Vi måste prata om det här...
En övervakningsstat av aldrig tidigare skådad omfattning håller på att rullas ut.
Den politiska makten håller på att flyttas från demokratiskt valda organ till en liten politisk elit – och till en armé av icke-valda, som regel anonyma tjänstemän.
De grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna prioriteras allt oftare ner, på grund av "realpolitiska" överväganden. Det bedrivs ett ständigt krypskytte mot rättsstatens principer och värden. Idén om maktdelning håller på att reduceras till en tom fras.
EU:s centralstyrning och "harmonisering" dödar den mångfald och institutionella konkurrens som borde vara Europas största tillgång. Detta är ett problem som har konsekvenser på allt från demokrati till ekonomi.
Korporativismen breder ut sig, så till den milda grad att det i dag lätt går att peka på lagstiftning som kommer direkt från storföretags och andra särintressens önskelistor.
Marknadens skapande och självbalanserande mekanismer slås ut av klåfingriga politiker och av museiföremål till gamla företag som vägrar anpassa sig till verkligheten, till marknaden.
Och i den ekonomiska politiken ser vi nu hur en regelrätt kommandoekonomi byggs upp, där praktiskt ohållbara projekt baxas igenom av politiker med storhetsvansinne.
Det finns skäl att vara orolig. Vill man vara raljant kan man peka på hur vårt samhälle blir allt mer likt det forna Östeuropa, under kommunisttiden.
Men det är mer förrädiskt än så.
I de gamla kommunistdiktaturerna fanns en Överideologi. En lögn som allt och alla måste anpassas till och som alla måste förhålla sig till. En enda spricka riskerade att få fasaden att störta samman.
Så är det inte i Sverige och i EU. Här tillåts opposition. Här tillåts avvikande åsikter. Här tillåts protester.
Ironin i det hela är att det samtidigt blir näst intill omöjligt att komma åt systemfelen i det nya samhälle som nu håller på att byggas upp. De etablerade politiska krafterna står så gott som enade. I media och samhällsdebatten avskrivs de stora frågorna som allt för abstrakta och teoretiska. Medborgarna är – tills vidare – nöjda så länge det finns lördagsgrogg, tv-underhållning och så länge systemets mörka sida inte drabbar just dem.
Demokrati måste ha större, djupare värden än bara minoritetens rätt att rösta nej.
Det nya system vi ser byggas upp är problematiskt, rent av farligt. Välmenande, som regel goda demokratiskt sinnade politiker håller på att bygga upp en struktur som kan användas i helt andra syften. De ger staten verktyg som är som gjorda för att kunna missbrukas.
Allt som krävs för att det hela skall gå över styr är att något skiter sig. Att vi drabbas av någon verkligt allvarlig kris. Att icke-demokratiska idéer blir virala. Att någon gör bort sig. Att en "stark man" kliver fram. Saker som historien ger oss ett oändligt antal exempel på.
Det krävs inte ens att våra makthavare är medvetet onda för att vi skall kastas in i något som skulle kunna vara skrivet av Kafka eller Orwell. Slump, byråkratins inre kraft, missbedömningar, terrorhandlingar, yttre hot, naturkatastrofer, okunskap, rädsla, moralpanik, cover ups, politiskt fulspel... Allt detta är exempel på tänkbara utlösande faktorer. Systemet finns på plats. Allt som fattas är ett skäl eller en ursäkt för att använda det.
Hur hamnade vi då här? Tja, folk röstade ju faktiskt på de politiker som har skapat allt det här. De politiker som inte orkar hålla emot. De politiker som saknar den principiella och ideologiska klangbotten som krävs för att förstå varför det som nu sker är problematiskt.
Demokratin måste få nytt liv. Respekten för de medborgerliga fri- och rättigheterna måste återupprättas. Rättsstaten måste värnas. Medborgarnas rätt till privatliv måste stärkas. Allt detta måste stå på en grund stark som urberg – om vi inte vill bli utelämnade till ödets vimsiga och ofta grymma makt.
Så det du föreslår är en allmän uppryckning/uppvaknande/attitydförändring hos den stora massan?
SvaraRaderaDet är ju en vacker dröm.
SvaraRaderaDe stora massornas stöd får man aldrig förrän efteråt.
Vad jag tror jag vill göra är att ingjuta stridslust i nya politiska krafter (Pp, KLP, LD).
Och att försöka påverka i vart fall några av de människor som är aktiva i den etablerade politiska sfären.
Plus att försöka skaka lite liv i media och våra "samhällsdebattörer".
Vad gäller "den stora massan" så är jag i och för sig övertygad om att den har ett sinne för fair play, för demokrati, för integritet etc. Men den handlar sällan på egen hand...
Att prata om att folk skall "vakna" låter närmast nazistiskt. nazisterna använde just det språkbruket.
SvaraRaderaEn förutsättning är ju att vi slutar slåss inbördes. Kan vi inte göra det så är allt annat meningslöst. Sedan så måste vi faktiskt rekrytera nya väljare. 4% är vad saken gäller varken mer eller mindre.
SvaraRaderaPp, KLP och LD
SvaraRaderaVar finns dom i opinionsmätningarna?
Valresultat 2010
Piratpartiet 38941 röster 0,65%
Klassiskt liberala partiet 716 röster 0,01%
Liberaldemokraterna: Antal namn insamlade, 941 godkända, drygt 500 kvar. Rapport när jag räknade namnen sist, den 20 december kl. 11:02.
Piratpartiet drabbades av växtvärk och inre stridigheter efter framgångarna i EU-valet. Men jag är övertygad om att pp kommer igen till 2014 i en andra framgångsvåg som till och med kommer överträffa den första. Allt finns på plats. Nu också politisk erfarenhet och en fungerande organisation.
SvaraRaderaHAX,
SvaraRaderasom jag sagt och skrivit till dig tidigare är det dags för oss liberaler att inse att vi har nya frontlinjer att anpassa oss till.
Som vi lärde oss i samband med Euro-omröstningen kan vi hitta vänner i specifika strider som vi tidigare sett som fiender. Och tidigare vänner kan vara våra fiender när det kommer till EU eller övervakning.
Jag har en känsla av att en hel del personer vi känner och står ideologiskt nära hatar sossarna mer än något annat. Det var inte politisk makt de ogillar utan det var att sossarna hade makten. Om man med hjälp av EU kan spöa sossarna då skall man göra det oavsett konsekvenser i övrigt.
Ytterligare ett steg mot att knyta nya kontakter tas den 22/3 då Monika Arvidsson, ekonom på LO, kommer och talar på Frihetsfronten om hurEu hotar demokratin.
Vad gäller de ny regeringarna i Gerkland och Italien har jag mött liberaler som inte ser något som helst problem med att dessa har utsetts av EU.
SvaraRaderaJag känner mig då inte längre som ideologisk vän med dessa.
Pp borde profilera sig som ett parti som vill utveckla staten Sverige mot direkt demokrati.
SvaraRaderaEn liberal rättsstat utgår från att individen är suverän och självbestämmande.
Pp borde också profilera sig för en tydligare maktdelning, och införa en konstitutionsdomstol och ett oavhängigt rättsväsende (där alltså inte regeringen har utnämningsmakten).
Pp borde lyfta frågan om avskaffande av monarkin.
Tristan
Tänk den dagen ett riktigt allvarligt och stort terrordåd sker i Europa. Tänk en liten atombomb i London eller något annat där 10-tusentals dör.
SvaraRaderaVad sker med resterna av vårt rättssamhälle den dagen? Ryser vid tanken på de "tillfälliga" lagar som kommer antas i "panik"...
Det är nog tyvärr bara en tidsfråga.
Problemet är Staten, dess odemokratiska integration med andra stater samt statens tjänstemän, systemet helt enkelt, snarare än de politiker som sitter i riksdagen, nämnder och regering.
SvaraRaderaSe bara hur du och Christian Engström försvunnit från idédebatten i och med att ni nu grottar in er i politisk administration.
Jag har själv föreslagit att frihetliga partier samt frihetliga kandidater från ofria partier (läs: riksdagspartierna) borde ingå i en valallians till nästa riksdagsval. Men även om denna valallians får mer än 51%, så tror jag inte att det kommer göra någon fundamental skillnad.
(Frågan om monarki eller republik är en typisk avledningsfråga - ett avskaffande av monarkin skulle inte hjälpa ett dugg även om det är moraliskt riktigt.)
En sak som blivit _sämre_ sedan valet 2006, är att "internetrevolutionskulturen" har avstannat. Gammelmedia har "slagit tillbaka". Numer kommunicerar vi inte direkt med varandra, utan genom gammelmedia i någon form. Facebook är ett exempel på den infrastruktur som används, men som inte är huvudproblemet.
JohJoh, med duktiga politiker och folk som mitt i allt det hemska använder sin klokskap skulle det kunna gå som i Norge där Jens Stoltenberg hanterade terrorkatastrofen fantastiskt bra.
SvaraRaderaVi behöver någon form av gemensam trygghet för att klara av sådant och ledare som klarar av att lugna. Jag tror att Reinfeldt skulle klara av det, jag vet inte vad Juholt skulle klara. Sedan gäller det att de vill lugna, vad är det som gör det lönsamt att agera för eller emot hysteri?
Magnus,
SvaraRaderaber du till Reinfeldt innan du går och lägger dig? ;=)
När Magnus jobbade på moderaterna bad han i alla fall till Reinfeldt fem gånger om dagen.
SvaraRaderaJag har försökt dela länken till det här inlägget på Facebook, vilket inte tycks gå. Ser vi redan självcensur av uppviglande texter??
SvaraRadera@Magnus Redin
SvaraRaderaMed tanke på hur Alliansen inskränker våra rättigheter redan nu när hoten är mycket små så är jag väldigt skeptisk. Lägg där till ett massivt tryck från starka intressenter (och en uppskrämd allmänhet) som kommer ropa på kraftfulla åtgärder. Jag är tyvärr övertygad om att det kommer spåra ur fullständigt och ge plats för en "stark" ledning.
Vem försvarar allmänintresset?
SvaraRaderaDet är demokratins stora fråga, för det handlar om demokratins inneboende svaghet - nämligen att det ligger i systemets konstruktion att man ska påverka de stackars politiker som har makten.
Det är bara det att så fort staten skapar lagliga rättigheter, då skapar man också ett intresse - ett särintresse - att behålla den rättsordning som för stunden råder. Men vem försvarar allmänintresset, som kanske ligger i att ompröva system och inrätta nya? Det finns inte. Och det kan kanske aldrig finnas - för så fort det skapas en yttring så blir ju det också per definition ett särintresse.
Så ingen kan egentligen försvara allmänintresset, men det är egentligen det enda som ska försvars. Demokrati suger - men kom på nåt bättre.
Något skulle man kan kunna göra för att balansera upp det här. T.ex. inom området upphovsrätt skulle man kunna kanalisera av allmänna medel finansiering till en rad organisationer med uppgift att kritiskt granska rådande rättsordning och komma med konkreta förslag. Ja, det blir ett särintresse - men det är kanske det bästa som kan göras.
På samma sätt borde kanske det stiftas organisationer som finansieras av allmänna medel som har till uppgift att kritiskt granska alla de "säkerhetsåtgärder" som staten vidtar. Vi vet ju att det finns en övervakningsindustri som tjänar på mer "säkerhet". Det vore rimligt av staten att se till att de som är emot mer övervakning har minst lika mycket resurser att sätta emot, för att debatten ska kunna bli rimlig och för att politikerna ska få en balanserad bild.
Bortsett från ett folkomröstningsinstitut värt namnet så är väl det detta det enda jag kan komma att tänka på som skulle kunna motverka systemfelen.
Sen är det inte säkert att allt blir rätt framöver ändå, men som läget är nu så är det inte bra.
Och allra minst i säkerhetsfrågan, där möjligen det rätta (och kanske cyniska) svaret är att det är farligt att leva för man kan dö. Det går inte att skydda sig mot allt. Inte ens medvetet dödande.
@Mats
SvaraRaderaStaten är inte problemet. Om staten inte fanns där så skulle den ersättas av något annat, och antagligen mycket mer otäckt.
Tvärtom är den demokratiska staten vår största chans att uppnå frihet. MEN, då gäller det att hålla koll på målet.
Japp 19:37, jag har jobbat på moderaterna och är fortfarande medlem och lokalt aktiv i Linköping.
SvaraRaderaVore jag mer av ett politiskt väsen skulle jag troligtvis ha kunnat påverka riktigt mycket och skulle kunna påverka mycket men jag är mera en grubblande teoretiker än en social fantom. Praktisk politik handlar om relationer och att skapa förtroenden och då är inte bästa taktiken att springa efter alla problem som är viktiga och behöver klämmas på även om de gör ont. Så jag känner en viss släktskap med Pp:s fiaskon och saknar er inom M.
Nya moderaterna är en fantastisk framgång och jag beundrar Fredrik Reinfeldts förmåga att hålla ihop alliansen och leda på ett lågmält och landsfaderligt sett men det skulle förvåna mig om han utvecklar nästa generation av ideologi som behövs för att hantera kommande utmaningar.
Jag tror jag har grepp om vad som blir de stora problemen framöver men det är svårare att komma på vad som är klokt att göra så det är intressant att följa HAX funderingar även om de var ännu bättre innan han vart piratpartist. Sedan är frågan vad enskild individs lösning av världsproblemen har för värde men det är i vilket fall svårt att sluta fundera. ;-)
En sak jag tog upp i Falkvinges blogg var att det finns demokrati i vår demokrati fortfarande. Med detta menar jag att trots allt finns det lösningar innan vi tittar till den "fjärde lådan".
SvaraRaderaEtt exempel på detta är att om vi ser till de två största partierna - socialdemokraterna och Moderaterna - märker man att man behöver numrärt mycket färre personer som engagerar sig för att få saker att hända än att starta ett nytt parti. Vad man alltså skulle kunna göra är att gåihop och rösta fram en speciell kandidat som ska ta över partiledarrollen, en för varje parti. Fördelen med detta system är att "vinner man" har man medel redan från början att ändra det man tycker är fel.
För sakens skulle kan man även ändra namnet på patierna till vänsta respektive högra piratpartiet, om man så vill.
En annan fördel är att använda sig av denna form av demokrati är att partiledare väljs av elektorer - och vi vet från Bush Jr. att det innebär att sköter man sina kort rätt behöver man inte ens 50% av rösterna för att välja in rätt person. Sedan kan man kallt räkna med att få av de röstberättigade faktiskt kommer och röstar.
Ytterliggare en fördel är att eftersom många i maktpositioner gärna vill sko sig ska det inte vara några större problem att rekrytera personer inom respektive parti att stödja sin sak mot att de får en tjänst/förordning/förtroendeuppdrag som de suktar efter.
Problemet med den framvaxande superstaten EU ar att folk har latt att pa tidigt stadium kanna igen kommunism, fascism, och andra horribla statsbildningar vi sett forut.
SvaraRaderaMen att se en *NY* statsform som problematisk ar ju mycket svarare, iallafall innan det far overstyr pa allvar.
Historiskt sett sa vaknar inte folk i totalitara stater upp forran nagon de kanner personligen drabbas av staten. Och nar en ansenlig mangd kanner nagon som har drabbats, har det redan gatt alldeles for langt for att kunna stoppas (utan den 4e ladan iaf).
Sa jag ar pessimistisk.
@Johan Tjäder
SvaraRaderaJag åsyftade specifikt den stat + nätverk vi har idag, inte staten som koncept. Ber om ursäkt att jag var otydlig där.
Så länge det finns liv, så finns det hopp!
SvaraRaderaAndrzej Łobaczewski har en intressant teori som han kallar för “Hysteroidal” Cycle:
http://en.wikipedia.org/wiki/Andrzej_%C5%81obaczewski
Det verkar ju stämma in rätt bra på världen av idag. Andrzej Łobaczewski har i boken "Political Ponerology" förslag till hur det skall hanteras.
Läs gärna mer här;
http://ponerology.com/
http://www.sott.net/articles/show/203026-Lobaczewski-and-the-origins-of-Political-Ponerology
Det kan vara värt att lägga på minnet! :-)
OT, eller också inte.
SvaraRaderaHur Lissabonfördraget myglades igenom den svenska riksdagen, om du vill bli på riktigt dåligt humör Henrik:
http://robsten.blogspot.com/2011/12/lissabonfordraget-tvingades-och-smogs.html
När, jag ser när jag läser artikeln att det absolut inte var OT. Så bra!
SvaraRaderaDet viktiga är att forsätta försvaret av åsikts- och yttrandefriheten som internet har gett.
SvaraRaderaGör motstånd mot alla försök att begränsa den, t.ex. mot registreringsskyldighet, men för rätten att vara anonym på internet. Varför har det sedan 1766 varit en rättighet att anonym kunna begära ut allmänna handlingar? För att vi ska våga göra det!?
Avslöja de trojanska hästarna: bekämpning av barnporr, terrorism, brott, främlingshat, och kvinnoförnedring. Alla dessa mål nås ofta, enligt mörkmän av olika slag, "bäst" med att på ett eller annat sätt begränsa åsikts- och yttrandefriheten och det främst på internet.
En stor skandal, svår att göra något åt, var ju att kommentarsfälten försvann i tidningarnas nätversioner. Folket hade så obehagliga åsikter, bäst att hindra dem yttra dem! Det var dock lätt. Man styrde ängsliga kapitalister som följer minsta vink.
Internets frihet ger vi inte upp lika lätt! Men tappar vi den, så kan mörkret över världen falla mycket snabbt.
Ut på gatorna och demonstrera! Tänk på han som brände ihjäl sig i Tunisien; det väckte en sömnig/nedpiskad nation, kanske hela arabvärlden.
Gandhi tågade till havet för att göra salt som var förbjudet för indier. Att göra salt är ju inte förbjudet här, men fildelning är det. Så i en aktivistdröm skulle man kunna samlas någonstans där alla kan koppla upp sig via WiFi och ta hem en låt. Allt under banderoller som säger att det är det vi gör. Kanske kunde/borde man skoja upp polisen genom att ta hem en låt som upphovsmannen tillät nedladdning av?
Kari Lantto
Vad är det som rullas ut o rullas ut o rullas ut o rullas ut ... men aldrig kommer fram till dörren?
SvaraRadera