Helgens läs- och video-tips: Oduglingar, idédebatt, bröllops-gate, skatt, Mellanöstern och Argentina

Läs mina senaste texter i Bulletin:

• Liberalkonservatismen är det civiliserade samhällets skyddsvärn »

• Vi styrs av oduglingar! »

Youtube: Vad säger JIMMIE ÅKESSONS BRÖLLOP om SVERIGES FRAMTID? »

Youtube: SVT:s värdelösa rapportering om högre skatt »

Youtube: Bill Maher vs. the Woke Mob on Israel | PragerU »

Youtube: Why I’m Off the Fence About Israel’s War - Konstantin Kisin »

Youtube: Argentinas första liberala år – Katastrof eller framgång? »

Moderat skattehaveri - triangulering till döds

I ett försök att frontförkorta i skattefrågan har Moderaterna klivit ut i ett kommunikativt träsk.

Men first things first: Utifrån den information vi har - så kommer skatterna netto att öka med i vart fall en miljard kronor nästa år.

Det vill säga att politiken får mer makt över människors liv. Under en borgerlig regering. Så borde det inte vara.

Jag har inget emot ännu ett jobbskatteavdrag. Varje sänkt skatt är en seger.

Men genom att finansiera detta genom att inte inflationsjustera brytpunkten för statlig inkomstskatt sänder man väldigt konstiga signaler.

Till att börja med är detta att säga att sossarna har haft rätt och moderaterna fel hela tiden. Vilket skuggfinansminister Damberg redan hämtat poäng på i media.

Socialdemokraterna, som själva tidigare alltid inflationsjusterat brytpunkten - gav plötsligt frågan en helt ny dräkt.

Nu heter det att inflationsjusteringen är en skattesänkning för de rika. De är skickliga, sossarna. Och totalt skamlösa. Detta är ett känsloladdat påstående som sätter sig direkt.

Samtidigt krävs det tid, tålamod och pedagogisk förmåga för att förklara varför ovan nämnda påstående är orimligt.

Att inte öka skattebördan i takt med inflationen är inte samma sak som att sänka skatten.

Det är att undvika att automatiskt höja skatten.

För inte så länge sedan försökte Moderaterna förklara just detta. Sedan insåg de väl att saklighet, rimlighet och sunt förnuft inte biter på sossarnas känslomässiga argument.

Så man frontförkortade. Vilket gav Damberg en chans att hinna först till tv-kamerorna och plocka hem sin verkliga poäng - att regeringen nu medger att S haft rätt och M fel hela tiden.

Frontförkoertningens collateral damage blev Moderaternas regeringsduglighet och förtroende.

Den skadan kan komma att väga tyngre än den möjliga taktiska vinsten i att ducka sossarnas argument genom att omfamna dem.

Detta är komplicerad materia. Men jag är inte övertygad om att regeringens taktiska val stöder det strategiska målet.

På köpet har Moderaterna låtit fördumningen breda ut sig.

Vidare är detta dålig borgerlig politik.

Att använda inflationen för att smyghöja skatten för den mest produktiva delen av befolkningen är inget bra sätt att stimulera företagande, kreativitet och skapande.

Sedan börjar jag få svårt att hänga med. Man bekämpar inflationen genom att höja räntan - vilket förväntas minska efterfrågan, vilket antas hålla inflationen nere.

Samtidigt kör man ut en bred skattesänkning, som ger folk mer pengar, vilket ökar den efterfrågan som man försöker pressa ner med ovan nämnda räntehöjningar...

Att sänka skatten är förvisso en bra sak. Det ger som sagt människor mer makt över sina egna liv.

Men att samtidigt både minska och öka folkets konsumtionsutrymme genom central styrning känns som något slags målkonflikt.

Speciellt om det bidrar till en onödigt hög inflation. Vilket - med den slopade inflationsjusteringen av brytpunkten - smyghöjer skatten för den mest produktiva delen av befolkningen.

Jag hoppas de vet vad de sysslar med. Men jag är inte helt övertygad.

Att först säga en sak (t.ex. inga höjda skatter) och sedan göra tvärt om skapar en förvirring som får de egna opinionsbildarna att tystna och väljarna att tveka eller gå till soffan. Det lärde vi oss redan 1985.

För övrigt är det en dålig idé att kissa på sina kärnväljare.

»A fine is a tax for doing something wrong.

A tax is a fine for doing something right.«

I Sossesverige får man bidrag för att kunna betala skatten

Nu vill Socialdemokraterna införa bidrag för att vi skall ha råd att betala bränsleskatten plus moms.

Hade det inte varit bättre att låta folk behålla pengarna från början?

Först tar staten in skatt, vilket i sig kräver administration och en massa byråkrati. Pengarna överförs sedan till gud vet vilken annan administration som skall hantera utbetalningen av tusen kronor till alla bilägare.

Här finns rutiner att skapa, möten att hålla, nya tjänster att tillsätta. Pengar att flytta runt. Människors liv att peta i.

Vilket måste betalas, av skatteboskapen. I en helt onödig rundgång.

Först blev det bidrag för att kunna betala elskatten. Och nu alltså bränsleskatten.

Dessutom med ett närmast hånfullt belopp. Tusen spänn. Det vill säga 35 liter soppa.

Nu sänker man förvisso även bränsleskatten som sådan. En ogenomtänkt klimatomställning börjar nämligen få konsekvenser vad gäller till exempel logistik och jordbruk.

Till och med Göran Greider är numera för sänkt bränsleskatt.

El- och bränsleskatterna är inte de enda exemplen på när det hade varit bättre för alla (utom byråkratin) om folk hade fått behålla sina pengar från början.

Då hade människor kunnat göra egna prioriteringar istället för att ge politikerna onödigt mycket att bestämma över.

Varje skattekrona som överförs från individen till staten innebär även en överföring av makt från individen till staten. När staten får mer makt, då får du mindre frihet.

Slutligen: Glöm inte att det vi nu ser är konsekvensen av medvetet fattade politiska beslut. Inte sällan mot bättre vetande. Rödgrön röra.

Skatt, samtycke, tvång, rättigheter och moral

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Skatt, samtycke, tvång, rättigheter och moral »

"Bäst är den regering som inte märks. Som tar ut låga skatter, sköter det som verkligen är viktigt, är kompetent och ansvarsfull – och som i övrigt lämnar människor att göra sina egna livsval och söka lycka och mening efter eget huvud. En regering som längst möjligt lämnar vanligt, hederligt folk ifred."

Skatt, stöld och respekt för folket

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Skatt, stöld och respekt för folket »

"Skatt är stöld, i vart fall i meningen konfiskation av frukterna av medborgarnas arbete. Lev med den insikten, politiker. Och bete er med vederbörlig respekt inför detta."

EU krattar manegen för en internet-skatt

EU ger sig som vanligt på saker som de inte begriper.

EU-kommissionen har tankar på en skatt för de stora internetplattformarna. [Länk»] Frankrikes president, Emanuel Macron, driver samma linje. [Länk»] Han tycks till och med anse att detta kan vara en vinnande fråga i vårens EU-val.

I grunden finns irritation över att företag som Facebook, Google och Amazon ofta har sina bolag registrerade i lågskatteländer - där de betalar en lägre skatt på sin vinst jämfört med om de varit registrerade i till exempel Frankrike eller Sverige.

Här blir det lite konstigt. EU & Macron vill alltså att företag skall betala skatt även i länder där de inte är registrerade - bara för att de har kunder i dessa länder. Det är som om Frankrike skulle börja beskatta svenska SSAB, bara för att företaget säljer stålprodukter till Frankrike.

Naturligtvis hade det varit bättre att skapa ett mer företagsvänligt klimat i EU, så att så väl nätjättarna som alla andra gärna etablerar sina bolag här. Men icke. Istället blir det höga skatter, byråkrati och tvång. Vilket naturligtvis är kontraproduktivt i långa loppet.

Man sätter även upp gränser, för att sikta in sig på dagens nätjättar - baserat på omsättning, antal användare och antal lokala kundkontrakt. Detta är dels speciallagstiftning, där man inte har samma spelregler för alla. Dels blir ett sådant golv för beskattning ett tak för alla eventuella nya och expanderande företag. Lyckas man för bra, då kommer EU och snor pengarna.

I dessa förslag finns även en tanke om att man vill beskatta data och dess mervärde. Vilket är en idé som kan få de mest skiftande oförutsedda och oönskade konsekvenser. Jag är rädd att man över huvud taget inte funderat igenom saken.

Slutligen skall EU inte ha beskattningsrätt. Ständigt görs nya trevare på detta område. Men det vore att kapa alla den överstatliga EU-apparatens band med medlemsstaterna - och ge den ett helt eget liv. Vilket inte är lämpligt.

Länkar:
EU-kommissionen: Fair Taxation of the Digital Economy »
Politico.eu: Macron gives EU tech tax a political push »

Cyklisk ekonomi...

Låt se...

EU inför tullar på kinesiska el-cyklar, på upp till 200 procent av importpriset (alltså en tredubbling av detta pris). Vilket konsumenterna - och ingen annan - får betala genom ett högre slutpris.

Samtidigt har Sverige en premie där staten - det vill säga skattebetalarna - återbetalar 25 procent av priset till den som köper en elcykel. Vilket i kronor och ören (upp till maxgränsen på 10.000 kr) blir mer, på grund av EU:s tullar.

Men det här skapar väl nya jobb inom byråkratin, kan man anta...

[Edit: Tullavgifterna, som börjar gälla på torsdag, blir enligt det senaste beskedet 27,5 och 83,6 procent.]

Rothbard om skatterna

Brott mot staten, del 1

Efter åratal av mentalt utmattande rättslig strid med myndigheterna har min skatteprocess nått vad som verkar vara vägs ände. Jag förlorade i Hovrätten och fick inget prövningstillstånd i Högsta Domstolen. (Mer om det senare nedan.) Vilket lär leda till att jag kommer att bli satt i fängelse ett tag, dock oklart när.

Det är så det kan bli när man bott utomlands något tiotal år och saker hamnar mellan olika stolar. (Ett tips: Tro aldrig att staten släpper greppet om dig, bara för att Skatteverket tvångsutskrivit dig ur landet.)

Det är som det är och jag tar det hela med jämnmod. Jag anser ju faktiskt att skatt är stöld och att våra politiker redan har på tok för mycket makt och pengar – som de dessutom hanterar mycket illa.

Skattedomar förbigås ofta i tysthet, men jag tycker att det finns skäl att vara öppen med vad som sker. Speciellt som delar av en sådan här process pekar på uppenbara problem vad gäller den svenska rättsstaten.

Så jag kommer att återkomma i bloggposter framöver för att beskriva hur en skatteprocess kan gå till, från insidan. Men jag måste börja den här historien bakifrån...

-

I ett mycket kort, uppenbart standardiserat beslut från Högsta Domstolen meddelas att jag inte får prövningstillstånd. Nu är det förvisso det normala. Att få prövningstillstånd skall vara svårt. Men jag vill ändå protestera – trots att beslutet knappast lär kunna överklagas.

Vad det handlar om är nämligen förbudet mot dubbelbestraffning i skattemål (eller som det heter »förbudet mot dubbla förfaranden« eller på juristspråk »ne bis in idem»).

Jag hävdar att då denna rättsliga princip gäller, då skall den gälla alla – även mig.

På samma sätt som HD just viftat undan min invändning viftade den en gång bort hela principfrågan om dubbelbestraffning – tills den fick bakläxa i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.

Så det börjar kanske bli dags att påminna staten om denna princip. Min advokat är redan i färd med att skriva en inlaga till Europadomstolen.

Oavsett vad man tycker i övrigt, så är det anmärkningsvärt att HD inte ens tar upp frågan till prövning, då den faktiskt är »av vikt för ledning av rättstillämpningen«. Min gissning är att man vill hålla förbudet mot dubbelbestraffning så snävt som möjligt – och därför helst lägger locket på.

Hur det blir med detta återstår att se. Men det är inte det enda som sticker ut...

-

Beslutet i Högsta Domstolen är fattat av justitierådet Göran Lambertz.

Man kan väl inte säga att vi är personliga vänner. Men en gång i tiden – innan Quick-fallet gick Lambertz på hjärnan – var han en av den svenska rättsstatens modigaste försvarare. Han medverkade bland annat i sin roll som Justitiekansler i en kontroversiell tv-dokumentär som jag gjorde om det svenska rättsväsendet. [Länk»] I samband med att filmen visades gjorde Lambertz och jag en grej i media om att landets åklagare ofta inte är så oväldiga som de förutsätts vara. Vilket orsakade en del buller.

På senare år händer det att vi brukar gilla eller kommentera varandras Facebookposter – och vi brukar skicka ömsesidiga födelsedagshälsningar. Vi finns alltså på något sätt i varandras medvetande.

Nu kan Lambertz förvisso inte misstänkas för att ha gynnat mig på något otillbörligt sätt, eftersom han avslog min begäran om prövningstillstånd. Men rent teoretiskt skulle han även kunna ha fattat sitt beslut för att visa att han inte tar hänsyn till ytligt bekanta – snarare än på fakta i målet.

Hur som helst är det ett anständighetskrav att funktionärer i våra domstolar inte sätter sig till doms över folk som de har något slags relation till. Det skall inte ens få finnas en misstanke. På juristspråk talar man om »delikatessjäv«.

Att bråka om detta lär väl knappast gynna min sak. Men jag vill att folk skall känna till hur vårdslös den svenska rättsskipningen kan vara. Även i högsta instans.

-

Den närmaste tiden kommer jag som sagt att skriva fler bloggposter om hur det egentligen kan gå till i en svensk skatteprocess. (Vissa saker har jag berört tidigare, fast då mer i förbigående. Länk»)

Stay tuned.

Rekommenderad helgläsning

Lena Andersson i Dagens Nyheter...

"Om individen inte äger sig själv ägs hon av någon annan. Äger alla sig själva kan ingen äga någon annan. Det finns bara dessa två. 

Detsamma gäller ägodelar och pengar. Ifall staten eller kollektivet under hot om våld får ta pengar från dig får den i princip också använda dig till annat där du anses behövas; till reservdelar, slavarbete eller som soldat."

Länk: Votering begärd, verkställ »