Helgens videos: Vänsterns fattigdom & Jomshofs halvmånar

Youtube: Vänsterns fattigdom - Så hårdvinklas ohederliga krav på socialism i media »

Youtube: Richard Jomshof, islam och förbud mot halvmånar »

Helgvideos: Kapitalistisk jul, kommunistisk jul, akademien, X, krig, humor och godsaker

Youtube: Jönsson - Kapitalistisk God Jul »

Youtube: Kommunisten Karl-Bertil Jonsson – planekonomi funkar aldrig »

Youtube: Medborgerlig Samling - Daniel Sonesson jultal 2023 »

Youtube: CNN’s Fareed Zakaria blasts woke Universities like Harvard with deep political agendas »

Youtube: EU targets Elon Musk's Twitter for More Censorship Over 'Hamas Propaganda': Rising Reacts »

Youtube: Why NATO may have to stop a Russian invasion - without the US »

Youtube: Why politicians aren't funny: The do's and don'ts of political jokes »

Youtube: Top 5 Paris Restaurants for Beef Bourguignon »

Hur vill Vänsterpartiet avskaffa kapitalismen?

Jag har bläddrat lite i Vänsterpartiets partiprogram. Enkelt uttryckt anser de att allt är kapitalismens fel. Frågan är vad vill de ha istället? Några citat med kommentarer...

»Införandet av socialismen kräver kapitalismens avskaffande.«

Ifall någon tvekade om vad partiet vill.

Vänsterpartiet vill avskaffa det system som varit överlägset på att skapa välstånd. Man vill krossa den frihandel som framgångsrikt lyft människor i fattiga länder ur sin fattigdom.

»De rättigheter som springer ur ägandet måste begränsas och ägandet i sig övergå till gemensamma former.«

Den första fråga som dyker upp är: Hur?

Oavsett hur man vänder och vrider på frågan leder den till att man upphäver äganderätten. Konfiskera och lägg under statlig kontroll. Vilket inte brukar vara något framgångskoncept...

Att förkasta äganderätten är att även förkasta individens rätt till frukterna avsitt arbete, hennes frihet och självbestämmande.

En relaterad fråga är hur Vänsterpartiet tänkt sig hantera alla de människor som inte vill leva i ett socialistiskt samhälle. Förtryck, tvång och kontroll brukar vara lösningen - eftersom socialism bygger på att alla måste med.

Vad vill Vänsterpartiet då ha istället?

»I ett socialistiskt samhälle ersätts kapitalismens odemokratiska styrning av företag, koncerner och karteller med demokratiskt framarbetade riktlinjer för ekonomins utveckling.«

Entreprenörer, uppfinnare, kreatörer, nytänkare och doers skall alltså ersättas med kommittéer. Ekonomin skall planeras och styras. Vilket aldrig låter sig göras - och aldrig slutar väl.

»Ett ökat gemensamt ägande ger oss större möjlighet att styra produktions- och konsumtionsmönster.« (...) »Genom kommunalt eller statligt ägande ges de demokratiskt valda församlingarna ett övergripande ansvar för produktion av varor och tjänster.«

Man menar alltså att en kollektivt styrd och planerad ekonomi skall avgöra vad som skall produceras och därmed också vad vi får lov att konsumera. Det vill säga att politiska beslut skall ersätta medborgarnas efterfrågan. Som man hade det i Sovjetunionen.

»För dem som arbetar i företagen är det den lokala makten som är viktigast. Det naturliga uttrycket för detta är det arbetarägda, kooperativa företaget där företagsledningen väljs demokratiskt och riktlinjer för verksamheten beslutas gemensamt.«

Vill man starta ett arbetarägt företag, då är det fritt fram att göra det redan idag. Lycka till.

Men att ersätta VD, ekonomichef, utvecklingschef, försäljningschef och all annan specialiserad kompetens med stormöten och voteringar i företag i allmänhet känns som en mycket tveksam plan.

I ett kapitalistiskt samhälle drivs aktörerna av ett sunt vinstintresse.

I ett socialistiskt samhälle finns ingen sådan drivkraft och det blir därför mindre viktigt för aktörerna om de gör ett bra eller dåligt jobb.

Då finns det inte längre något incitament för att använda resurserna på bästa sätt. Då finns det inte heller något skäl att ständigt erbjuda bättre kvalitet och bättre service.

Det var så det såg ut i Östeuropa under kommunisttiden. Usel resursallokering. Låg kvalitet. Begränsat utbud. Obefintlig service. Miljöförstöring på en absurd nivå. Inget personligt ansvar. Inget driv och ingen initiativkraft. Omfattande politiskt förtryck.

Vänsterpartiets utopi är verkligen ett radikalt annorlunda samhälle - som skulle vara outhärdligt att leva i.

Vänstern har inte en aning om hur det skulle gå till att införa socialism i praktiken. Allt den kan göra är att odla människors avund och förstöra för andra.

Jönssons lördagsvideo om expertis och aktivism

Youtube: Expertis och aktivism - Journalistikens gröna vinklar »

Youtube: Därför har Greta Thunberg fel om kapitalismen »

Youtube: Friedrich Hayek: Why Intellectuals Drift Towards Socialism »

Glöm aldrig detta

"On the unhampered market there prevails an irresistible tendency to employ every factor of production for the best possible satisfaction of the most urgent needs of consumers. If the government interferes with this process, it can only impair satisfaction; it can never improve it."

- Mises, 1949

Jönssons lördagsvideo: Sveriges el-chock

Elbrist – i Sverige? Är det rimligt, eller ens möjligt? | Youtube »

Bonusvideo: Jönson & Bard om Woke Capitalism



Youtube »

Det är kapitalism, inte befolkningskontroll som räddar miljön och klimatet

Youtube »

Vi fixar klimatkrisen – oavsett om den existerar eller ej

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Vi fixar klimatkrisen – oavsett om den existerar eller ej »

På det hela taget står vi inför en utveckling som kommer att vara till gagn för både mänskligt välstånd och miljö. Även om all slags politiker, kverulanter och utvecklingsfientliga ludditer envisas med att kasta grus i maskineriet.

Don’t panic!

Så funkar det...

Den verkliga fienden

Kapitalism – ett bättre verktyg mot hemodlade IS-krigare och terrorister

Jag tycker att de flesta – från Mona Sahlin till SD – har en förenklad bild av de unga människor som reser till Mellanöstern för att bli IS-krigare eller hemodlade terrorister.

Min teori (diskutera gärna) är att det inte handlar om en kontext, utan om många olika och samverkande faktorer.


RELIGION
Naturligtvis har religion med saken att göra, det handlar ju om islamism. Men jag tror att man skall akta sig för att betrakta de ivägresta IS-krigarna som djupt teologiskt bildade. Det finns skäl att tro att så ofta inte alls är fallet – utan att deras muslimska tro "bara" är ett sammanhang som ger ett slags ramverk och en möjlighet att nå något annat.

En intressant text på detta tema: Jihadi Cool – Why Belgium’s new extremists are as shallow as they are deadly »

Denna insikt handlar inte om att legitimera eller om att relativisera mord, förtryck och terror. Tvärt om. Den handlar om att finna motmedel som är mer effektiva än att bara oja sig.


SAMMANHANG
Alla människor söker sammanhang i sina liv. För unga, arbetslösa män i utsatta områden är det inte så lätt. Det som finns, där de kan känna sig delaktiga och välkomna, är ofta bara kriminella gäng eller religiösa miljöer.

Sett i det perspektivet kan man kanske förstå att vissa av dem lockas av något annat, större. Speciellt om detta något innebär att de kan ge fingret åt ett samhälle som de tycker att de aldrig kunnat bli en del av. (I detta har de en del gemensamt med de arga, unga män i småorter som röstar på SD, för att de känner sig övergivna eller svikna av samhället.)


FÖR ATT!
När det gäller människors handlande kan man aldrig förvänta sig att det skall vara logiskt. Det kan vara så djävligt att unga män låter sig värvas till att kriga, plundra, våldta och begå attentat helt enkelt eftersom de tycker att det verkar häftigt. För att imponera på andra. För att de inte har något bättre för sig. För att det bara blev så.


Det finns säkert fler faktorer som spelar in. Ingen av dem ursäktar det IS krigare och terrorister ägnar sig åt. Men det hjälper oss att förstå mekanismerna. Och det är det första steget för att över huvud taget kunna göra något åt saken.

Här hjälper inga fältassistenter från socialen, inga praktikplatser hos Parkförvaltningen, ingen samtalsterapi och inga statliga kampanjer.

Istället handlar det om att dessa unga människor måste erbjudas en lockande målbild och en mening med sina liv, något att eftersträva. Något bättre. Precis som när det gäller alla andra människor.

Ibland umgås jag med tanken att sjösätta något slags projekt som hjälper unga (oavsett ursprung) att starta och driva eget, att tränga in i den svenska samhällskoden, att få kontakter inom näringslivet, att bli entreprenörer och att bli betrodda med ansvar. Att hjälpa dem att bygga status och välstånd genom att skapa något. Att göra dem till en del av något större, som är lockande och som har en mening. Och till förebilder för andra.

Jag tror att det är en bättre plan än att bara peka finger åt dem.

Stöd denna blogg, klicka här »

De fattigas verkliga vänner

"It was Thomas Edison who brought us electricity, not the Sierra Club. It was the Wright brothers who got us off the ground, not the Federal Aviation Administration. It was Henry Ford who ended the isolation of millions of Americans by making the automobile affordable, not Ralph Nader. Those who have helped the poor the most have not been those who have gone around loudly expressing 'compassion' for the poor, but those who found ways to make industry more productive and distribution more efficient, so that the poor of today can afford things that the affluent of yesterday could only dream about"

Thomas Sowell

Om upphovsrätt, patent och "intellektuell egendom"

Here is what IP advocates do not get: profit is unnatural. The market abhors profit. If you make a profit you are telling people: here is something you should emulate, to compete away my profits. Profits are temporary and disappear. The are never permanent. They always erode. Entrepreneurs have to continue to innovate, compete, improve efficiency, find new ways to satisfy the customer–continually. They can never rest on their laurels. In a free market, that is. Unless the state grants them some protection from competition, some monopoly, some privileged position. Like patent and copyright. Ahem. 

Advocates of IP think there is a property right in profit. Start a pizza joint–it's yours forever, and so are your customers. You own them. And so on. This is the end result of their protectionist reasoning.

- Stephan Kinsella

Korporativismen

Fri ekonomi & humanism, del 2

Vänsterns förhållningssätt till ekonomi och företagande

Gårdagens bloggpost om att fri ekonomi är en humanistisk ekonomi gav upphov till en livlig debatt i kommentarerna. Kul.

I kväll tänker jag fundera högt över alternativen.

Vissa alternativ känner vi till allt för väl. Till exempel öststatskommunismens katastrofala planhushållning med sina stelbenta femårsplaner, med en gigantisk byråkrati, med ständiga misslyckanden och bristsituationer. Jag antar att väldigt få vill ta oss dit.

Men vad är då dagens alternativ? Vad vill egentligen alla dessa människor som säger sig vilja krossa kapitalismen. Vad har de som ropar på mer reglering egentligen att komma med?

Vad vill de göra? Och vem skall göra det? På dessa frågor får man väldigt få svar.

Skall enskilda medborgare få äga och driva företag? Vad är det i så fall i detta (utöver det uppenbara) som skall regleras? Vem skall i så fall fatta beslut i ägarnas och ledarnas ställe?

Det finns en grupp som gärna vill reglera så mycket som möjligt: Politikerna. De som gav oss euron, EU:s jordbruksstöd, IPRED, war on terror, war on drugs och en massa annat otyg. Är de verkligen bättre på att fatta beslut om hur företag skall drivas än entreprenörer?

Hur skall en reglerad ekonomi förhålla sig till entreprenörskap och utveckling? Hur får man människor att satsa på sina idéer och jobba stenhårt för att förverkliga dem, om de fråntas makten över från det de skapar? Vad finns det alls för vits med att investera om man inte får påverka för att skapa vinst på de egna investeringarna? Hur skall man få utveckling om makten över företagandet läggs i händerna på politiker och byråkrater?

Hur skall vi kunna skapa tillväxt för att få råd med nya järnvägar, operationssalar, skolböcker och äldreboenden om vi inte har fritt företagande som drivs av vinstintresse?

Hur skall det gå till när alla de tusentals olika krafter på marknaden som i dag spontant samverkar för att skapa, låt säga, en blyertspenna skall ersättas med byråkrater och centralplanering? Är det någon som på fullt allvar tror att det ens är möjligt?

Hur skall våra resurser utnyttjas om de inte förädlas av människor som har ett personligt intresse av att göra största möjliga nytta av dem? Hur skapar man ett levande näringsliv utan vettiga incitament?

Detta – och mycket annat – är sådant som den vänster som vill krossa kapitalismen aldrig ger något begripligt eller realistiskt svar på.

Att bara skrika "krossa" och "reglera" är lätt. Att vara avundsjuk på människor som bygger framgång är lätt. Att ställa samhällsgrupper mot varandra är lätt. Att vilja spendera andra människors pengar är lätt.

Men vänstern blir oss andra svaret skyldig vad gäller hur det i så fall skall ske. Helt enkelt eftersom det inte verkar finnas något bra, eller ens demokratiskt acceptabelt svar.

En fri ekonomi är en humanistisk ekonomi

För inte så länge sedan var sätten att skaffa sig välstånd, egendom och prylar rätt begränsade: Stöld, våld, krig, arv eller att odla sina egna morötter (i förhoppning om att ingen skulle komma och ta dem).

Man kan säga mycket om kapitalismens framväxt. Men det var i vart fall första gången om alla människor, i vart fall i teorin, hade en möjlighet att skapa sig eget välstånd – eller rent av en viss förmögenhet.

Sedan dess har kapitalismen varit under ständig attack. Den främsta drivkraften bakom kritiken har varit avundsjuka. En avundsjuka som bortser från att kapital måste vara i arbete, vilket i de flesta fall kommer hela samhället till godo.

Det har gjorts experiment med alternativ till kapitalismen. De har alla lett till tvång, våld, förtryck, misshushållning och brödköer. Centralplanering, ledd av politiker och byråkrater, kan helt enkelt aldrig ersätta de marknadsmekanismer som ser till att det varje dag bakas lagom mycket bröd, att tusentals samverkande krafter spontant producerar en så enkel sak som en blyertspenna – eller något så komplicerat som en skiktröntgen.

Kapitalismen är det enda ekonomiska system som bygger på frivillighet, istället för våld och tvång. Och kapitalismen är det enda system som har ett inneboende intresse av att hushålla med resurser så effektivt som möjligt.

Däremot finns det inget i kapitalismens väsen som säger att man får lura kunder, leverantörer, medarbetare och ägare. Allehanda finansskandaler är ett brott mot kapitalismens grundläggande regler om fair play. Och vissa fenomen, som anonymt ägande i statens, fackets, pensionsfonders och ansiktslösa fonders händer kan bli problematiska – eftersom de inte bär upp något naturligt, sunt ägarintresse.

Att företag blir för stora kan också (ofta men inte alltid) skapa problem. Helt enkelt genom att de blir för byråkratiska, sätter sitt inre liv framför marknaden och tappar fokus. Det finns dock i sig inget problem med att förtag blir stora. Problemen uppstår när de börjar leva sitt eget liv, tappar kontakten med marknaden och börjar parasitera på politik och skattepengar.

En fri ekonomi behöver (så vida man inte går till ren anarkokapitalism) även tydliga och rimliga regelverk, fungerande rättsväsende och väktare.

Vi skall dessutom komma ihåg att den marknad som är kapitalismens och den fria ekonomins spelplan består av såväl producenter som konsumenter, leverantörer som kunder, företag som individer – och allt däremellan. När man talar om marknaden, då talar man lika mycket om medborgarnas och konsumenternas efterfrågan och behov som om McDonalds och H&M:s reklamtavlor.

Och varje gång politiker och byråkrater försöker reglera eller styra marknaden, då tar man ett steg bort från behov, utbud och efterfrågan – och mot en DDR-ekonomi som är i otakt med allt och alla. Ett system där inte ens hundratusentals byråkrater lyckas få produktionen av en så enkel sak som plasthinkar att möta konsumenternas efterfrågan. (Ja, jag har sett köer på hundratals meter med människor som köat för att få köpa just plasthinkar, i forna Östtyskland.)

En del saker som vi skulle kunna kalla för marknadsmisslyckanden är egentligen inte marknadens misslyckanden. Det kan handla om skapad, falsk brist på produkter som uppkommer ur koroprativistisk särlagstiftning. Det kan handla om forna statsmonopol som förvrider marknaden genom en onaturligt dominerande ställning. Det kan handla om politisk reglering och (återigen) korporativsm som håller nya, fria aktörer borta från marknaden. Och det kan handla om en oärlighet som inte har på en fri marknad att göra.

I dag ser vi hur politiken ägnar sig åt protektionism, gynnande av särintressen, upprättande av speciallagstiftning, understöd till i längden dödsdömda företag och branscher, världsfrånvänd styrning av valutor och räntor, korporativistiska äventyr, merkantilism, upprätthållande av skråväsen och allmän klåfingrighet. Inget gott kan komma ur detta.

Istället borde det handla om att vårda och vakta den fria marknaden. Så att teknologisk utveckling, humankapital och innovationsförmåga kan föra oss framåt. Så att nytt kan blomma där gammalt dör. Så att vi får utveckling och tillväxt. Så att vi får en fungerande marknad med människan i centrum. Så att den spontana ordningen får ro nog att ge vår ekonomi och vårt samhälle balans.

(Sett i detta perspektiv är informationssamhället ett naturligt nytt steg i en fri ekonomi. Just därför – och för att de nya möjligheterna det för med sig skall kunna blomma ut – måste politiker och särintressen hållas borta.)

I grunden handlar en fri marknad om humanism. Att låta människor få utlopp för sin kreativitet och sitt företagande. Att bygga ett välstånd som i slutändan gynnar alla och som gör att vi har råd att hjälpa dem som misslyckas. Att tillvarata spontanitet, samarbete och människans inneboende vilja att försöka skapa något bättre. Att bygga ett samhälle där alla människor kan bidra på många olika sätt, utifrån sina förutsättningar och sin ambition.