Ibland slås jag över hur själva dramaturgin i det nya politiska landskapet formas.
På ena sidan har vi piratpartister, nätaktivister, frihetskämpar och människor som är bekymrade över vart vår demokrati, öppenhet och rättsstat är på väg. På andra sidan står politiker, eurokrater, särintressen och stora företag som vill censurera, kontrollera, stoppa, mygla och spela efter egna regler.
Första gången detta verkligen kom upp i ljuset var i FRA-striden. Den hade allt. Liten kille mot stor kille. Människor som slåss för en ädel sak mot politiker och byråkrater som vill övervaka oskyldiga. Osäker utgång. Flera tydliga aktörer. Och så hade FRA-frågan ett unikt nätverkande i bloggosfären – som slog både politiker, byråkrater, PR-byråer och media på fingrarna.
EU:s telekompaket orsakade en storm av vrede på nätet, som resulterade i en aldrig tidigare skådad mängd mail, brev och telefonsamtal till Europaparlametets ledamöter. Vilket fick dem så spaka att vi till slut vann den striden. EP-rapporten som innehöll grunderna för en bloggreglering är ett annat exempel med lycklig utgång.
Nu står striden mot internetcensur och teledatalagring. Mot politiker som inte förstått rättsstatens principer. Mot byråkrater och företag som försöker skapa lagstiftningsliknande avtal i hemliga förhandlingar. Mot företag som hellre offrar informationssamhällets öppenhet och möjligheter än omprövar sina förlegade affärsmodeller. Mot en svällande säkerhetsbyråkrati som lever på fruktan och som vill övervaka, registrera och kontrollera oss alla.
Det är så uppenbart positiva krafter i kamp mot negativa. Denna tydlighet är en oerhörd styrka i sig, för oss.
Och i konflikter mellan positiva och negativa krafter händer det hela tiden saker som bara gör allt ännu tydligare. Negativa krafter skapar alltid motreaktioner och motkrafter – medan positiva krafter är en rörelse framåt som är i princip omöjlig att stoppa. Negativa krafter tar till tvång, maktspråk och en bufflighet som i slutändan bara får dem att framstå i ännu sämre dager. Den som har ett öppet sinne har ett försprång framför den som handlar utifrån rädsla, vrede eller eller på order. Positivt laddat engagemang brukar därför – i långa loppet – alltid slå aldrig så resursstarka destruktiva krafter.
Så skojigt det här skall bli!
Härligt Hax. Man blir ofta engagerad när man läser dig, och ofta glad/optimistisk! :-D
SvaraRaderalite -68
SvaraRaderahela fra-grejen gjorde mig arg, ledsen och lite nedslagen, samt piratpartist ett tag framöver.
Litet OT, men eftersom du inte nämnde det så:
SvaraRaderaHur kommer det sig att ledande piratpartister inte alls kommenterar att ett av de största EU-länderna, Tyskland nu verkar ha legaliserat mjukvarupatent. Det är enligt min mening en av de största och mest oroväckande nyheterna på länge. Deras högsta domstol resonerar som så att om det finns två mjukvarulösningar, A och B, på ett problem och A använder mindre RAM-minne eller kan exekveras snabbare än B, då utgör skillnaden en teknisk effekt som gör att det inte finns några hinder att patentera A. Detta trots att det är helt och hållet en mjukvarulösning. Se även FOSS Patents.
Vi har redan ett undantag från patenterbarhet för mjukvara i den Europeiska patentkonventionen, men tyvärr verkar det finnas gott om människor som vill förvränga innebörden av det undantaget. Siemens, som sökte det här patentet, ville tex. tolka det som att undantaget endast gäller källkoden men inte lösningen.
Vi behöver ett klargörande som säger att ett datorprogram i sig aldrig kan utgöra patentintrång och att datorprogram inte klassas som patenterbara uppfinningar.
Har piratpartiet någon strategi för mjukvarupatent i EU?
@Tor: "Hur kommer det sig att ledande piratpartister inte alls kommenterar att ett av de största EU-länderna, Tyskland nu verkar ha legaliserat mjukvarupatent."
SvaraRaderaFör att du inte skrivit om det? ;)
Allvarligt; nånting som jag upplever allt mer som väldigt svårt som (någorlunda) aktiv bloggare med klara PP-sympatier är att det helt enkelt händer för mycket! Jag skulle kunna skriva blog alla dygnets vakna timmar om alla vansinnigheter som hittas på i Sverige, i EU, i världen, men man hinner aldrig ikapp. Det går inte!
Sen ska man då också hinna jobba, plugga, umgås med familj och vänner, ta hand om barn, gå ut med hunden, renovera kåken, kampanja inför valet, hålla koll på EU-parlamentet och, tja, alla de där sakerna som också måste göras.
Vi är helt enkelt för få. Men goda nyheten är att det finns alltid platser lediga, så du är hjärtligt välkommen att hjälpa till. Jag lovar. ;)
qeruiem:
SvaraRaderaFast jag har skrivit om det (efter att ha gått igenom domens sjutton sidor med tysk juridiklingo) och min sammanfattning finns med på live.piratpartiet.se som inte tar många minuter att skumma igenom varje dag.
Min fråga var ärligt undrande snarare än förebrående. Inte minst som att PP har en f.d. mjukvarupatentaktivist som MEP i Bryssel nu.
Ah, förstås. Jag har ju till och med läst det (och min fot sitter fast alldeles förträffligt i klaveret)...
SvaraRaderaFast jag misstänker fortfarande att mycket helt enkelt handlar om tid. Det är förstås en oroväckande utveckling, men det är ju så mycket som är oroväckande just nu, som tex Asks senaste galenskap. Hur prioriterar man...?
Var tror ni nyss avlidna Ingrid Segerstedt Wiberg skulle ha stått i denna kamp?
SvaraRaderahttp://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/05/demokratins-framste-varnare.html
Här är ett till exempel på en upprörande överhetslag från Alliansregeringen.
SvaraRaderaKD/Hägglund vill avskaffa rätten för felbehandlade patienter att kunna få rätt mot inkompetenta läkare.
Detta är riggad lagstiftning för att försämra för vanliga medborgare och göra dessa ännu mer rättslösa och samtidigt skapa en ny gräddfil för ett extremt välorganiserat särintresse - läkarkåren. Stoppa Stoppa Stoppa.
Från Aftonbladet:
”Sämre för patienten” - Hägglund vill ändra lagen – ingen läkare ska granskas enskilt
qeruiem har så rätt. Ibland känner man nästan förtvivlan över att det finns så lite tid, och så mycket att skriva om. Som inte blir det om man inte gör det själv.
SvaraRaderaDet känns ibland så som Ture Nerman skrev om den vackraste visan om kärleken: den kom aldrig på pränt. De onda krafterna "vinner" närmast per default, på walkover.
För övrigt anser jag att det är fel att vara tvungen bli registrerad av Google-Anal-ytics för att kunna kommentera här.