 |
| Vänsterns förhållningssätt till ekonomi och företagande |
Gårdagens bloggpost om att fri ekonomi är en humanistisk ekonomi gav upphov till en livlig debatt i kommentarerna. Kul.
I kväll tänker jag fundera högt över alternativen.
Vissa alternativ känner vi till allt för väl. Till exempel öststatskommunismens katastrofala planhushållning med sina stelbenta femårsplaner, med en gigantisk byråkrati, med ständiga misslyckanden och bristsituationer. Jag antar att väldigt få vill ta oss dit.
Men vad är då dagens alternativ? Vad vill egentligen alla dessa människor som säger sig vilja krossa kapitalismen. Vad har de som ropar på mer reglering egentligen att komma med?
Vad vill de göra? Och vem skall göra det? På dessa frågor får man väldigt få svar.
Skall enskilda medborgare få äga och driva företag? Vad är det i så fall i detta (utöver det uppenbara) som skall regleras? Vem skall i så fall fatta beslut i ägarnas och ledarnas ställe?
Det finns en grupp som gärna vill reglera så mycket som möjligt: Politikerna. De som gav oss euron, EU:s jordbruksstöd, IPRED, war on terror, war on drugs och en massa annat otyg. Är de verkligen bättre på att fatta beslut om hur företag skall drivas än entreprenörer?
Hur skall en reglerad ekonomi förhålla sig till entreprenörskap och utveckling? Hur får man människor att satsa på sina idéer och jobba stenhårt för att förverkliga dem, om de fråntas makten över från det de skapar? Vad finns det alls för vits med att investera om man inte får påverka för att skapa vinst på de egna investeringarna? Hur skall man få utveckling om makten över företagandet läggs i händerna på politiker och byråkrater?
Hur skall vi kunna skapa tillväxt för att få råd med nya järnvägar, operationssalar, skolböcker och äldreboenden om vi inte har fritt företagande som drivs av vinstintresse?
Hur skall det gå till när alla de tusentals olika krafter på marknaden som i dag spontant samverkar för att skapa, låt säga, en blyertspenna skall ersättas med byråkrater och centralplanering? Är det någon som på fullt allvar tror att det ens är möjligt?
Hur skall våra resurser utnyttjas om de inte förädlas av människor som har ett personligt intresse av att göra största möjliga nytta av dem? Hur skapar man ett levande näringsliv utan vettiga incitament?
Detta – och mycket annat – är sådant som den vänster som vill krossa kapitalismen aldrig ger något begripligt eller realistiskt svar på.
Att bara skrika "krossa" och "reglera" är lätt. Att vara avundsjuk på människor som bygger framgång är lätt. Att ställa samhällsgrupper mot varandra är lätt. Att vilja spendera andra människors pengar är lätt.
Men vänstern blir oss andra svaret skyldig vad gäller hur det i så fall skall ske. Helt enkelt eftersom det inte verkar finnas något bra, eller ens demokratiskt acceptabelt svar.
HAX:
SvaraRaderaJag tycker du kör en halmgubbe här. Att vara motståndare till kapitalism betyder inte alls att man behöver vara motståndare till en fri marknadsekonomi.
Jag finner kapitalismen, d.v.s. åtskillnaden mellan ägande och produktion (och därmed också möjligheten för ägarna att tillskansa sig mervärdet av produkter sålda på en fri marknad), problematisk (inte minst eftersom det cementerar ett klassamhälle, d.v.s. upprätthåller samhällshierarkier), men jag förespråkar samtidigt starkt en fullständigt fri marknad (utan statligt garanterade monopol, så som patent, och utan statens garanti för bevarande av kapitalistiska ägarstrukturer).
I egenskap av individualanarkist kan man med rätta påstå att jag tillhör extremvänstern, men, bortsett från två absolut fundamentala skillnader (se nästa stycke), ligger jag betydligt närmare anarkokapitalisterna i synen på fri marknad, än t.ex. statskommunisterna.
De två skillnaderna som jag nämner i stycket ovan, är 1) anarkokapitalisternas fundamentala avsaknad av klassanalys (klassanalysen ju är själva grunden för den klassiska anarkismen), och 2) att anarkokapitalisterna är försvarare av åtskillnaden mellan ägande och produktion, vilket ju någonstans förutsätter att det finns ett våldsmonopol som försvarar ägarnas intressen.
Jag säger inte på något sätt att jag sitter inne med alla svar, och det kan absolut finnas problem i en värld där anställda helt äger de företag de driver (på en fri marknad), i synnerhet om kapitaltillskott behövs för att kunna bygga upp en verksamhet, men jag tycker att det är ett betydligt bättre alternativ än det system vi har idag med en stat som håller kapitalet om ryggen genom att garantera att det kan äga rätten till det mervärde som andra människor producerar åt dem.
Så. Jag tycker du drar en halmgubbe här, och kan väl känna att det är ett fult retoriskt trick att lägga dåliga och felaktiga argument i mun på "motståndarna", som du sedan skjuter ner.
En fråga till Tomas
SvaraRadera"Jag finner kapitalismen, d.v.s. åtskillnaden mellan ägande och produktion (och därmed också möjligheten för ägarna att tillskansa sig mervärdet av produkter sålda på en fri marknad)".
Jag förstår inte denna utsaga. Vore fint om Tomas ville förtydliga vad han menar.
Tillskansa sig?
Tomas, är det ok att sälja sin egen arbetskraft på din fria marknad? Och har isf den som köper rätt till produkten av detta sålda arbete?
SvaraRaderaDen största invändningen mot kapitalism jag har rent generellt är vissa gjort den till en filosofi och filtrerar allt genom ekonomiska glasögon på samma sätt som religiösa fanatiker filtrerar allt genom någon helig skrift.
SvaraRaderaLivet är långt större och mer komplicerat än så och alla mänskliga problem löses inte genom att upprepa guds eller frimarknadens välsignelser.
Att upphöja ett klart defekt system till religion när det inte ens lyckas täcka människor basbehov är i mina ögon ren fanatism eller åtminstone ett allvarligt tillstånd av förnekelse.
Och bara för att jag inte lever i någon ideologisk bubbla och med klara ögon sett effekterna av det som har kallats en "fri marknad" sedan Reagan, Thatcher, Pinochet, IMF, Kina etc gör det inte mig till någon rabiat stalinist.
Och att som svar på denna kritik genast anta att man måste vara någon form av auktoritetsivrare är bara lågt.
http://en.wikipedia.org/wiki/Right-wing_authoritarianism
De personer som söker sig hit från vänstern lär nog de flesta vara ifrån den antiauktoritära vänstern och komma med planlösnings, diktatur argument med oss är närmast en rätt ohederlig monolog.
http://en.wikipedia.org/wiki/Political_spectrum
Ett stort fel med dagens korporativistiska statskapitalism är att aktiebolagsägare inte är ansvariga för att återbetala förluster och skadegörelser till sista kronan. Att alltså alla aktieägare måste gå från hus och hem och allt vad äger, om företaget går i konkurs med enorma skulder eller skadeståndskrav.
SvaraRadera"... 2) att anarkokapitalisterna är försvarare av åtskillnaden mellan ägande och produktion, vilket ju någonstans förutsätter att det finns ett våldsmonopol som försvarar ägarnas intressen..."
SvaraRaderaVar har du fått den uppgiften ifrån? Det är ju helt uppåt väggarna fel!
"... Ett möjligt scenarium är följande. Startpunkten är att det hårdaste straff du kan dömas till är uteslutning ur samhällets gemenskap. Och det sker helt utan våld. Varför är det så hårt? Jo, om du är utesluten kan du inte ta anställning, inte handla i butiker, inte sälja. Du är förvisad till att leva av din egen produktion. Detta blir ett extremt torftigt liv; för de flesta, de som inte är jordbrukare, är det rent omöjligt att överleva utanför samhället.
Anta nu att någon blir anklagad för stöld. Det kan vara rimligt att ett samhälle anser att den som blir anklagad får infinna sig med anklagaren framför en accepterad domare för att reda ut saken. Om domaren finner honom oskyldig är saken utagerad. Befinns han skyldig så får han ersätta och kompensera stölden. Annars uteslutning. Här skulle förmodligen också finnas möjlighet till överklagan. Om han vägrar infinna sig framför domare kan människorna i samhället ana misstanke, och utesluta honom tills saken är utredd. På detta sätt kommer han av socialt tryck vilja infinna sig och rentvå sig.
Domare väljs marknadsmässigt, utan behov av centralt monopol. "Straff" tas frivilligt för att få återinträda i gemenskapen. Straff är heller inte idén att brottslingen ska betala en skuld till "samhället", utan bygger på att *offret* ska känna sig kompenserat..."
Post edited 11:53 – 13 september 2011 by Klaus Bernpaintner
http://www.mises.se/forum/nyborjare/lag-och-ratt-utan-stat/
Det som jag skriver om att aktiebolagsägare måste betala förluster och skador till sista kronan, bör förstås även gälla för alla de betalda politiker, partier, fackföreningar m.fl. som fattar beslut som bevisligen leder till förluster och skadegörelse.
SvaraRaderaOm man nu lyfter blicken från ekonomiska detaljer så handlar det om maktfördelning.
SvaraRaderaNär makt i någon form ansamlas hos en minoritet så revolterar majoriteten.
Pengar är makt och om man inte förespråkar en fördelning av den makten så är man inte demokrat.
Det stora problemet med att förorda en renodlad kapitalism är, som jag ser det, att det -- lika lite som när det gäller tvättäkta kommunism -- inte finns ett enda referensexemplar att peka på.
SvaraRaderaAlla förmenta exempel vi hittills har kunnat se, har varit totalt korrupta.
Det skulle onekligen vara intressant att se lite olika experiment med dessa två olika ismer. Det borde gå att genomföra i liten skala -- på typ kommun- eller rent av stadsdelsnivå...
Till Bo Bengtsson:
SvaraRaderaJag ber om ursäkt om jag var otydlig. Låt mig låna en beskrivning från sv.wikipedia som jag tycker är bra:
"Termen kapitalism betecknar den sociala relationen i ägandeskapet, medan marknadsekonomi handlar om hur resursallokering och prisbildning sker i ekonomin."
Rätten till privat ägande omfattar i kapitalismen även rätten till ägande av företag (t.ex. genom aktier), och därmed även vinsten (t.ex. genom utdelning) på försäljningen av företagets varor och tjänster, även om det i många fall är andra människor (anställda) som de facto utför arbetet. Detta betyder att om du har ett omfattande kapital att investera så kan du helt enkelt fortsätta köpa rätten till den vinst som andra människor producerar (i olika företag) genom nya investeringar, och en ekonomisk hierarki cementeras.
Till Anton:
Jag vill börja med att påpeka att jag inte vill förbjuda något, även om det så gäller kapitalistiska ägarprinciper, eller som du påpekar, rätten att sälja sin egen arbetskraft på en fri marknad (vilket, som du antyder, i praktiken kan landa i samma struktur som att helt enkelt vara anställd på ett företag).
Men det betyder inte att jag inte finner det problematiskt. Vi har en klasstruktur (och därmed hierarki, vilket i grunden är det jag vänder mig mot) som upprätthålls av möjligheten att fortsatt kunna köpa sig rätten till det producerade mervärdet. Jag kan inte blunda för det. Jag tror att ett anarkistiskt samhälle har större möjligheter än andra föreslagna (eller testade) system att minska eller helt ta bort den hierarkiska hegemonin som råder i ett samhälle med en statsapparat.
Till unohansson:
Man kan i och för sig komma med ganska många invändningar mot förslaget på den "frivilliga" bannlysning som du refererar till, men jag tror att du missförstod min kommentar:
Det jag syftade på var inte hur man ska hantera stöld av enskilda personers egendom, utan på hur anarkokapitalisterna skulle hantera att t.ex. majoriteten av anställda i ett företag helt sonika tar över företaget (vilket mycket väl kan ske med stöd av majoriteten av befolkningen i det lokala samhället), i synnerhet om de anställda dessutom påstår att kapitalisten ägnar sig åt stöld genom att försöka behålla mervärdet av det de anställda producerar och säljer på en fri marknad.
Det är dock en lång och klassisk diskussion, och bör nog inte tas här.
Lite att läsa under tiden: http://anarchism.pageabode.com/afaq/secFcon.html
Avslutningsvis vill jag förtydliga att jag inte på något sätt hyser agg mot anarkokapitalister i allmänhet - tvärtom, några av mina närmaste vänner tyr sig till den österrikiska skolan och kallar sig anarkokapitalister, och vi har frekvent återkommande och mycket givande diskussioner i ämnet. Den grundläggande skillnaden är dock att deras utgångspunkt i huvudsak är ekonomisk (Österrikiska skolan givetvis), medan min utgångspunkt i huvudsak är politisk (i synnerhet klassanalysen).