2012-06-30

Våra fascistiska ovanor...


Är Sverige fascistiskt? Är EU fascistiskt?

Inte om vi får säga det själva. På vårt språk betyder ordet fascist nämligen politisk skitskalle i största allmänhet, om än i den mörkare delen av färgskalan.

Några stora tänkare hade fascismen aldrig riktigt. Vilket är oerhört talande. Det finns inget fascistiskt manifest som slagit an. Och det gick aldrig riktigt att begripa vad den där fete italienske killen sa.

Fascism är mer en politisk-administrativ livsstil. Fascism kan uppstå mer eller mindre "av sig själv", om man inte är vaksam.

Vi behöver titta på verkligheten. Vad utmärker en fascistisk stat? Vilka likheter har vår(a) stat(er) med en fascistisk stat och varför? Och finns det några trovärdiga bortförklaringar som man kan komma undan med, om likheterna skulle visa sig vara generande stora?

I en lång och intressant artikel hos von Mises-instiatutet ger Llewellyn H. Rockwell Jr. denna beskrivning av fascismen…
"Fascism is the system of government that cartelizes the private sector, centrally plans the economy to subsidize producers, exalts the police state as the source of order, denies fundamental rights and liberties to individuals, and makes the executive state the unlimited master of society."
Nu kanske du tänkte att ja, ja… Sverige avviker i vart fall på en punkt. Får jag då påminna om att Sverige är ett land som sänder människor med CIA-flyg till tortyr och skenrätt i skurkstater – samtidigt som man försöker dölja det som sker, inte minst från de utvisades advokater? (Här skulle man även kunna skriva en längre drapa om vårt lands mindre ärorika insatser för och de egentliga skälen bakom den europeiska arresteringsordern.)

Fascismens epicentrum är inte någon galijonsfigur, även om sådana mycket väl kan förekomma. Kärnan består av en viss del av (främst) den offentliga förvaltningen, som styr och ställer över människor ifrån kontor i Stockholm och Bryssel. Uppbackad av det som är kvar av den rimligt välmående medleklassen, som gärna är med och plundrar näringslivet med samma varma själ som den inte vill ta in fler svartskallar i landet än vad som verkligen behövs för att de själva skall slippa ta jobb i någon servicenäring.

Ingen politisk ledare i något av våra EU-länder kan få något uträttat – eller ens bli vald till sitt ämbete – utan godkännande från maktapparaten.

Det kommer förvisso alltid att finnas oppositionella röster, till och med oppositionella politiska partier. De är viktiga för att illusionen av demokrati skall kunna upprätthållas. (Ofta är detta ändå människor som helst skulle vilja vara en del av maktapparaten själva. De har bara haft lite oflyt.)

Maktapparaten kan göra affärer så väl med företrädare för de organiserade arbetande massorna som med de delar av näringslivet som har fattat vart man kan gå för att… ni vet.

Politiken och förvaltningseliten är funktionellt delmängder av varandra. De lever i symbios. Först var det bara sossarna. Men nu verkar det som om även borgarna har "fattat" det som vänstern vetat hela tiden – att det krävs en ordentlig, allomfattande byråkrati om man vill ha koll på vad fan som händer.

Nu vet jag vad en och annan börjar tänka. Det här är kanske inte så farligt ändå. Åter till ett citat av Rockwell.
"Under fascism, society as we know it is left intact, though everything is lorded over by a mighty state apparatus. (…)"
"As for the bourgeoisie, fascism doesn't seek their expropriation. Instead, the middle class gets what it wants in the form of social insurance, medical benefits, and heavy doses of national pride."
"It is for all these reasons that fascism takes on a right-wing cast. It doesn't attack fundamental bourgeois values. It draws on them to garner support for a democratically backed all-around national regimentation of economic control, censorship, cartelization, political intolerance, geographic expansion, executive control, the police state, and militarism."
En borgerlig variant av socialismen och dess starka stat helt enkelt. Kälkborgerlig, skulle man också kunna kalla den.

Ordning oct reda, the hard way. Trygghet, inte byggd på att människor är trygga i sig själva – bara på en teoretisk frånvaro av en viss form av fruktan.

(Visst börjar det kännas jobbigt? Själv ser jag för mitt inre en gigantisk staty föreställande Fredrik Reinfeldt, uthuggen direkt ur berget vid motorvägen vid Vätterns östra strand och belyst av den sjunkande eftermiddagssolen. Ett monument över principlöshet och pragmatism. Det nya Sveriges andligt torftige fader.)

När människor sedan börjar tänka "Ja, ja… So what?" kan mycket hända. När motståndet visar sig vara inställt. När det aldrig behövdes några vattenkanoner.

Då kan den mörka sidan flytta fram sina positioner ytterligare.

Hur vore det att leva i en fascistisk stat? Man kan tänka sig en del vida och långsiktiga konsekvenser...

Den fascistiska statens teknokrati och korporativism behöver stöd från en speciell typ av politisk arrogans för att komma undan med vissa tilltag. I en del lägen kanske till och med ett visst mått av politisk intolerans. Det politiska fältet smalnar när allt fler partier faller in i ledet. Vissa åsikter stigmatiseras, förlöjligas eller förtigs. Rättigheter och rättsstatens ställning är exempel på ämnen som förpassas från det offentliga samtalet till nattliga diskussioner över ett par flaskor rödvin med Frihetsfronten.

Den fascistiska staten tenderar att skaffa sig det kvävande, allomfattande byråkratiska maskineri som behövs för att man skall kunna bestämma mer än bara på pappret. Det breda förtrycket utövas av småpåvar på administrationens yttersta grenar som vill visa släkt, vänner, grannar och andra störande element vem det egentligen är som bestämmer här på firman.

Med ett offentligt administrerat kapitalistiskt system sätts marknaden ur spel och ställs åt sidan. Sedan är det storföretagen som sätter spelreglerna direkt utan att behöva oroa sig allt för mycket över uppstickare, konkurrens och en föränderlig verklighet. Ofta löser man detta i ett ömsesidigt givande samarbete med politik och byråkrati. Resultatet för vår ekonomi blir givetvis förödande på sikt.

EU är bara ännu ett lager i maktpyramiden. Centralstyrningen kan bli centralare. De viktiga människorna kan bli viktigare. Projekten kan bli mer monumentala. Makten kondenseras till att bli än mer berusande och beroendeframkallande. Tv-kamerorna är fler, liksom polismotorcyklarna. Och avståndet till medborgarna så stort det kan bli. Speciellt om man tillhör den del av EU-nomenklaturan som aldrig kommer att behöva ta risken att ställas till ansvar för sina handlingar i allmänna, demokratiska val.

Övervakningsstaten är den nya juvelen i den fascistiska statens krona. Och med den kommer självcensuren, ängsligheten och angiveristaten. För att inte tala om att allt för svepande övervakning kommer att leda till misstag som bygger på feltolkad eller ofullständig information – som sedan behöver tystas ner. Allt som en cyniker kan föreställa sig. Man avlyssnar redan våra utlandssamtal och registrerar data om alla medborgares alla telefonsamtal, SMS och e-postmeddelanden. Det är inte en fråga om detta kommer att gå över styr, utan när.

Frågan är om man skall göra motstånd medan det fortfarande är möjligt, eller vänta tills det är för sent.

Det är sent. Rockwell får sista ordet…
"I can think of no greater priority today than a serious and effective antifascist alliance. (…)"
"How many people fall into this category? It is more than we know. The movement is intellectual. It is political. It is cultural. It is technological. They come from all classes, races, countries, and professions. This is no longer a national movement. It is truly global."
"We can no longer predict whether members consider themselves to be left wing, right wing, independent, libertarian, anarchist, or something else."
Hela Rockwells artikel hittar du, som sagt, här »
Om man tittar noga, så finns fascismens historiska symbol – Fasces-yxorna – redan i den svenska polisens vapen.

34 kommentarer:

  1. Velskrevet indlæg. Tak fordi du ville dele det med os.

    SvaraRadera
  2. Nu spånar jag iväg lite men...

    När jag besökte Indien för ett par år sedan så märkte jag att det pratades mycket om "shakti" - energi (kan även betyda elektricitet i ledningar).

    Anledningen till att shakti är en central neuros i indisk kultur, som jag såg det, är nog en konsekvens av att det finns så lite energi.

    Om man lyckas sätta fingret på ett samhälles centrala neuros så hittar man det som oroar.

    Vi i väst har också våra hang-ups;
    här är det varaktighet som gäller (saknas), vi försöker hela tiden skapa en kultur, lagar och institutioner som är bestående.
    Däri ligger problemet, vi måste Go with the flow, inte försöka bygga ett samhälle som ska vara för evigt.

    Mvh / rödvins-filosofen i fredagsnatten

    SvaraRadera
  3. Alltså, vår "kult" här i väst är att allt ska bestå, och för det krävs fascism skulle jag ju komma fram till!

    Problematiskt är ju hur detta ska bekämpas.
    Det ända jag ser är att fler måste vara beredda att kasta sig mot maskineriet. Eller skapa konst, konst som blir obegriplig för maskinen men som talar till människans själ.

    / rödvins-flummaren med en fackla i bakfickan och en nyvässad högaffel i lagårn

    SvaraRadera
  4. Oj, Oj vilken dystopi.
    Federley grät i riksdagen, men FRA kommer nog att ställa allt och alla tillrätta( Eller?)
    Vad skriver pressen Surveillance
    Fler påbud Ät inte gåslever
    Men vi har ju röstat fram Monica Green Me,why worry

    SvaraRadera
  5. Spöknippet (faces) är en gammal romersk symbol för lag och rätt, ett traditionellt val av symbol för domstolar och poliskårer. Det nuvarande heraldiska vapnet för polisen kom till 1953 då man lade till eklöv och lade spöknippena bakom skölden för att de fått en dålig image efter andra världskriget.

    SvaraRadera
  6. Dom enda fascisterna i Europa är dom partier och rörelser som öppet verkar i en fascistisk tradion enligt gamla recept och dom är idag ungeför lika många som hardcore socialister ich kommunister var på 70 talet och deras inflytande spiller över på den konservativa högern på samma sätt som kommunisternas ideer spillde över på den demokratiska vänstern.


    Det du pratar om må vara det negativa resultatet av iden om att det går att centralstyra fram lyckan men det är inte fascism.

    Än så länge.

    SvaraRadera
  7. Alexandersson och Rockwell har en poäng med sin definition av fascism som en mer lös ideologi, och inte nödvändigtvis en ledarkult. Mycket av Mussolinis fascism gick ut på att bestämma saker efterhand, men det fanns grundläggande idéer för styret.

    Nackdelen är att ordet "fascism" ger intrycket av det finns någon eller några som har koll på läget. EU:s nuvarade form beror på svagheten i institutionerna ute i medlemsländerna. De har skickat upp auktoriteten för att slippa ta beslut själva. Det är därför som även EU:s institutioner känns så bräckliga.

    SvaraRadera
  8. Att fascismen inte skulle ha tänkare blir lite obegripligt. Från början så fick fascismen mycket grundstoff från futurismen, som stod för något positivt; tron på ungdomen, framtiden och brott med traditioner och det gamla.

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. Micke säger "Dom enda fascisterna i Europa är dom partier och rörelser som öppet verkar i en fascistisk traditon"
    Exempel tack. Vad heter dessa partier/rörelser.

    SvaraRadera
  11. NilsK:

    Jag skulle nästan mer kalla det fascismens estetik.

    SvaraRadera
  12. Frågan är hur man får vårt samhälle att stanna upp för ett ögonblick och tänka igenom vad man håller på med.

    SvaraRadera
  13. von Hayeks "Vägen till träldom" är intressant läsning i sammanhanget. Boken visar hur man tenderar att ständigt göra om samma gamla misstag. Boken är dedicerad till "Socialister i alla partier".

    SvaraRadera
  14. Jag tycker möjligen att det är att uppvärdera ordet "fascism" genom att sätta det i samband med andra stora "-ismer". Som sagt det finns ingen central tankekärna här som utgör "ideologin".

    Snarare är det så att det alltid är bekvämt för dikatorer att hänvisa till att man gör det här för "nationens bästa", och att det är en nödvändighet att liera sig med - eller skapa - strukturer som stöttar upp maktinnehavet och främst då av rent egenintresse - för att man får någon belöning av något slag. På så sätt är diktatorns maktpositionering inte mycket konstigare än en demokratiskt vald statsministers, utom just att våld är en av metoderna man kan ta till - åtminstone i begränsad mängd.

    I artikeln talar man också lite försåtligt om totaliarism, när man i det lägger att det inte finns några områden garanterat fria från statlig inblandning. Tvärtom är det ju så att vi människor har en inbyggd möjlighet att med våld tvinga någon annan att bete sig som man vill, att med våld ta något ifrån någon annan. Man kan aldrig hindra någon från att försöka, man kan bara försvara sig mot det. Och därmed kan det ju aldrig finnas några garantier.

    Men sist och slutligen har vi ju problemet med särintresse och allmänintresse. Det finns alltid någon som kan försvara ett särintresse. Det finns aldrig någon som kan försvara ett allmänintresse. För så fort någon gör det blir ju det ett annat särintresse.

    Så fascismen - i den mån det ordet kan stå för ett fenomen - och totalitärismen lurar hela tiden där. Och det går inte att göra nåt åt, men man kan ju vara medveten om det.

    Framför allt tror jag det gäller särintressen. Genom att ge vissa grupper ett privilegium, t.ex. den del av nöjesindustrin som verkar på upphovsrättens område, så skapar man ett särintresse. Det minsta man kunde göra då är att genom en skatt på upphovsrättinkomster finansiera ett anti-särintresse som ska ha samma möjligheter att verka med lobbyister och i den allmänna debatten som industrin kan. Säg t.ex. 1 % av alla upphovsrättsliga intäkter.

    Tänk om den amerikanska regeringen skulle använda motsvarande 1 % av sin militära budget på att finansiera organisationer som är emot krig och militarism?

    Tänk om EU skulle använda motsvarande 1 % av sin terroristbekämningsbudget på att finansiera organisationer som motsätter sig alla intrång i privatlivet som görs i terroristbekämpningens namn.

    Ja tänk om alla stater satte av 1 % av sin budget på organisationer som motsatte sig mer statliga utgifter. Kanske är det en avlat för politiker, att de skaffar sig ett samvete, men kom på nåt bättre.

    SvaraRadera
  15. Underhållande artiklar. Tydligen en del av en serie om libertarismen villor. Ser fram emot att läsa de övriga 28.

    SvaraRadera
  16. Möjligen behöver man en ny definition av det vi ser.

    "Den post-representativa demokratin" är jag speciellt förtjust i. Jag tror att det var Amelia Andersdotter som myntade det. Fast det är ju inte direkt catchy.

    "Korporativism" är en rätt korrekt beskrivning, men de flesta vet inte riktigt vad det är. Eller "totalitär korporativism".

    "Demokratur" är fyndigt, men lite fånigt.

    Fler förslag, någon?

    SvaraRadera
  17. Jag skulle säga "avdemokratiseringen".

    Jag menar, i någon mening har ju Gallo rätt i att medborgarna sällan hinner tänka på de stora politiska frågorna. Och blir man aldrig tillfrågad heller så är det ju bara logiskt att inte ägna energi åt något man inte kan påverka.

    Slutsatsen däremot att man ska ha politiker åt folket är väl inte så lysande.

    Men hade nån frågat folket om det är okej med nakenscannrar så hade de kanske aldrig blivit till.

    Mer folkomröstningar. Mer rotation på posterna i statsapparatens. Färre tjänstemän. Fler medborgare. Mer tid för samhällsdebatt.

    Så får man fart på demokratin.

    SvaraRadera
  18. Den post-apokalyptiska demokratin.

    SvaraRadera
  19. Tror att jag har postat denna förut
    men den är fortfarande ett rätt bra inlägg i diskussionen om fascism

    Liberal Fascism: the uses and abuses of the F-word

    Jonah Goldberg

    http://www2.lse.ac.uk/newsAndMedia/videoAndAudio/channels/publicLecturesAndEvents/player.aspx?id=91

    ordet fascism är idag lika missbrukat och svårt att använda menigsfullt som nazism är.

    SvaraRadera
  20. Postmodernism?

    Sverige?

    Värderelativism?

    De nya moderaterna?

    SvaraRadera
  21. ...som är en annan Dan än den ovan.

    SvaraRadera
  22. Alltså den överst.

    SvaraRadera
  23. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  24. Ordet fascism är idag lika missbrukat och svårt att använda menigsfullt som nazism är.
    ---------------------------

    Inte svårt alls.I synnerhet inte efter Breivik.

    Det är bara för högerkonservativa att förhålla sig till begreppen på samma sätt som dom förhåller sig till stalinism och maoism.

    SvaraRadera
  25. Jag vet inte om man behöver en ny definition. Som Ernest Hancock brukar säga:
    Där är dem som vill vara ifred, och där är dem som inte vill låta dem vara ifred.
    Vilken är du?

    :-)

    SvaraRadera
  26. Micke har rätt det är inte svårt att använda fascism.

    Micke är en fascist.
    Micke är fascismen personifierad.
    Micke är lika elak som fascisterna.

    SvaraRadera
  27. Gösta Bohman moderat01 juli, 2012 13:00

    DEMOKRATUR är ett annat bra begrepp som fångar denna utveckling. I demokraturen har man fortfarande formellt fria val men ett samlat maktetablissemang gör allt för att hålla diskurser som hotar etablissemangets agenda borta från dagordningen. Valystemet är riggat för att hålla outsiders borta från makten och monoplisera makten till den gamla partierna. Det finns formell yttrandefrihet men om du är alltför starkt oppositionell (Chomsky i USA, JÅ i Sverige, Alex Jones överallt) blir du ihjältigen, utestängd och ibland även gripen eller trakasserad av myndigheterna. Dina webbsajter blir blockerade och censurerade(BNP i UK) och ingen vill ställa sig upp och försvara din yttrandefrihet. De som vågar stå för dessa mot-agendor riskerar social utfrysning, avsked eller personlig förföljelse. Och om du som oppositonell utsätts för övergrepp vill ingen försvara dina civil rights i en demokratur.

    ------

    En annan kommentar är att fascism också är en rätt bra beskrivning av utvecklingen i dagens postdemokratiska samhälle. Problemet är att (extrem)vänstern haft monopol på detta begrepp i över ett halvt sekel. De har definierat allt de inte gillar som fascism (betyg i skolan = fascism, hemläxor = fasism, facklig arbetsrätt med fredsplikt under gällande avtal = fascism).

    Tvärr har vänstern förstört termen så att den blir svår att använda när de facto fascism nu är på väg uppåt. De har ropat "vargen kommer" så många gånger att ingen tror på de som ropar nu när vargen kommer på riktigt.

    SvaraRadera
  28. Jag citerar för tydlighetens skull signaturen Gösta Bomans senaste inlägg på Frihetssmedjan riktat till Torbjörn Jerlerup.Bara så att vi vet var vi har varann.

    -----------------------------------

    "Gösta Bohman • 8 days ago

    Flytta till ett negerland och kräv mångkultur, kom inte här och gapa ditt liberala äckel."

    SvaraRadera
  29. Gösta Bohman moderat02 juli, 2012 08:57

    Jag skriver aldrig under signaturen "Gösta Bohman". Det var inte jag som skrev det rasistiska inlägg som Micke refererar till.

    Jag är ungefär lika liberal som Gösta Bohman var på sin tid. Inte mer, inte mindre. l

    /Gösta Bohman moderat

    SvaraRadera
  30. "The Party seeks power entirely for its own sake. We are not intrested in the good of others; we are intrested solely in power. Not wealth or luxury or long life or happiness: only power, pure power."
    - George Orwells 1984

    Läste precis boken för första gången. Det är fanemej läskigt hur många paralleler man kan dra till vissa verkliga politiska uttalanden.

    SvaraRadera
  31. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  32. Mussolini, Flynn continued, had initiated “a kind of statism in which the government should be responsible for the material welfare of the people.” Flynn would have called it socialism, but he noted that Mussolini called it fascism because that “didn’t have a bad name.” Yet the only new industry that kept Italy prosperous was “militarism and war.” By 1937 Mussolini was spending 37 billion lire on the armed forces. Now Americans, Flynn noted, were emulating Mussolini.

    - Ur förordet på John T. Flynns bok, “As We Go Marching” (1944).

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.