Svartjobb kan rädda Sverige

Situationen är knepig.

Vi har ett stort antal flyktingar / migranter som kommit till landet. De flesta av dem har låg utbildning, i vissa fall i princip ingen alls. Det tar runt åtta år innan ens hälften av dem kommit i sysselsättning – och en stor del av dessa jobb är tyvärr inte i den produktiva sektorn.

Det finns gott om goda skäl för att dessa människor behöver komma in i sysselsättning. Till exempel måste de kunna försörja sig själva. Ett jobb minskar utanförskapet och vad det medför i form av passivitet, uppgivenhet och potentiell kriminalitet. Dessutom är det bra om dessa människor börjar tillföra systemet pengar, istället för att bara vara en kostnad.

Samtidigt säger facket och vänstern bestämt nej till instegsjobb med lägre lön. Vilket gör en knepig situation näst intill omöjlig. I vart fall om man skall hålla sig inom regelverket. Det går helt enkelt inte att betala en lågutbildad person som ännu inte behärskar språket lika mycket som en »svensk« ingenjör.

Egentligen återstår bara ett alternativ – svartjobb. Det löser inte den samhällsekonomiska knuten. Men det får folk i något slags sysselsättning och det bryter utanförskapets ekorrhjul. Det innebär att folk får i vart fall ett litet extra konsumtionsutrymme, vilket nog är bra för deras självkänsla. Och det kan hålla unga människor borta från gäng och kriminalitet.

Även ett svartjobb kan vara en väg in till arbetsmarknaden. Man får erfarenheter och kontakter. Man får ta ansvar och tillföra något av värde. Man kommer ut i samhället och får vidgade vyer.

Svartjobb kan rädda Sverige ur en knepig situation.

Detta kan komma att bli en variant på temat »ostoppbar kraft möter orörligt objekt«. Svartjobb mot Skatteverket. Spontant företagande mot kommandoekonomi. Människor mot byråkrater. Samtidigt är det möjligt att detta är den enda vägen framåt.

Eller varför inte ge alla ett mer omfattande fribelopp – som inte omfattas av skatter och sociala avgifter? I vart fall under en viss tid, till exempel två år.

Men känner jag Sverige rätt – då håller man hellre nya svenskar i bidragsberoende och utanförskap, i passivitet och uppgivenhet, i de betongförorter som alla andra slipper se.

Tråkigt nog.

(Det skulle vara intressant ifall någon ekonom räknade på det här. Vad skulle det innebära för samhällsekonomin – direkt och indirekt – om en person jobbar svart istället för att gå på bidrag? Vilka är de dynamiska effekterna?)

Den svarta ekonomin är de nya svenskarnas (och välfärdsstatens) räddning

Debatten om lägre ingångslöner är infantil.

Nej till lägre löner på grund av etnicitet, säger LO. Vilket naturligtvis är trams. Etnicitet har inte ett skvatt med saken att göra. Det handlar om utbud och efterfrågan. Utbudet av potentiell arbetskraft som saknar utbildning, meriter och språkkunskaper är betydligt större än efterfrågan. (I vart fall på den vita marknaden.) Att sänka priset är då det enda verklighetsförankrade alternativet.

"Nästa gång är det din lön de sänker" utbrister Aftonbladet. Nej, om du inte är nyanländ, outbildad och utan kunskaper om svenska språket – då är det fel. Men det är effektiv skrämseltaktik.

Men borgarna gör det också väl lätt för sig. Att leva på 14.000 kr går kanske. (Det är ungefär samma minimilön som i Tyskland, men där är det mesta betydligt billigare.) Men knappast som ensamstående. I vart fall inte i en storstad, om man vill ha en egen bostad.

Skall människor kunna leva på 14.000 kr – då måste de i princip vara helt skattebefriade.

Samtidigt tycks de flesta missa grejen: Sverige valde för länge sedan en annan väg. Vi svenskar finner oss i sämre service i affären och på krogen än andra folk. Kvalificerad personal finner sig i att även utföra okvalificerade uppgifter. Många saker blir över huvud taget aldrig utförda, eftersom det svenska kostnadsläget är för högt.

Genom ett antal direkta och indirekta val har svenska folket valt en väg där det helt enkelt inte finns utrymme för okvalificerad arbetskraft som gör enkla saker för låg lön.

I vart fall inte i den vita ekonomin. (Vilket, just nu och just här, har blivit ett stort och tämligen akut problem.)

Men i den svarta ekonomin, däremot! Där finns det hur mycket som helst att uträtta, som annars aldrig skulle bli gjort.

Även med en marknadsmässig lön är den totala lönekostnaden på den svarta marknaden ungefär en tredjedel jämfört med den vita. (1/3 lön, 1/3 skatt, 1/3 sociala avgifter.)

Den svarta ekonomin är vad som kan få nyanlända flyktingar och migranter (och annan okvalificerad arbetskraft) i arbete. Och det skulle kunna ske snabbare än de flesta kan föreställa sig.

Vilket politiker och myndigheter naturligtvis aldrig kommer att tillåta.

Vad staten möjligen skulle kunna göra är att befria alla inkomster upp till – låt säga – 15.000 kr i månaden från skatter, sociala avgifter, byråkrati och krångel. Så väl ur arbetstagarens som arbetsgivarens perspektiv. En allmän grundnivå, under vilken staten skall skita i vad folk har för sig.

Det vore ett helt realistiskt alternativ. Men politiker och myndigheter kommer när allt kommer till kritan inte heller att tillåta detta. Hellre håller de människor i arbetslöshet, bidragsberoende och utanförskap. Vilket kommer att bli dyrt för alla andra. Det riskerar rent av att knäcka hela välfärdsstaten. Men det låtsas man inte om.

Sverige har nått en punkt där det finns goda skäl att anta att oredan skulle vara mindre om vi gjorde oss av med staten och gick in i ett tillstånd av anarki.