Kyrkan borde gå i strejk!

Det gnisslar som bekant mellan kristdemokraterna och resten av regeringen. Stötestenen gäller könsneutrala äktenskap.

Moderaterna, folkpartiet och centern driver frågan om att äktenskapslagstiftningen skall vara könsneutral.

Kristdemokraternas linje är en civilrättslig registrering av samlevande, vilket bland annat innebär att kyrkorna mister sin vigselrätt.

Speciellt det där sista förvirrar många. Men det är faktiskt kristdemokraterna som, för en gångs skull, har huvudet på skaft.

Japp. Du läste rätt. Denna libertarianska blogg försvarar kristdemokraterna i striden om äktenskap för homosexuella. Det hela är nämligen inte speciellt komplicerat. Så här...

Kyrkan är nu för tiden skild från staten. Det är bra. Kyrkan är en halvtossig förening bland många andra.

Med kristdemokraternas förslag om civilrättslig registrering kommer kyrkan inte ha något att göra med registrering av äktenskap, i formell mening. Visst, man kan ställa till med ett kyrkbröllop som symbolisk handling. Eller någon annan cermoni, om man känner för det. Men själva juridiken överlämnas till de två inblandade människorna och staten.

Det är en rätt sympatisk attityd. Staten sköter registreringen – och lägger sig inte i vad olika religiösa organisationer pysslar med. För att komma från kristdemokraterna är detta ett enastående liberalt förslag.

Så vad är då probelemet?

Jo, resten av regeringen kräver alltså samkönade äktenskap. Det innebär bland annat att en från staten fristående organisation – Svenska Kyrkan – kommer att tvingas att viga alla som vill.

Vad är detta för trams? När fick staten rätt att styra liturgin i religiösa organisationer? Och varför i herrans namn skall man tvinga en organisation där många ogillar eller rent av hatar bögar att viga dem, till på köpet i samfundets egna "heliga" lokaler?

Ja, många religiösa har en helfnoskig uppfattning om bögar. Andra inte. Men själva grejen är att det känns väldigt vanskligt att börja tvinga religiösa organisationer att göra saker som många av dess medlemmar anser strider mot "guds ord".

Det ger lite väl auktoritära vibbar när staten går in och vrider om armen på präster för att tvinga dem att utöva sitt ämbete på ett sätt som en del av dem inte anser går ihop med den "heliga skrift" som är meningen med hela föreningen.

Om staten tvingar religiösa samfund att "svika sin lära" och ändra sin verksamhet – har vi då verkligen religionsfrihet i vårt land?

Det är med bakgrund av dessa frågor som kristdemokraternas förslag är bra!

Låt staten sköta registreringen av människor som lever tillsammans, om sådan nu är nödvändig. Detta oavsett vilka dessa människor är – så länge båda är myndiga och deras relation har sin grund i deras egna, fria val.

Och låt kyrkan sköta sitt.

Det är så uppenbart att detta är den smidigaste lösningen. Ändå vägrar moderaterna, folkpartiet och centern att köpa den. Statsministern börjar nu låta så där hård i rösten igen. Det finns till och med uppgifter om att kristdemokraterna har fått förslaget att lämna regeringen på grund av låsningarna i denna fråga.

Detta är i en situation där kristdemokraterna inte bara har en rimlig ståndpunkt – utan även har bjudit till och erbjudit större kompromisser än vad någon hade väntat sig.

Resultatet ser nu ut att bli att en lag som var tänkt att ge människor lika rättigheter och lika behandling inför staten landar i tvingande detaljstyrning av religiösa organisationers verksamhet. Frågan har skapat dålig stämning i alliansen. Och den har gjort många borgerliga väljare (allt från liberaler till konservativa) bekymrade.

Men det struntar statsminister Fredrik Reinfedlt i. För honom är allt som är viktigt att han får som han vill. Mönstret känns igen från andra frågor...

Om jag sedan får komma med ett förslag till till kyrkan, då är det:

Gå i strejk!

Om kyrkan inte själv får bestämma vilka den vill viga – då bör den konsekvent vägra att medverka i någon del av den juridiska hanteringen kring äktenskap över huvud taget. Gärna en gullig ceremoni med lite pampig orgelmusik. Men icke ett papper skall skrivas på! Icke ett! Vill de lyckliga tu ordna den saken, då får de gå till kommunen.