Möjligen ligger något i luften...
Den ekonomiska turbulensen har fått många (eller i vart fall fler än vanligt) att ifrågasätta politikens och politikernas förmåga. Dessutom ser vi en framväxande reaktion mot den post-representativa demokrati som breder ut sig i form av byråkratisk makt och korporativism.
Samtidigt har politik – i meningen representativ demokrati med majoritetsbeslut – drabbats av ålderskrämpor. I dag lever vi i ett diversifierat, mångfacetterat samhälle där allt fler människor vill göra sina egna val istället för att stillatigande acceptera att politiken bestämmer åt/över dem.
Här finns en uppenbar koppling till integritetsdebatten. Allt fler ställer sig frågan varför politikerna inte litar på dem. Varför måste vanligt, hederligt folk övervakas? Vad är det makthavarna fruktar hos folket?
Därmed inte sagt att "vanligt folk" inte vill veta av politiken. Men jag tror att allt fler börjar hålla med om att politiken bör ägnas åt ett litet antal viktiga, gemensamma frågor. Saker som politiken förväntas hantera på ett kompetent och långsiktigt sätt. Kärnverksamhet istället för pekpinnar, moralpanik, byråkratiskt trams och klåfingrighet.
Men en sådan utveckling är helt otänkbar för de flesta politiker. Vilket leder till att hela politiken flyttar ännu längre bort från medborgarna och deras värld. Varvid hela spänningen inom systemet ökar ytterligare.
Tiden börjar bli mogen för politiker som lovar att inte lägga sig i medborgarnas liv – men som däremot lovar att sköta ett fåtal viktiga, gemensamma angelägenheter på ett kompetent och konsekvent sätt. Politiker som driver konceptet "färre lagar men mera ordning". Politiker som respekterar medborgarna, deras valfrihet och rätt till privatliv. Politiker som vågar och klarar att sätta ner foten när det gäller byråkrati och korporativism. Politiker som inte har en massa hangups när det gäller att olika medborgare vill olika saker i sina liv.
Allt detta har diskuterats länge i den mer teoretiskt inriktade politiska sfären. Nu känns det som om tiden börjar bli mogen för markkontakt. Men då måste alla som kämpar för frihet och medborgerliga rättigheter lära sig att dra åt samma håll. Vilket – som någon har beskrivit saken – är som att försöka valla katter.
Jag gick med i The Zeitgeist Movement för 3 veckor sedan, sedan dess har ytterligare 50.000 medlemmar anslutit, varav 3500 svenskar som därmed fördubblat antalet till 7000 och totalt över världen närmar vi oss nu 600.000, så ja det ligger något i luften utan tvekan... folk börjar sakta inse att det håller inte att köra det nuvarande racet längre... nåt helt nytt behövs, outside the box
SvaraRaderaAnonymitet och det rena mjölet
SvaraRaderaZeitgeist är dock humbug:
SvaraRaderahttp://atheistexperience.blogspot.com/2008/12/unofficial-atheist-experience-response.html
Ssargon: nä, nu blandar du ihop saker och ting. Det är nog dags att du bättrar på dina fakta innan du påstår nåt med sån övertygelse. Zeitgeist är inget humbug.... zeitgeist är ett ord som betyder ungefär "the general intellectual, moral, and cultural climate of an era". The Zeitgeist Movement är en global rörelse som jobbar för skapa ett hållbart system baserat på Resurs Baserad Ekonomi utan ett blockerande monetärt system. Filmen Zeitgeist (som du hänvisar till) har absolut ingenting med den rörelsen att göra, förutom det faktum att grundaren av rörelsen, Peter Joseph ochså gjort filmen. Film 2, Zeitgeist Addendum och film 3 Zeitgeist-Moving Forward är dock sammankopplade med rörelsen i form av inspiration och förklaringsmaterial. Film ett var bara ett privat, orelaterat och ej helt allvarligt menat projekt som Peter Joseph endast lånade namnet av eftersom det gett honom momentum. Länken går till en sida som föklarar brister i filmen, vilket inte har nåt att göra med vad jag pratar om. Här är en länk till relevant material i frågan: http://www.youtube.com/user/TZMOfficialChannel
SvaraRaderaDet finns ju olika syn på vad som är det gemensamma viktiga. Vem ska få råda där?
SvaraRaderaEn viktig insikt är att våra allmänna system har bidragit i hög grad till individuell frihet. Samordning ger styrka.
På samma sätt är det med byråkratisering. Å enda sidan minskar byråkratin den demokratiska beslutsapparatens inflytande. Å andra sidan vill vi ju att stat och kommuner behandlar oss medborgare lika och rättvist.
En gång i tiden hade vi försäkringsnämnder, politiker, som bestämde om man skulle få pengar ur de allmänna försäkringssystemen. Nu har vi enbart byråkrati och politiken gör upp reglerna. Vill vi ha en politisk dimension i de enskilda bidragsbesluten?
Alltför många har svårt att inse hur mycket vi människor är beroende av varandra, och väldigt få är intresserade av att vara helt oberoende ens om de hade möjligheten.
Men visst är Sverige mer svårtstyrt nu än innan, vilket ställer högre krav på våra politiker. Frågan är om de inte borde ersättas av experter snart?
En ny politik? Som Tea Party-rörelsen i USA?
SvaraRadera