellan den lagstiftande och den dömande makten. Det får helt enkelt inte finnas några möjligheter för den politiska makten att använda rättsväsendet för politiska syften eller för att förtrycka motståndare. Det är lagarna som styr – och alla skall stå lika inför dessa lagar och ha lika rättigheter (och skyldigheter).
I en demokrati behövs maktdelning mellan statens institutioner, så att ingen av dem på egen hand kan driva igenom något som till exempel undergräver demokratin eller går ut över de medborgerliga fri- och rättigheterna. Riksdagen skall vara en balanserande maktfaktor mot regeringen, inte ett simpelt knapptryckarkompani. Systemet måste ha säkerhetsventiler och det behöver en viss tröghet.
I en demokrati skall den offentliga makten utövas offentligt – öppet inför folket, med möjlighet att kontrollera vad som sker och att utkräva ansvar. Besluten skall fattas av folkets demokratiskt valda politiker, inte av icke-valda, anonyma byråkrater i Borlänge, Stockholm eller Bryssel.
I en levande demokrati behöver man fria flöden av information. Det är inte bara media som skall ha sin tryckfrihet. Medborgarna måste garanteras sin yttrandefrihet. Dels genom att staten inte skall få förhandscensurera yttranden. Dels genom att kommunikationskanaler som internet hålls fria och öppna för alla.
På alla dessa områden håller intellektuell slapphet, ointresse, populism, makthunger, särintressen, okunnighet, principlöshet, korporativism, byråkrati, historielöshet, kontrolliver, storhetsvansinne och moralpanik på att skapa en situation där vi långsamt är på väg att tömma den svenska demokratin på liv, innehåll och mening.
Något måste göras.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


















